LORD POTTER
By: Smargden
Bearbetad; 2010-01-20; 2010-03-08; 2011-01-12; 2011-03-23; 2012-12-30; 2013-10-12; 2014-03-04; 2015-11-28; 2016-03-13
Återutlagd 2016-03-14
3 — Storleken har betydelse
"Professor Spraut, kan jag få störa lite innan vi drar oss tillbaks för nattsömnen?"
"Vad kan jag hjälpa dig med herr Potter?"
"Efter att ha suttit med i ett läsår när Severus Snape – Nej jag kallar honom inte professor för en professor är lärare och en lärare lär ut. Det gör inte Snape. Jag har under sommaren gjort alla trolldrycker som ska göras under andra läsåret – och jag anser att de har en hög likhet med fullt godtagbara resultat enligt beskrivningarna om dem. Dessutom hånar han alla oss puffare, och mig och min familj specifikt – så jag tänker INTE sitta med i hans timmar.
"Inte heller avser jag idka sovstund i Historiesalen med Binns tråkiga föreläsningar. Dessutom har jag redan klassat efterträdaren till Quirre som ett hån mot lärarkåren — men jag är med där första veckan – efter det NEJ."
"Så kan man inte göra herr Potter. Alla de ämnena är obligatoriska."
"Ta upp det med rektorn i så fall. Endera kommer jag att straffa ut mig härifrån — eller så sköter jag trolldryck, historia och försvar utan Hogwarts lärarkårs inblandning. Det är inte ett hot –det är ett löfte."
"Så kan man inte göra Potter."
"Jag kommer INTE att sätta min fot i Snapes lokaler, så fixar du inte att jag INTE är med på hans namnlista så är det DU som tar huspoängavdragen – inte jag. God Natt professor." Sa Harry och försvann från en förvånad lärare.
—
Naturligtvis blev det poängavdrag och extratjänst utdömt till Potter för hans frånvaro från trolldryckstillverkningen redan nästa dag. Men Harry struntade i vare sig poäng eller extratjänst. Däremot blev han uppkallad till rektorn.
"Tack professor Spraut, då kan fortsätta med det du höll på med." Sa Rektorn när hon kom upp med Potter.
"NEJ – stanna kvar, du är min husföreståndarinna, och det som berör skolans förhållande med mig – berör dig, så stanna."
"Det här har mer med andra saker än skolans saker att göra Harry min pojke – än med skolan så Professor Spraut behöver ägna tiden till bättre sysslor."
Harry vände och gick därifrån trots ropen bakom sig. Pomona hittade honom på hans rum.
"Potter — varför hörde du inte vad rektorn hade att säga?"
"Allt som har med skolan att göra är det DU som ska administrera gent emot mig. Rektorn är rektor och har det med andra saker än skolans aktiviteter är jag helt ointresserad av att samtala med honom utan att ha chefen för aurorerna Amelia Bones närvarande. Det kan du tala om för honom inför hans nästa begäran att tala med mig."
—
Fem minuter efter att han hade satt sig ner att titta på provuppgifterna i första lektionen i försvar samlade han ihop sina saker och gick därifrån – trots ropen efter honom.
På biblioteket kopierade han upp 'proven' och skrev ett brev till ministeriets skolavdelning:
Bästa skolavdelning.
Kan det verkligen vara sant att vi ska betala för att tvingas uppleva sån här parodi på utbildning.
Jag har en begäran. Kom hit, gör några dagar med utseendet av mig och upplev hur Hogwarts fungerar. Jag ser mig föranledd att sluta här innan den här terminen är till ända.
Det som ska vara läroböcker för försvar den här terminen är rena fantasiromaner, och saknar verklighetsförankring. Reducto mot spöken – redan en förstaårselev begriper att det är fantasi som är orealistisk.
Det är visserligen inte ni som är skolans styrelse eller rektor — men ni är ministeriets skolavdelning – och därför står ni ÖVER skolans styrelse och över rektorn, när ni märker hur fel det är.
