HEEEEEEEEEEJ, nu är jag tillbaks igen (efter en väääldig lång paus, heh.. heh ^^')! :D

Jag är så hemskt ledsen över att ni har fått vänta så länge på det här (jag vet inte ens om det är någon kvar?), men jag har haft mycket i skolan, och hemma, och jag har haft idétorka och dessutom tappade jag skrivarlusten ett tag, och sedan kan ni lägga till alla andra ursäkter ni kan komma på till varför jag inte skrivit något på vad blir det... två, tre månader? :o ...

Meeen nog med ursäkter nu (jag brukar inte hålla på så här med bortförklaringar och så, men ni förtjänar faktiskt en ursäkt! Förlåt!), jag hade bara tänkt att säga att jag hoppas att ni som börjat läsa denna Ficken fortsätter med det, för jag tänker skriva klart den, och även om det tar (vääldigt) lång tid mellan kapitlena (jag vet, *örfilar mig själv* .') och de kanske inte är världens längsta så hoppas jag i alla fall att ni stannar (och kanske slänger in en lien kommentar då och då? :D).

Nu är det snart färdigbabblat för denna stunden, tänkte bara säga att jag har skrivit små sammanfattningar på alla tidigare kapitel, så att ni ska komma ihåg vad som har hänt (jag tror det behövs hehe ^^'), men om ni känner att ni har bra koll på berättelsen kan ni hoppa över den tjocka texten nedan och direkt börja läsa kapitel sju, som står med vanlig text.

Jag vill också bara varna för små bokstäver och eventuella fel, här och var, har inte läst igenom det så noga. ^.^

PS. Jag äger bara OC:na! DS

sammanfattning på alla tidigare kapitel:

kapitel 1: Prolog

Melody Potter ska börja sitt första år på Hogwarts och är väldigt nervös för att inte komma in i Gryffindor. Hon är en Metamorfmagus, men har inte riktigt lärt sig att kontrollera sin förmåga, och när hon är nervös ändrar hon omedvetet på sitt utseende hela tiden. På tåget till skolan sitter hon tillsammans med James Potter, hennes bror, och Sirius Black, hennes brors bäste vän, som märker av hennes nervositet och säger åt henne att koncentrera sig på en specifik frisyr. i sin stress tittar hon på Sirius och råkar kopiera hela honom. han lugnar henne sedan, med lite massage och några viskande ord i hennes öra.

när de väl var framme vid Hogwarts blir Melody nervös igen, men hon lyckas att ta sig fram till pallen och sorteringshatten, utan att ändra sitt utseende, och blir sedan sorterad till Gryffindor. Vid bordet träffar hon sina nya klasskamrater; Logan och Megan Williams (som är syskon), Gloria Armstrong, Annie-Sue Kelly, Adrian Swift, Jimmy Jagger och Johnny Ryan.

kapitel 2: Ett glömt schema

det har nu gått fyra år och Melody och hennes kamrater går i femte skolåret (James och Sirius sjätte). det är andra dagen på terminen, alltså första dagen med lektioner, och det börjar med att de sitter och äter lunch och pratar om sommarlovet. melody berättar att hon spelat mycket quidditch, inför ansökan till Gryffindorlaget. Logan, som gärna vill vara mer som hans idoler James och Sirius, vill också söka till laget (fast han aldrig har tränat quidditch förr, vilket man får reda på i senare kaptiel). först vill han bli Sökaren, men då kommer även james och hans gäng och slår sig ner, och James säger stolt att det är han som har den rollen i laget. (A/N (Authors Note=Författarens notering): Jag vet att han inte har den rollen i böckerna, men han har faktiskt det i filmen, så ni får leva med detta lilla "fel".)

