Kapitel 4.
"Det har kommit en ny tjej till klassen", sade läraren Mia på BF, "och hon heter Sadira." Sadira, som satt bredvid Aladdin vid ett av borden, log ett blygt leende. Sedan fick alla i klassen presentera sig.
Under lektionen fick Aladdin flera gånger hjälpa Sadira att hitta i boken och genom att förklara olika svenska ord. När det blev rast frågade Aladdin Sadira var hon kom ifrån.
"Jag kommer från Agrabah", sade Sadira. "Jag kom till Sverige för två år sedan. Då kom jag först till Södertälje. Jag har bott här i bara några veckor."
"Jag kommer också från Agrabah", sade Aladdin och skrattade. "Tänk vad mycket lättare det hade varit att förklara alla de där orden om jag visste att jag bara behövde säga dem på mitt eget språk!"
Sadira log. "Du är jättesnäll mot mig, jättesnäll!", sade hon. Hon funderade ett ögonblick på vad hon kunde säga mer och Aladdin började gå iväg. Sadira sprang ikapp honom med ett par snabba steg och ställde sig framför honom.
"Kan du inte visa mig runt på skolans område lite", sade hon. "Du kan visa mig cafeterian, snälla?" Och hon lade huvudet på sned på ett fasansfullt gulligt sätt.
"Okej då", sade Aladdin.
Xerxes gick och köpte en kaka för femman som han hade fått av Mozenrath. Det hade blivit en femma och inte en tia eftersom, som Mozenrath sade, "tänderna sjunker i värde när de kommer i beröring med knark". Nu låg Mozenrath i en soffa i cafeterian och såg alldeles slut ut. Xerxes gick fram till Mozenrath och erbjöd honom att få äta upp halva kakan.
"Det är sömn jag har brist på, inte kolhydrater", sade Mozenrath, men han satte sig i alla fall upp så att Xerxes fick plats att sätta sig bredvid.
"Vad är kolhydrater för något?", frågade Xerxes.
"Det som finns i den där kakan, pucko", sade Mozenrath.
"Åh, Mozenrath, du pluggar för mycket. Du får ju studiebidraget även om du inte gör dina läxor", sade Xerxes. Han hade sett att Mozenrath börja plugga när han kom hem klockan halv tre på och sedan fortfarande plugga när väckarklockan ringde.
Mozenrath blev arg och ruskade om Xerxes hårdhänt. "Vafan dillar du om? Du vet att jag inte pluggar bara för studiebidraget! Jag vill ha allt, allt, även all kunskap i världen! Fattar du?" Han släppte Xerxes och suckade.
Mozenrath lät blicken svepa genom cafeterian. Aladdin kom in. Han hade med sig en tjej som Mozenrath funderade på om han hade sett någon gång förut. Det hade han väl förståss gjort om hon gick på den här skolan. Det fanns så många, man kunde inte känna igen alla.