Läxbergen växte ju närmre jullovet de kom, och snart hade även den första snön begravt Hogwarts. Den hade kommit lagom till sista Hogsmeadehelgen innan alla elever skulle åka hem över julen. Hogsmeade hade sett ut som ett idylliskt julkort i dess nya julskrud. Väl där hade Lily, Mary och Haylie mött upp sina andra Gryffindorvänner James, Sirius, Peter och Remus, där även ett av tidernas bästa snöbollskrig hade ägt rum.
Varken Lily eller James hade någonsin dragit upp den oväntade kyssen igen, och umgicks "som vanligt", som de båda påstod. Haylie och Mary tyckte dock att Lily behövde ovanligt mycket hjälp med uppsatserna i förvandlingskonst, och även James hade fått en ny ambition om att få högsta betyg i trolldryckskonst som han försökte upp nå med Lilys hjälp.
Hogwarts anslagstavlor var nu även fyllda med stora planscher om den omtalade nyårsbalen som skulle äga rum på självaste nyårsafton i stora salen. Lily och Remus hade följt James tips att även bjuda in från några lägre årskurser, men att balens syfte var att fira avgångsstudenterna. Det var mycket mer som behövde fixas och planeras än vad Lily någonsin hade anat, och hon kände hur pressen ökade i och med hennes berg av läxor började påminna henne om Mount Everest.
"Jag ger upp." Sade Lily och släppte fjäderpennan som föll ljudlöst på pergamentet. "Jag har inte tid med det här."
"Du har inte tid för läxor?" Frågade James tvivlande och log ett provocerande leende. "Har du börjat träna quidditch i hemlighet?" Hon hindrade sig själv från att peka ett fult finger och tog ett djupt andetag.
"Jag vet att FUTT närmar sig, och att min prioriteringar borde vara mina läxor, men allt jag kan tänka på är den dumma balen."
"Igår var du ju hellugn och sa att ni hade hela läget under kontroll?"
"Jag ljög." Sade Lily. "Jag vill inte oroa folk. Jag vill att alla får den fantastiska bal som de förtjänar. Som vi förtjänar. Men vet du hur mycket arbete som ligger bakom en helt fantastisk bal?"
"Lily, vad du än gör blir det fantastiskt. Jag är inte det minsta orolig." Sade han och lade sin hand över Lilys. Lily kände hur blodet började rusa i kroppen vid hans berörning. Hon undrade om James hade märkt det, för han drog genast bort handen och snabbt upp i hans ostyriga hår.
"Finns det något sätt jag kan underlätta det för dig?" Frågade James vänligt.
"Det hade verkligen underlättat om du skrev min uppsats i förvandlingskonst, min uppsats i trollformellära, och analysen i försvar mot svartkonster." Sade Lily matt och sköt sin knappt påbörjade uppsats för Professor McGonagall till James. James sköt tillbaka det.
"Det hjälper ingen om jag gör dina läxor." Sade han förnuftigt och log mot henne.
"Det var värt ett försök." Suckade hon leende och rullade ihop pergamentet för att fortsätta på det morgonen efter. "Du vet inte något bra band som skulle kunna spela på balen heller, antar jag?"
"Det gör jag faktiskt." Sade James. Lily såg förvånat upp på honom. "Big band Wand. De spelade på min pappas 60årsfest."
"Oj!" Lily hade inte kunnat hejda sig och slog händerna för munnen. "Förlåt, jag- Big band wand, säger du?"
"Du är inte den första som reagerar på det." Sade James förstående. "Han fyller 63 i år. Han och min mamma hade väldigt svårt att få barn, och de lyckades allra in i det senaste. Min mamma var 45 när hon fick mig."
"Vilken tur de hade som fick dig." Sade Lily genuint.
"Tur och tur..." Skrattade James. "Det har nog inte alltid varit så lätt. De har nog fått fler ugglor från Professor Dumbledore än vad de någonsin har fått från mig."