Här är första gången som Remus och Peter nämns, men de säger inget i detta kapitlet. några minuter senare går femteklassarna till sina lektioner, och Logan fortsätter prata om James och Sirius, vilket gör att Melody (som har väldigt kort stubin ibland, i synnerhet när det gäller hennes brors och hans bäste väns förhållande till tjejer) blir arg på honom, för att hon tycker de är så idiotiska när de håller på som de gör.

när de sedan kommer ut från lektionen som de var på väg mot, möter de James och Sirius igen, till Melodys missbelåtenhet. när james får syn på melody hälsar han på henne genom att ge henne en kärleksfullkram. en väldigt hård kram.

Plötsligt kommer professor McGonagall ut ur klassrummet.

kapitel 3: Sen ankomst

det är fortfarande samma stund där kapitel 2 två slutar, james kramar sin syster som nu har svårt att andas. hon säger åt James att släppa ner Melody, kallar honom vid förnamn, ler mot honom och lämnar Melody i chock. james släpper ner Melody och hon får reda på att de ville lämna tillbaka hennes schema som hon glömt i Stora salen. men busig och självkär som vi alla vet att Sirius är (det är han som har Melodys schema) tar han tillfället i akt att reta henne och tänker bara lämna tillbaka schemat till henne om hon säger att han är snygg, precis som alla andra tjejer på skolan tycker att han är. Melody (som faktiskt är lite utav en tomboy,pojkflicka, brukar inte titta efter snygga killar, som hennes vänninor) vägrar för sitt liv tycka att han är snygg och hon tänker aldrig ge med sig och ge honom det nöjet och uppmuntra honom till att fortsätta stöta på tjejer, så istället blir hon arg och struntar i schemat (vilket man ändå kan förstå, det är ju så sjukt irriterande med killar som tror sig så mycket! -.-'), och hon och Gloria ger sig av mot den kommande lektionen. eftersom de stannat kvar efter den förra lektionen kommer de försent till Trollformelläran, vilket gör att professor Flitwick vill prata förstånd (och barndomsminnen!) med Melody i slutet av lektionen, och hennes klasskamrater glömmer av henne och går vidare till nästa lektion. eftersom hon inte har sitt schema har hon ingen aning om var de är, så hon får vänta. efter ett tag kommer Gloria tillbaka och tar med henne till Trolldryckskonsten där en arg Slughorn väntar och ger henne straffkommendering.

kapitel 4: Avlyssning och ilska

Nu har det gått några dagar sedan den första riktiga skoldagen och det är nu fredag. Melody har ännu inte haft sin straffkommendering ((A/N:) det kommer kanske i senare kapitel, tycker ni jag ska skriva ett kapitel om det?) och inte heller har hon fått tillbaka sitt schema från vår käre Sirius och därför börjar hon bli desperat. Hon "stöter" emellertid på honom, efter att ha hämtat sin glömda väska i Astronomitornet, och ser sin chans att ta tillbaka det. Men innan hon inser att det är Sirius ser hon honom stå och hångla med en tjej, en yngre Hufflepuffare, som hon sedan känner igen.

När hon sedan möter Sirius ber hon honom om schemat igen, men precis som förra gången vägrar han ge det ifrån sig innan hon säger att han är snygg, och precis som förra gången blir hon rasande arg, så arg att hon faktiskt, utan att tänka igenom det hela, försöker slå honom. Dock hinner han med sina snabba Vaktarreflexer undvika slaget, vilket leder till att Melody tappar balansen och faller framlänges, och drar Sirius med sig...

Kapitel 5: En känsla

Det är samma stund som där kapitel 4 slutar, bara en halv sekund senare faktiskt. Det är också i detta kapitel som vi får en första inblick om hur Sirius upplever saker och ting!

