Hej! Nu kommer ett till kapitel. Ifall ni vill till Playboys Girl´s profil, så är det bara att gå in i min, så har jag henne som "Favourite Author".
Ha det gött igelkött. Haha.
Tillbakablick::
Vi pratade hela lunchen, jag SMS:ade när det var lektion. Vi pratade om vad vi skulle leta efter när vi ska shoppa.
Jag gick till badrummet när det var engelska. Någon stark drog mig åt sidan och puttade upp mig mot badrumsväggen. Åh skit.
BPOV~
Åh skit! Vad i helvete vill hon?
"Vad i… släpp mig!", skrek jag nästan.
"Nej, lyssna. Stanna borta från min familj!", hotade Rosalie.
"Lyssna Rosalie, jag planerar inte att komma emellan dig och din familj, så bara låt mig vara. Och släpp mig! Du skadar mig" Jag använde "mänsklig styrka" så hon inte skulle misstänka något, jag fräste fram hennes namn för effekt.
"Vi vill inte ha dumma människor…", morrade hon.
"Dumma människor, du säger det som om du inte är en?", frågade jag och såg helt naiv ut. Hon gapade och släppte sitt grepp på mig, vilket tillät mig att fly. Jag borstade av min outfit och tittade på Rosalie när hennes läppar stängdes och öppnades, åtskilliga gånger. Hon kom inte på något att säga. Så jag lyssnade på hennes tankar.
Skit, Jag skulle inte ha gjort detta. Vad händer om hon misstänker något? Åh gud, nej, nej. Jag dödar henne innan hon öppnar sin patetiska mun.
Döda mig! Skojade hon, det skulle märkas av alla. Har hon glömt min bror? Vissa vampyrer kan vara så korkade.
"Bara stanna långt borta från min familj", hotade hon. Jag blängde tillbaka och sa ingenting. Hon kan inte få mig att göra något jag inte vill göra. Jag bryr mig inte om vad hon gör, eller vad hon inte gör.
"Visst, låt mig 'låtsas' att jag gör det, jag håller med", sa jag.
Jag flinade och lämnade henne chockad på exakt samma fläck där hon släppte mig.
Du kommer att hålla med för att rädda ditt dumma liv. tänkte hon.
Mm… Säkert. LOL! Jag ville skratta högt, men det skulle vara för dumt.
Varför är hon så överbeskyddande när det gäller sin familj? Och har hon ingen respekt för vampyrhemligheter, även om jag inte skulle vetat om vampyrer så hade jag misstänkt något när hon kallade mig människa.
Precis när jag vände om såg jag Edward. Jag log mot honom, och sedan vände jag mig mot Rosalie, som såg ganska rädd ut, men stod fortfarande med självförtroende.
EPOV~
Jag hade lektion när jag hörde Rosalie hota Bella. Hur vågar hon? Jag frågade min lärare om jag kunde gå till skolsköterskan. Jag stormade genom byggnaderna tills jag hittade Rosalie och Bella. Bella gick iväg och lämnade Rosalie.
Du kommer att hålla med för att rädda ditt dumma liv! hörde jag Rosalies tankar.
Nu hade hon gått för långt.
Jag såg Bella gå mot dubbeldörrarna. Rosalie tittade tillbaka på konversationen i sina tankar, hon märkte fortfarande inte mig. Jag harklade mig och Rosalie tittade upp, Bella log varmt, samtidigt som Rosalie såg livrädd ut.
Åh skit, skit, skit!! Detta är inte bra. Hej Edward.
Skojade hon med mig? Bella gick ut igenom utgången samtidigt som jag drog ut Rosalie.
"Vad i helvete tror du att du håller på med?", skrek jag. Hon bara backade och tog ut sitt läppglans. Vad jag tror är rätt. Det ska du inte bry dig om, skrek hon åt mig i sina tankar.
"Rosalie, sättet du talade med henne fick henne att misstänka något.", sa Alice, och kom ut ur en av byggnaderna med Jasper och Emmett bakom sig.
"Rose baby, varför?", frågade Emmett. Vad gör vi nu?, tänkte han.
"Rosalie, jag tror att du sätter hela den här familjen i fara.", sa Jasper, och skickade en våg av lugnhet, mixad med lite ilska.
"Jag… kan vi bli av med henne?" Hon tittade ner när hon sa det.
"VAD?!?!?", röt jag. Hur vågar hon tänka att hon kan döda Bella? Ingen chans att jag skulle låta henne döda Bella.
"Låt oss diskutera detta med Carlisle och Esme"
Alla hoppade in i min bil, och allas tankar fokuserade på Rosalie och Bella. Alice ringde Carlisle, gav honom bakgrunden av vårt problem. När vi kom hem väntade vi på att Carlisle skulle komma hem. Esme väntade på att få reda på varför vi alla kom hem tidigt, när Carlisle kom.
"Vad exakt hände?", frågade han.
"Rosalie hotade Bella och sa att hon skulle stanna borta från oss, och gav Bella ett uttryck att vi inte är mänskliga" Jag blängde på henne, jag hörde Esme dra efter andan, och Carlisle skakade på huvudet.
Är vi tvungna att flytta? Esmes tanke var den lugnaste av alla.
Där var ett kapitel. Snälla släng iväg en liten review :)