7
Värmen sköljde över dem när de klev in i den halvfulla puben. Madam Rosmerta stod som vanligt bakom baren och hälsade dem leende välkomna samtidigt som hon hällde upp mjöd till en av sina gäster. Samtidigt, alla sju, gick de fram till henne och gjorde sin beställning.
Sirius och James, som hade beställt först, orienterade sig vant i den hemtrevliga puben och satte sig vid ett av långborden eftersom att de var såpass många. Lily kom strax därefter, fortfarande med den rödgula halsduken omvirad runt halsen och jackan knäppt ända upp till hakan. James kunde inte hjälpa hur hans inre tog ett litet skutt när hon satte sig mitt emot honom. Han slog bort tanken. Hon har John, sade han åt sig själv. Ni är bara vänner.
"Antar att ni firade rejält idag?" Sade Lily medan hon knäppte upp jackan. "Ryktet säger att du har Hogwarts rekordtid."
"Det var galet." Erkände James. "Det är bäst för oss att vi inte vinner quidditchpokalen i år, för jag vet inte hur vi någonsin ska toppa detta."
"Ni kan säkert få tillfälligt lov av Professor McGonagall till att använda Filibusters fyrverkerier, det hade helt klart varit något stämningshöjande. Och sen har ni ju erfarenhet av att smuggla upp eldwhisky." Flinade hon och tog nu av sig halsduken som släppte löst hennes röda hår. "Jag har inga tvivel på att ni inte kan toppa vilken fest som helst."
"Så, hur var stämningen i Ravenclawtornet?" Frågade James och tog en klunk av den värmande ölen. Lily såg besvärad ut över frågan och började pilla sig i nacken som hon ofta gjorde i obekväma situationer. Hon såg på Haylie och Mary som just hade slagit sig ner bredvid Sirius tillsammans med Peter och Remus.
"Alltså... det var hemskt." Sade hon till sist. "John var fullständigt oigenkännlig. Jag kunde inte förstå att det var samma kille som jag dejtar. Och hela hans sinnesstämning verkade smitta av sig på alla andra. Man kunde trott att de hade förlorat en spelare på planen." Hon visste inte varför hon var så öppen med James, men det kändes på något vis som att hon inte riktigt behövde bry sig om vad hon svarade. Hon behövde inte korrigera eller anpassa sina svar för att han skulle förstå vad hon menade. Hon försökte dock låta bli att tänka på den sena eftermiddagen i det där rummet...
"Det är hans första år som kapten, han har mycket press på sig." Sade James.
"Jag satt med honom i över en timme utan att han sa ett ljud till mig. Och försökte jag röra honom så sköt han undan mig." Tillade Lily som inte tyckte att hon inte fick rätt reaktion av James.
"Vänta, va?"
"Efter två timmar så fick jag nog och stack." Sade hon. "Alltså jag försökte verkligen vara förstående, men så förstående kan inte ens jag vara. Jag ska prata med honom imorgon. Jag har i alla fall upptäckt hans akilleshäl. Bättre nu än senare. Ingen är perfekt."
"SKÅL till gryffindors quidditchlag!" Utropade Haylie och lyfte sitt stop. Alla stämde in och skålade.
"Och skål till James, som är den bästa sökaren Hogwarts någonsin har skådat!" Sade Peter uppspelt och hade ställt sig upp.
"SKÅL!"
"Lily, du vet väl vad en motorcykel är?" Sade Sirius plötsligt och vände sig mot henne. Lily gav honom ett osäkert leende och såg forskande på honom.
"Ja, det vet jag." Svarade hon, osäker på om det var någon slags kuggfråga.
"De här renblodiga, bra-till-ingenting, har tvivlat på mig." Sade han och log nu triumferande. "Jag berättade just för Haylie och Mary att jag tänker skaffa mig en när vi har gått ut skolan, men de trodde inte att något sådant fanns. Och det gjorde knappt ni heller." Sade han och såg skadeglatt på sina vänner.
"J-Jag trodde på dig." Sade Peter och räckte upp en hand över bordet.
"Men vad ska du med en sådan där motorcykel till i trollkarlsvärlden?" Frågade Haylie.
"Det är en symbol." Sade han enkelt. "Min familj bryr sig bara om rent blod och allt som är 'vårt'." Han såg äcklad ut när han uttalade det sista ordet och tog ytterligare en klunk av honungsölen.
"Du är alltså familjens rebell som går och skaffar sig ett mugglarfordon?" Gissade Lily. Sirius såg tacksamt på henne.
