LORD POTTER

By: Smargden

Bearbetad; 2010-01-20; 2010-03-08; 2011-01-12; 2011-03-23; 2012-12-30; 2013-10-12; 2014-03-04; 2015-11-28; 2016-03-13

Återutlagd 2016-03-14

5 — Va-då Glömt?

Aurorerna kallades in, och efter en hel del undersökning upptäckte de ännu en flaska basiliskgift i en av Snapes lådor. Varför han hade droppar av basiliskgift på skon och på sin vänstra ärm hade ingen förstått, men att han planerade göra något med den flaska han hade in fickan ansågs sannolikt, likaså att han hade varit oförsiktig och spillt, och det hade sugits in genom kläderna. Det blev i vart fall den officiella förklaringen.

Det visade sig att Dumbledore inte hade minsta minne av de senaste två timmarna. Så vad Snape och han hade gjort fanns det ingen som kunde få någon klarhet i. Det innebar också att Dumbledore själv inte hade något minne av vare sig explosionen, förhöret eller konfrontationen med Potter. Ingen annan avsåg nämna det till honom heller.

Hogwarts behövde plötsligt två nya lärare, trolldryckstillverkning och försvar. Lockhart blev ett fall för St. Mungos, och Snape — Harry var lite besviken att han inte fick använda honom som ingredienser, det var ju det Snape hade hotat honom med ofta, första året. Men utan att någon annan hann se något hade Harrys osynliga upplaga tidigt kunnat säkra en del saker just till eventuella ingredienser.

Men det skulle bli roligare än så. Genom det Harry hade fått veta av dagboken satte honom i en förnämlig position, det gällde bara att samla bevis. Andra veckan i februari öppnade Amelia ett brev med mängder med fotografier och små prover av någon trolldryck.

Allt medan hon såg hur Horace Sluhorn hade otukt med tre olika unga elever efter att han hade fått dem att dricka av något. Dessutom fanns ett brev med information om att Dumbledore hade lovat honom att fortsätta med det han avsattes från tjänsten för en del år sedan. Det satte Dumbledore i en allvarlig situation.

Det Harry inte hade räknat med kom som en överraskning, men han erinrade sig fler saker. Rektor Dumbledore avsattes, och styrelsen insisterade på att Lucius Malfoy skulle axla manteln som rektor. Det innebar för Harrys del — snabb attack — eller att skolan skulle gå under. Däremot avsåg han inte tillåta kloningen av den äldre att komma i åtnjutande av att kunna bli myndig, alltså behövdes det ageras – och det snabbt.

På kvällen två dagar efter att Lucius Malfoy börjat njuta av tillvaron i rektorskontoret läste han ett dokument som kom med en postuggla.

Grattis till utnämningen.

Jag lämnade en bok som du skulle förvara till mig.

Du har den visst inte kvar, jag har den nu och jag behöver prata med dig om det, möt mig uppe på astronomitornet vid midnatt.

L.V.

—

Harry såg hur en orolig Lucius Malfoy kom ut på observationsplattan. Lucius hann aldrig uppfatta vad som hände innan hans medvetande slocknade.

Han hittades följande morgon, på hans bröst låg en dagbok som fullt tydligt har förstörts med något, samt ett enkelt pergament.

Olydnad bestraffas.

Nästa morgon hittades Draco på marken nedanför astronomitornet. Det antogs att han inte hade något att leva för när hans far dött. Det var tills de hittade ett dokument i hans ficka det hade samma stil som de två bitarna pergament de hade hittat i samband med Lucius frånfälle.

Din far svek mig, med det ändar jag hans ätt.

—

Så såg Harry något medan han slötittade ut över de övriga eleverna, Ronald Wasley – då mindes han — Råttan, med stort 'R'. — Den hade ha helt glömt bort. Han hade skrivit men aldrig fått något svar, han såg råttan, den fanns kvar, och med hans nya glasögon såg han att den hade magisk aura.

Förhören hade naturligtvis hållits angående Lucius och Draco, Harry insisterade på att bli förhörd med sanninsserum, eller under sanningsed. Han ville inte ha några rykten om att han skulle vara inblandad i två mord.

—

"För ordningens form — Vad heter du?"

"Det står Harry James Potter, på mitt namncertifikat, så det är väl vad jag heter."

"Hur gammal är du?"

"Oh – jag är dålig på mattematik och det är flera månader sedan senaste födelsedagen då jag firade min tolvårsdag, jag är enligt personcertifikatet född den 31 juli 1980."

"Har du på något sätt varit inblandad i Lucius Malfoys död?"

"Oj — om det innebär att Voldemort inte är glad för att jag råkade upphäva hans tillvaro så kan det ha påverkat saker, men jag har inte gjort något som lett till hans död, i fart fall inte de senaste dagarna."

"Och för Draco Malfoy?"

