Vagnarna rullade upp på vägen mot Hogwarts. Ginny lutade huvudet mot fönsterrutan och beundrade hur testralerna graciöst travade fram över marken. Hon tänkte tillbaka på de första gångerna hon åkt i de här vagnarna, hur lätt och okomplicerat allt verkat vara då. Hon hade inte för en sekund reflekterat över att vagnarna verkade röra sig av sig själva. Det var ju Hogwartsvagnar! Allt var möjligt. Men det var inte utan att få en klump i magen som hon tänkte på alla de barn som åkte i vagnarna runt omkring dem, och som inte fick uppleva att de rörde sig av sig själva. Hela grejen med att kunna se testraler var som en symbol för förlorad oskuld, ett oåterkalleligt ryck bort från barndomen. "Gud, vad sentimental jag blivit!" tänkte hon och höll handen för ögonen. "Men det är kanske så man blir när man blir gammal. Tänk att det här är mitt sista år." Förlorad i sina egna tankar fann hon sig snart framme vid Hogwartsporten.

"Ginny." Luna ruskade hennes axel, och hon drogs tillbaka till verkligheten.

"Oj, förlåt. Är vi redan framme? Jag var visst lite borta." Hon lutade sig ur vagnen och steg ut på gårdsplanen. Himlen var så där mörk och klar som den bara kan vara på Hogwarts. Stjärnorna lyste starka, och kändes både nära och oändligt långt borta på samma gång. Hon greppade Lunas arm, och andades in den svala kvällsluften. "Luna, vill du hjälpa mig med en sak?"

Luna såg på henne. "Visst, vad är det?"

"Egentligen behöver du inte göra något. Du ska mera hindra mig från att göra något."

Luna log mot henne, och svarade med nyfiken röst. "Säg vad det är nu."

"Låt mig inte deppa ihop fullständigt. Eller, rättare sagt, låt mig inte deppa över huvudtaget. Det här är mitt sista år, vårt sista år, och vi ska se till att ha kul. Eller hur? Vem behöver killar?" Hon sa det sista kanske lite högre än hon tänkt, och hon kunde inte riktigt hålla desperationen ur rösten. Men budskapet verkade gå fram i alla fall.

Luna skrattade till. "Du är galen. Och folk kallar mig Lollan."

"Snälla var med mig nu! Det här är viktigt för mig och du är min bästa vän. Jag håller redan på att bli galen, och jag tror allt eller inget är lösningen här. Så är du med mig?"

Luna log igen och skakade på huvudet. "Vi får väl se hur länge det där håller…"

"Vad menar du?" De hade kommit in i den upplysta entréhallen. Den var helt proppfull av elever, som alla var på väg in i Stora Salen. De saktade ned för att hinna tala färdigt innan de skildes åt under middagen.

"Ja, du vet, som jag sa tidigare. Kärlekskryp, de går inte att motstå. Och du är ju inte ensam om det hela heller. Jag lovar att Harry redan nu sitter hemma och skriver ett långt brev till dig, eller nåt. Men sen förstår jag inte varför du låter som om du gjort slut med honom, det är inte som om ni inte kommer ses igen."

Ginny rynkade på näsan. Varför var Luna tvungen till att bli expert på relationer helt plötsligt? "Jag vet. Men jag är så ovan vid hela distansförhållande grejen. Mitt hjärta håller på att gå sönder, och det har bara gått några timmar! Att förtrycka känslor har funkat tidigare, kan jag inte få försöka igen?"

"Det är ditt liv. Men jag tror inte att de kommer funka. Vad är det som är så jobbigt? Varför inte bara se till att alltid ha något att göra när du känner dig nere? Gå med i en klubb eller nåt. Eller vänta, du kommer ju bli Quidditchkapten, jag antar att det är ett ganska bra sätt att hålla sig sysselsatt på." Luna hade satt sig vid Ravenclawbordet, och Ginny stod bredvid henne. Hon tog hennes hand och kramade den.

"När blev du så bra på det här? Vad gjorde du i somras egentligen?" Luna bara log till svar.

"Ginny!" hon vände sig om. Det var Neville som ropat på henne från Gryffindorbordet. Hon såg på honom och han vinkade henne till sig. "Jag måste gå och sätta mig. Vi ses igen imorgon. Vid frukosten." Smidigt gled hon bort och satte sig mellan Neville och Demelza Robbins. Hon hade just satt sig tillrätta när professor McGonagall reste sig ur stolen. Tystnaden föll nästan omedelbart.