"JA! Du har helt fattat grejen, Evans. James, jag gillar henne. Gör inte något dumt nu så att hon inte vill hänga med oss."
"Var inte orolig, Sirius. Jag lovar att hänga med er vare sig James kan uppföra sig eller inte." Log Lily.
"Ja, James kan vara lite jobbig ibland, men man lär sig älska honom." Sade Sirius och såg medlidsamt på sin bästa vän som bara skrattade åt honom. Ett högt knorrande ljud hördes och Lily slog händerna för magen som om hon trodde att hon kunde tysta det. Hon fick ögonkontakt med James som såg alldeles snopen ut.
"Var det din mage?"
"Du vet att det var min mage, så varför måste du fråga?" Sade hon uppretat.
"Jag ville försäkra mig om att det inte var Sirius som fes, för i så fall hade vi behövt utrymma lokalen." Sade han och lämnade ett leende på Lilys läppar.
"Var försiktig, Potter. När jag är hungrig så har jag ett väldigt temperament." Sade hon varnande.
"Vi borde ha en studentkommitté." Sade Mary och satte ner sitt stop så hastigt att det skvätte öl över både henne och Remus.
"Det finns en studentkommitté." Sade han lugnt och återställde röran med sin trollstav lika snabbt som hon hade åstadkommit den.
"Lily, visste du?" Frågade Mary upprört. "Varför har du inte berättat?"
"Det stod i brevet ni fick i somras. Där stod det att man skulle skicka en intresseanmälan till Professor McGonagall om man var intresserad." Sade Lily. "Jag trodde att ni visste det."
"Efter sex år, tror du jag fortfarande läser det där brevet?" Frågade Haylie henne som om allt detta var hennes fel. Lily kunde se hur James flinade ur ögonvrån.
"Jag vet inte vad jag tänkte." Sade Lily trött.
"Så vilka är med i den här 'kommittén'?" Sade Haylie med så mycket förakt hon kunde frambringa.
"Det är jag och Lily, Boot, Diggory, Fiona, Grace och Emily." Sade Remus.
"Så vad tänker ni hitta på för oss studenter då?" Frågade Mary misstänksamt.
"Vi har inte haft något möte än." Sade Lily. "Och vad ska man hitta på med 30 pers?"
"Vi måste ha en bal!" Sade Mary medan Haylie nickade instämmande.
"Med bara 30 stycken?" Frågade Lily tvivlande.
"Man kanske kan bjuda in femte och sjätteårseleverna också, men att man gör något huvudnummer särskilt för avgångseleverna, så man inte tappar känslan av att det är vår bal." Föreslog James vilket verkade gå hem hos Mary och Haylie. För nu nickade dem båda häftigt och såg ut som om minst 15 idéer hade slått dem i huvudet som de längtade att få sätta i verket.
"Det är faktiskt en väldigt bra idé, James." Sade Lily förvånat.
"Åh, nu kommer maten!" Sade Peter som såg hungrigt på Madam Rosmerta som höll uppe alla sju tallrikar i luften med hjälp av sin trollstav. Hon gjorde ett litet knyck i handleden, och tallrikarna verkade utav sig själv hitta sina ägare.
"Hoppas att maten ska smaka."
Gryffindorarna inne på Tre kvastar var mätta och belåtna när de hade ätit upp en halvtimme senare. Ett dilemma hade dock uppkommit om hurvida de skulle orka att gå hela vägen tillbaka till slottet. Efter många om och men och stön, och varsin honungsöl till, så var de på väg tillbaka till Gryffindortornet. Peter hade, om Lily hade förstått det hela rätt, tydligen gått i förväg gsom Sirius väldigt luddigt hade försökt förklara när bara han hade kommit tillbaka från toaletten. Lily hade hamnat lite på efterkälke. Hon såg på sina bästa vänner som var mitt uppe i en diskussion med Sirius, Remus och James. Det var länge sedan hon hade sett dem ha så roligt. Det var länge sedan hon själv hon hade haft så kul. James, Sirius, Remus och Peter hade varit en glad överraskning. Tänk så mycket man kunde ändras på en sommar. James vände sig om och började gå mot Lily istället för upp mot slottet.
"Vill du ha sällskap?" Frågade han henne.
"Gärna." Log hon och han började gå jämte henne. James var minst tjugo centimeter längre än Lily vilket visade sig väldigt påtagligt i deras skuggor framför dem. "Tack, James, för ikväll."