"Vad är det värsta du och killarna har gjort då?" Frågade Lily nyfiket. James svarade inte direkt. Det farligaste han och marodörerna någonsin hade gjort var sprattet de utsatt Snape för, och det var ingenting han kunde berätta för Lily.
"Jag kanske berättar det en annan gång." Sade han hemlighetsfullt. "Men jag kontaktar Big band wand åt dig. Då har du en sak mindre på din att-göra-lista."
"Och du nappade inte på att göra mina läxor?" Försökte Lily igen. Han flinade.
"Nej."
"Kom igen, det är snart jul." Sade Lily övertygande. "Åh, jag vet. Det kan vara en tidig julklapp och födelsedagspresent kombinerat. Jag fyller ju år i januari."
"Jag vill hellre ge dig något annat." Sade James.
"Men jag vill verkligen ha det." Sade Lily, och den här gången lät hon mer seriös.
"Hur ska du annars lära dig?" Frågade James henne.
"Lära mig? Vem har sagt att jag vill lära mig? Jag har lärt mig jättemycket i sex och ett halvt år. Nu är det min tur att slappa lite. Och försök inte leka läxpolisen med mig. Du och Sirius gick jämnt och sålde arbeten under vårt femte år."
"Lily, jag lovar att hjälpa dig." Skrattade James.
"Förresten, ska du och jag- ska vi två köpa julklappar till varandra? Eller jag vet inte hur du gör med dina andra kompisar, men- ja, jag köper gärna något till dig." Sade Lily och verkade oberörd på utsidan medan hennes insida gick på högvarv.
"Jag har redan köpt något till dig, så det hoppas jag att vi ska göra." Sade James.
"Vad för något? Eller, nej, jag menar när?"
"När vi var i Hogsmeade senast. Är det väldigt viktigt att veta när alla dina julklappar inhandlas? Tar du inte emot julklappar som inhandlas på torsdagar, kanske?"
"Ska jag kanske köpa något till dem andra också då?" Frågade Lily och låtsades inte om den retsamma kommentaren. "Det verkar ju som att jag favoriserar dig om jag inte köper något till dem."
"Gör du inte det då?" Retades James. Lily himlade med ögonen.
"Hur står jag ens ut med dig?" Suckade hon och skakade på huvudet så att hennes röda hår fladdrade likt lågorna i den öppna spisen. "Just det." Sade hon när hon såg ner på uppsatsen i förvandlingskonst.
"Menar du att jag ska tro att anledningen till att du står ut med mig är för att du behöver hjälp i förvandlingskonst?"
"Menar du att det finns en annan anledning för oss två att vara vänner?" Frågade Lily utmanande och såg rätt in i James ögon som såg chokladbruna ut i det dunkla uppehållsrummet. En spänning uppstod mellan dem som fick luften mellan dem att kännas alldeles tung. "Jag köper något till er allihop." Sade hon tvärt och slog ner blicken. Luften blev genast lätt igen.
"Åker du hem över julen?" Frågade James som inte hunnit återhämtat sig helt från de tre korta sekunderna. Tre sekunder; det var det närmaste Lily och James kom något annat än att bara vara vänner. Tre sekunder, och sedan tog antingen Lily eller James tillbaka dem till verkligheten. Den intensiva stämningen mellan dem uppkom mycker mer ofta nu för tiden. Det var de korta stunderna som gjorde det allt svårare att vara vän med James, för de kändes inte som vänner då. Och vad Lily kände, det kunde hon inte riktigt sätta fingret på.
Trots att hon var nyfiken på att veta vad som skulle hända om de lät spänningen mellan dem fortsätta, tog rädslan över, för vad skulle hända då? Tänk om intensiteten mellan dem aldrig tog slut? Orkade man det? Och om de hann med tre-sekunders-kyssar som fick henne att känna så mycket, vad skulle de hinna på 30 sekunder? Och vad innebar det?
