LORD POTTER

By: Smargden

Bearbetad; 2010-01-20; 2010-03-08; 2011-01-12; 2011-03-23; 2012-12-30; 2013-10-12; 2014-03-04; 2015-11-28; 2016-03-13

Återutlagd 2016-03-14

2 — Ett år går fort

Visserligen hade Harry redan tidigt hittat tillräckligt många orsaker att lämna Hogwarts första veckan, men i samband med alla helgons evenemang fick han även substans till sina argument. Han hade strosat omkring utan att bry sig om middagen i stora salen då han kände en stickande vämjelig lukt som väckte hans uppmärksamhet.

Det var först då som han såg att han höll på att komma ifatt något som inte kunde vara annat än ett troll. Tack vare att han hade tränat att gå ljudlöst och att trollet själv inte var speciellt lysstrande hade den inte märkt vad den hade bakom sig.

Dock valde den att gå in i ett rum och Harry såg chansen att blockera dörren så han kunde kalla på lärarna. Men innan han ens hunnit fundera på hur han skulle göra hördes det skräckslagna skriiet av en flicka i nöd.

Snabbt slet Harry upp sin tidvändare tittade på sin klocka och snurrade timglaset två varv. När världen omkring honom hade slutat snurra tittade han åter på sin klocka och såg hur den började blinka innan den ställde in sig på den nya tiden. 1:59:30 hade han på sig.

—

I dunklet såg Harry sig själv försvinna och med det rusade han in på det han hade hunnit se var flicktoaletten. Med magins hjälp fick han öglan i änden av en stålvajer runt halsen på trollet innan den ens fattade vad som hände. Nästa moment var en förminskningsbesvärjelse, den gjorde den fem meter långa vajern till fem centimeter lång och bara delar av millimeter tjock, det skar effektivt huvudet av trollet.

Allt hade gått så fort att flickan där inne inte ens hunnit se Harry som diskret försvann bort i mörkret, med den krympta blodiga vajern i fickan. Han hade dessutom lyckats kalla in tillräckligt med trollblod till de två flaskorna han hade förberett.

Nu skulle han kunna göra 50 doser styrketrolldrycker, att ha till hands ifall han kom i behov att ha styrka och tålighet som ett troll. Helst hade han velat ta tillvara hela trollet, men att ens visa sig där skulle vara olämpligt. Så återigen snurrade han på sin tidvändare, och nu kunde han i lugn och ro se till att han kom i säng. De andra skulle hitta honom sovande i sin säng, ett perfekt alibi.

Hans brevväxling med Salem hade hjälpt honom att förkovra sig, han var nu inne på det som Hogwarts utbildade sina elever i femte och sjätte klass. Att hans egen snabbhet mest berodde på minnesstudierna tänkte han inte ens på, Salembreven läste han knappt, han gick direkt till provdelen av dem och kunde avverka det som normalt skulle ta tre hela dagar på mindre än en timme.

Naturligtvis kunde han inte erhålla några betyg utan att sitta inför test, men den feadback han hade fått sa att om han verkligen hade suttit inför testet och presterat som han gjort i brevsvaren var han högt upp på betydsskalan.

Han hade dock gjort ett litet misstag, någon gång då Snape hade tittat på honom utan att han var beredd på det hade hans tankar virvlat iväg på att han inte skulle finnas kvar på Hogwarts efter nyår. Men han märkte också att den tanken hade farit iväg mot Snape, så han fyllde snabbt upp med tankar på vad han skulle göra istället – om – han kunde komma därifrån.

Ganska snabbt efter det insåg han att han blev mer bevakad, porträttens ögon följde honom mer än de hade gjort tidigare. Alltså blev det ändrade planer, först inför sommaruppehållet skulle han sätta sin flyktplan i verket.

Det i sin tur ledde till att han fortsatte att granska både slottet och lärarna mer noggrant. Men han såg också till att ha tankar om hans fortsatta tid vid Hogwarts, han lät tankarna även beröra efterföljande år, och med det hoppades han att han hade fått dem att släppa på bevakningen av honom.

Hans oväntade present gav honom nytt hopp, en osynlighetsmantel kunde vara bra att ha tillgång till, men den var tyvärr draperad med fyra olika övervakningsbesvärjelser. Så hans motdrag var att visa upp den, men sedan aldrig använda – just den, han hade ju en egen som han hade tagit med från valvet.

