Som ni vet äger Jo Rowling, et al, copyrighten på HP och jag tjänar inga slantar på min fan fiction. Den här huvudlösa parodin äger jag och hoppas att ni gillar den och kommenterar så blir jag glad. :) /Smaragd1
-----------------------------------------------------------------------------------
-------------------------
KAPITEL 5:
- Attans, sa Hardu, så fort de tagit fast mark utanför skolans järngrindar. Glömde häva Kristyrförtrollningen på den där mannen.
- Tror du den sitter kvar än? skrattade Rån.
De såg synen framför sig på stackaren som satt fastsmetad vid den vita varubilen. Alla tjöt de av skratt och Hardu torkade tårarna ur ögonvrårna.
- Tror den släpper efter några timmar. Med lite tur! Kanske finns det wienerbröd där i bilen att trösta sig med.
De tågade förbi Häggvins stuga. Blancmange skällde och viftade på svansen. Han lekte med en grytvante i alla de tänkbara färger som Häggvin virkat på egen hand. Själv strålade han, log och vinkade.
- En massa restgarner va? skrek Hardu. Du Häggvin, hört talas om nån kommande kockduell och matmästartävling?
Häggvin skakade på huvudet och fortsatte bort mot sin grönsaksodling. Han hade brått att kolla om mangolden och spenaten hade växt till sig från gårdagen.
Gröna blad var nåt som Rån kunde klara sig utan. Han gjorde en liten grimas. Fy för babyspenat, som ändå ansågs vara späd och läcker.
- Du ska väl inte göra fula miner åt det som är allra nyttigast för kroppen, förmanade Persimon. Tänk på alla vitaminer, mineraler och antioxidanter!
Rån muttrade lite till svar. Klart hon hade rätt. Hon hade alltid rätt, Persimon. Dagens rätt. Han kunde inte hjälpa det utan fnissade till. Hon var söt i alla fall.
De tågade gemensamt upp mot Duffeldåre. Den småförvirrade stackarn ändrade lösenord var och varannan dag. Vad kunde dagens ord vara? Dagens rätt nummer två, tänkte Rån, om de lyckades snabbt med ett korrekt svar.
- Lakritsrem? Smörkola? Mandelbiskvi? Tusenbladstårta? Smörnougat?
- Spenatpaj kanske, föreslog Rån sarkastiskt.
Han sa sedan "Chokladgroda" högt. De själva hoppade nästan högt för dörren gled upp och de kunde fortsatte vidare uppåt till Duffels dörr. Denne, alltså Duffel, hoppade i sin tur upp och frågade ivrigt hur det hela avlöpt.
- Bra till slut, konstaterade Hardu med en trött suck. Men det höll på att bli riktigt komplicerat. Varför är de där kopierade recepten så viktiga egentligen? Det kan ju finnas hur många kopierade kopior som helst vid det här laget!
- Mja, svarade Duffeldåre, men ett förläget småleende, det var de riktiga recepten som stals. Jag har inte vågat säga som det var. Då hade Slejf flugit i taket och inte kommit ner därifrån än. Som grynen till risgrynsgröt som flyger ur pipen på en tryckkokare och kletar fast i taket. Vi behöver honom nere på golvet naturligtvis.
- Men om vi förstör hårkruxen med de äkta recepten då har ju inte vi heller några recept att gå efter!
Här kom en skrämmande logik, eller snarare brist på densamma, i dagen.
- Huvudsaken är att konkurrenterna inte får tillgång till de nerskrivna läckerheteterna. Det går nog inte att lösgöra recepten från kruxen eftersom de är ditintrollade.
Persimon opponerade sig, det gjorde hon förresten ganska ofta.
- Om de har gjort kopior själva då? Förresten har Vol-au-vent kanske memorerat recepten! Han är ju inte dum. Eller det är han förstås, men inte på det viset.
- Jamen, i så fall hade han ju inte behövt gömma undan dem! sa Duffel, som om allt vore självklart. Saken är den att våra recept inte går att kopiera. Om en obehörig får tag i dem kan han inte läsa eller förstå något alls. Men det visste inte den som stal dessa dyrgripar förstås. När Vol-au-vent upptäckte det gömde han dem tills vidare. För att med tiden kunna komma på lösningen och dechiffrera dem.
Hur visste Duffel allt detta? Hade Vol-au-vent sänt ett brev eller en uggla till honom för att retas? Dessa två var ju som småbarn. Hardu bara stirrade på Duffel.
- Då är ju vår egen situation lika illa, sa Persimon, med en beklagande grimas.
Duffel skrattade till och berättade att Slejf, deras egen mästerkock och chefsChef, hade alla recept i sitt huvud. Han hade memorerat många och framför allt de stulna för flera kakbaksår sedan och han hade kreerat egna rätter och älskade att improvisera. Han hade det mesta i huvudet.
- Vi får väl bara hoppas då att ingen Chef-nappar Slejf! Hans goda matminne lär ju komma bra till hands inför den kommande kockduellen och mästerskapet då, sa Hardu, medan han kollade Duffels reaktion.
Denne hade blivit lång i ansikten som en rejält utdragen polkagrismassa. Vit i ansiktet förutom de blankröda kinderna.
