LORD POTTER

By: Smargden

Bearbetad; 2010-01-20; 2010-03-08; 2011-01-12; 2011-03-23; 2012-12-30; 2013-10-12; 2014-03-04; 2015-11-28; 2016-03-13

Återutlagd 2016-03-14

9 Epilog

Tvillingarna Weasley med två flickvänner anslöt sig efterföljande termin. Det inledde även eran av en helt ny grupp. Susan hade insett att Harry hade rätt i att de behövde vara alerta ifall hotet dök upp på nytt.

Man hade även ändrat struktur på huvudmannaskapet för terroristgruppen. Efter att Harry hade deklarerat hela förhöret han hade haft med Lucius, för Ameliga med en grupp omutbara, så kom de fram till att huvudet för gruppen alla trodde var Voldemort egentligen var den som kändes vid namn Lucius Malfoy.

Historiska dokument visade på hur han hela tiden hade cirkulerat omkring maktapparaten. Och efter hand som olika familjer dog bort, fanns det alltid en naturlig orsak att en familjs etablissemang assimilerades av familjen Malfoy.

I Lucius generation hade siktet ställts in på familjen Black. Och det hade varit ytterst nära att ha lyckats. Bellatrix hade hindrats att få barn, därmed var han som Draco näste Lord Black, efter att Sirius Black hade klarats av.

Tom Riddle hade varit en av de Lucius behövde, men han hade inte räknat med att Dumbledore hade planerat att Tom Riddle skulle bli Albus Dumbledores nya skepnad. Med det skulle han äntligen kunna få tillgång till en arvtagarfunktion. Han hade planerat det men Abrax Malfoy fick tag på honom först. Men ingen hade räknat med att Tom skulle skapa sig den väg han gjorde. Hade Voldemort varit högre upp än Lucius så skulle Lucius ha offrats och Voldemort återetablerat sig bara dagar efter första försvinnandet.

Men Lucius visste vem och vad Voldemort var — och även om han var tjänare egentligen — så dödade han dem som inte passade hans infall. Därför hade Lucius valt att utåt underställa sig honom. Lucius hade inga orsaker att hålla Voldemort borta — men han hade inte styrkan att öppet agera mot honom.

Snape hade blivit en viktig pusselbit att ha — det var genom honom Lucius fick kunskap om ALLA familjers ståndpunkt när barnen fanns på Hogwarts. När alla de faktorerna började komma på sina rätta positioner kunde även Albus Dumbledores position börja skönjas, en nästan lika mörk som Malfoys — men båda hade spelat på den politiska maktens plattform, så inga dolda avsikter kunde skönjas.

Men det var historia nu. Med Dumbledores etablissemang låst — när han enligt alla uppgifter hade dött, valde man att låta etablissemanget vara helt låst — men övervakat, under de två följande decennierna. Den som försökte komma i åtnjutande av dem skulle tas in för mycket seriös granskning. Gringotts hade ställt upp på det då inga medel skulle avlägsnas, bara övervakas.

De var dessutom mycket välvilligt inställda, ministeriet hade genomdrivit en lag som frånhävdade alla dömda terrorister rätten att inneha tillgångar. Voldemorts dödsätare kategoriserades generellt som medlemmar i terroristgruppen. Allt Gringotts kunde uppbringa skulle delas i fyra delar. 1 del gick till Gringotts, en till ministeriets generella saldo, en till en återuppbyggnadsfond, samt en pott till belöningar.

Harry visste inte då det inrättades att Amelia hade insisterat på att den nya situationen med alla nya fällda dödsätare var tack vare Harry Potter, och att han var väl meriterad för det, och att han avsåg använda det till allas bästa var hon övertygad om.

Det tog några år, men Harrys grupp ökade konstant, och efter ett par år erhöll de också en speciell form av aurorlicens. Det gjorde att de kunde ha utrustning, och andra fördelar som normalt vägrades gemene man, samt att de fick använda dödligt våld vid skyddande av sig själv och andra, utan att riskera svårigheter.

Fudge hade märkt att han var en som fick sitta kvar, ifall han gjorde som Harrys grupp bestämde. Efter ett tag insåg han att det som bestämdes från den gruppen — var det som var för samhällets bästa, men det sänkte statusen på den gamla stammen.

Även tidningen började innehålla den omagiska sidans nyheter, och övrig samhällsfakta, det blev en klar nyhet för den gamla gruppen.

