Kapitel 2
Övergången från september till oktobermånad skedde drastisk. Kyla och mörker blev en del av vardagen och Halloween och första besöket till Hogsmeade kom allt närmare. Tom växte sig snabbt in i prefektrollen och njöt till fullo av förmånerna och makten han fick. Det var inte ovanligt att han utnyttjade förstaårselever till att göra olika småärenden med hot om att få straffkommendering om de inte lyssnade.
" Allt prat om GET har börjat få mig att på allvar fundera på att flytta ut till Den förbjudna skogen", sa Frank Scalp och suckade djupt medan han plockade upp sina trollformellära böcker.
" Ett annat alternativ är att flytta och leva som en smutsskalle", insköt Valentine Lestrange hånfullt som sedan diskret nickade till sig Tom. " Aries och andra Scalp tvillingen är redan i biblioteket och väntar på oss, ska vi gå nu eller vill du ha honom också med?" , viskade Valentine föraktfullt och nickade mot Frank som hade tappat sina böcker på golvet återigen.
" Nej.", svarade Tom kort. " Säg att han ska gå i förväg till förvandlingskonsten". Med ett leende drog Valentine handen igenom sitt svarta hår och sade: " Med ett nöje". Han njöt av att se Frank, den klumpiga och tröge av tvillingarna Scalp hånas och med Francis välsignelse över sig så tvekade Valentine inte att förlöjliga Frank.
Från de stora fönstren strömmade eftermiddagssolens strålar in och elever som nyss slutat sina lektioner skyndade sig ut för att njuta av solens sista strålar. I motsatthåll och med solens gassande i ryggen gick Tom och Valentin med snabba steg mot biblioteket.
" Nå Tom, vi håller på att dö av spänning här", sa Alec skrattandes medan han vickade på stolen. Pojkarna satt i sitt vanliga krypin utomhörhåll för utomstående. " Berätta nu om din storslagna plan".
" Kalla mig inte för Tom. Ni vet hur mycket jag hatar det där namnet", sade Tom avsmak. " Mitt nya namn är Lord Voldemort".
Alec, Francis och Valentine började alla skratta osäkert.
" Öh… Är det här någon form av ett dåligt skämt, Tom…" började Alec och utbytte nervösa blickar med Francis och Valentine.
" KALLA…MIG… INTE... TOM", sade Tom och slog händerna i bordet. Alec, Francis och Valentine drog sig förskräckt ifrån den tungt andades Tom som nu stod upp och mumlade något som lät som: "Självbehärskning, självbehärskning"
" Jag ska förklara varför jag har antagit detta namn", sade Tom en stund senare. Han tog fram en pergamentrulle och började skriva på det. "Tom Gus Mervolo Dolder blir Ego sum Lord Voldemort vilket är latin för Jag är Lord Voldemort".
" Wow Tom.. Jag menar Lord Voldemort", sade Valentine och bugade sig ironisk för Tom. " Kom inte och säga att det här är din storslagna plan. Jag menar, vad vill du att vi ska göra härnäst? Göra dina läxor och putsa dina skor?", fortsatte Valentine och fnös. Ett obehagligt leende dök upp på Tom:
" Jag är glad att du frågar, Valentine och nej, det här faktumet ingår inte i min plan. Det jag nu kommer att berätta måste stanna emellan oss, inget får komma ut. Kan jag lita på er?" Alla runt Tom nickade ivrigt. " Bra, då har ni inget emot att skriva under med era namn här". Till Toms nöjelse skrev de sina signaturer med stor iver på en nytt pergamentrulle.
" Det finns en legend att som säger att innan Salazar Slytherin lämnade Hogwarts byggde han en dold kammare under slottet och ingen kommer kunna öppna den förens hans sanna arvtagare anländer till skolan. I kammaren sägs det också finns ett monster som kommer rensa ut alla smutskallar från skolan". En tystnad uppkom men avbröts lika fort av Francis som hade börjat skratta nervöst.
"Herregud, Tom. Först hela grejen med Lord Voldemort och nu vill du att vi ska leta efter något som inte ens existerar. Du börjar bli galen… " Tom gjorde en hastig rörelse med sin trollstav och plötsligt skrek Francis till. Det var som om två händer hade gripit tag i Francis kläder och lyft honom från stolen till taket. Det var med gråt och skräck i halsen Francis bad Tom att släppa ner honom.
" Våga aldrig håna eller förlöjliga mig igen!", sade Tom ilsket medan han närmade sig en kämpade Francis som försökte ta sig loss. " Aldrig mer, förstår du det?" Med en lika plötslig rörelse med trollstaven blev Francis åter fri och med håret stående ur alla ändar morrade Francis fram, innan han försvann:
" Du är ju helt dum i huvudet!"
Tom vände sig mot Alec och Valentine som gapade förvåning över den scenen som nyss hade utspelat sig framför dem.
" Vad är det med er? Ni ser ut som ett par träskallar. Vi har en lektion som väntar".
Med professor Dumbledores vakande öga över Tom kändes förvandlingskonstlektionen som en evighet. Han hade aldrig varit speciellt förtjust i Dumbledore och det berodde troligen på att han var den enda av lärarna Tom inte hade lyckats charma. Det var som om han visste att Tom inte bara var den begåvade och fattige pojke utan något mer, något större, med det spelade ingen roll just nu. Med ännu mer läxor gick Alec, Tom och Valentine suckandes ifrån förvandlingskonsten till uppehållsrummet.
" Läxor och ännu mer läxor, har vi inte tillräckligt att göra?", beklagade Alec ljudligt. När han märkte att han ingen svarade fortsatte: " Hur blir det med Francis?"
" Han kommer komma tillbaka", svarade Tom irritera medan han försökte koncentrerar sig på sin läxa i trolldomshistoria. Alec, som inte verkat fatta irrationen i Toms röst fortsatte prata:" Men Tom… öh.. , jag menar Voldemort, hur har du tänkt att vi ska hitta kammaren?" För första gången på länge var Tom svarslös, för själv visste han inte heller vart de skulle börja.