Nu var jag tillbaka igen! *Katchiing* Ganska snabbt för att komma från mig eller hur? ;P Men jag har inte så mycket att säga så jag ska inte uppehålla er så mycket.

Jag äger bara OC:na (i detta kapitlet bara Melody/Mely)!

Sammanfattning på kapitel 7:

Det var söndag och Melody och hennes vänner satt i Stora salen och skulle precis börja äta frukost när uggleposten kom. Både Melody och Johnny var nervösa inför sina resultat på Quidditchprovet, medan Logan som också var med och deltog inte alls var nervös. Han var säker på att han kommit in, men det visade sig vara fel. Först blev han sur, men när en uggla landade i Adrians mat och han fick något att skratta åt blev han glad igen. Ugglan bar på Johnnys brev, och där stod det att han kommit in i laget. Logan blev då sur på Johnny igen och gänget smågnabbades lite. Sedan kom även Melodys brev, och hon har också kommit in i laget, och fått platsen som Jagare. Melodys vänner blev glada för hennes skull, och Logan och Johnny blev åter vänner. Efter frukosten stötte Melody på Corynne Tucker, som fått den andra platsen som Jagare. De hälsade på varandra, och då Melody sprang ut till sina vänner kände hon sig glad att hon gjorde det.

Nu är det måndag och Melody gruvar sig för eftermiddagen, då hon ska på sin första straffkommendering detta läsåret. Vad hon inte vet är att hon inte kommer vara ensam...

AoM kapitel 8. Straffkommendering

Berättare: Melody

Det var bara andra veckan och jag skulle redan genomlida min första straffkommendering. Professor Slughorn hade sagt att jag skulle träffa honom på sitt kontor klockan åtta efter middagen, men han hade inte sagt vad jag skulle få göra. Usch, det kändes inte bra. Det kändes verkligen inte bra. Det var som sagt andra veckan, jag hade redan fått min första straffkommendering, och hur många skulle jag inte hinna få på resten av skolåret då? Jag hade inte haft många straffkommenderingar, eller i alla fall inte lika många som James och Sirius, men jag hade ändå haft minst en varje skolår. Jag hade dock aldrig fått dem så tidigt på året...

Hela dagen segade sig fram, tiden tycktes gå långsammare än en snigel på en eftermiddagspromenad, och hela tiden flög de oroliga tankarna omkring i huvudet. Det var först på eftermiddagen som jag började fundera på mina GET-examen* , på hur dåligt de redan nu verkade se ut att gå. Tänk om Slughorn gav mig dåliga betyg, bara för att jag fått straffkommendering? Och då menar jag sämre än de dåliga resultat jag har fått de tidigare åren. Jag menar tänk om jag fick 'Dåligt' eller till och med 'Knäppt'?

Men dagen skred framåt, och alldeles för snart var det dags för middagen. Maten var serverad och alla högg in med god aptit, det vill säga alla utom jag. Trots att det var spaghetti och köttbullar, en välkänd favorit i Potter-huset, var jag inte hungrig. Så småningom försvann maten från bordet och timvisaren på mitt armbandsur tickade allt närmare åttan och när klockan var ca kvart i reste jag mig från bordet för att ge mig av till Slughorns kontor, strax innan mina vänner återvände till Uppehållsrummet. Dystert släpade jag mina fötter ner mot fängelsehålorna i min ensamhet. Jag rös till vid kylan som mötte mig när jag kom ner i stengångarna och knackade lätt på dörren när jag kom fram.

"Åh där är du ju! Du är tidig, ivrig att få jobba lite?" sa professor Slughorn skämtsamt, men det var inte riktigt rätt stund för att dra skämt, vilket han nog märkte och hostade lite förläget. "Det kanske vore bättre om du var tidig till lektionerna istället?" sa han och blev allvarlig. "Men du får inte börja jobba än, vi väntar fortfarande på den unge herrn." sa han och jag frös till.

"Den unge herrn? vem kunde det vara? Skulle jag inte ha straffkommendering själv?" tänkte jag förvirrat.

Några minuter därpå knackade det på dörren igen och när professorn öppnade kom Sirius in, och av uttrycket i hans ansikte att döma, var han lika förvånad över att se mig som jag var förvånad att se honom.

"Melody, varför är du här?" frågade han förvirrat.

"Av samma anledning som du antar jag" svarade jag med sjunkande tålamod, men han stirrade bara dumt tillbaka.

"Straffkommendering!" förklarade jag kallsinnigt och himlade med ögonen, det var ganska självklart tyckte jag.

"Varför?" frågade sedan han när ljuset gick upp för honom och jag kunde ana att ett elakt flin snart skulle sprida sig över hans läppar. Jag svarade, även om han säkert redan visste vad jag skulle säga.

"Tja, det kanske har något att göra med att en viss person beslagtog mitt schema så att jag inte visste vart jag skulle." snäste jag och där var det, det retsamma leendet som han bara använde för att provocera mig. Jag visste att han njöt av det här.