"Ja, men jag kommer tillbaka strax före nyårsbalen. Jag är ju trots allt-" Hon tog ett djupt andetag. "-ansvarig."
"Det kommer bli en jättefin bal." Sade James övertygat.
"Jag hoppas det i alla fall." Log hon.
Dagen innan lovet hade det varit så fullt vid Gryffindorbordet när Lily, Haylie och Mary kom ner till middagen att de valde att sätta sig vid Ravenclawbordet. Lily satte sig så att hon fortfarande hade uppsikt över Gryffindorbordet (James). När hon väl fick syn på honom, medan hon diskret letat efter honom med blicken, kände hon hur hjärtat skenade iväg. Det korpsvarta håret föll perfekt vid ögonen, och hans vältränade kropp avslöjades av T-shirten som smet åt på alldeles rätt ställen på ett väldigt attraktivt sätt. James Potter och Sirius Black hade alltid varit skolans mest eftertraktade killar, och Lily kunde verkligen förstå varför nu.
"Lily, gör du vad jag tror du gör?" Frågade Mary strängt.
"Ja." Sade Lily skamset. "Men jag ville bara se om de var nere vid middagen."
"Eller om han pratade med den där Gryffindortjejen i sjätte årskursen?"
"Än sen om jag gjorde det." Sade Lily irriterat. "Jag är bara nyfiken."
"Svartsjuk." Hostade Mary.
"Jag undrar vem hon är bara. Varför pratade han med henne liksom?"
"Kanske för att de är... vänner?" Föreslog Haylie.
"Jag tror inte på vänner." Sade Lily bittert .
"Nej, vänner. Vilket dumt påhitt. Vad ska man med vänner till?"
"Ni vet vad jag menar." Suckade Lily och tryckte in en klyftpotatis som hon doppat i sås i munnen.
"Du menar att du och James påstår att ni är vänner, men egentligen är ni typ inte det, och därför är hela ert förhållande jättekonstigt, särskilt om James plötsligt bestämmer sig för att ha flera vänner?"
"Klart han får ha vänner. Han får ha hur många som helst, så länge de inte är allt för snygga. Usch, vad säger jag..."
"Lily, du vill bara inte att de ska vara vänner som du och James är vänner." Förklarade Haylie för sin bästa vän. "Det är inte alls konstigt."
"Jag hatar dig, Haylie." Sade Lily. "Det är som att du-"
"Läser ens tankar." Suckade Mary. "Jag hatar det också."
"Vissa är särskilt begåvade." Sade hon och såg nöjd ut.
De gick en krokig väg tillbaka till uppehållsrummet som de hade varit tvungna att lära sig för att undvika de många förtrollade mistlar som någon hade hängt upp i slottet, för Haylie tänkte inte låta sig bli kysst av vaktmästaren igen.
"Det var faktiskt bara på kinden, Hay." Försökte Lily ännu en gång när Haylie ältade sin traumatiska upplevelse, men Lily hade svårt att hålla sig för skratt. Hon var 110 procent säker på att det var det roligaste hon någonsin varit med om i hela sitt liv.
"Jag förstår att man sätter upp mistlar, men förtrollade mistlar!" Sade Haylie upprört och pekade upp i det tomma taket ovanför dem. "Vems idé var det?"
"Säkert Snigelhorns." Muttrade Mary. "Känns som något han skulle hitta på."
"Jag menar, med vanliga mistlar kan man ändå göra ett val om man vill kyssa personen som står under den. Men de här förtrollade är ju som rena rama imperiusförbannelsen."
"Du borde stämma skolan." Föreslog Lily leende.
"Jag borde stämma Filch!" Utbrast Haylie med stora ögon.
"Men Sirius blev i alla fall lite svartsjuk." Sade Mary. "För att se saker ifrån den ljusa sidan."
"Akta dig så du inte bli bländad." Svarade Haylie spydigt.
"Men du har rätt, Haylie. Enligt en anonym källa står tydligen Abigail under en osynlighetsmantel i trollkonstkorridoren och... ja, hon typ anfaller snygga killar. Tror inte den som hängde upp mistlarna räknade med henne."