Det var när han råkade höra om flickan som hade varit på toaletten när trollet kom in som han lade ihop några saker. Cerbusen, hunden med tre huvuden, det som inte stals på Gringotts när Hagrid hade hämtat något hyrs hyrs. Och nu något om Niklas Flamell. Bara det att de var övertygade om att det var Snape som var den som försökte stjäla stenen.

Harry insåg att det fanns blott en enda person som absolut inte skulle få ha tillgång till den, nä fel — tänkte han sedan, TVÅ personer som inte får ha tillgång till den — Albus Dumbledore OCH Voldemort.

Det hade tagit honom fyra expeditioner förbi cerbusen för att inse vad han behövde förse sig med. Och så kom då tillfället, hans markering av Quirrell signalerade att det var hög tid för honom att agera. Cerbusen var söt när den sov, Quirre hade tydligen kommit på ett sätt att söva den. Det var innan han upptäckte att den inte sov – den var död, nå den kunde ju duga att använda i trolldryck, så han krympte och sparade den.

Styrparfikusen avsåg han behålla, så en krympningsbesvärjelse och in i en oförstörbar behållare så var den ur spelet. Tidigare hade han lämnat de andra nycklarna intakta nu struntade han i det – han brände av vingarna på dem alla, de föll så snällt ner när de var utan vingar. En av kvastarna fungerade perfekt att flyga över schackspelet med. Trollet var utslaget – vilket passade Harry perfekt. Nu krympte han ner den för senare bruk.

När eldflammorna slog upp kom tog han fram ståltuben han hade krympt tidigare återställde till normal storlek varpå han kröp in i den och lät flygbesvärjelserna aktiveras. Nu var det som att flyga kvast, medan han fanns inne i den. Elden kunde inte skada honom inne i tuben, inga besvärjelser heller, men han själv var inte ofarlig.

När han på sin skärm såg Quirrell framför spegeln lät han fyra ampuller med omagiskt gift skjuta iväg mot honom. Apullerna krossades och tio sekunder senare vred sig Quirrel i kramp, och den grönsvarta dimman lämnade honom. Att stenen fanns i spegeln förstod Harry varför han satt av mot den med sin ståltub. Tre saker hände simultant, spegeln krossades, stenen föll ner framför Harrys ögon men det som han mest märkte var den fruktansvärda sveda han kände när det vred och vände i hans huvud.

En fruktansvärd smärta, men samtidigt kändes det som en positiv smärtupplevelse, Harry höll nu i stenen medan han förde den mot sin tinning där ärret alltid hade funnits och riktigt plågat honom den senaste tiden. Det brände som eld men inom sig kändes det som när han hade använt sårbalsam på ett infekterat sår — alltså då han hade hittat och använt det utan att Petunia hade vetat om det, så han lät det svida.

Slutligen hörde han ett skrii som inte var hans eget, och ännu ett grönsvart skimmer försvann medan smärtan släppte, men stenen försvann också, den absorberades där han höll den mot ärret. Nu skulle han bara snurra sin tidvändare tre varv och ta sig tillbaks till sin säng.

Året hade gett honom några mycket intressanta lärdomar, OM – han gick i Salem, skulle han gå med andra, och följa deras utbildningstakt, alltså inte så stor skillnad mot hur det fungerade på Hogwarts, men med distansstudierna kombinerat med minnesarkivet, skulle han kunna hålla sin egen takt. Det svåra skulle vara att inte visa hans kunskap under lektionerna. Alltså det skulle fortsätta med Hogwarts även nästa läsår.

—

När han lämnade den magiska sektionen av Kings Cross såg han dem — och steg tillbaks innan de hann upptäcka honom. Dursleys — han hade ju glömt dem, han var glad att han hade krympt kofferten redan på den magiska sidan. Han gick snabbt ner till tunnelbanan och hoppade på första bästa tåg för att komma ett par stationer bort. Efter det var det en enkel promenad för att komma till Läckande kitteln och hyra in sig för sommaren.

Naturligtvis skulle det inte vara det enda stället han skulle tillbringa sommaren. Skolkofferten tillsammans med de saker som han hade skaffat enbart enligt skollistan låg prydligt inpackat i den enkla koffert som han hade köpt tillsammans med Hagrid.

Efter att ha växlat över till en ordentlig trave pund satte Harry igång med en inköpsrunda i den omagiska delen av London. Bland det mest spektakulära han skaffade var en Macintoch dator komplett med skanner och printer och inte minst en A3-plotter. Men för att den skulle kunna användas i hans lägenhetskoffert behövde han ha ett kraftaggregat som gav ström från ett bilbatteri. Det var egentligen samma princip som användes för avbrottsfri kraft så det var standardutrustning.