"Nå nu får ni sluta med erat gullande, ni har jobb att göra" avbröt Slughorn oss (tack gode Merlin!), smått irriterad över att totalt ha tappat uppmärksamheten.

"Eftersom ni båda kom sent till mina lektioner, väldigt sent må jag tillägga, och ni båda fick straffkommendering beslutade jag att ni likaväl kunde få ha den tillsammans." fortsatte han och jag ryckte än en gång till vid hans ord.

"Men...!"

"Inga 'men', Potter. Ni ska sortera alla skåp och bokhyllor med trolldrycksingredienser, så att de står i bokstavsordning. Utan Magi." lade han till när han såg att Sirius var påväg att fråga. "Om ni inte blir klara idag får ni fortsätta imorgon." sa professorn sedan och ledde oss till det lilla rummet under Trolldrycksklassrummet där alla ingredienser fanns.

"A ska börja där borta och Ö slutar här." visade Slughorn, och med det lämnade han oss ifred med vår sysselsättning.

Det var många skåp och hyllor i det lilla rummet. Det var många olika flaskor, burkar, askar, lådor, kittlar och högar som skulle sorteras. Inget stod där det skulle enligt Slughorns anvisningar, då alla elever som hämtat ingredienser bara ställt tillbaka dem där de tyckte att det fanns plats.

Jag var inte glad när vi började ta ut alla sakerna från skåpen och ställa dem på ett bord som stod i ett hörn, för att om möjligt göra det lättare för oss. Varför var jag tvungen att ha kommenderingen med Sirius? Vad hade jag gjort för att förtjäna detta? Det var till och med hans fel att jag kommit hit från början!

"Du kan börja med att ställa upp allt som börjar på A, så börjar jag från andra hållet och så möts vi på mitten" sa Sirius, lyckligt ovetande om mina tankar. Han började leta efter ingredienser som började på Ö, och jag följde ilsket hans exempel. Jag visste inte ens hälften av allt som jag flyttade omkring var för något, men så länge det fanns ett namn eller en beskrivning på det gick det i alla fall att sortera. Men på några högar och kittlar stod det ingenting, och några gånger fick jag motvilligt fråga Sirius om han visste vad det var. Jag suckade för mig själv, det här skulle bli en låång kväll.

Vi fortsatte att ställa upp sakerna på hyllorna ett tag, och emellanåt hörde jag dova dunsanden och svaga klirr från Sirius håll, men just då var jag för sur för att tänka vidare på lite oljud. Men efter en stund slutade jag, lutade mig mot väggen och iaktog Sirius ett tag, och utan att jag märkte det rann ilskan av mig för att lämna plats åt nyfikenheten som sakta kom smygande.

"Så, varför har du straffkommendering då?" frågade jag honom tillslut.

"Tja, som Slughorn sa, så kom jag sent till hans lektion" svarade han och det elaka flinet kom tillbaka.

"Får man fråga varför?" frågade jag utan att bry mig om den nedlåtande tonen i hans röst, för jag blev allt mer och mer nyfiken för varje minut som gick.

"Jag planerade lite med James, Remus och Peter"

"Borde inte de också ha fått straffkommendering då?"

"Jo, men lärarna vågar inte ha oss tillsammans. De är rädda för att vi ska hitta på något." skrattade Sirius busigt.

"Men vad planerar ni då?" fortsatte jag enträget fråga.

"Det är en överraskning."

"Vad för överraskning?"

"Det kan jag ju inte säga, då hade det ju inte varit en överraskning. eller hur?" Han grinadde brett och blinkade åt mig.

"Men åh" suckade jag och lät säkert som en besviken femåring. "Bara det inte är något som involverar mig!" tänkte jag sedan.

Det blev tyst ett tag, tyst så när som på ljuden av flaskorna och lådorna som ställdes upp på hyllorna.

Då började jag fundera över fredagens händelser. Jag tänkte på hans unika grå ögon, som glittrade så i solskenet och undrade vad han tänktte på då, undrade vad han kände. Jag tänkte på hans ovanliga ord och hans varma leende.

Det flaxade till magen, och plötsligt var jag nervös. Jag försökte svälja klumpen som började växa i halsen på mig. Sedan tänkte jag på den där konstiga känslan jag hade haft i magen, försökte återigen beskriva den, men det gick bara inte. Jag undrade om han också hade känt något, men jag vågade inte fråga.

Jag lutade mig mot bordet, djupt försjunken i mina tankar.

Olyckligtvis råkade jag luta mig lite för hastigt och tungt mot bordet, vilket gjorde att burkarna som stod på det skakade till, och förfärat såg jag på medan några av de som stod vid kanten föll rätt ner i golvet och gick i tusen bitar, medan de olika sakerna i dem blandades och bildade en stinkande sörja under mina skor. Jag böjde mig ner och började generat plocka upp glasbitarna, samtidigt som jag hörde Sirius yla av skratt någon meter ifrån mig. Jag gav honom en ilsken blick, som för att visa att han skulle hjälpa mig istället för att skratta åt mig. Men medan jag tittade bort från mina händer fortsatte jag treva efter glasbitar med dem, vilket jag inte skulle gjort. Rätt som det var satte jag handen i en glasskärva och smärtan sköt som en blixt genom den. Han slutade dock skratta när han hörde mig jämra mig av smärta, vilket var tur för honom, den idioten, för om han hade fortsatt skratta hade han själv fått sig en omgång av glasbiten.