Harry hade så pass god kunskap om Voldemorts planer från dagboken att han kunde hitta ringen själv, Gringotts orienterade om att de hade konfiskerat valvet för Lestranges då det förvarades ett förbjudet föremål, där. Harry fick, efter bytande av information veta att det var ett horcrux, och att det var Helgas bägare. Sirius hade visat dem på Slytherins bröstspänne. När alverna på Hogwarts insåg vad Potter sökte och behövde förstöra, visade de på Tiaran.

Efter det sattes extra stark övervakning av Riddles gamla Herrgård. Fem år senare kunde de identifiera den person som började vara där, Ronald Weasley. Man lät honom hållas, men ökade planeringen av insats och höll extra hård övervakning.

Harrys grupp som nu omfattade 35 personer utöver han själv var i hög larmberedskap, för man var medveten om att Riddles gård var en av ställena en Tom Riddle — alias Voldemort kunde ha ett intresse av. Hur Ron Weasley passade in där visste de inte. Även om Harry hade en mycket stark misstanke.

En och en halv vecka senare rycktes plötsligt Harry bort från de övriga medan de satt vid Glassbaren i diagongränd. Med det gick stora larmet, samtidigt med det växlade Harry över till sin animagusform, och kunde snabbt komma undan.

Men han märkte snabbt att han behövde återgå innan han blev ormföda. Två kastknivar sände han iväg innan han ens hann orientera sig om detaljerna, den ena bommade, men den sista nästan skar huvudet av den stora ormen. Simultant med det visslade ett energiknippe förbi honom, och sekunderna senare kände han att han träffades hårt, och for iväg åtskilliga meter.

Han försökte se vad som angrep honom, men det enda han såg var gravstenar, och en liten rökplym snett till höger. Han chansade på animagusformen igen, och kunde komma bort från där andra visste att han fanns.

"Potter — det är ingen idé att du försöker, jag vet att jag träffade dig."

Rösten hade kommit från där han borde kunna se om det fanns någon, men han kollade igen, han kunde inte se någon där. Han valde att återgå till mänsklig form, och gjorde en osynlighetsbesvärjelse, så reste han sig upp och tittade mer i detalj dit därifrån det kom rök. Där fanns en kittel, eller om det kallades tvättgryta en som hade eldstad och gryta sammanbyggd.

Harry funderade länge på hur han skulle göra, men han räknade med att grytan och det som fanns i den var något väsentligt, alltså koncentrerade han sig på en förvandlingsbesvärjelse — ett hål rakt igenom, stort nog att det som fanns i skulle rinna ut, han försökte göra den så svag och osynlig som möjligt. Det lyckades men det som rann ut på elden i den gjorde det hela spektakulärt. Vätskan var tydligen högaktiv för genast blev hela kittelen insvept i lågor och röken bolmade svart. Harry fick bråttom att omgruppera sig.

Nästa steg blev att få upp en antiflyktsfär. Den tog enormt på krafterna för den hade samma struktur som hans patenterade sköld. INGET kom igenom den, inga besvärjelser och inget fysiskt, inte heller transferering eller flyttnyckel. Inte ens Fawkes kom igenom den. Innan han gjorde något annat lirkade han fram en kraftstärkande dryck som han girigt svalde.

Efter det tittade han på sin andra mobiltelefon, slog på den och lade ner den på marken bakom den gravsten han hade som skydd. Så tog han sig sakta och försiktigt bort därifrån. När han var så långt bort som skyddsfären medgav utan att ha sett någon annan tog han fram sin ordinarie telefon. Och ringde sin alternativa.

Efter sex signaler ändrades det ringljud han hörde, då sände han SMS'et, och tre sekunder senare hördes explosionen, och skriket som följde, den osynlighet som den andra personen hade använt hjälpte inte mot det sprutande blodet. Nu behövde han bara vänta, och vänta gjorde han.

Skyddsfären var inte stort mer än 40 meter i diameter, men Harry var säker på att de som räknade med att vara här — var på plats, inga förstärkningar från den agerandes sida skulle kunna komma in, inte heller hans egna, men han kände det inte som att han hade det behovet — just nu.

Harry förstärkte sin tystnadsbesvärjelse kring sina fötter, och byggde på sin osynlighet med de besvärjelser han kom på för att få den som såg att tappa intresset för det de såg, varpå han reste sig upp och började granska det som nu låg ner och blödde.

"Accio trollspön, accio trollstavar, accio vapen." Tre trollspön och ett ännu ett trollspö kom även när han kallade på trollstav, fem knivar och ett svärd kom också, efter det skulle det bli frågor.

