(Del 4) Gå vidare George.
Där inne på en av sängarna satt George, men han var inte ensam. Angelina satt där också. Vad gjorde hon här?
Georg reste sig och gick fram till fönstret och titta ut. Jag titta på Angelina, hon titta hela tiden på honom.
– Kom nu! Utbrast hon. Dom andra väntar säkert på oss.
George svara inte, då reste Angelina på sig och gick fram till honom.
– Du kan inte sörja Fred i all evighet, du måste gå vidare, nästan viska hon. George titta på henne, det såg ut som om han försökte bestämma sig för något.
Plötsligt böjde George fram och kysste Angelina.
Vad? Nej! Angelina var ju min flickvän!
Först trodde jag att jag skulle hata George, men det kunde jag ju inte. Nej, jag måste acceptera att jag var död, det hade dom varit tvungna att acceptera, alla förutom George och jag skulle hjälpa honom.
– Gå ner du, sa George. Jag kommer.
Angelina tvekade, men gick sedan ut ur rummet.
– Varför Fred? Varför var du tvungen att dö?
-Alla kommer att dö någon gång, svara jag.. Men vid olika tillfällen.
George titta upp, som om han hade hör mig, men ändå inte.
-Men…
– Du har ett långt liv framför dig, säkert ett lyckligt också. Angelina har rätt, du måste gå vidare.
George såg plötsligt beslutsam ut och sa
-Okej, om du säger det så.
Jag följde George ner till vardagsrummet. Han gick och satte sig vid Ron, Harry och Ginny för att titta på när dom spela trollkarlsschack. Han såg mycket gladare ut nu, rentav lycklig. Det verkade dom andra i rummet också lägga märke till, men ingen sa något om det.
Nu kände jag att jag kunde gå tillbaka med Dumbledore. Nu kunde jag acceptera att jag var död på riktigt.