Med bästa hälsningar
Harry James Potter
—
En vecka senare hade han en extratjänstlista som sträckte sig över resten av läsåret, vilket han naturligtvis ignorerade. Det Cedric Diggory inte ignorerade var Quidditch.
"Du lär vara en bra flygare Potter, varför var du inte med på uttagningarna?"
"Hogwarts är en skola — ska i vart fall vara det. Skola är till för att lära och det är det jag förväntade mig. Men blev besviken, och jag tror inte att rektorn skulle missa en möjlighet att ta bort mig från laget om jag skulle bli med. Så nej tack."
"Du är den som har dragit ner våra huspoäng i bottnen – se till att ändra på det."
"Det är inte jag som orsakar det. — Jag vägrar att godta en lärare som uppträder som Snape, som Binn och som Lockhart. Jag har begärt att INTE behöva vara med på elevlistan för dem — men det gick inte, så jag väljer att utebli ändå. Jag har mina planer på vad jag ska göra till våren. Om jag blir kvar här till dess."
"Se till att förtjäna samma mängd huspoäng du förlorat innan vi andra tvingas göra åtgärder — har du förstått?"
"Tack — det du just sa, räcker för mig att INTE behöva känna lojalitet med huset Hufflepuff. Det är just med den lojalitet jag kände med er övriga som jag inte hade agerat förut. Jag hoppades att lärarkåren kunde förbättras — nu inser jag att Hogwarts har den lärarkår eleverna förtjänar, men det betyder inte att jag tänker godta den dåliga nivån på de lärare jag betalar."
—
Efter det mötet valde Harry att även skippa Stora salens samlingar, alltså alla måltiderna. De enda lektioner han besökte, inom sig ansåg han att det var just det han gjorde. Han besökte lektionerna för besvärjelser och förvandlingskonst, örtlära däremot var fortfarande just lektioner, för han hade inte tillgång till de växterna annat än i bildform i böcker.
Däremot läste han nu intensivt i sjätte årskursens material, samtidigt som han nu var säker på sina animagusformer. Han hade länge funderat hur i all sin dar en flygekorre kunde passa in i hans inre, falken, det förstod han men en ekorre, det var först efter att han hade studerat djuret som han blev imponerad. Men det dröjde inte många dagar förrän en bit papper stacks i handen på honom av en av hans jämnåriga.
—
Jag förväntar mig att
se dig på mitt kontor
klockan 6 i kväll.
P. Spraut
Harry klev in på kontoret – utan att fört knacka. Då han såg Snape och Lockhart vände han i dörren och mer ropade än tala sa han:
"Hoppas du hann se mig."
Varpå han snabbt försvann till sin sovsal och ner i sin koffert.
Det var av en ren händelse Harry råkade höra att Hogwarts alla tuppar hade dödats, han såg ingen normal orsak till det, hade de ätits på, eller på annat sätt använts, men de var enbart dödade.
Han visste att han hade stött på tupp, tuppar medan han fyllde på i databasen. Det hade blivit en databas men i den tre tabeller. Det skulle underlätta sökningen att inte behöva byta databas.
När han sedan sökte på tupp, så hittade han 36 förekomster. De allra flesta hörde samman med trolldryckstillverkning. Endera var det klor, hela eller pulveriserade eller så var det tuppkammen som användes. Men där fanns även att tuppar var en av jaktobjekten för en del djur. Bara för en av träffarna handlade det om att en tupps galande var dödligt för ett djur.
Harry såg sambandet — tupparna hade inte använts, klor och kam hade funnits kvar på dem alla. Men han tittade med stora ögon på vad en tupps galande kunde döda. Han trodde det inte kunde vara sant att en galande tupp kunde döda en basilisk. Men — han hade varit med redan förra året och tog nu inget för givet.
Han hade inte varit ute bland de övriga eleverna på länge nu — inte sedan han hade vänt från Profesor Sprauts kontor. Han förstod alltmer hur han sammanlänkades med flygekorren, båda var nattaktiva. Han längtade intensivt till då han kunde driva förvandlingen fullt ut. Då skulle han kunna klättra på många väggar, finnas dold, och även hoppa från vilka höjder som helst och bara glidflyga till den plats han ville till. Han räknade kallt med att hans magi skulle hjälpa honom så att han skulle kunna flyga riktigt i den formen också.
