Kapitel 3.
När Mozenrath kom hem höll hans farsa Destane på att spöa upp Xerxes. Mozenrath fick ropa för att göra sig hörd trots deras skrik:
"Jag lyckades sälja…"
Destane tittade upp från Xerxes och gav Mozenrath en rungande örfil. "Ser du inte att jag håller på att spöa upp din eländige lillebror?!", röt han och började misshandla Xerxes igen. Mozenrath gick in i sitt och Xerxes sovrum och lade sig på sin säng.
Det framgick av Destanes utskällning att Xerxes hade tagit av knarket och använt det själv. Vilken idiot, tänkte Mozenrath medan han gned sin kind.
Kanske behövde han inte genomföra planen? Kanske räckte det om han och Xerxes gav sig på farsan tillsammans och visade att de kunde ge honom ett riktigt kok stryk? Nej, det vore inte hämnd nog för alla dagar i skolan som Mozenrath missat genom Destanes misshandel. Och om han dödade honom skulle polisen naturligtvis komma och utreda saken. Nej, planen måste följas.
Efter en stund kallade Destane till sig Mozenrath och lät honom redovisa sina affärer. Destane nickade bistert och sade: "Du får sälja mer ikväll."
"Visst, jag skall", sade Mozenrath. Sedan gick han och Xerxes till sitt rum. Xerxes snyftade och Mozenrath öppnade munnen för att säga att han faktiskt fick skylla sig själv när han bar sig så dumt åt.
"Titta!", sade Xerxes och visade någonting som han hade i handen. Det var en tand. Nu såg Mozenrath också en lucka mellan tänderna i hans käft där den hade suttit. "Han slog ut en tand på mig", kommenterade Xerxes.
Mozenrath suckade. "Lägg den i ett vattenglas så kanske jag förvandlar den till en tia", sade han.
Xerxes log ett snabbt leende och gick och hämtade ett glas vatten. Han lade i tanden och ställde glaset på det lilla bordet som de hade mellan sina sängar.