Kapitel II.

"We have all got both light and dark inside us. What matters is the part we choose to act on. That's who we really are" - Sirius Black

"De måste skämta med oss!" tjöt Ron och såg storögt på sitt schema han precis fått av McGonagall. "Alla lektioner utom Örtlära och Astronomi har vi tillsammans med Slytherin!" Han började hastigt leta reda på deras elevhemsföreståndare med blicken och snart hittade han henne några platser längre ner i färd med att ge några fjärdeårselever sina scheman. Ron släppte sin macka som hade blivit näst in till mosad under hans hand efter att ha läst schemat och reste sig bestämt upp för att traska iväg och ge professorn någon slags utskällning.

Några minuter senare kom han tillbaka, ännu vansinnigare än innan. Hermione suckade,

"Vad sa du till henne, Ronald?"

"Att det inte fanns någonting jag hellre gjorde än att ta det här schemat, lägga det i ett kuvert, sätta kuvertet på en stolpe och köra upp stolpen i röven på en Slytherinare."

"DU GJORDE VADÅ?"

"Du hörde vad jag sa, men jag fick straffkomedering i en vecka för det så du behöver inte ta i-"

"RONALD WEASLEY HUR KUNDE DU SÄGA NÅGONTING SÅDANT JAG HAR ALL RÄTT ATT VARA ARG PÅ DIG FÖR ATT-"

"Hermione, lugna dig", bröt Harry av. Han hade suttit tyst och tjurat sedan de fick deras scheman och hade ingen lust att höra Hermione föreläsa om att man "inte fick förolämpa en lärare på det viset bara för att man hade fått ett schema man inte var nöjd med". I detta fall höll han med Ron. Schemat var det värsta hittills av alla andra de fått under deras år på skolan. Och då räknade han till och med den gången när han hade haft dubbeltimme i Trolldryckskonst och Trolldomshistoria samma dag.

"JAG SKA INTE LUGNA MIG JAmnmnmbvnbmh…" Ron hade lagt sin hand över hennes mun.

"Åh, tystnad, så skönt", sa han med en lättad suck. Harry suckade åt sina vänner och lät blicken falla till schemat igen.

Måndag:

09.00-10.20 Förvandlingskonst med Slytherin.

10.30–12.00 Trolldryckskonst med Slytherin.

12:00-13:30 Lunch.

13.30–16.00 Dubbeltimme i Trollkonsthistoria med Slytherin.

Behövde han ens offentlighetsförklara att schemat sög? Nopp. Han skulle bli tvungen att tillbringa sitt sista år med halva Slytherin, HELA TIDEN.

"Eftersom detta är ert FUTT-år så förväntar jag mig mycket utav er", McGonagalls blick vandrade över klassen. "Det är ert FUTT-betyg som blir avgörande över era val senare i livet, vad ni ska jobba med och så vidare. Därför så kommer detta år också bli ert tuffaste, även i de ämnen som ni kanske anser som lättast."

Klassen var knäpptyst. Kanske var det för att det var den första lektionen sedan sommarlovet och alla var trötta efter tågresan dagen innan, eller så tog alla bara McGonagall på ett mycket större allvar än vanligt just idag.

Harry själv hade fortfarande svårt att förstå att det var hans sista år på skolan, och att det här året skulle bli… normalt. Det fanns ingen Voldemort att oroa sig för längre, inga dödsätare eller ingen rädsla för att få brev om att någon som stod en nära hade dött.

Allt som hade hänt Harry de senaste åren hade drabbat honom mycket hårade än vad någon egentligen visste. Han hade förlorat så många personer som han älskade; Sirius, Remus, Dumbledore, Tonks, Monsterögat, Hedwig och Fred för att bara nämna några. Och innan det även sina föräldrar som han aldrig fick chansen att lära känna. Efter striden så hade en dyster tid kommit, alla sörjde dem som de hade förlorat och allting kändes om möjligt ännu mörkare än vad det hade gjort när Voldemort var som starkast. Sakta men säkert hade ändå livet fortsatt och alla gått tillbaka till det normala, affärerna i Digongränden & Hogsmeade öppnade igen och folk gick vidare. Det var en ljusare, bättre tid som väntade, som förra gången Voldemort hade försvunnit, fast den här gången stod det säkert att han inte skulle komma tillbaka.