"Anonym källa?" Haylie såg misstroget på Mary. "Tja, i och för sig, jag hade nog också velat vara anonym om jag blivit överfallen av Abigail."
Snart kom morgondagen, och Lily, Mary och Haylie hade varit tidiga till Hogwartsexpressen för att få en ledig kupé, som Lily hade berättat för Professor McGonagall som förvånats av deras tidiga ankomst på stationen. Sanningen var dock en annan historia. De hade hoppats på att Abigail inte skulle gå upp så tidigt så att de inte skulle råka bli tvingade att ta följe med henne för att sedan behöva dela kupé hela vägen till London(även om Lily vägrade erkänna att det var sant).
Tåget skulle rulla redan klockan 8, så tjejerna var fortfarande yrvakna. Haylie hade inte så mycket som plockat upp en sminkborste den här morgonen, och gömde sig i luvan på skoltröjan.
Lily hade tagit med sig en filt och en kudde för att kunna sova på den långa färden till London. Redan nu kände hon hur hon längtade hem till sin egna säng, till sin pappas mat, och sina föräldrar som alltid tog hand om henne när hon var hemma över loven. Lily lutade kudden mot det kalla fönstret och lade filten över sina ben.
"Vi ses om typ några timmar." Sade Lily sömnigt och gav sina vänner ett vagt leende.
"Godnatt, Lily." Flinade dem till svar.
"Får vi också plats här, eller?" Dörren till kupén hade skjutits åt sidan, och i öppningen stod Sirius, James, Remus och Peter som log sömndrucket mot dem. Deras pigga röster lät som höga knallar i deras trötta öron. Lilys kropp pumpade ut en extra dos adrenalin vid åsynen av James, och hennes huvud kändes klarvaket för en liten stund.
"Ta för er." Gäspade Haylie och gjorde en inbjudande gest.
"Rödluvan har gjort sig redo för att sova ser jag." Flinade Sirius.
"Och jag ska fortsätta sova hela lovet." Sade hon belåtet.
Marodörerna satte sig till rätta i den nyss rymliga kupén. Sirius och Peter trängdes tillsammans vid Lilys fötter, och Lilys huvudkudde var utbytt mot James. På andra sidan satt Haylie, Mary och Remus.
Känslan av James fingrar som lekte i henens hår var väldigt sövande i kombination till hennes vänners dova morgonsamtal. Hon kunde urskilja enstaka ord ur deras konversation så som tomatsoppa, knallkort och syrsa, men inget verkade särskilt vettigt. Det verkade inte angå henne i alla fall, och angick det inte henne, då kunde hon sov-
"Lils? Lily? Vi är framme nu." Lily slog upp sina gröna ögon som såg rakt upp i James glasögonprydda ansikte. Hans hasselnötsbruna ögon såg ut som två halvmånar när han log.
"Framme? Vad hände med tomatsoppan? Ni pratade ju pre-" Lily satte sig upp och mötte sina vänners roade blickar, och alldeles riktigt så hade Hogwarts expressen stannat på slutstationen. "Vi är i London." Sade hon förvånat till sina vänner som om hon var osäker på om de visste det.
"Det är vi. Vi tänkte dra och käka lunch tillsammans. Sirius och James påstår att de inte vet vad pizza är för något, så vi föreslog Pizza huts pizzabuffé innan vi drar tillbaka till läckande kitteln." Berättade Mary för Lily.
"Mina föräldrar hämtar mig på stationen." Sade Lily. "Vårt hem är inte kopplat till flampulvernätverket. Mugglare, ni vet."
"Men dina föräldrar kan också hänga med! Jag gillar dina föräldrar, eller hur gör jag det, Mary?" Sade Haylie i ett försök att övertyga Lily.
"Det är lugnt." Sade Lily. "Det finns fler tillfällen för mig att käka på pizza hut."
