Kapitel 2.
Aladdin och Genie var fosterbröder. När Aladdin hade kommit som ensamt flyktingbarn till Sverige för nio år sedan hade han fått bo hos en kvinna som hette Anna-Märta. Sedan hade Genie kommit ett år senare och fått Aladdin att skratta med sina lustiga upptåg. Aladdin hade varit tämligen deprimerad, så Anna-Märta uppskattade det mycket, och eftersom Genie inte heller hade några föräldrar i Sverige tog hon honom också till fosterbarn.
Nu gick Aladdin på Barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet, medan Genie gick på Medieprogrammet.
Jasmin följde med Aladdin och Genie hem efter skolan idag. Genie skojade en stund med Aladdin och Jasmin. Sedan bad Aladdin Genie att låta honom och Jasmin vara för sig själva en stund.
"Åh, jag förstår", sade Genie. Sekunden efter hade han tagit fram en filmkamera och sade: "Men vet du Al, jag har fått i läxa att jag skall filma lite, och romantik brukar vara uppskattat…"
"Det brukar inte vara uppskattat att bli filmad under romantiska stunder", sade Jasmin.
"Okej, jag går ut och filmar. Ha det så trevligt!", sade Genie och vinkade och gick ut.
Aladdin och Jasmin satte sig i Aladdins rum och flörtade med varandra och hade det väldigt trevligt. Vid något tillfälle kysstes de säkert också. Tyvärr för romantiskt sinnade läsare har jag inte inspiration till att skildra deras kärlek utförligt just nu.
Genie gick och filmade några höstlöv. Sedan träffade han Mozenrath som stod och hängde och spanade efter kunder till sitt knark. Genie började filma Mozenrath.
"Tjena hejsan, här var det dokumentärfilmning!", ropade Genie och zoomade in på Mozenraths ansikte med kameran.
"Du", sade Mozenrath, "jag tror att det vore bäst för oss båda om du gick iväg med den där kameran, för du vill nog inte ha den förstörd och jag vill helst inte behöva åka fast för skadegörelse."
Genie gick iväg. "Nu har jag i alla fall bra råmaterial till film", sade han för sig själv. "Den skall heta: 'Ingen vill bli filmad av Genie'".