Det här kapitlet är lite speciellt, eftersom våra vänner inte läser ur boken. Istället får vi se hur Sirius klantar sig som vanligt - eller kanske mer än vanligt...
MARODÖRTRÄFFEN kap.3
De hade gått en vecka sen marodörerna och Lily sist träffades för att läsa boken. Men nu var det dags igen. Fast, inte riktigt. Det var nämligen morgon och de skulle träffas på kvällen. Sirius ville läsa genast. Kanske inte för att han gillade boken, det är mer troligt att han ville tänka på något annat än de dötrista lektionerna de skulle ha. (Fast man kan aldrig veta säkert…)
"Hej Remus!" sa Sirius när Remus kom ner till uppehållsrummet på väg till stora salen för att äta frukost.
"Vet du vad det är för dag idag!" fortsatte Sirius.
"Tisdag?" gissade Remus trött.
"Ja det är det också, men det är inte det jag tänker på" sade Sirius förhoppningsfullt.
"Snart lov?" frågade Remus fortfarande lika trött och ointresserad.
"Bra gissning, men det är inte det!" sa Sirius.
"Vad är det då?" undrade Remus.
"Vi ska ju fortsätta läsa boken idag!" sade Sirius och sken upp.
"Vilken bok?" sade Remus förvånat för han kunde inte komma ihåg någon bok Sirius varit intresserad av.
"Du vet, Harry Potter "sade (ja ni kan ju gissa vem)
"Men Sirius, Jag trodde att du inte tyckte om honom" sa Remus och började faktiskt (sakta men säkert) intressera sig för samtalet.
"Det gör jag inte heller! Han har några sympatiska drag… men jag menar … älska läxor!" (Sirius gör en äcklad grimas.)
De gick tysta resten av vägen till stora salen. De träffade James och Peter och åt i godan ro.
När de lämnat matsalen och var på väg upp till sitt uppehållsrum vände sig Sirius precis om för att se att bakom dem stod Äckelpottan (Snape) med sin trollstav höjd redo att kasta ut en trollformel (trodde Sirius). Sirius fick hjärnsläpp och gjorde det enda han kunde tänka på för tillfället. Snape hade riktat sin trollstav emot James så Sirius kastade sig fram för att täcka sin bäste vän. Förundrad av att det inte kom en förtrollning ochav sitt eget hjältemod såg han ej att trappan tog slut och innan han hann hejda sig själv föll han de tre våningarna ner till marmorgolvet, men innan hann riktigt slog i uppfattade Dumbledore honom och kastade någon sorts besvärjelse så att det lindrade stöten något. Men det hördes ändå ett ordentligt "duns" när han åkte i golvet. Dumbledore handlade snabbt innan han (Sirius) hann tänka eller kunde tänka (han var halvt död efter att ha slagit i golvet vilket är förståligt) var han uppe hos madame Pomfrey i sjukhusflygeln och blev ompysslad och utskälld. Långsamt domnade Sirius bort och somnade.
Medan han sover kan vi titta på hur de andra marodörerna tog det hela.
Vi tar till exempel James…
James var som vanligt på väg upp till uppehållsrummet med sina kompisar för att hämta sina skolböcker. Han hörde plötsligt en låg duns och tittade ner för trappkanten. (För det var där ifrån ljudet hade kommit.) Där nere såg han Sirius ligga mosad som en fluga mot marken. Men James var mycket trött och tänkte inte mer på det utan gick vidare. Det tog några sekunder för att fatta vad han just sett. När den lilla signalen äntligen trängt upp i hans hjärna stannade han till, spärrade upp ögonen och kastade sig över till kanten för att se om han inte hade sett fel…men det hade han inte. Där nere låg den mosade, flugliknande Sirius som precis lyftes från golvet av Dumbledore.
Han skrek: "Sirius!" (som om han trott att det skulle hjälpa!)
Han sprang allt vad han hade ner för de tre trapporna (i alla fall ner för två, han fick vänta på den tredje för den busade och var på ett helt annat ställe).
Medan James skrek och sprang hann de andra bara kolla vad som hade hänt och skrika för full hals de med, sedan satte de av i full karriär ner för trappan som deras kompis gjort några sekunder innan. De träffades emellertid vid sista trappan där de alla tillsammans (utom Sirius) stod snällt och väntade tills trappan kom tillbaka, men genast när den kom sprang de allt vad de hade igen.
Remus som var snabbast var bara några meter ifrån den medvetslöse Sirius och Dumbledore när de plötsligt försvann. Dumbledore hade spöktransfererat dem iväg. (Hur man nu transfererar flera.) Han hade i alla fall gjort det.
De tre vännerna stannade, fattade läget och James hann endast ropa: "Mot sjukhusflygeln!" innan de var iväg igen. För att komma till sjukhusflygeln måste de springa uppför flera trappor vilket var mycket jobbigt. De blev tvungna att stanna och vila ett anmärkningsvärt stort antal gånger.
Men hur det gick för Sirius får ni veta i nästa kapitel! MWAHAHAHA!