Melody landar mjukt på Sirius bröstkorg, och i stundens hetta har hon glömt varför. Hon öppnar ögonen och ser in i Sirius ögon, och de båda får en underlig, obeskrivlig känsla i magen som de aldrig känt förut. Men ögonblicket varar inte länge (även om det kändes så!) och Sirius återfår fattningen först och avbryter tystnaden som uppstått med en retlig kommentar, och plötsligt blir Melody också sig själv igen. Sirius blir full i skratt och i sin förvåning ramlar Melody av honom. Han blir själv förvånad när han råkar länga ur sig en stund senare att han gillar tjejer med attityd, efter att ha anmärkt Melody om hennes humörsvängningar. Sedan reser han på sig och hjälper henne leende upp, och för första gången på länge ser hon att han verkligen ler på riktigt mot henne, och att han inte har på något av sina vanliga 'charma-tjejer-leende' eller retningsleende.

Men sedan stannar de plötsligt båda två i rörelsen och den mystiska känslan kommer tillbaka. Denna gången är det Melody som inser pinsamheten i ögonblicket och tittar ner när hon rodnar. Då ser hon sitt ihopknycklade schema i Sirius ficka, hon tar det och sedan springer iväg till klassrummet, i sin rädsla att han ska komma efter henne, och lämnar en först chockad Sirius efter sig.

Kapitel 6: Quidditch-intagning

Nu är det lördagsmorgon, och om några timmar börjar intagningsprovet till Gryffindors Quidditchlag. Melody, som vaknar först av sina klasskompisar går upp för att väcka killarna som också ska på intagningen (inte Adrian och Jimmy), men brås lite på sin bror och får en busig idé. Hon förvandlar sig till professor McGonagall och ropar strängt att intagningen börjar om fem minuter och alla fyra pojkarna vaknar direkt, till och med Adrian som inte brukar vara lätt att väcka när han väl har somnat. Logan blir så förskräckt att han genast springer ut ur rummet och nerför trapporna, fortfarande med pyjamasen på, men återvänder kort därefter när han märker denna lilla detalj. Då han ser att Melody ligger där på golvet och skrattar förstår han att hon spelade dem ett litet spratt. Lite senare när killarna är ordentligt klädda och även resten av tjejerna i Meloys sovsal går de tillsammans med Marodörerna ner till Stora salen och äter frukost.

När de sedan har kommit till omklädningsrummen och lagkaptenen Alice Pensive ropat upp alla de deltargars namn hör Melody några tjejer prata om att Sirius och James är med i laget (och man kan ju kanske tänka sig att de bara var med på provet just därför?) och Melody blir skeptisk. Men kort därpå harklar sig Alice och presentationen av de tidigare medlemmarna börjar, sedan åtföljs den av de resterande platserna i laget (två Jagare och en Slagman) och hur provets schema är upplagt. Väl ute på planen får Melody reda på att hon inte ska provspela något i sitt första pass, så hon flyger upp till sina klasskamrater på läktarna, där även Remus och Peter ser på.

När andra passet börjar ska hon spela som Slagman tillsammans med Johnny, vilket inte går något vidare för henne, då hon ofta duckar undan för Dunkarna istället för att slå dem och så vidare.

Slutligen är andra passet över och nu ska Melody få spela Jagare, som är samma roll som lagkaptenen själv har. Denna gången spelar hon varken med Logan eller Johnny (detta framkommer inte i det egentliga kapitlet, men Logan och Johnny spelade Jagare i första passet, under andra passet har Logan paus och under tredje spelar han Slagman, medan Johnny har sin paus det sista passet) utan med en tjej och en kille hon inte känner. De tre hjälps åt, men Sirius är helt enkelt en för bra målvakt för dem, och de lyckas inte göra några mål. Melody märker dock ganska snabbt att tjejen som hon spelar tillsammans med inte låter sig luras av Sirius charm, och när Melody får en idé om hur hon kan finta Sirius och lägga mål är den andra tjejen inte långsam att hänga på och passa Klonken till henne i rättan stund. Finten gick ut på att Melody gjorde en loop precis framför Sirius, så att hon kom över honom och då passade den andra tjejen Klonken till henne och hon kunde kasta den i en av de tre ringarna. Just då blåser Aloce av i som visselpipa och berättar att de ska få resultaten nästa dag och intagningsprovet är över.