"Jag avböjde hans vänskapsbegäran – om det påverkar så — ja då är jag inblandad. Men har inte gjort något som jag kan komma på skulle ha lett till hans död."

"Sörjer du någon av dem?"

"Absolut inte, det gläder mig faktiskt att just de är borta."

"Varför?"

"Därför att de ingick i gruppen som dödade far och mor."

"Det kunde han inte rå för — han var under en besvärjelse."

"Intressant, kan du ha vänligheten att för mig ge en ed på din magi och ditt lev att han verkligen var under en besvärjelse."

"Det är inte jag som ska behöva det, det är du som förhörs."

"Då du inte kan ge en ed på det — då förbehåller jag mig rätten att ha min uppfattning att han verkligen var med dem — frivilligt. Nå — vad mer behöver du fråga om nu."

"Amelia?"

"Nej — vi har fått de svar vi behöver, administerara motgiftet."

—

Harry tänkte tillbaks på förhöret när han snurrade sin tidvändare 40 varv. För att göra jobbet. Under förhöret hade han varit försiktig med att hålla sig till vad han hade gjort, och hålla borta det han avsåg göra. Och eftersom förhören hade hållits — hade han — skulle han — lyckas göra det. Det först, råttan senare.

Det blev Minerva som efterträdde Malfoy, och med det återställdes lugnet på Hogwarts, det enda som störde friden var i Gryffindors elevhem, en saknad råtta.

—

Medan Harry gick igenom sina minnen från förhöret han hade haft med Lucius Malfoy och det aurorerna hade haft med honom själv då han noterade några intressanta iakttagelser, tre av aurorerna hade mörka auror som såg ut som Lucius aura på armen hade gjort. Först hade han slagit det ur tanken, men nu efteråt började han fundera. Det kunde vara så att det fanns aurorer som var i Voldemorts tjänst.

Han hade fått många namn av Lucius, också platser där det fanns gömt guld. Det mest intressanta sett som kuriosa var just att han hade använt magi för att tvinga på Narcissa ett pojkbarn, och de hade blivit tvungna att göra det som en avbildning av honom själv. Men namn som han hade uppskrivna, stämde också överens med namn som aurorer med misstänkt magi på armar kunde stämma med.

— oj — Men det fick bli en senare fråga.

Harry skulle låta det gå några månader minst innan han skrev nästa brev till Amelia. Det han däremot lyckades göra innan läsåret var slut var att skaffa en råtta som han klippte av en tå på, samt lät den få ett förändrat utseende så den blev förvillande lik den han hade stulit av Wersleypojken.

—

Det blev årsavslutning och återresa när de kom till London såg Harry en syn han hoppades slippa se, Dumbledore med familjen Dersley. Men tack vare att han hade släppt fram sitt naturliga utseende såg han mer ut som en ung man än som en ung undernärd skolpojke, dessutom hade han brunt hår istället för svart. Det gjorde att Harry såg dem utan att de reagerade på honom.

Harry hade redan förra sommaren fått de uppgifter han behövde för att kunna använda både huset på landet samt lägenheten i London. Att kunna använda lägenheten i centrala London betydde att det bara var att gå ut på gatan så var han mitt i verkligheten.

Huset på landet var visserligen större, men det var också ensamt där. Tre kvarter från Läckande kitteln, var helt perfekt enligt Harrys uppfattning.

—

Han hade läst på, även vad som hade hänt efter att Voldemort försvann 1981, en del svar han hade fått av Malfoy behövde belysas. Han visste att den som Voldemort tilltalade som slingersvans var just den råttan, han hade i förvaring. Av Malfoy hade han fått veta att den hade erhållit samma prominenta utmärkelse som Dumbledore, Order of Merlin högsta graden — men varför? Alltså blev det en förfrågan i tidningen, han hade aldrig trott att ens få in den — men den kom på första sidan:

—

Harry Potter — med en fråga:

Jag Harry Potter satt och läste i min fars och min mors anteckningar där stod det om Sirius Black, Peter Pettigrew och Remus Lupin. Jag funderade förstås varför ingen av dem hade synts till under min uppväxt.

Så ser jag i tidningar från den tiden att Peter Pettigrew fick en utmärkelse postumt för något. Naturligtvis intresserades jag av uttrycket 'postumt' då det betyder att han är död.

Det far hade skrivit var att de fyra tillsammans hade lämnat in ett gemensamt testamente till Gringotts, så jag hörde med dem.

Döm om min förvåning när de påstår att Peter Pettigrew lever, och då jag frågade var han finns angav de att 'Hogwarts' var den adress som senast fanns noterad och den gällde fram till maj månad, alltså bara för två månader sedan.

Det jag också blev förvånad över var hur han skulle ha gjort sig förtjänt av den, det enda jag kunde sätta i samband med det var att han hade gett Voldemort hemligheten om min familjs plats — det var ju han som var hemlighållaren. Det står det klart och tydligt i fars anteckningar.