De tog sina lättpackade väskor med sig ut ur tåget och gick i en enda klunga genom spärren till mugglarperrongen. Lily fick nästan direkt syn på sina föräldrar som stod och vinkade diskret på henne en bit ifrån.
"De är här." Sade Lily och vände sig mot sina vänner.
"Alltså vi kommer sakna dig så mycket!" Utbrast Mary och slog armarna om Lily och Haylie samtidigt. "Två veckor utan er är bara för mycket."
"Jag kommer sakna er också." Sade Lily och kramade tillbaka sina vänner ännu hårdare. "Men det ska faktiskt bli rätt skönt att få ha ett eget rum." Erkände hon.
"Vad menar du med det?" Frågade Mary stött. "Är inte jag världens bästa rumskompis?"
"Ni delar rum med ett psykfall, självklart är du den bästa rumskompisen." Sade Haylie spydigt, men vännerna kramades fortfarande utan att vilja släppa taget om varandra.
"Kalla henne inte det, Hay."
"Nej, nu är det vår tur." Avbröt Sirius. Haylie och Mary släppte taget så att Sirius kunde krama om henne.
"God Jul, Lily." Och kramade henne så häftigt att han lyfte upp henne en bit ovanför marken.
"God Jul." Skrattade Lily och kramade sedan om Remus och Peter.
"Kom vi går och hälsar på Mr och Mrs Evans." Sade Haylie plötsligt och drog med sig dem andra bort mit Lilys föräldrar. "Du med Peter. De är jättetrevliga, du kommer gilla dem."
Lily och James blev ensamma kvar för att säga hejdå till varandra, och något som tidigare hade varit den mest självklara saken i världen, verkade plötsligt svår.
"Det var en annorlunda termin." Sade Lily och skrattade lite nervöst. "Du bjöd inte ut mig en enda gång. Det har inte hänt sen- tredje året?"
"Till slut sjönk det in." Sade James skämtsamt. "Efter minst 200 nej, så börjar man plocka upp hintarna."
"Uppmärksamt." Flinade Lily. James himlade med ögonen. "Så att, eh-"
"Lily, vill du gå på balen med mig?" Frågade James snabbt. Lily blinkade en gång, och såg sen in i de hasselnötsbruna ögonen som såg forskande på henne. Lily kände sig alldeles lam i huvudet och stirrade bara på honom. "Om du vill alltså. Som vänner."
"Bjuder du ut mig just nu?"
"Ja, det gör jag. Fast det kanske är dumt, du har aldrig sagt ja hittills, så oddsen är väl inte på min sida." Sade James, och nu var det hans tur att skratta nervöst.
"Och jag sa precis att du inte har bjudit ut mig på hela terminen." Sade Lily, men det lät snarare som att hon pratade med sig själv.
"Tekniskt sätt så är terminen slut." Sade han. "Nu är vi någonstans mittemellan." Lily kunde inte hjälpa leendet som sprack upp i hennes ansikte.
"Jag ugglar dig färgen på min klänning så att du kan matcha." Log Lily hemlighetsfullt.
"Var det ett ja?" Frågade James förvånat och sken upp i ansiktet.
"Tekniskt sätt, nej."
"Om det fortfarande betyder att jag få eskortera dig så är jag ganska nöjd. Eller du kanske bara vill klädmatcha?"
"Bli inte förvånad om Peter har samma färg på flugan som du." Skrattade hon.
"Du skulle bara våga." Sade han och drog henne tätt intill sig och kramade om henne hårt. Han var som ett hett element som värmde henne ända in under kläderna.
"God jul, James." Sade hon och tryckte sina läppar lätt mot hans heta kind.
"God jul, Lily." Sade han och fick nästan en dubbelhaka när han skulle titta ner på henne. Lily lade inte märke till det dock. Hon släppte taget om honom innan spänningen blev allt för stor, och vände sig sedan graciöst om för att gå bort mot sina föräldrar som blev överfallna av Haylie.