Kapitel 7: Resultaten

Berättare: Melody

Vi satt i Stora salen och skulle precis till att börja äta vår frukost när ugglorna susade fram under de få moln som sakta svävade fram på den annars helblå himlen i taket. Jag och Johnny satt spänt och väntade på att våra ugglor skulle komma med våra resultat från Quidditchprovet, medan Logan skrattade åt oss där han han satt på andra sidan bordet. Han var ganska säker på att han skulle komma in i laget, kanske lite för säker enligt min mening. De andra som hade sökt till laget satt lite längre bort vid det långa träbordet. Den första ugglan landade elegant framför Logan, som kaxigt tog av pergamentbrevet från ugglans framsträckta fot. Han log stolt när han öppnade rullen, men när han började läsa blev hans leende sakta mindre. Sedan började han vända och vrida på brevet för att se om han missat något.

"Vad är det?" frågade Gloria nyfiket.

"Jag... Jag kom inte med!" svarade han nedstämt men istället för att tycka synd om honom, som andra som inte kände honom bättre antagligen skulle ha gjort, började vi skratta åt honom.

"Vadå? Vad är det som är så roligt?" utbrast han förvirrat då han hade väntat sig en annan reaktion på sin kungörelse.

"Med tanke på att du nästan inte tränat någonting på Quidditch är det inte så konstigt att du inte kom med," konstaterade Megan halvt hånande till sin bror.

"Inte tränat?" ropade han förargat. "Jag har faktiskt tränat en hel vecka!" fortsatte han sedan, stolt över att han faktiskt hållt på med ett projekt så länge.

"Logan, det behövs faktiskt lite längre träning än en vecka för att bli bra på något," sa Gloria mamma-aktigt och klappade honom på axeln.

"Va, gör det?" frågade han dumt.

"Ja, det vore ett under om du faktiskt kom med," skrattade Jimmy.

"Men om du tränar lite mer kanske du kan komma med nästa år?" sa Annie-Sue uppmuntrande, vilket lämnade Logan tyst, försjunken i djupa grubblerier.

Men Logan hann inte fundera på vad det än var så länge, för kort därefter kraschade en klumpig gammal uggla rätt ner i den halvsovande Adrians grötskål, vilket gjorde att han hastigt vaknade upp ur sin vanliga lilla frukost-tupplur och lättroad som Logan var började han gapskratta åt sin vän, och alla hans undringar var som bortblåsta. Men det krävdes dock mer än en uggla och ett grötregn över Adrian för att få honom attverkligen vakna till, för efter att ha gnuggat gröten ur ena örat och lagt sig till rätta igen, snarkade han snart fridfullt igen.

Johnny, som satt mellan mig och Adrian, förstod att det var hans resultat som levererats och tog pergamentet och läste det.

"Jag kom med!" sa han sedan och flinade brett.

Men leendet försvann snabbt när Logan plötslit förfärad igen sa: "Får jag se!" och rykte till sig Johnnys brev utan att vänta på något svar.

"Det här kan inte stämma," sa han avundsjukt och gav Johnny en sur min. "Ugglan måste ha förväxlat våra brev" påstod han sedan.

"Ja, förutom att det står Johnnys namn på brevet" konstaterade James menande och pekade på namnet som stod på baksidan av brevet.

"Synd Logan, det är bara att inse det, helt enkelt. Du är kass på Quidditch!" sa Sirius ironiskt uppmuntrande och log skadeglatt.

Medan de fortfarande smågnabbades blev jag mer och mer nervös inför mitt eget brev, som jag halvt om halvt hade glömt av under deras diskussion. Jag tittade upp mot taket för att se om någon av ugglorna var påväg mot mitt håll, men ännu kunde jag inte se någon. Jag tittade ner igen och råkade få ögonkontakt med Sirius. Jag såg att han höjde ena ögonbrynet och log slugt mot mig, och då la jag märke till att han hade en smilgrop i ena kinden. Men sedan slog jag hastigt ner blicken igen när det sakta började hetta om kinderna och min gröt plötsligt blev mycket intressantare.