Hans nästa ställe var en bilreservdelsbutik, där köpte han en komplett generator med tillhörande fytraktsmotor, allt för att kunna använda sin dator på stället där elströmmen inte var framdragen. Att han avsåg få hjälp att ersätta bensinmotorn med en magisk enhet behövde han inte nämna.

När han ändå redan hade ström, fortsatte han med inköpen, en musikanläggning kunde piffa upp, TV med Videobandspelare och DVD blev nästa installation. Problemet med TV och Radio i kofferten var att den skärmade för magi inifrån ut, men också radiovågor utifrån in, alltså när han hade ingången stängd, och förmodligen även inne på Hogwarts var både radio och TV utan signal. Däremot kunde han titta på inspelade filmer och lyssna på lagrad musik.

Han hade också intresserat sig för att överföra böckerna till datorn för att på så sätt snabbt kunna hitta information utifrån specifika frågeställningar. Han visste att han skulle ägna mycken tid att skriva av viktiga uppgifter. Bland de första objekten han skulle jobba med var det som han såg ett konstruktivt behov av:

Trolldrycker, ingredienser och användningsdata för dem, dit räknade han även gifter och motgifter. Magiska djur och O-djur, förekomst vilka sätt de skadar och hur de kan bemötas, hörde också till de prioriterade uppgifterna.

Förhäxningar, klassificering källskrift och motbesvärjelser, skulle bli de första reella uppgifterna, han skulle inte lägga in recepten för trolldryckstillverkningen — inte ännu, det kunde han komplettera med senare. Samma sak med djuren, enbart förekomst, skadeart, bekämpningsmöjlighet — och källhänvisning.

Att skanna boksidorna till bilder, skulle han bara göra för 'lånade böcker', att börja med.

Utöver att förbereda sig med böcker för kommande utbildningsår behövde han böcker som var mer avancerade, därför blev det inköp av nya böcker han fann intressanta, men även en inventering av böckerna i Valvet. Slutligen beslöt han sig för att utforska Svartalvsgränden.

Efter att på avstånd ha tittat på det frekventa klientel som rörde sig i området bestämde han sig — Dudleys kläder skulle komma till nytta. Sladdrig och smutsig drev han nu ner i gränden, han tittade mest, och han hade ordnat så han hade silver och bronspengar i fickan, och de tjugo guldgalleons han valde att också ha med fanns på insidan av hans byxbälte.

Principen att röra sig där var att inte se ut som en främling, inte tveka när han tittade på något. Gärna göra sig så osynlig som möjligt samtidigt gällde det att se ut som en av inventarierna där. Det var på det sättet han hade kommit in i många butiker, ofta köpte han något smått bara, men när han förstod vad glasögonen kunde göra för honom visste han vad han behövde göra.

"Säj – hur kan jag förtjäna dessa?"

"Tre galleons eller jobba för mig i två veckor."

Harry började räkna sikler, hans tolv sikler var inte ens en Galleon, så han skavde diskret fram tre galleons med vänster hand medan han med höger grävde djupt ner i fickan på den andra sidan.

"Tre — räcker det inte med 2 å . . . å åtta sikles snälla?"

"Har du verkligen guldgalleons att betala med pojk?"

Harry nickade med ögon som såg ut som att de var stjärnor.

"Var har du stulit dem?"

"Hmm – stulit är kanske inte det rätta ordet, men nå jag tyckte jag behövde dem bättre än att de skulle samla damm där de fanns förut."

"Okej pojk — låt mig se på dem." Harry gav henne en galleon. "Och en till tack." Sa hon när hon hade granskat den första. Och fortsatte. "Och åtta sikles." Harry höll fram även de pengarna. Och med det försvann han med glasögonen på sig. Han hade redan sett att han såg magi med dem, utöver att han dessutom såg klarare än han kunde minnas att han någon gång sett bättre.

Efter att ha blivit mer hemmastadd i Diagongränden och Svartalvsgränden hittade han även andra butiker, en av dem var en vapenbutik, de hade allt från stora svärd och otaliga knivar till de mest sofistikerade dolda vapen. Men även koger för trollspön. Just det trollspön inte trollspö. Ett koger vid vardera armen och han kunde ha upp till fem trollspön på vardera sidan. Med blotta tanken kunde vilken av dem som helst kallas fram.

Den mest avancerade av dem höll dessutom ett dussin kastknivar och två handhållna stridsknivar utöver de fem trollspöna. Ett läderbälte som kunde härbärgera 1500 galleons 150 doser trolldryck och var i sig själv en multistegs programmerbar flyttnyckel.