Det var som sagt Gryffindorarens sista år, och han visste inte riktigt hur han skulle klara sig nästa gång han satt på Hogwartsexpressen med vetskapen om att han aldrig skulle komma tillbaka, i alla fall inte som elev. Han älskade slottet, det var hans första, riktiga hem, där han hade fått vänner, där han hade lärt sig allt om trollkarlsvärlden och där han hörde hemma. Det hade varit konstigt utan Dumbledores välkomstal dagen innan, för tillfället så hade McGonagall posten som rektor, men hon hade fortfarande sina lektioner.

"… Och nästa månad så kommer ni att ha ett möte med er föreståndare för ert elevhem, alltså ni från Gryffindor kommer prata med mig och ni från Slytherin kommer prata med Professor Snigelhorn", fortsatte McGonagall, men Harry lade ingen större uppmärksamhet på vad hon sa. Han satt istället och tittade på klassen, på de som saknades och på de som han visste hade förlorat någon. Han såg Parvati sitta några rader längre fram och han kände hur det högg till i hjärtat. Lavender och Parvati hade varit bästa vänner lika länge som Harry och Ron. Och Harry kunde inte ens föreställa sig hur det hade varit om Ron också hade lämnat honom.

Så man kan allt säga att den unge Gryffindoraren fann det väldigt märkligt att allt var över, att han aldrig mer skulle behöva oroa sig för Voldemort.

"Potter vakna!" han ryckte till och såg en allt för välbekant person stå och knäppa med fingrarna framför hans ansikte. Han såg sig förvirrat omkring, alla i klassen var uppdelade två och två och hade börjat förvandla olika kroppsdelar på deras partner. Han såg hur Hermione fnissade efter att hon förlängde Rons ögonbryn, den rödhåriga såg däremot lite besvärad ut.

"Ska vi börja förvandla varandra eller ska du sitta och glo på kärleksparet hela dagen och önska att du också hade någon?" Harry tittade tillbaka på Malfoy och kände med ens hatet mot Slytherinaren som en stöt genom kroppen när han såg flinet Malfoys läppar formade. Harry reste sig upp och drog en hand genom håret. McGonagall var bara ett bord ifrån så han tog de korta stegen fram till henne.

"Professorn?" han väntade med att fortsätta till han hade fått hennes uppmärksamhet. "Varför satte du ihop mig med Malfoy när du vet att vi inte… uhm… jobbar speciellt bra ihop?" Han kunde ha satt sin osynlighetsmantel på att McGonagalls läppar formade ett litet leende.

"Jag trodde att du och Malfoy kanske borde jobba lite tillsammans den här terminen eftersom Mr. Malfoy säkert har en del han vill säga till dig och återgärda", och med det vände hon sig till Ron för att förklara att Ron gjorde fel när han försökte få Hermiones hår rakt.

Harry suckade och gick tillbaka till Slytherinaren som tydligen tyckte att hans naglar var viktigare än Harry. Harry tryckte tillbaka impulsen att säga någonting spydigt och harklade sig istället. Malfoy tittade upp med uttråkad min och granskade Harry.

"Ska du börja förvandla mig eller bara stå och glo hela dagen?" sa Malfoy tillslut tonlöst. Harry skakade lätt på huvudet och drog sin lugg åt sidan (mental anteckning: "måste verkligen komma ihåg att be Hermione klippa mig"). Harry ställde sig så att han stod en meter framför Malfoy men trollstaven redo, sedan slog det honom: Det här var hans chans, hans chans att hämnas på Malfoy efter alla år. Han skulle så lätt kunna ha fått det att se ut som en olyckshändelse, bara mixtra lite med formeln och få Slytherinarens hår att vara i alla regnbågens färger fram till jul. Eller förstora hans framtänder med "Densaugeo" som Malfoy använt på Hermione så många år tidigare. Han mötte Hermiones blick bakom Malfoy och hon skakade långsamt på huvudet. Harry visste att hon hade rätt, så han suckade ytterligare en gång och förstorade Malfoys näsa och lät det blonda håret växa ner till axlarna.

"Klar?" frågade Malfoy när han såg att Harry sänkte sin trollstav och Gryffindoraren ryckte på axlarna. Malfoy vände sig om för att titta i spegeln och skrattade torrt när han såg resultatet.

"Är det här allt du kan åstadkomma, Potter? Jag trodde faktiskt att du skulle göra det bättre när du hade mig helt i ditt våld för första gången på sju år. Jag skulle ha kunnat göra dig mycket fulare", Malfoy var tydlig med vad han menade och Harry såg med ens det hela som en utmaning och höjde sin trollstav på nytt. Ville Slytherinaren ha en tävling så skulle han också få det.