"Gode Merlin! Vad hände egentligen?" frågade han och syftade på varför flaskorna hade trillat ner.

"Ehm... Jag snubblade" ljög jag med ett falskt oskyldigt leende.

"Du är så klumpig" småskrattade han och torkade bort en tår från ena ögon. Jag försökte ge honom ett slag med min friska hand, men han bara föste undan min näve som om den varit en fluga.

"Vänta, låt mig hjälpa dig" sa han och tog försiktigt min smått blödande hand i sina för att granska såret. Jag ryckte till vid beröringen, om det var för nervositeten eller smärtan kunde jag inte säga, men sedan kände jag hur spänningen i mina axlar långsamt släppte. Jag lade märke till hur hela min hand lätt fick plats i hans.

"Hmm" sa han. "Det verkar inte som att du har fått någon flisa i handen" fortsatte han och tittade närmare på den, och jag kunde känna hur hans andetag svagt kittlade mina fingertoppar.

"Det är inte så svårt att fixa" sa han sedan glatt, hoppade upp på fötter (med ett konstigt skramlande) och tog fram sin trollstav.

"Episkey*" mumlade han och drog sakta staven över det öppna såret. Jag stirrade storögt på när han helade det, det var som om han drog bort såret från handen med sin stav och bara lämnade det minsta lilla ärr som lätt kunde se ut som ett vanligt streck i handflatan.

"Så där! Mår du bra för övrigt?" log han när han var klar och hjälpte mig upp (precis som han gjort en gång tidigare).

"Ja" svarade jag, och då lade jag märke till alla burkarna som Sirius hade nerproppade i fickorna på klädnaderna. Han hade antagligen lagt någon förstoringsbesvärjelse på fickorna, för man kunde inte se att han hade massa burkar om man tittade framifrån, och dessutom var de nog alldeles för små ändå.

"Vad ska du göra med allt det där? frågade jag förbryllat och skrattade, så här uppifrån såg det ganska roligt ut.

"Överraskning" påminde han mig busigt.

Efter det började vi städa undan röran, försiktigt denna gången, med några 'Reparo'- och 'Evanesco'-formler*. När vi ställt i ordning de sista av ingredienserna på hyllorna kom Slughorn ner för att säga att vi var tillåtna att gå, men innan han yttrade de orden undrade han vad som orsakat det höga kraschande ljudet. Innan jag hann ursäkta mig för min 'klumpighet' var Sirius före, med ett av sina vanliga oskyldiga leenden.

"Melody snubblade över sina egna fötter och ramlade över bordet, och då rev hon ner några burkar på golvet. Men nu är allt bra, och vi har plockat undan efter oss, och ställt resten av sakerna där de ska vara."

"Nåväl, låt gå för det då. Ni får gå nu." suckade han och vi vände oss mot dörren för att gå.

"Men..!" fortsatte han sedan och vi vände oss förskräckt om igen. "..Se bara till att inte snubbla fler gånger och förstöra hela mitt förråd!"

"Ja, professorn" svarade jag generat och gick ut efter Sirius.

När jag kom ut till honom stod han där och skakade av skratt.

"Du skulle se din min!" flabbade han och kippade efter andan och jag daskade ilsket till honom på armen.

"VAD SKULLE DET VARA BRA FÖR? Nu tror han att jag är världens klumpeduns som inte ens kan stå upp utan att snubbla!" fräste jag ilsket för jag hade alldeles glömt av att han inte visste den egentliga anledningen till varför jag hade stött till bordet.

"Mely, du är världens klumpeduns!" skrockade han skadeglatt. "Dessutom var det bra att du snubblade, nu kommer han aldrig misstänka att jag tog några burkar med mig."

"V-va? ÅÅÅÅÅHHHH, DU DIN LILLA...!" skrek jag jag och försökte slå honom igen men han hade redan börjat springa upp för trapporna till ingångshallen. "VÄNTA BARA TILLS JAG FÅR TAG PÅ DIG!"

Oalla (med fransk dialekt)! Färdigt!

Först är här några ordförklaringar, innan jag säger något annat:

*GET: Grund-Examen i Trollkonst

*Episkey: är en formel som helar småsår.

*Reparo; är en formel som lagar trasiga föremål och Evanesco: får saker att försvinna (i detta fallet ingrediens-sörjan).

Så, vad tycks? Bra/dåligt? Förmycket/Förlite av något?

Kommentera gärna och berätta vad ni tycker, så ska jag försöka ladda upp så snart jag kan, kan dock ta ett tag då jag ska ut och resa nästa vecka, men får se om jag hinner ladda upp något innan dess. Ha det göttans! :D