Efter vad som kändes som en evighet landade ätnligen en fluffig kattuggla på bordet framför mig och sträckte ut ett ben. Med darrande händer lossade jag brevet från ugglan som väntade tålmodigt, och rullade långsamt ut det. Jag vågade knappt titta på vad det stod, (med tanke på att jag ställt till det ganska rejält i mitt andra pass), men sedan tog jag mod till mig och började läsa orden i den vackra handstilen:

Kära Melody Potter,

Jag har den äran att få meddela dig att du har fått en plats i Gryffindors Quidditchlag.

Du har fått platsen som Jagare, tillsammans med Corynne Tucker.

Du är varmt välkommen till den första träningen som är kl. 12 nu på lördag, på Quidditsch-planen.

Glada Hälsningar

Alice Pensive, lagkapten i Gryffindors Quidditchlag

"Hon kom med!" utbrast Gloria när jag lade ner brevet igen och log.

"Det var bara för att jag lät henne lägga ett mål på mig, hon hade aldrig kommit med annars" flinade Sirius busigt, och jag grimaserade sarkastiskt åt honom.

"Åh Melody, jag är så glad för din skull!" utropade Logan stolt (och en aning oväntat från oss andra) och slog ihop händerna i förtjusning.

"Öh, var inte du sur på mig nyss för att jag kom med men inte du?" frågade Johnny.

"Ja men... alltså... äsh!" stammade Logan lite generat och viftade med handen, "Jag är väl glad för din skull också!" fortsatte han sedan och gav sin bäste vän en broderlig kram, som plåster på såren.

Kort efter postutdelningen var alla i gänget färdiga med frukosten och vi drog oss ut ur Stora salen mot den stora ekporten, för att tillsammans tillbringa kanske en av de sista varma, fina dagarna på året utomhus. När vi var precis nedanför den stora trappan vid ingången hörde jag dock några tjejer som pratade upphetsat bakom mig, vars röster jag kände igen.

"Åh Corynne, vad avundsjuk jag är på dig! Du kommer ju få träffa James och Sirius jätteofta!" sa en.

"Du kanske kan presentera oss för dem också!" fnittrade en annan.

"Ni har ju redan träffats! Ni var ju också där!" sa en tredje.

Jag vände mig om för jag trodde mig veta vilka de var, och mycket riktigt var de de tre tjejerna som hade varit med på intagningsprovet. Först blev jag skeptisk mot dem, men sedan tänkte jag att jag lika gärna kunde göra mig vän med dem, eller i alla fall tjejen i mitten, hon var ju trots allt min lagkamrat nu.

"Hej," sa jag och istället för att följa med mina vänner ut genom porten gick jag fram till de tre tjejerna och presenterade mig.

"Du måste vara Tucker" sa jag och log mot henne. "Jag ville bara säga grattis till din plats i laget, och tacka så mycket för att du hjälpe mig lägga målet i går. Jag hade aldrig klarat det utan dig."

"Tack!" sa hon glatt och skakade min hand. "Jag tror inte jag hade kommit in laget om det vore för dig heller. Vi ses på lördag!" sa hon sedan leende och gick vidare med sina vänner.

Med en nöjd känsla i magen sprang jag sedan ut till mitt eget gäng, och bara njöt av gott sälskap och en härlig dag i solen.

Så där, då var det klarrt! :D

Hoppas ni tyckte om det, och jag hoppas att jag kommer upp med ett nytt kapitel snart.

Men för att kunna göra det så snart som möjligt vill jag veta om ni tycker att jag ska skriva ett kapitel om Meloys straffkommendering eller gå vidare. Vad tycker ni?

Ordet är fritt, och vem som helst kan kommentera!

Häjdå, mina söta små potisar! *slängkyss på er!* ;*

- Surikaten