"Kära elever, välkomna tillbaka!" hennes röst ekade i stensalen. "Jag hoppas ni alla haft en bra sommar. Innan vi börjar sorteringen är det några saker jag skulle vilja ta upp. För det första har Mr Filch bett mig att återigen påminna er om att listan över förbjudna föremål finns tillgänglig på hans kontor. Den Förbjudna Skogen är förbjudet område för alla elever, och" för första gången kunde Ginny höra en darrning i hennes röst. "kommer ni säkert märka en del förändringar i skolan. En minnestavla över dem som stupade i det sista avgörande slaget står har rests och står uppställt på borggården. Jag ber er alla att se på den och minnas alla dem som gav sitt liv för allas vår frihet. Sist men inte minst vill jag berätta att vi har en del nya lärare i år. Professor Picard blir ny lärare i Förvandlingskonst och föreståndare för Gryffindorhemmet." En smal och gänglig man med svart bakåtstruket hår reste sig upp och bugade lätt. Alla elever klappade händerna. "Professor Otari," fortsatte Professor McGonagall, "Kommer att ta positionen som lärare i Trolldryckskonst efter Professor Snigelhorn. Hon är även ny föreståndare för Slytherin." Detta följdes än en gång av applåder. "Och till sist har jag glädjen att meddela att Professor Jordan tar över tjänsten som lärare i Försvar mot Svartkonster." En ung kvinna, med kort brunlockigt hår log och vinkade från sin plats vid honnörsbordet. "Med det sagt har jag inget mer att säga än; Låt sorteringen börja!" För första gången lade Ginny märke till gruppen skrämda förstaårselever som stod tryckta mot väggen på andra sidan salen. Sakta tågade de fram och ställde sig på rad framför den slitna trebenta träpallen som Professor Flitwick ställt fram. Han lade sen Sorteringshatten på den, och alla ögon i salen riktades mot den slitna hatten. En flik på brättet öppnades och den började sjunga;

Blott en sommar har nu gått

Sen den stora striden stod

Mycket är förlorat, för alltid och för gott

Minns det som en gång var

Men tänk ändå på det som kommer

Nya frågor kräver ständigt nya svar

En ny tid har sin början nu

Så kom igen, glöm bort allt gammalt groll

Vi är ju alla lika, innerst inne jag och du

Så vad spelar det egentligen för roll

Vilka färger vi på bröstet bär

För var finns det väl en vän mer trogen

Än hos det ärofulla Hufflepuff

Hos vem är röst och tanke mogen

Om inte hos en sann Ravenclaw

Vem har du helst bredvid dig i svåra stunder

Jo, klart en modig och tapper Gryffindorelev

Och för att vända motgångar till under

Är Slytherin alltid redo att hjälpa dig

Så släng bort de olikheter

Som andra målat upp

Ägna sen din tid åt varje millimeter

Som behövs göras ny och bra

Slut leden och bli vänner

Ja, börja nu ida'

Sen följde den sedvanliga sorteringen av eleverna. Snart hade alla fått sin plats och Professor McGonagall reste sig upp igen. Denna gång reste hon sig bara upp, höjde armarna och sa "Låt festmåltiden börja!" Genast fylldes guldfaten av mat, och Ginny såg storögt på all prakt framför sig. Maten såg ännu härligare ut än hon mindes, och hon kunde inte för sitt liv tänka sig att hon känt en sån oemotståndlig doft tidigare. Inte ifrån mat i alla fall. Hon lassade på tills tallriken var helt full och åt med stor aptit. Neville och Demelza följde hennes exempel.

"Hur har du haft det i sommar då, Ginny?" frågade Demelza mellan tuggorna. "Haft ett bra lov?"

"O, ja." svarade hon när hon svalt ner en stor bit njurpaj. "Det har varit jätteskönt. Känns lite konstigt att vara tillbaka, och att det här är sista året och allt."

"Jag vet hur du känner. Jag går om ett år eftersom jag missade nästan hela förra året. Mamma och pappa tog mig ju ur skolan redan efter Halloween. Vi bodde ett tag hos min faster i Holland, men vi kom tillbaka nu i somras. När allt var över." Hon såg ner i sin tallrik och petade lite förstrött med gaffeln i maten. "Vill du hälsa Harry från mig förresten?"