"Vad tackar du för?" Frågade han oförstående. "Det är vi som borde tacka för att ni ville hänga med. Det har verkligen varit jättekul."
"Jag vet inte." Skrattade hon lätt. "Jag vill bara att du ska veta att jag är väldigt tacksam för den du har visat dig att vara."
"Femtonåriga James är väldigt avundsjuk dock." Sade han.
"Jaså?"
"Jag vet att detta inte var en dejt, men det hade räckt för att göra honom avundsjuk." Sade han och drog en hand genom sitt hår som var lika svart som natten de gick i. Utan att veta varför, spred sig något varmt inuti Lily och fick hennes mungipor att räcka ända till ögonen.
"Varför har vi inte hängt mer med dem egentligen?" Sade Mary när hon och Lily gjorde sig i ordning i sovsalen.
"Därför att de har varit idioter fram tills nu, Mary." Svarade Lily henne leende och kröp ner under sitt varma täcke och slöt ögonen.
"Var är Peter?" Frågade James oroligt när de kommit upp till sovsalen efter ett snabbt parti knallkort nere i uppehållsrummet.
"Merlins blommiga kalsonger! Jag glömde alldeles!" Utbrast Sirius och gick bort mot sin jacka som han redan hade hängt upp. Sirius plockade upp den sovande råttan och gick bort till Peters säng. "Han övertalade mig att bära honom tillbaka när vi gick på toa."
Helgen var över lika snabbt som James hade fångat kvicken, och Lily hade aldrig känt sig mer besviken när hon vaknade på måndagmorgonen, men det hade genast känts lite bättre vid frukosten när John hade kysst henne godmorgon. John hade kommit på söndagseftermiddagen och bett om ursäkt för sitt omogna beteende efter quidditchmatchen. Han hade sedan varit moraliskt stöd medan Lily försökt skriva klart sin uppsats för Professor Flitwick eftersom han inte längre läste den kursen.
"Ska vi ta följe till förvandlingskonsten?" Frågade John.
"Jag ska bara äta upp först." Sade Lily och pekade på sina nästan uppätna flingor. John slog sig ner så länge jämte henne och drog henne lite, tankspridd, över ryggen. "Så, jag är klar. Kommer du också med, Haylie?"
De gick alla tre till lektionen. Haylie skvallrade för dem om någon elev i Ravenclaw som John uppenbarligen visste vem det var, som Lily aldrig trodde att hon ens hade sett på skolan. Grönt hår och näsring var ändå inte de vanligaste särdragen...
Klassrummet var öppet när de kom och McGonagall stod redan redo framme vid katedern och prickade av alla elever som kom in.
"Vi kan väl hänga sen på håltimmen." Sade Lily till John och kysste honom hastigt på munnen innan hon gick bort till James vars blick hon just mött.
"Godmorgon fröken Evans, hur står det till med dig idag?" Frågade han överdrivet artigt och drog till och med ut hennes stol.
"Jag är så trött, så trött, unge Herr Potter. Hur står det till själv så här på morgonkvisten?"
"Okej, förlåt. Det var bara jobbigt." Sade han och slutade genast med de överdrivet artiga fasonerna.
"Bra att du insåg det själv." Sade Lily retsamt.
"Ha, ha vad roliga vi är." Sade James. "Och hur går det egentligen med den här förtrollningen?"
"Okej, nu ska vi inte vara elaka." Sade Lily. "Förvandlingskonst är svårt för vissa, James."
"Jag hade inte skojat om det om jag inte visste att du skulle klara det." Sade han. "Jag menar, vi lever i en värld där Peter hånglar med Abigail. Allting är möjligt."
"Vänta, vad sa du?" Sade Lily allvarligt och tog tag i James klädnad och stirrade på honom.
"H-Har du inte hört?"
"Ser det ut som att jag har hört?" Frågade Lily honom.
"Oavsett", sade James och låtsades inte om henne, "så ska de tydligen ha smugit ut ur uppehållsrummet till någon städskrubb på sjätte våningen."
"Peter och Abigail?"
"Ja." Sade James.
"Där ser man..."
Vid lektionens slut blev de uppmanade att till nästa lektion kunna utföra den avancerade trollformeln, till klassens stora fasa.
"Det klarar ni, se så, annars hade ni ju inte varit här." Hade McGonagalls ord varit när de många protesterna hade brutit ut.