- Hur visste ni det ungdomar? Mästerskapet skulle presenteras som en kul överraskning först om några månader. Innan dess hade jag tänkt mig att ni skulle hinna förstöra hårkruxen och vi andra hitta på nya spännande läckerheter.
Vi kommer att behöva flera kockelever som assisterar Slejf och dessutom en kock eller kocka som reservChef.
- Jordärtskocka, muttrade Rån, men lagom högt för att höras.
- Åh, strålade Duffeldåre, det brukade farmor laga. En riktigt härlig jordärtskocksgratäng eller soppa. Mums filibabba.
Vännerna tittade bekymrat på varann när de lämnade rummet. Bara nu inget hände Slejf fram till tävlingen, eller att de själva råkade illa ut. Idag hade det ju minsann hängt på håret, så att säga.
Kanske kunde Slejf skriva ner recepten på papper som en extra säkerhet? Men det vågade nog inte Duffel be honom om. Slejf trodde ju att originalrecepten fortfarande fanns kvar i säkert förvar. Förresten hade väl den noggranne Slejf allt nedskrivet redan på egna pergamentsblad i sin egen samling i sitt eget gömsle. Men Duffel kunde ju inte fråga rakt ut och inte de själva heller.
- Kan inte du legilimera dem ur Slejfs huvud då, föreslog Rån, men det trodde inte Hardu. Han var inte duktig på att lura hemligheter ur andra.
Tillbaks ute i korridoren höll de på att bli omkullsprungna av Slejf, som hejdade sig i sista sekund.
- Se er för var ni går ungdomar! Jag hade ju kunnat tappa hela plåten med provkakor.
- Men är det provkakor! Vi kanske kan få testa några, frågade Rån förhoppningsfullt. Vad är det för sorter? De ser verkligen exklusiva och goda ut. Åh, så skicklig du är!
Slejf, som var väldigt fåfäng, som alla mästerkockar, pös av stolthet som en dito munk, en äkta pösmunk. I hans arbete ingick det väl inte direkt att baka. Eller snarare så bakade han då och då ändå, eftersom han han tyckte så mycket om både detta och resultatet.
- Där har ni Speglar, Mandelbollar, Valnötskyssar och Dominobrickor!
- Mmm, en valnötskyss, vad säger du Persimon?
Hon bara fnös åt Råns kommentar och Slejf verkade inte vilja släppa några kakor av plåten. Han fortsatte helt sonika upp till Duffel.
- De ska tydligen ha kakfest, kommenterade Rån surt som tranbär.
Själva gick de för att diskutera med professor Picknick vad de missat i dagens undervisning. Jo, en föreläsning av professor Lins om gammeldags recept och historisk matlagning, en lektion i modern matlagningskonst med Minarin MacTartelett och en i framtida dito med Scilla Timbal.
- Inte hela världen, avgjorde Rån. Scilla ska alltid bjuda på örtte och spå i sumpen och Minarin brukar vara på sitt härsknaste humör.
- Glöm förresten inte att det är Varm-choklad-med-vispgrädde-dags i övermorgon, Rån! Jag vill ha två skedar extra grädde, sa Hardu.
Rån suckade lite. De närmaste söndags-sjusovar-morgnarna hade frusit inne för hans del. Ja, ja, sämre straff kunde det blivit. Han funderade fortsatt på hur han skulle kunna locka Hardu att ställa upp för kokboken. En lysande idé egentligen och fina extrapengar att tjäna.
-------------------------------------------------
-----------------
Tryckkokare finns nog fortfarande, men i en säkrare variant. Gick supersnabbt att få maten färdig, men gick nåt snett användes nog inte grytan mer. =)
Scilla är en vårblomma.
Timbal är mat i mosform. Kan göras på fisk, kött, grönsaker t ex. Kan också göras lyxig och serveras som förrätt med olika tillbehör.
Minarin fanns för flera år sen - ett lättmargarin.
Tartelett är som en liten minipaj, alltså deg som trycks ut i små formar, 10-15 cm i diameter och gräddas i ugnen. Kan göras av mördeg också. Med en mixad röra av t e x grönsaker, fisk eller med bär. Kanske en citronkräm med fäska jordgubbar som dekoration överst.
------------------
Jag lyckdes lockade det enkla receptet på Valnötskyssar från Slejf
Valnötskyssar( cirka 25-30 st)
4 äggvitor
200 gr florsocker
140 kr grovhackade valnötter
Vispa äggvitor och florsocker kraftig över vattenånga i 15 minuter eller tills massan håller form efter skeden. Häll alltså vatten i botten på en gryta på spisen tills vattnet börjar ånga av värmen. Ha äggsmeten i en annan något mindre gryta över och vispa . Akta så ni inte bränner er om ni testar! När smeten inte rinner utan stannar kvar i en sked, när ni vänder på den, är den färdig.
Tillsätt de hackade valnötterna och låt smeten kallna.
Forma små bollar med hjälp av två teskedar
Lägg på smord och mjölad plåt ( eller på lämpligt bakplåtspapper).
Grädda i mycket svag ugnsvärme tills kakorna fått ljusgul färg och lossnar lätt från plåten/arna.
-----------------------------------
Kommentera gärna, som sagt. :)