Disclaimer och allt det där. Jo Rowling et al own the copyright for Harry Potter. This is just a non profit fan fiction, written to entertain myself and others. No copyright infringements intended.

------------------------------------------

Kapitel 2:

---

Hardu hade lugnat ner sig och både Persimon och Rån slog följe med honom ner till Häggvin. Persimon hade som vanligt tagit med en termos med egen dryck. Häggvins bjudvaror vågade de sig inte på. Häggvin själv verkade ganska uppåt och svingade sin bägare. Vid ena väggen hade han ett stort skåp fyllt med kryddor och örter. Han behövde inte ens rafsa och leta, så god var ordningen där, och han langade snabbt fram en stor burk vitpeppar och skakade samtidigt på huvudet.

- Allt är bara ett rent elände sedan Duffeldåre gick i väggen. Fick sitt trötthetssyndrom. Det första han gjorde var ju att förbjuda trollstavar och trollspön. Så enkelt det hade varit om Slejf hade fått behålla sin trollstav. Ingen vågar ju försöka använda magi utan trollspö eller dito stav heller, i alla fall inte i själva skollokalerna, för det märker ju Albino direkt tror jag.

Häggvin muttrade och grumsade medan Persimon slog upp stärkande aprikosnektar till trion. Häggvin själv satte sig ner igen med en bägare häggvin och filosoferade. I den stora kitteln över elden puttrade en vildsvinsgryta och framför den stod hans fyrbente vän Blancmange och nosade längtansfullt.

- Nu verkar vi bli utsända på nytt uppdrag också, konstaterade Hardu.

Plötsligt stövlade det utanför stugan och Albino själv kom in genom dörren.

- Ah, jag glömde bort en sak, men det är lugnare att sitta här och diskutera. Rån, du kan väl ta pepparn och skynda dig bort till Slejf?

Rån kunde inte gärna neka, fastän han blev sur och egentligen inte ville gå. Han förstod att nu skulle han inte få ta del av de eventuella hemligheter som diskuterades. Men Hardu och Persimon skulle nog berätta vad som avhandlats ändå. Egentligen kunde Duffel, som de kallade honom, lägga in sig på hälsohem ett tag, ta ett rejält kurbad eller helt enkelt dra dit pepparn växer, tyckte han. Han sa det förstås inte högt utan försvann med släpande steg fastän han borde skynda sig.

- Ja visst ja, sa Duffeldåre, flätan var det ja. Det gäller att lösa upp flätan och hårdra det hela!

Persimon stirrade oförstående, men Hardu nickade.

- Mmm, höll Hardu med. När?

- Fortast möjligt. Redan nu på eftermiddagen. Helst. Ju fortare desto kvickare.

Hardu tänkte på att det vore bra mycket mer lättjobbat med hjälp av trollstavar. Alla sådana var förargligt nog tagna i beslag. Förvarades i ett hemligt skrymsle innanför Albinos kontor. Tack vare det hade de varit tvungna att öva sig i kasta förtrollningar utan att behöva använda trollstav. Och detta var naturligtvis en behändig kunskap och förmåga som kunde komma väl till pass i olika sammanhang. Duffel kände naturligtvis inte till dessa hemliga elevaktiviteter. Nöden har ju, bortsett från exempelvis saltgurka, ingen lag.

Det var mycket som förändrats på skolan tack vare Duffels hälsoproblem. Fattades bara att de skulle tvingas till catering också. Var väl nog eländigt med all matlagning och konservering? Fast så långt skulle det nog inte behöva gå. Men på något sätt hade Duffel fått matlagning och hushållsgöromål på hjärnan. Eleverna tränades i diverse sådana kunskaper och Duffel ville att de skulle överglänsa andra skolor. Kanske önskade han sig en hel exklusiv Matakademi?

Han hade lyckats få lärarna med sig också. Visserligen borde de vara missnöjda, men det var på ett vis som om allt blivit förtrollat. En del elever tog det hela med ro, medan andra från samtliga elevhem; Glace-au-Four, Reine-Claude, Syltterrin och Havrepuff var rysligt missnöjda.

Hardu tog det hela, ganska motvilligt i och för sig, som ett intressant experiment och en chans till att få lära sig något nytt. Frågan var hur länge det hela skulle pågå? Botarna på Sankt Muffins hade inget bra svar på när rektorn skulle bli bättre, men han var ju inte tokig eller så. Behövdes inte läggas in utan var bara utmattad och lealös och kunde fortsätta sitt arbete som rektor. Hade fått någon piggelinbrygd att ta varje dag.

Efter en stunds dividerande och diskuterande om uppdraget med stort U, hörde de hur Rån närmade sig utanför och Duffel slutade prata. Han nickade och gick upp mot sitt kontor och Rån informerades av de andra två om vad som väntade. De skulle åtminstonde slippa några tråklektioner. Trion tog sig snabbt till Frityrordens adress i London. Men innan de hann försvinna in i byggnaden nalkades en figur ute på trottoaren.

- Har du plåster?

Mannen talade snabbt och Hardu stirrade på honom, medan han letade igenom sina fickor. Både de i byxorna och de i trenchcoaten.

- Nej, tyvärr har jag nog inte det. Har ni skadat er? Har du något plåster Rån? Rån ruskade bara på huvudet och försökte göra sig lite osynlig. Mannen såg nu allmänt förvirrad ut.

- Hardu P-l-å-t-t-e-r, menar jag förstås. Mannen uttalade efternamnet tydligt den andra gången.

- Javisst ja, sa Hardu. Det är ju jag det. Nu förstår jag hur ni menar. Ja, det är jag. Men känner vi varann? Eller rättare sagt: Vi känner inte varann! Vem är ni och hur känner ni till mitt namn och hur kan ni ha vetat att vi skulle dyka upp just här och just nu?

Hardu försökte hämta andan efter de många frågorna. Persimon såg lika undrande ut som sin kamrat, men sa inget, utan stirrade bara på den främmande som viftade lite upphetsat med en brun portfölj.

Rån skruvade sig besvärat, som om han själv kände igen mannen som frågade.

- Nå, vad säger du om erbjudandet, Hardu?

----------

Reine-Claude är ett plommon och ett plommonträd.

Blanc mange är en slags dessert.

Inget riktigt recept denna gång. Slejf var ovillig att släppa ifrån sig sina egna.

------------------

Däremot förmedlar Duffeldåre ett mycket enkelt tips som även han klarar att fixa till.

Duffeldåres superenkla bananmums

Skiva en banan på en tallrik, assiett eller i en liten skål. Välj själva. Skeda över glass eller vispad grädde. Strössla över god choklad, mörk eller ljus. Välj själva. Skrapa chokladen med en kniv kanske, eller använd osthyvel och hyvla snyggt. Eller riv på rivjärn. Tål ni nötter strössla över lite sådant också. Ibland blir Duffel lite wild and crazy och och gör bananmos som han blandar med lite grädde och strösslad choklad i en glasstrut och med ringlad jordgubbs allra överst.

Jordgubbs: Några färska eller djupfrysta jordgubbar som mosats med några korn socker så att det blir lite halvrinnig konsistens. Hallons görs förstås med hallon.