Marodörerna, Lily, Hogwarts och allt det andra tillhör J. K. Rowling.
Kap.2 MARODÖRTRÄFFEN
Marodörerna och Lily hade bestämt en tid då de kunde fortsätta att läsa boken, och nu var tiden inne. De satt allesammans i biblioteket (som förra gången) och Remus var den förste som sa något:
"Ok var var vi?" Han bläddrade till den sida de slutat på och upptäckte att de inte kommit långt. "Vi hade precis läst färdigt stycket om bränderna." Han började läsa :
Harry stoppade fjäderpennan mellan tänderna och stack in handen under kudden efter sin bläckflaska och en pergamentrulle.
"Osmart, han kunde ju spilla bläck i sängen!" Nu var det faktiskt Remus som avbröt sig själv för första gången.
"Han blev ju tvungen att hålla till där annars skulle hans moster och morbror upptäcka honom. Kommer du inte ihåg?" sa Lily.
"Öhum, jo just ja", sade Remus lite generat. "Nu fortsätter vi!"
Långsamt och mycket försiktigt skruvade han av locket på bläckflaskan, doppade fjädern i den och började skriva. Då och då gjorde han en paus och lyssnade uppmärksamt. Om någon i familjen Dursley stannade utanför hans dörr på väg till badrummet och hörde raspet från fjäderpennan, skulle han förmodligen tillbringa resten av sommaren i skrubben under trappan.
"MWAHAHAHAHAHAHAHA!" hördes Sirius (som förut) elakt eka mellan bokhyllorna.
"Äntligen någon annan än jag som pratar" mumlade Remus halvhögt.
"Men jag då!" sa Lily lite förnärmat.
"Oj, förlåt Lily. Jag menade äntligen någon annan än jag och Lily som pratar." rättade sig Remus.
Lily log mot honom och James som var kär i Lily redan då, gav Remus mördande blickar.
"Vi fortsätter" sade Remus för att byta samtals ämne och för att han inte ville hamna i trubbel med James.
Familjen på Privet Drive nummer fyra var orsaken till att Harry inte tyckte om sina sommarlov.
"Så var vi tillbaka där vi började" suckade Sirius.
Morbror Vernon, moster Petunia och deras son Dudley var Harrys enda släktingar i världen.
"Lyck-ost", stönade Peter, som mindes alla familjeträffar och plågsamma kramar från mostrar han inte visste att han hade.
"Petunia… så heter min syster", Sa Lily med en fundersam min.
"Den här boken blir allt skummare", mumlade James.
De var mugglare och hade en mycket medeltida inställning till magi. Harrys döda mor hade varit en häxa och far hade varit en trollkarl.
"Remus, kan du kolla när den här boken är skriven?" undrade Lily med oro i rösten
Remus bläddrade till den absolut första sidan.
"Detta verkar vara den tredje boken i någon serie och den är skriven år 2001…" han gjorde en paus och tittade på de andra.
"Coolt! En bok från framtiden, fortsätt att läsa Remus!" uppmanade Sirius sin vän.
Remus gjorde som han blivit tillsagd.
De nämndes aldrig under familjen Dursleys tak. I åratal hade moster Petunia och morbror Vernon hoppats att de skulle kunna krama ur Harry all magi genom att förtrycka honom så mycket som möjligt, men till deras stora harm hade det misslyckats.
"MWAHAHAHAHAHAHAHA!" hördes Sirius skratt för tredje gången eka mellan bokhyllorna.
"Du tycker om det där va?" sade James och tittade på sin bäste vän.
"Jupp!" svarade Sirius och gick tillbaka till sitt vanliga ansiktsuttryck.
De levde nu i skräck för att någon skulle upptäcka att Harry tillbringat större delen av de båda senaste åren på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom.
"Han går ju på samma skola som vi", utropade Sirius glatt.
"Grattis Sirius, du har just vunnit en färgradio", sade James ironiskt.
"Jippi!" sa Sirius som inte fattat den ironiska delen.
Remus himlade med ögonen och fortsatte:
Det mesta de kunde åstadkomma nu för tiden var att låsa in Harrys trolldomsböcker,
"Jag skulle vara glad om jag hade det som han", suckade Sirius drömmande.
Trollstav, kittel, och kvast i början av sommarlovet
"Jag tar tillbaka", sa Sirius snabbt.
Och förbjuda honom att tala med grannarna. Att inte ha någon tillgång till sina trolldomsböcker var ett verkligt stort problem för Harry, eftersom hans lärare på Hogwarts hade gett honom en massa hemarbete under sommarlovet.
"Precis som nu", suckade Peter.
Han hade fått ett särskilt svårt uppsatsämne om krympningselexir av sin avskydde lärare i trolldryckskonst, professor
Remus stannade mitt i stycket och läste om… och igen… och igen. När han äntligen fattat att han läst rätt redan första gången började han gapskratta.
Lily ryckte åt sig boken, letade rätt på stycket, läste och gapskrattade hon med.
Sedan ryckte James åt sig boken. (och så fortsatte det tills alla läst och satt och gapskrattade)
Efter att de skrattat ett tag sa Peter:
"Äckelpottan, som lärare!"
Äckelpottan var deras smeknamn för Severus Snape som var en Slytherin-elev som de hela tiden retades med.
Efter att de samlat sig något fortsatte Remus:
Professor Snape,
De övriga fnissade till igen.
Som skulle bli förtjust över en förevändning att avstänga Harry från skolan en månad. Därför att Harry tagit chansen att få tillbaka sina böcker vid första bästa tillfälle. Under första veckorna på lovet hade morbror Vernon, moster Petunia
"Där kom hon igen!" sade Lily.
och Dudley gått ut i trädgården på framsidan för att beundra Vernons nya firmabil ( de talade med mycket höga röster så att alla grannarna på gatan också skulle lägga märke till den). Då smög sig Harry ner på bottenvåningen, lirkade upp låset till skrubben under trappan och rafsade åt sig några av sina böcker, som han sedan gömde undan i sitt rum.
"Nåja, lite vett har han" sade Sirius som nu var van att avbryta.
Remus bara fortsatte att läsa eftersom han var rätt så van vid det här laget.
Så länge han inte lämnade några bläckfläckar på lakanen behövde familjen Dursley aldrig få veta att han studerade magi på nätterna.
(GÄSP) Remus gäspade, det hade blivit sent och han var väldigt trött. (De andra också för den delen) så de bestämde sig för att sluta. Men de bestämde också att mötas igen nästa vecka samma tid samma plats.
Snälla, tryck på den lilla lila knappen här nedanför och skriv några ord om vad du tyckte. Det tar bara några sekunder och du skulle göra mig väldigt glad!