"Självklart. Vad vill du jag ska säga?"

"Inget särskilt. Kanske tack eller nåt för allt han gjort. Och att jag kommer sakna honom i laget. Han var en bra kapten." Hon log och Ginny nickade.

"Det var han. Det kommer bli svårt för den nya att fylla hans skor." Hon log och tog en tugga av maten.

"Så länge han eller hon inte ser till att få kvarsittning under finalen så är jag rätt nöjd. Mina krav är inte så höga." Demelza flinade och lutade sig fram för att förse sig av efterrätterna som nu dykt upp på faten. "Jag hoppas det blir du förresten." sa hon och stoppade en bit rabarberkaka i munnen.

"Du är den andra personen idag som säger det. Om jag ska vara ärlig så hade jag faktiskt inte tänkt på det alls förrän på tåget hit. Jag hade ingen aning om hela urvalsprocessen. Men det kanske är en bra idé nu när vi fått en ny föreståndare. Vad tror du om honom? Den där Picardsnubben?" Ginny nickade bort mot bordet där lärarna satt.

Demelza stirrade forskande en stund bort mot bordet och sa sen. "Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men jag tror faktiskt att jag hellre skulle ha Slytherins. Hon ser mycket tuffare ut." Ginny lutade sig bakåt för att se bättre. Hon kunde förstå vad Demelza menade. Professor Otari satt rakryggad i sin stol, med det kolsvarta håret i en stram knut. Hon var inte särkilt lång, och ganska smal, men ändå fanns där en aura kring henne som krävde respekt. Man kände redan på avstånd att det inte var någon att leka med. Professor Picard däremot satt där lång och gänglig och med ett ansiktsuttryck som om han luktat på något äckligt.

"Picard, det är väl franskt va?"

"Ja, han ser lite fransk ut tycker jag."

"Säg inte så. Jag har ingen bra erfarenhet av fransmän."

"Pratar ni om de nya lärarna?" Neville vände sig om och såg på dem. Ginny nickade.

"Jag pratade precis med Dean och han sa att han hade hört att den nya trolldrycksläraren ska vara en expert på kinesisk medicin. Han säger att hon varit med och grundat kinesiska kittelsamfundet, och att hon är medlem i listan över "Vår tids trolldrycksmakare". Är det inte häftigt?"

"Jo, men känns hon inte lite överkvalificerad för jobbet."

Neville ryckte på axlarna. "Kanske, men jag klagar inte. Jag vet att man inte ska tala illa om de döda, men jag skulle ljuga om jag inte sa att jag är glad att slippa Snape. För gott, menar jag."

Just då reste sig Professor McGonagall på nytt från sin stol. Hela salen tystnade. "Jag vill nu be prefekterna att följa förstaårseleverna till respektive sovsalar. Lektionerna börjar som vanligt imorgon, så jag råder er att sova ordentligt. God natt!" Ett skrammel av hundratals personer som ställde sig upp samtidigt fyllde salen. Ginny slöt upp tillsammans med Dean och Neville och de gick tillsammans bort i riktning mot Gryffindortornet. Ginny styrde de genom flera genvägar för att undvika folksamlingarna i trapporna. Hon ville undvika stirrandet och fnissandet i så stor utsträckning som möjligt.

Men när de steg in i det fullproppade uppehållsrummet, gick det inte att komma undan. Folk stirrade på dem när de gick in, och skingrade sig runt dem. Det var som om de alla tre befann sig i någon sorts bubbla, som ingen verkade vilja träda innanför.

Ginny fejkade en gäsp. "Jag är jättetrött, jag tror jag går och lägger mig. Vi ses imorgon." Hon gick uppför trappan till flickornas sovsalar. Men om hon trodde att hon skulle få vara ifred där, kom hon snart på andra tankar.

A/N Yay, jag har fortsatt skriva! Efter en lång (ganska iaf) tid av skrivkramp har jag äntligen kommit tillbaka! Vad tycker ni om att jag tar med Ginnys del av historien också? Jag fick en plötslig längtan att skriva om henne, så då gjorde jag det. Ber om ursäkt för sorteringhattssången-dikten-grejen. Inte min grej med sånt, men är man tvungen att ha med den så är man. Kommentera gärna!