--------------------------------------------------

Disclaimer och allt det där. Jo Rowling äger copyrighten till Hary Potter-böckerna och allt som finns där. Den här idén och påhittade historien är min, liksom de olika karaktärerna som sprungit upp ur min fantasi. Jag tjänar inga pengar på den här historien, som enbart är till för att roa mig själv och andra. No copyright infringements are intended whatsoever./ Smaragd1

--------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 3:

----------

-----------------

Hardu funderade intensivt, men kunde inte komma ihåg att han ens hört talas om om något erbjudande.

- Bra och lättförtjänta slantar är det ju också. Eller hur? Mannen, som frågade, hade ett lurigt påklistrat leende och en mun som verkade drypa av sirap. Eller av honung. Hardu tittade förbryllat på Rån, som såg alldeles extra skyldig ut. Han hade ju aldrig lyckats hålla god min. Hade han nåt fuffens för sig, som att ha fingrarna i kaksmeten till exmpel, så avslöjade han sig alltid på egen hand till slut. I det här måste han bara vara inblandad. Hardu höjde sitt ena ögonbryn och började trumma med högerfoten. Donk, donk, doink lät det.

- Ja, allt..så, Har..d..u. Menade ju ing..e..et illa. Det var ett bra erbjudande och jag trodde att du skulle bli intresserad. Tänkte prata med dig om det i kväll. Inte så stor arbetsinsats heller. Men så dyker ju den här mannen upp alldeles för tidigt. Är väl ivrig att få besked. Det är ju inte mycket jobb som...

- MED VAD? dånade nu Hardu irriterat, fastän de borde vara tysta. Så tysta som bara möjligt. De var ju ute på ett hemligt uppdrag. Persimon hyssjade förtvivlat på honom och tittade sig runtom åt alla håll. Det enda något konstiga var en varubil som stod parkerad på andra sidan gatan. På sidan flashade meningen "Färska Wienerbrot" i neonskrift. Var hade den kommit ifrån? Och Wienerbrot lät ju tyskt?

- Jo, med den berömde 'Hardus Kalaskokbok', sa nu mannen. Den ska innehålla exklusiva foton från både privatliv och från er skolas eget kök. Bilder på dig och dina vänner och på skolans mästerkock. Sleif heter han, va? Recept på... Längre hann inte den främmande mannen förrän han fann sig fastklistrad med ett tjockt lager vitt klet mot den likaledes vita varubilen.

Hardu hade kastat en ordlös Kristyrförtrollning. Med raska steg försvann de tre undomarna som i tomma intet. Hardu var så arg att han bolmade och kokte som en hel pastagryta. Persimon försökte, liksom Rån, att snabbt lugna ner situationen.

- Förlåt, Hardu, jag skulle ha talat med dig direkt. Verkligen! Rån såg ordentligt skuldmedveten ut.

- Jag kan baka en äppelpaj bara till dig, som ett litet plåster på såren! Ilskan rann av Hardu, som en bunke allför lättvispad grädde.

- Du kan få servera varm choklad med en stor gräddklick varje söndagsmorgon i två månader! Detta godtog Rån och såg genast gladare ut.

- Jag gör tillräckligt för tre.

På lite bättre humör tog sig trion vidare till husets köksavdelning. Det gällde ju att ha is i magen och hjärnan vass som den exklusivaste filetkniv. Inget där. De letade försiktigt runt utan resultat. Men innanför matsalen, i ett litet damrum med speglar, hängde två peruker och en lång gyllene fäta. Här fanns kammar och borstar och några tuber. Såg ut som blonderingscreme. Rån tänkte titta närmare, för sånt jox hade han aldrig sett förut. Precis innan han öppnade en av tuberna hindrades han av Persimon.

- Vi vet ju inte vad som finns dolt i en sån där förpackning, Rån. Och du ska väl inte blondera slingor? Nej, det hade han ju knappast tänkt sig. Persimon agerade snabbt och skulle ha sagt "Specialis Revelio", om hon hade uttalat det hela högt. Det gjorde hon nu inte. De väntade några sekunder efteråt, men inget otrevligt inträffade.

- Håll dig utanför händelsernas centrum Rån, krävde nu Hardu. Håll vakt precis utanför, det är också en viktig uppgift.

Sanningen var väl, att det var lugnast att ha Rån på lite avstånd. Han var en lojal kompis och Hardu ville inte behöva se honom skadad.

- Kommer någon så visslar du bara en matlåt som till exempel "Blommig falukorv".

- Nej, kan jag inte få ta "Plättlaggen" i stället, bad Rån bevekande. Plättar är mycket godare och med blåbärssylt och glass.

- Vilken glass? Själv föredrog Hardu gräddglass med jordgubbssmak.

- Päron, sa Rån tvärsäkert.

Man kom överens om att låta Rån vissla just plättlåten med päronglass. Fast utan blåbär. De smakerna passade väl definitivt inte ihop? Nu skulle en lång diskussion runt glass- och syltkombinationer ha brytit ut, om inte Persimon satt ner foten. Det gjorde hon med en smäll. Bang!

- Skärpning nu! Vi har ju bråttom och det här pusslet kan ju ta sin tid att lösa.

Rån undrade om de dessutom skulle lägga pussel. Då ville han ha ett djungelpussel med en stor leopard. Sen kunde de sprida ut alla bitar och se vem som först kunde snabbtrolla bitarna på plats till en enhet igen! Fast utan trollstavar förstås. Det hela slutade med att Rån marscherade ut i korridoren och tog på sig en viktig min. Han gömde sig bakom en stor blomsterurna med en yvig bananplanta av konstmaterial. Bakom den syntes han inte. Inte heller hans viktiga min.

- Koncentration nu, koncentration nu, mumlade Hardu och blundade. Persimon gissade utan att behöva koncentrera sig. Hon pekade mot hårflätan och Hardu nickade. Här hängde hårkruxet. Den Gyllene Flätan. Ett sammetsband med en grönskimrande ädelsten var knutet runtom. Hardu svepte prövande med sin icke existerande trollstav i luften en bit ovanför. Det vill säga att han använde enbart sin hand. Drog till med några icke verbala ramsor. Inget hände. Han tog prövande en provsticka från kökslådan. Var det en bra idé? Han var osäker men började försiktigt lirka bort hårbandet. "Shcvusch, Zlurws, Stroink, Pshyyyss", lät det om flätan, som börjat brinna.

- Aquamenti, skrek Persimon. Det hjälpte inte. Flätan brann ohjälpligt upp.

Hardu undrade nu om det egentligen hade någon som helst betydelse? Det kopierade receptet borde ju förstöras samtidigt. Och varför hade de stulna pappren över huvud taget gömts i hår? Så dum kunde väl ingen vara.

- Kan några figurer egentligen vara så dumma att de gömmer recept i hårknutar, hårflätor, hårperuker och hårslingor?

Hardu hann knappt avsluta meningen, förrän ett isande skratt flöt som köldpiggar genom luften. Både han och Persimon frös på stället.

- Njähäää, min gode Hardu. Riktigt så dumma är vi väl ändå inte. Nu har ni allt hamnat i en rejäl soppa! Undrar bara hur jag bäst ska krydda den.

---------------------------------------------------------

---------------------------------------

Tack för tidigare kommentarer. :) Det är alltid roligt att få respons på det man skiver. Fortsätt gärna, ni som läser.

-----------------