Nytt kapitel! Jippiiee!
Men orkar inte babbla så mycket nu, njut istället!

Jag äger bara OCna! (tråkigt nog -.-' )

Kapitel 3 – Sen ankomst

Berättare: Melody

Ett tumult uppstod då eleverna plötsligt fick väldigt bråttom att försvinna från korridoren när de upptäckte lärarinnan. Nästan alla ungdomar var försvunna och på väg till sina andra lektioner inom loppet av några sekunder. Till slut var det bara McGonagall, jag, James, Sirius och Gloria kvar i korridoren. Mina andra klasskamrater hade gått i förväg.
"Och vad försiggår här då?" frågade professorn strängt när hon kom fram till oss. Hennes uppsyn förändrades dock när James svarade.
"Jag hälsade bara på min kära syster, professorn," sa han oskyldigt och fyrade av ett charmigt leende.
"J...James... jag kan inte andas!" kraxade jag då jag kände luften gå ur mig.
"Tja, de är nog bäst att du släpper ner henne igen, James, och du kanske inte ska hälsa så våldsamt på henne nästa gång, eller hur? sa hon och blinkade. James tittade ner på mitt röda ansikte och sa: "Nejdå, professorn." Sedan sa hon att vi skulle skynda oss till vår nästa lektion, och innan och vände om och gick kunde jag ha svurit på att hon drog lite på smilbanden.
Hon lämnade mig i fullständig chock. Inte ens stränga, till synes glädjelösa professor McGonagall kunde motstå min bror.
Hon kallade honom vid förnamn! Hon log!
Till slut släppte James ner mig på golvet igen och jag vist tvungen att hämta andan.
"Ville du ens något?" gläfste jag sedan irriterat och James bara log belåtet.
"Vi ville bara lämna tillbaka det här," svarade Sirius överlägset. "Men om Lilltösen så slarvigt glömmer sitt schema i matsalen så kanske hon inte behöver det."
Han visste att jag hade svårt att komma ihåg mitt schema i huvudet. Han flinade kaxigt, och tryckte ihop pergamentet till en boll.
"Ge mig det!" sa jag och sträckte mig efter bollen men han lyfte bara enkelt handen ovanför mitt räckhåll. Han skrattade roat när jag försökte hoppa upp och greppa tag i schemat.
"Bara om du säger att jag är snygg," svarade han och blinkade med ena ögat mot mig, log snett och det ryckte förnöjt i hans ögonbryn. Jag glodde bara surt på honom till svar. Han stirrade överlägset tillbaka.
Sirius visste även att jag var less på att allt snack om snygga killar i skolan kretsade kring honom själv och James, och att jag aldrig i livet skulle ge honom nöjet att höra mig frivilligt säga att han är snygg. Dessa tre saker han visste om mig använde han nu emot mig för att göra mig själv till åtlöje.
"Nåja." sa han och log brett när han stoppade ner det ihopknycklade schemat i den vänstra fickan på klädnaden. Han avbröt stolt den cirka två sekunders långa stirrtävlingen. Han hade vunnit.
För den här gången.
"Äsch, kom Gloria. Vi går!" sa jag surt och stegade iväg genom korridoren. Efter några steg märkte jag att hon inte följde efter.
"Öh, Melody, vi ska åt andra hållet, sa hon försiktigt.
"Men ÅH!" utbrast jag och grimaserade. Jag vände ilsket om och gick tillbaka mot Gloria, och James och Sirius skrattade högt åt mig.

När jag och Gloria kommit in i Trollformellära-klassrummet hade de andra redan börjat lektionen. Alla eleverna hade tagit fram och läste i sina exemplar av "Grundhandboken om förtrollningar".
"Ah, där är ni ju. Var har ni varit?" Professor Flitwick kom fram till oss och vi tittade skräckslaget på varandra när vi inte visste vad vi skulle svara. "Nåväl, det spelar väl ingen roll. Ni kan gå och sätta er på några lediga platser, vi har precis börjat läsa i kapitel ett." fortsatte Flitwick och vi suckade tyst av lättnad. Den korte läraren återvände till sin trave med böcker, som stod bakom katedern, och klättrade skickligt upp på den för att kunna synas över bordsytan. Vi gick och satte oss, slog upp våra böcker och började läsa.

När lektionen var slut och alla började packa ihop kom professor Flitwick fram till min bänk.
"Jag tänkte bara säga att eftersom det var första lektionen för i år så tänker jag inte ge dig och din klasskamrat någon straffkommendering," sa han vänligt. Jag såg i ögonvrån att de andra eleverna glatt och gick pratade mot dörren.

"Men det är nog bäst om ni inte upprepar detta alltför ofta. Kan du hälsa Ms Armstrong det? Jag kommer ihåg när jag själv gick i skolan..." Jag började bli stressad så jag tittade ner på mitt armbandsur, och undrade hur länge jag hade stått här medan de andra gick mot lektionen efter denna och jag kände hur svetten började tränga fram i pannan på mig. "...hade nästan aldrig straffkommenderingar, det kan du tro, men jag minns att det inte alls var..."
"Oj, vad mycket klockan är! Ursäkta mig professorn, men min lektion börjar nu. Jag ska säga det till Gloria," avbröt jag, sedan grabbade jag tag i min väska och sprang mot dörren för att hinna ifatt mina vänner, och lämnade en förvirrad Flitwick kvar i salen.

När jag kom ut i korridoren tittade jag mig hastigt omkring men jag kunde inte se mina vänner någonstans. De var inte där!
Jag kunde inte tro mina ögon. De hade gått till lektionen utan mig. Och jag som inte ens visste vad det var för ämne. Eller var någonstans vi skulle vara! Jag gick uppgivet och satte mig i en liten trappa i korridoren.

När jag suttit där ett tag och förbannat mig själv hörde jag ett par fotsteg. Jag tittade över axeln och reste mig häftigt upp. "Gloria!"
"Åh, där är du ju! Förlåt mig så mycket, jag glömde av att du inte har ditt schema!" sa Gloria panikslaget, men jag var bara tacksam över att hon kommit tillbaka. Hon fortsatte skyndsamt: "Men hur som helst, vi måste skynda oss nu. Slughorn är INTE glad, det var knappt att han lät mig gå och hämta dig." Sedan grabbade hon tag i min handled och tillsammans sprang vi ner för trappor, genom korridorer och ner i de underjordiska gångarna. Och mycket riktigt, när vi flåsande kom fram till klassrummet väntade en ilsken Slughorn. Han var inte glad över att se mig sen första dagen i skolan, och han var inte alls resonabel som professor Flitwick.
I själva verket var han så uppretad att det första han gjorde när vi kom in i klassrummet var att ge mig straffkommendering. Jag kunde knappt tro mina öron. Besviket förstod jag att det inte var någon idé att protestera, för då skulle jag bara skämma ut mig själv ännu mer. Istället bet jag ihop och gick och satte mig på en tom plats medan Slytherinarna, som vi hade denna lektion med, hånskrattade åt mig.

Okej så jag vet att Slughorn, eller Snigelhorn, inte är så sträng egentligen men nu fick han bli det här. Och jag blev lite inspirerad av min egen lärare till Flitwick, som bara står och maler på om massa onödiga saker när man har bråttom xD.
Men jag vill gärna veta vad ni tycker och så, så ta och kommentera, vet ja!