Men han mindes den rödhåriga flickan, och den svarta boken som den vuxne Malfoy placerade bland hennes övriga saker. Han kunde även se den svarta auran omkring henne ibland. Därför blev hon den han spanade på, nu med olika andra elevers utseende, för att inte väcka uppmärksamheten på sin egen person. Osynlighetsbesvärjelser och hans osynlighetsmantel hjälpte också honom att kunna uppträda osynligt.
Det var ett par dagar kvar till alla helgons firande när han sent en kväll tog nästa steg i att följa hennes rörelser. Hon gick in på flicktoaletten, och han följde efter.
**ÖPPNA DIG**
Hörde han hur hon kommenderade med en djup stämma, det som följde var helt overkligt. Hela setet med handfat och spegel lyfte sig.
**TRAPPSTEG**
Nu först märkte Harry att det inte var ett normalt uttal, men Harry förstod det han behövde förstå, flickan var besatt som läraren förra året.
Medan han stod och funderade insåg han att det skulle bli en tidvändaruppgift igen.
—
Harry fanns nu i sin ståltub, med 16 satser CX-gas och en 57mm spränggranat var han beredd att möta vad som helst som kom upp ur hålet. Han hade dessutom satt bildmonitorn att titta på en annan bildmonitor, därför såg han inte ens indirekt på det som kom, dessutom hade han förbättrat den från förra året även på informationssidan, ultraljudsskanner och X-bands radar gjorde att han även såg i absolut mörker.
Men när flickan kom – så var hon ensam, utan monster. Däremot verkade hon inte lika sömngångaraktig, hon var rent ut förbannad. Som avslutning innan hon stormade ut därifrån slängde hon boken i en av toalettstolarna. Harry behövde bara vänta en stund och innan han ens behövde försöka fiska upp den kom den utspolandes. Gråtande Myrtle hade blivit förnärmad. Harry hade bara att återkrympa sin ståltub, plocka upp boken och kontrollera sitt utseende innan han försvann till sitt — för några timmar sedan.
—
Alla hans tester av boken skrek ut svart magi och själsmagi. Han kunde heller inte se någon skrift i den, men han förstod av hur flickan agerade att hon hade blivit fångad av den. Och den rent ropade till honom att skriv i mig. Det räckte för Harry — han skulle skriva i den på sitt eget sätt.
Till en av skrivpennorna på plottern blandade han en aning svart tusch till sanningsdrogen, efter det lät han plottern skriva i boken.
#VEM ÄR DU?#
*Tom Rioddle*
Skrevs det tillbaks efter att den första skriften hade försvunnit. Det underlättade för Harry då han inte visste hur han annars skulle arrangera för plottern att skriva på andra platser.
#VAD ÄR DU?#
*Jag är ett Horcrux*
#FÖRKLARA VAD ETT HORCRUX ÄR!#
—
—
Harry kunde se att ju mer frihet som frågorna gav för svaret — ju mer snirkliga och sockrade blev svaren, medan de frågor som krävde precisa svar också var det. Det blev en lång utfrågning, och Harry lärde sig mängder, han valde också att spara både frågor och svar i databasen.
Han hade nu en avsiktsförklaring, men Harry hade varit försiktig med att fråga om saker som kunde avslöja något om honom själv.
Det Harry också hade fått veta var hela Tom Riddles liv fram till dess att det första Hoecruxet hade skapats. Han visste också att Tom Riddle redan då dagboken hade skapats avsåg att anta namnet Voldemort – "I am Lord Voldemort" då det var ett anagram av Tom Marvolo Riddle, och att han avsåg göra sex horxrux för att ha sju heliga delar av sig själv– han skulle bli oövervinnerlig och odödlig.
