Kära läsare, det är nu början av oktober. Det här numret har vi ägnat åt en stor faktaartikel om vampyrer och flera Halloween-tips! Håll till godo!
Många känner till dessa sagors mytiska väsen, trollfolk som mugglare. Men vad är egentligen sant och vad är bara en myt? Vilka fakta har du hört, och vilka kommer som rena överraskningen? På dessa uppslag har vi i redaktionen samlat flera legender, fakta och osanningar om varelserna med vassa tänder och blek hy!
Myt eller fakta?
Vampyrer = fladdermöss
OSANT! Vampyrer är inte det minsta släkt med de flygande hundarna, och kan heller inte förvandla sig till några. De har sitt ursprung från olika platser i världen, men är inte släkt med något djur vi känner till, förutom människan.
Vampyrer dricker blod
SANT! En vampyr är ju inte en vampyr om den inte livnär sig på blod, eller hur? Det behöver dock inte vara människoblod, men de flesta föredrar det.
Vampyrer kan få barn
OSANT! Vampyrer är mer eller mindre levande döda, och så vitt man vet kan inga vampyrer fortplanta sig på det vanliga sättet.
Vampyrer dör i solljus
OSANT! Vampyrer kan mycket väl gå ut i solljus, men de brukar föredra att jaga på natten, och det finns därför inte många uppgifter om vampyrer och hur de reagerar i solen, men de dör inte.
Vampyrer är odödliga
SANT! Vampyrer lever länge, länge. De är så starka och uthålliga att det är först efter ett par tusen års overksamhet som det börjar märkas på dem hur gamla de egentligen är. Det finns inte många sätt att klå en vampyr, men mugglare trodde förr i tiden att en påle genom munnen skulle skydda dem från vampyrerna.
Vampyrer sover på dagen
OSANT! Vampyrer sover inte över huvud taget.
Vad bör du klä ut dig till på Halloween?
Mugglare är roliga typer, och de har för vana att klä ut sig till trollfolk under en speciell kväll… Här är vi visserligen redan trollkarlar eller häxor, men det finns annat skojigt att låtsas vara i oktober…
Du tycker om att…
SITTA PÅ TOA; Du älskar toapapper men brukar ofta vara deprimerad. Därför passar du helt klart bäst som MUMIE!
TITTA SLÖTT PÅ NÅGOT; Att vara smart är inte din starka sida, men du kan grymta värre än en gris, självklart bör du vara ett TROLL!
GÅ IGENOM VÄGGAR; Antingen är du redan ett, eller så vill du bli – du är ett SPÖKE!
SKRIKA ÅT FOLK; Du ryter åt allt och alla, naturligtvis är du en VARULV!
Halloween är förstås inte komplett utan en eller ett par spökhistorier… Håll till godo!
Den försvunna jungfrun
Det fanns en gång ett litet torp, som låg långt inne i en mörk granskog. I torpet bodde en gammal man och hans älskade dotter. Mannen var gammal men klok. Han hade bara ett ben efter en fruktansvärd olycka, och måste bli omhändertagen av dottern. Mannen älskade sin dotter utöver allt annat i hela världen. Varje morgon längtade han efter att få se hennes vänliga leende, varje kväll gjorde det honom lycklig att få en kram. Dottern tyckte mycket om sin far. Men när hon blev äldre började hon se alla hans fel och brister; han var gammal och skröplig, klumpig och dum. Han ville inte göra något annat än att sitta i sin stuga. Dottern förstod sig inte på sin pappa. När hon var liten tyckte hon om att stanna hemma, men nu ville hon inte det längre. Hon ville ut, träffa andra människor, dansa och roa sig. Dottern berättade aldrig det för pappan. Hon visste att om hon lämnade hemmet skulle han kanske inte klara sig. Hon var inte så hjärtlös att hon lämnade honom åt ett sådant öde. Istället hoppades hon att hon skulle få tid att se världen efter att fadern var borta. Men det dröjde. Pappan var frisk och kry, trots sin ålder. Om det inte varit för benet hade hon inte behövt stanna hemma. Så dottern började fippla med trollformler när gubben sov. Om hon bara lyckades läka benet så skulle allt ordna sig, trodde hon… Mugglarfolk ska inte hålla på med besvärjelser och magi. De är inte skapta för det. En kväll när den gamle mannen somnat smög hans dotter in i hans rum. Hon drog fram en mycket gammal bok, som handlade om magi. Den unga kvinnan visste inte att det finns olika sorters magi. Boken hon hade handlade om svartkonster, mörk magi. Hon slog upp en sida, och läste om hur just den formeln skulle kunna läka ett fruktansvärt sår. "Min fars sår är fruktansvärt, för det håller mig bunden till den här stugan" sade hon högt, och läste formeln i mässande ton. Hon höll händerna över pappans ben, och efter en mycket lång stund märkte hon att något förändrats. Faderns snarkningar hade stannat av. Hon steg förskrämt upp, i tron att mannen var vaken. Men det stod snart klart att den mannen aldrig skulle vakna mer. Flickan grät och visste inte vad hon skulle göra. Hon avsade sig magi för all framtid, men tordes inte stanna kvar i torpet. Istället begav hon sig bort, ut i skogen. Hon hade ingen aning om vart hon var på väg, men det spelade för henne ingen roll; hon ville bara bort. Så en morgon, flera dagar efter händelsen med pappan, fann hon en stilla sjö. "Så underbart" sade hon för sig själv. "Här kan jag bada och tvätta av mig, och jag slipper minnas min far…" Hon hade helt fel. När hon gick i vattnet fångades hon genast in av de svarta själarna, ett tortyrfolk, som band henne och förde henne till det mörkaste av alla mörka vatten. Där stannade hon sedan, för evigt bunden av de mörka själarna, för evigt torterad, för evigt mindes hon pappans sista blick...
I nästa nummer kommer fler legender och sagor, se fram emot det!