Utrustade med dem blev det åter besök i Svartalvsgränd, nu med siktet inställt på trollspöbutiken där. Ollivander skulle inte sälja honom ännu ett, det visste han, men i den butik han vände sig till skulle det vara en helt annan sak, de skulle dessutom vara fria från övervakningsbesvärjelser. Visst hade han trollspön från valvet – men de var familjeklenoder – nu skulle han utrusta sig med de som var hans egna.

Han hade inte tänkt på det, men ingen hade utsatt honom för uppmärksamhet, visserligen lät han nämna sitt namn som Harold och då efternamn behövdes Harold Evans. Det var när han tittade efter sitt förhatliga ärr han upptäckte att det var borta, hans ögonfärg var blå och håret lite längre och mindre svart, faktiskt så det var mer gråbrunt än svart.

När första paniken att han hade bytt ut sig själv lade sig började han exprimentera, jo han hade hela tiden försökt se ut som inte Harry Potter. Ögonfärgen ändrades med hans vilja – så länge han hade glasögonen på sig. Hårfärg och längd tog lite längre tid. Det var under de försöken som han mindes hårklippningsepisoden, det var när håret var återutväxt nästa morgon. Ju mer han tänkte på det – kom han på att det var enda gången hans hår hade klippts.

De andra han hade sett, de hade hårklippning minst tre gånger under Hogwartsåret. Harry började tvinga håret att växa ut – och växa in, samt att ändra färg. Ju mer han övade ju lättare och snabbare ändrades det. Ännu en tanke slog honom, Dudleys kläder hade varit så gott som perfekta i passform medan han fanns i Svartalvsgränd. Han hade försökt se större ut än han i verkligheten var, hade han kanske lyckats med det utan att han tänkte på det.

De fyra veckor som återstod tills nästa terminsstart skulle vara fylld av övning – fyra extra dagar för var dag, skulle han läsa, och öva. Allt medan han ägnade tid i sin träning smet hans tanke ut på hur gammal är jag egentligen? Alltså under så gott som ett år hade han gjort fyra extra dagar – var dag. Kunde han verkligen vara 16 år? Han försökte se ut som 16 och fem minuter senare såg han verkligen ut som det. Han förstod att han måste minska extratiden, men han tänkte inte sluta helt, han behövde lära sig så mycket.

Han såg spektaklet som hände i bokaffären, det han såg etsade sig in i hans sinne. Pojken Draco Malfoy var som en miniatyrutgåva av sin fader. Visst brukade det vara släktdrag som går kommer igen i släktleden, men det där var ju överdrivet. Men att den vuxne Malfoy tog en mindre bok ur sin ficka och placerade den i den bok han hade tagit upp ur flickans kittel väckte hans uppmärksamhet. Kanske inte själva händelsen i sig inte skulle ha väckt hans uppmärksamhet om det inte vore för att boken skrek ut svart magi. Det dröjde tills han mindes att hans glasögon var de som gav honom möjligheten att se det, andra såg det inte.

Den andra saken som väckte hans intresse var den som signerade böcker, den som påstod att alla hans romaner behövdes som skolböcker. Allt i Harry skrek PROTEST.

Så naturligtvis hade han skaffat böckerna – för att veta vad de handlade om. Det blev också att jämföra uppgifterna i dem mot faktaböcker. Det insåg han snart att var en god idé. Redan nu formade han sitt nästa läsårs inhiberade klasser. Trolldryckslektionerna var helt förkastliga, han hade bättre labb inne i sin koffertlägenhet.

Att göra övningarna där skulle vara bättre än att sitta med Snape som störande moment. Likaså kunde han se vad de skulle kunna i historia vid proven och skippa de sovstunderna. Likaså skulle han endera driva Gilderoy till vansinne eller bara skippa honom.

Snape och Binn, dem visste han redan tillräckligt mycket om för att kunna skippa de klasserna. Men en vecka med Gilderoy sen skulle även hans lektioner inhiberas från hans timschema.

Sista veckan före återresan till Hogwarts gick åt att fylla upp förråden av böcker och trolldrycksingredienser. Inledningsvis skulle han inte få köpa en hel del av dem, men när han höll upp en flaska trollblod blev det en helt annan ton och han kunde köpa det han ansåg sig behöva. I det ingick rätt många saker som ministeriet hade restriktioner på. De hade restriktioner på trollblod också.

—

EOC