Det står att Dumbledore antydde att det var för uppenbart att Sirius Black var hemlighållaren och föreslog att han skulle vara en 'de-coy' vad det nu är. Det skulle hindra 'fel grupp' att hitta den rätte hemlighållaren.

Om det nu var så att Peter fick sin utmärkelse för att han ordnade så att den som alla var så rädda för försvann när han försökte döda mig — varför stod inte det i tidningen då?

Det jag förstod av det som fanns i tidningen då var att han fick den bara därför att han påstås ha dött. — Men — tänk efter — varför fick inte min mor och far samma utmärkelse i så fall — eller jag, de hade ju faktiskt gjort sig förtjänt av den i sitt arbete för att skydda andra, och det var när han försökte döda mig han gjorde ett misstag.

Jag ber att det i ett av kommande nummer av tidningen presenteras VARFÖR Peter Pettigrew belönades med utmärkelsen då ingen i min familj fick motsvarande.

Harry James Potter.

Ett privat brev skrev han också.

Bästa Fru Bones

När Malfoys dog, såg jag några av dina aurorer, några av dem hade samma typ av magisk aura på sina vänstra underarmar som jag såg på Professor Snape och Lucius Malfoy – medan de fortfarande var i livet.

Jag tänkte aldrig på det då, men när jag läste om det som hände efter att jag blev föräldralös såg jag att både Snape och Malfoys påstås bära Voldemorts märke — kan det verkligen vara så att jag såg auran av det, i så fall har du några aurorer som bär samma märke.

Mvh

Harry J. Potter

—

Några dagar senare valde Harry att besöka Gringotts och ianspråkta sin titel, och med det blev det dags att klämma dit den som hade för stora intressen i hans tillvaro. Gringotts gjorde en intern utredning och med det kunde de frysa Albus Dumledores tillgångar, i väntan på att återkräva allt han hade stulit. Samtidigt bestämdes det att sälja Nr 4 Privet Drive, att passa på medan Dumbledores kapital var fruset var ett planerat drag.

Dursleys hade inte betalt hyran, Albus hade låtit dem förstå att de bodde gratis där, det betydde att Dumbledore belastades med hyran också, när vare sig Dumbledore eller Dursleys kunde eller ville betala blev det vräkning som planerades till den sista juli. Harrys egen fördelsedagspresent till sig själv på sin trettonårsdag, medan han med all extratid han hade gjort var närmare tjugo än tretton år nu.

—

Visst hade han planerat att ansluta till Salem för att gå där, men han insåg också att som han hade gjort så var han så långt framme i läroplanen att han aldrig skulle kunna göra det bättre än han gjorde nu. Det han saknade var regelrätta tentor, men han kunde fortsätta med avancerade studier, och komplettera de ämnen han från början hade avstått.

Alltså — han skulle fortsätta på Hogwarts ännu ett år. Han kunde bara ana hur lärarna skulle reagera när de visste hans verkliga potential. År tre och han skulle välja tillvalsämnen. Magiska djur, var ett av de ämnen som han inte kunde uppnå samma resultat från enbart böcker. Inte ens minnessollsupplevelser av de lektionerna kunde ersätta verkliga möten med dessa djur. Till det valde han runlära och aritmetik. Han skulle delta i lektioner i örtlära, magiska djur, runor och aritmetik. Resten skulle han ha självstudier i.

—

Efter bara fem dagars ledighet kom ett brev.

Herr Potter

Dina iakttagelser har givit utdelning. Efter att ha funderat på hur vi skulle göra kunde vi göra en uppgallring på ministeriet. Det visade sig att det var värre än du befarade.

Sju aurorer och sexton övriga ministerieanställda avslöjades som medlemmar av Voldemorts terroristorganisation. När vi ändå höll på med genomgångar av offentlig personal följde St. Mungos sjukhus med, tre avslöjades där.

Jag törs inte ta ed på att alla är borta nu, men med de namn som har avslöjats vid förhören så är det 194 personer som nu väntar på rättegång. Tidningarna har hittills kunnat hålla tyst om det, men det blir förmodligen ett stort ståhej om några dagar.

Räkna med att media kommer att uppmärksamma det och sannolikt kommer de att söka dig för kommentarer också.

De 'frågor' du ställde i tidningen har väck en mycket intensiv debatt och det har kommit fram, att det var enbart genom Albus Dumbledores talan som Peter Pettigrew tilldelades utmärkelsen, som kommer att återtas under den upprensning som detta leder till.

Som du nämnde i tidningen — varför fick inte DU utmärkelsen, du som faktiskt är den som eliminerade honom. Du är föreslagen, och allt tyder på att du kommer att kallas till någon tillställning där du tilldelas den.

Amelia Bones

—

EOC