Kapitel 2:

Det var fullt av folk på perrongen. Alla hade så bråttom med att lasta på sina koffertar på tåget och sedan hitta en ledig plats i någon av kupéerna. Lily gick bland kupéerna och sökte efter en tom plats, det var väldigt många nya elever det här året så det skulle vara svårt att hitta en ledig plats. Tillslut fick hon syn på Penelope som satt i en av kupéerna med en flicka från Hufflepuff. Lily öppnade dörren till kupén och sjönk ner på sätet bredvid Penelope.

Efter några minuter startade tåget och de var på väg till Hogwarts. Lily lutade pannan mot det svala fönsterglaset och just när hon skulle stänga ögonen kom någon in i kupén. Det var James, han satte sig på sätet bredvid Lily och lade fötterna på sätet mittemot. Lily flyttade sig närmare fönstret för att slippa honom men det funkade inte särskilt bra.

"Hur har ditt lov varit Evans?" sade James och flinade

"Bra" suckade Lily

Precis innan James hann säga något annat kom Sirius in, bakom honom stod Remus och Peter.

"Vad gör du här Tagghorn?" frågade Sirius

James såg frågande på sin vän. När Sirius såg att Lily också var där nickade han bara och gick ut till Remus och Peter. Han visste att James älskade Lily, hon var i princip det enda som James pratade om.

"Evans, har du-"

"För det första vill jag att du ska kalla mig Lily och för det andra har jag absolut ingen lust att prata med dig just nu!" sade Lily argt

James drog handen genom sitt svarta, ostyriga hår och tittade sig nervöst omkring. Han hade aldrig fått en sådan utskällning av henne tidigare. Det var nog bäst att gå. Han ställde sig upp, öppnade dörren och gick ut för att se var hans vänner, marodörerna, kunde vara.

Dörren gled ihop bakom honom och stängdes med ett litet "klick". Lily suckade. Hon satte sig upp och tittade ut genom fönstret. De åkte förbi stora, gröna åkrar, kohagar fulla av betande kor, djupa, hemlighetsfulla sjöar och när de kom till akvedukten hörde Lily ljudet av dörren som sakta öppnades. Hon öppnade först inte ögonen men när Penelope sade att någon ville prata med henne slog hon upp ögonen. Hon såg in i ett par mörka och sorgsna ögon. Det var Snape. Severus Snape. En gång i tiden hade de varit bästa vänner, det var faktiskt inte så länge sedan, men så hade han kallat henne för "smutskalle" och från den dagen hade de inte alls talat med varandra.

"Jag vill prata med dig" mumlade Severus

Utan att säga ett ord reste sig Lily upp och gick ut genom dörren till kupén. Severus stängde försiktigt dörren efter henne och öppnade munnen för att säga något men Lily var snabbare.

"Vad vill du säga Sev?" sade Lily, hon ångrade sig sedan för att hon inte tilltalat honom med hela hans namn men hon kunde inte ändra det

"Ehhm… jag tänkte säga förlåt" mumlade Severus och tittade nervöst ner i marken så att hans svarta hår föll ner över hans bleka ansikte.

Han hade velat förlåta henne så många gånger men alltid hade hon sagt att hon aldrig skulle förlåta honom. Denna gång var sista gången han tänkte försöka.

Lily såg in i hans mörka ögon och Severus såg att hon började gråta. Han gick fram till Lily och kramade henne.

"Jag förlåter dig" snyftade Lily

Hon kramade honom och vilade sitt huvud mot hans axel. Severus rodnade. Han var han så lycklig att hon hade förlåtit honom, efter all denna tid, han hade saknat henne så mycket. Det gjorde ont att se henne utan honom, men nu var de vänner igen, Severus hoppades att allt skulle bli som förut. Men så kom James, han blev så förvånad, Lily och Snape hade ju inte pratat på flera månader. Varför stod de plötsligt och kramade varandra? Severus såg att James tittade på dem, han viskade till Lily att James tittade och hon vände sig om. Severus släppte taget om henne och tittade ner i marken. Vad skulle Potter göra nu?

"Och vad gör du då Snivellus?" ropade James

Snape vände sig om och gick snabbt till sin kupé, han ville inte att Potter skulle göra något med honom.

"Vad gjorde du med honom Lily?" frågade James

"Han sade förlåt och jag kramade honom" mumlade Lily

James tittade förvånat på henne. Så de var vänner igen? Hon och Snape. Nu skulle det bli ännu svårare att få Lily. Eftersom Snape skulle vara med henne hela tiden och kanske skulle hon bli kär i Snape.

James gick närmare Lily, han stannade upp och tittade sig omkring, som om han trodde att något tittade på dem, ingen verkade titta åt deras håll. Han tog ett steg närmare Lily så att de var några centimeter från varandra. Han lade händerna runt hennes midja, drog henne närmare och tillslut kysste han henne. Först var det en mycket försiktig kyss, Lily hade blivit väldigt förvånad över vad han gjort, hon tänkte nästan putta bort honom men när hans tunga letade sig fram till hennes spred sig en eld inuti Lily, det hon hade drömt om var nu verklighet. Hon kunde inte motstå frestelsen att kyssa honom och började kyssa honom mer och mer intensivt och passionerat. James drog henne närmre, han skulle precis kyssa henne en gång till då hon sköt honom ifrån sig och gick tillbaka till Penelope. James stod och tittade efter henne, han rörde försiktigt vid sina läppar med fingertopparna. Han hade kysst henne! Han hade kysst Lily Evans! Orden ekade i hans tankar och bara han tänkte på det så log han. Hon hade kysst honom tillbaks, hon hade faktiskt gjort det! Tänk om hon älskade honom. Kanske gjorde hon det. Han hoppades i alla fall att hon gjorde det och han hoppades att han skulle få ett tillfälle då han kunde kyssa henne igen, och kanske tala om för henne att han verkligen älskade henne. Han skulle göra det då de var helt ensamma, när han var redo att säga det. Men när skulle det vara? Han hoppades att det skulle bli snart.