Han tog fram sanningsserum från bältet stängt några stänk in i munnen på individen som såg ut som den han mindes från skolan som just Ron Weasley. Så snörpte han åt ärmen som saknade hand, och blodflödet avstannade.

Efter att han manade fram vatten i ansiktet på honom verkade han kvickna till

"Vem är du."

"Det ser du väl."

"Tala om för mig vem du är!"

"Ivrig Grumling."

"Vad är Ivrig Grumling"

"En tidsvandrare."

"Vad var du känd under för namn innan du skaffade det där utseendet?"

"Dumbledore."

"Dödade du Ron Weasley?"

"Vad är att döda? Att få en kropp att sluta andas eller att bränna en själ?"

"Du har en poäng där. Alltså Albus — vad försökte du göra här?"

"Voldemort är inte borta för gott."

"Det vet jag — men vad försökte DU göra här?"

"Han behöver komma tillbaks — så jag kan ta bort honom slutligt."

"Oh . . och min uppgift i det?"

"Du är ett horcrux — det behövdes för att kalla resten av honom hit."

"Som orientering till dig — Det horcruxet dog när jag konfronterades med Quirrell nere vid Spegeln, under mitt första år. Efter det försvann ärret, och jag har varit tvungen att besvärja det så det ser ut som det var kvar, för att inte väcka misstankar om att jag var inblandad i hans öde."

"Du skulle ha sagt något."

"Så, är det så att Ron Weasley är för alltid förlorad nu?"

"Jag kommer att använda hans namn, och när mitt testamente hittas — så får han allt jag har."

"Så du har stulit hans kropp, och försökte döda mig. har du gjort något horcurx för dig själv?

"Ja."

"Hur många?

"Ett."

"Var finns det?"

"I mitt trollspö."

"Det här?"

"Nej — det som finns i mitt hem."

"Är Voldemort din tjänare?"

"Ja."

"Styr du honom?"

"Nej, han kapade banden, men han är ändå inte fri mig."

"Varför skapade du honom?"

"Han behövdes."

"Malfoys — vad vet du om dem?"

"Vi har följts åt i sekler. Du var den första som lyckades stoppa honom."

"Så — var det inte Voldemort som ordnade det?"

"Nej, jag vet att det var DU."

"Varför har inte du avslutat honom, eller tagit bort Voldemort?"

"Malfoys — vi hade ett avtal att inte fysiskt skada varandra."

"Och Voldemort?"

"Voldemort — Så länge det finns horcrux kvar finns han, och jag behöver ha han att kunna ta bort för att skapa en positiv anda för det nya jag."

"Adjö Albus." Och Harry gjorde en av sina patenterade förbannelser, som ser ut som dödsförbannelsen, men försätter den som träffas i djup stasis.

Efter det ringde han Susan, och rapporterade situationen, och gav GPS'ens koordinater. Sedan blev det mer städning, och gruppen anslöt också, de var ju nästan på plats.

Tre år senare dök nästa försök upp, då var det en dödsätare från Tyskland, och en dockstor Voldemort, som med en tillfångatagen auror lyckades förkroppsliga Voldemort, och han blev ytterst besviken när det inte kom mer än en ytterligare på hans inkallande av se sina.

Harry kom lagomt på plats för att åter resa sin spärrdom för att förhindra flykt. Duellen mellan honom och de tre tog inte lång stund. Två av hans gröna fällde de två av hans sedan var det bara de två. Harry sände ut bombarda mer för att ruska om, än att försöka träffa Voldemort — för nu ville han ha möjligheten att förhöra och efter att ha kastat ut en knippe platsormar, som Voldemort inledningsvis försökte tala till fick Harry in sin stasisbesvärjelse — och kampen var över.

Förhöret som sedan följde bekräftade att det inte fanns några okända horcrux, han hade planerat att göra ett med Nagini så fort som möjligt, för han hade fått reda på att flera av hans försäkringar om liv — var röjda. Till mångas förvåning nekade han till all kännedom om inblandning i Malfoys död. Däremot intygade han att han inledningsvis hade varit Dumbledores insvurne, men när han märkte att Dumbledore spelade med falska kort bröt han sig loss.

Dumbledore i Ron Weasleys skepnad och Voldemort kom båda två att sitta på Azkaban i cellerna mitt emot varandra, båda med antimagihalsband. De skulle sitta där länge, då båda hade försäkringar om att leva oändligt länge.

—

Tämä on lopussa