"Okej, när tänker du erkänna att du fortfarande är galen i Evans?" Frågade Sirius när de gått tillbaka till sovsalen. James svarade honom inte, utan slängde sig bara ner på sin säng. Han kunde höra Sirius sucka bortifrån sig. "Tagghorn, James, jag förstår dig. Hon är underbar."
"Hon är med John." Sade han dystert och satte sig upp så att han kunde se Sirius.
"John Davis, Schwavis." Sade Sirius och viftade med handen framför ansiktet.
"Sirius, jag menar det. Jag tänker inte försöka sabotera eller göra något som sätter spel på hennes förhållande med John." Sirius såg inte övertygad ut. "Det är det minsta jag kan göra efter allt jag har gjort mot henne."
"Varför kan du inte bara erkänna att du är kär i henne?" Frågade Sirius igen. James gav ifrån sig ett tomt skratt och tog av sig sina glasögon så att han kunde gömma sitt ansikte ordentligt i sina händer.
"Du förstår inte." Sade James och skakade på huvudet.
"Nej, men jag är din bästa vän och det är därför jag försöker förstå." Sade han argt.
"Vad gör det för skillnad om jag är kär i Lily eller inte? Jag tänker ändå inte handla på det."
"Okej, då, förlåt mig. Skit i det." Sade Sirius och hängde på sig skolväskan igen, redo att gå därifrån. "Men du ska veta att det är stor skillnad på att älska någon än att vara med någon."
"Hur vet du att Lily inte älskar John?"
"Jag har bara något på känn." Sade Sirius och ryckte på axlarna. "Jag går ner till biblioteket och ser om Måntand är där."
James hade inte varit helt ensam på väldigt länge, och han tyckte det var ganska skönt, även om han älskade sällskapet av sina bästa vänner. Men när de var tillsammans var det nästan som om allas tankar surrade högt, och det var som om alla visste vad alla tänkte på.
James försökte trycka undan tankarna som Sirius precis kallat. De gjorde James nuvarande tillstånd med Lily bara jobbigare. De hade kommit fram till en sådan punkt att man nästan skulle kunna säga att de var vänner, och han uppskattade det. Han njöt av varje sekund han fick vara i hennes sällskap. Om James erkände sina verkliga känslor för sig själv, skulle en vänskap bara vara smärtsam och svår. Det fanns ingenting nu som skulle få honom att öppna den dörren, för han var fast bestämd att få bli hennes vän.
"Jag tycker faktiskt att Flitwick är ganska söt." Sade Mary när hon och Lily var på väg till trollformelläran följande dag. "Du kan inte säga något, Lily. Du flirtar ju med Snigelhorn."
"Flirtar jag med Snigelhorn?" Sade Lily upprört. "Skulle jag- du är ju inte klok."
"Jag vet, jag har umgåtts för mycket med, Haylie."
De fick in till Professor Flitwicks lektion och satte sig så långt ifrån katedern som möjligt. Trollformelläralektionerna gav ofta mycket utrymme för onödigt snack som de inte ville att professorn skulle avlyssna.
"Han är kanske lite söt." Sade Lily muntert och lade huvudet på sned.
"Akta så inte John hör dig." Väste Mary.
"John har inte haft trollformellära sen GET."
"Okej då, men jag tror inte du vill att någon ska veta att du tycker Professor Flitwick är söt." Sade Mary dömande.
"Det var ju du som tyckte han var söt först!"
"Jag har ingen aning om vad du pratar om." Sade Mary och såg helt oviss ut. Lily knuffade till henne i sidan, men slutade genast med vad hon höll på med. Den lilla trollkarlen harklade sig och inledde dagens lektion. Det visade sig att de skulle hålla på med teori den här lektionen, så han gav dem alla en halv minut att plocka fram pergament, fjäderpennor och bläck.
Lily tog anteckningar den första kvarten på lektionen när hon plötsligt kände en vindpust i nacken. En hopknycklad pergamentbit låg nu i hennes knä. Hon försökte veckla upp den så diskret som möjligt så att inte Mary skulle märka. Med spretiga bokstäver stod det skrivet:
Vill du bli min vän? , och under var det nerkrafsat tre svarsalternativ; Ja, nej eller Kanske. Lily vände sig om och mötte James hasselnötsbruna blick. Han flinade brett mot henne och Lily kunde inte hjälpa att himla med ögonen. Hon ringade in kanske och kastade sedan tillbaka lappen till honom. Hon hann knappt börja anteckna lektionen igen förrän en ny lapp landade på bänken.
Det duger för mig.