Efter att Harry hade börjat 'förhören' hade han bara att fortsätta. Bläcket som var mer sanningsserum än bläck tvingade boken att svara sanningsenligt, så det blev en hel del baskunskap. Bland annat fick han utpressningsmaterial mot både den tidigare trolldrycksläraren och mot Dumbledore.
Medan Harry höll på med förhören insåg han nästa behov, att kunna skriva med andras 'tyspiska' handstil. Det innebar att han skulle bli tvungen att lagra de olika skrivsätten, framför allt nu Tom Riddles stiltyp.
Han lärde sig också allt som Tom visste om basilisken, och ju mer Harry fick veta om dess storlek, och vad man kunde använda en sådan till gav honom kalla kårar på ryggen. Endera skulle den vara en oerhörd hjälp men lika lätt kunde den vara en fruktansvärd fiende. Men i Harrys ögon nu var den mest ingredienser. Mest för att den var allierad eller i vart fall gick under Voldemorts kommandon.
Utöver Tom Riddles bakgrund fick Harry även reda på allt Ginny Weasley hade berättat för Tom. Mycket av det var rent personliga saker, men Harry märkte också att flickan var helt övertygad om att hon skulle bli med Harry Potter, det hade hennes mor lovat henne, sedan lång tid Harry var hennes, även om han inte visste det ännu.
Den informationen passade in med det han hade fått reda på redan förra sommaren på Gringotts. Dumbledore hade tydligen långtidsplaner för honom. Men — det verkade också vara tack vare den övertygelsen som flickan hade varit svårbemästrad. Riddle hade inte lyckats ta över henne helt, men han var övertygad om att fick han bara bearbeta henne en tid ytterligare så skulle hon vara hans.
Harry visste vad han behövde göra — Basilisken var för farlig, och för värdefull att få vara kvar. Samtidigt som galande tuppar var ett sätt att ta död på en basilisk var det också det effektivaste sättet att förstöra miljontals galleons värde. Frekvensen i galande tuppars läte var en av de få saker som gjorde att basilisken bet sig själv frenetiskt. Med det tömde den det mesta av sitt gift in i sitt eget blodomlopp. Därför blev blodet värdelöst och giftet borta. Alltså behövdes ett annat sätt att ta hand om den — nån gång senare.
—
Inte var Harry speciellt förvånad över att ministeriets skolavdelning inte hade behagat kontakta honom, det kunde också vara så att det stoppades av rektorn. Däremot hade han märkt att fler och fler äntligen verkade ha genomskådat läraren i försvar. Det var bara en vecka kvar till jul och Harry var klar med även sjunde läsårets studier. Och inte minst han hade nu båda sina animagusformer klara och övade.
Han valde åter igen att stanna på Hogwarts över juluppehållet, han visste vad han avsåg göra. Basilisken skulle han ägna sig åt.
—
När Harry såg de ömsade skinnen började han tveka, visst hade han fått reda på att den var STOR, men att se de torra resterna av skinn och sen sätta en orm i det, en orm som var större än de skinnen satte all självbevarelsedrift på sin spets.
Men det gav också möjligheten att planera om, och det blev att göra den lätta vägen, glykosnitrat i cellulosa, i princip lösa upp nitratet i billigt papper med lite tapetklisterpulver. Men när han provade det blev det att istället att forma om en silverbricka han hade i koffertlägenheten till en kona som han satte sitt sprängmedel mot, och att det hölls på plats av något så banalt som en platspåse gjorde inget.
Ett rep dränktes in med nitrolösningen och skulle bli en form av sprängstubin, han skulle få bara ett försök. Hans bete blev en hjort han hade hittat på en äng en halv timmes kvastflygning bort. Han var mycket försiktig medan han hängde upp sin egentillverkade bomb rakt ovanför där han sedan skulle ha hjorten fastbunden.
När han såg på sin passiva detektor att ormen fanns på rätt ställe svalde han sin helande trolldryck och tryckte på avtryckaren och hoppades på det bästa.
Det han upplevde innan han kände hur allt bara domnade bort var ett bländande ljus och hur hans tub med honom själv i slängdes bakåt för att där slå i bergväggen. Han kunde bara hoppas.
—
EOC