"Ginny, du måste äta något." Neville såg oroligt på henne vid frukostbordet. Hon hade knappt rört sin mat, utan stirrade tomt framför sig. Lite längre ned på Gryffindorbordet satt en grupp flickor och fnissade och pekade på henne. Ginny fnyste bara till svar och drog till sig sin kaffekopp.
Professor Picard gick runt och delade ut scheman, och det tog längre tid än vanligt, då han inte kunde alla namn. Men Ginny blev förvånad när han kom fram till henne och direkt räckte fram rätt schema. Eller, det kanske hon inte borde vara, han hade väl läst tidningarna precis som alla andra. Hon suckade igen och drack lite mer kaffe. Neville flyttade sig lite närmare och jämförde scheman med henne.
"Titta, vi har båda Trollformler första lektionen!" utbrast han glatt. "Med Ravenclaw! Läser Luna det också?"
"Ja, det tror jag hon gör." sa Ginny. Hon kände att en del av nyfikenheten från igår vaknade till liv. Men den låg begravd under den tomhet hon kände sen Harry gett sig av. Hon orkade inte ens komma på en följdfråga. "Jag är färdig, ska vi gå?" sa hon och sköt ifrån sig sin orörda frukost. Fler fnissningar hördes och Ginny knöt handen så att knogarna lyste vita.
"Visst." sa Neville och tömde sitt glas. Sen tog han en servett och svepte in ett par rostmackor. "Du får dem här när du tagit dig samman igen." De reste sig upp och han tog tag i hennes arm och drog bort henne mot Ravenclawbordet. Luna satt längst ned för sig själv, precis som vanligt. När hon såg Ginny och Neville reste hon sig upp och hoppade bort till dem. Hon såg granskande på Ginny, med ett undrande uttryck.
"Vad är det med dig?" Ginny suckade och satte handen framför ögonen. Varför var alla tvungna att bry sig om henne just idag? Kunde hon inte bara få vara ifred?
"Inget, lite trött bara." Luna fortsatte stirra på henne. Varför var Luna så bra på att veta när hon ljög. "Ja, okej då., jag saknar honom." Ett leende spred sig över Lunas läppar.
"Så din plan fungerade inte så bra." Hon var inte helt säker, men hon tyckte sig se Neville och Luna snegla på varandra, som om det hela var något väldigt komiskt.
"Det vet jag inte. Jag hann aldrig testa den. Det kom lite saker i vägen." Hon försökte låta som vanligt men visste inte om det gick hela vägen.
"Det betyder att Harry kom och hälsade på igår." sköt Neville in och såg väldigt nöjd ut. Vad var det med dem? Tyckte dem om att se henne våndas? Hon fnyste. Det var sista gången hon berättade något för Neville.
"Kom igen nu, vi kommer för sent om vi inte sätter lite fart. Jag måste springa upp till uppehållsrummet, jag tror jag glömde mina fjäderpennor där uppe."
"Du kan få låna en av mig." sa Luna drömmande och drog fram en fjäder bakom örat. "Jag har alltid med några extra."
De var bland de första att komma till Trollformelklassrummet. Neville, Luna och Ginny satte sig på raden längst bak, och småpratade lite medan rummet sakta fylldes av elever. Lektionen visade sig inte vara alltför krävande, Professor Flitwick verkade inte vilja rivstarta terminen. Men han gav dem en del läxor, som både innehöll en tjugo-tum lång uppsats och en lista på formler de skulle öva sig på till nästa lektion. Neville stönade lätt när han såg den. "Jag som hade hoppats få vara ledig ikväll. Ginny bara ryckte på axlarna och bröt en bit av brödet Neville tagit med sig. Hon hade faktiskt blivit lite hungrig.
Minuterna verkade krypa fram, och det kändes som om det gått en vecka minst när de äntligen gick ut från växthus nr 9 och gick bort mot slottet för att äta lunch. Ginny kände sig mycket bättre nu, och hon stämde till och med in i Nevilles klagande över alla läxor de fått. Kanske berodde det på att hon fått lite mat i magen. Hon var väl medveten om att hennes bröder alla var ganska griniga när de inte ätit på länge. Kanske var hon likadan. Men den troliga förklaringen var nog att Neville och Lunas skämtsamma kommentarer och leenden fått henne att inse att det hela inte var en fråga om liv och död. "Herre gud," tänkte hon och knep ihop ögonen "har jag blivit en sån som totalt slutar leva bara för att pojkvännen inte är med." Hon sneglade på Luna, som gick och svängde vilt med armarna samtidigt som hon nynnade för sig själv.
De hade kommit fram till entréhallen nu. Ginny kunde se hur flera personer stirrade på henne, och önskade mer än någonsin att hon haft Harrys osynlighetsmantel. Förr hade hon skämtsamt viftat bort all oönskad uppmärksamhet, och inte ägnat det någon eftertanke. Men då hade det varit så mycket lättare att distrahera sig och tänka på något annat. Då hade de varit två om det. Det hade varit hon och Harry, en enad front mot resten av världen. Nu var hon ensam, och fick helt övergiven kämpa mot hajarna, förklädda till oskyldiga elever, men som bakom hennes rygg blottade sina vassa tänder.
De satte sig vid sin vanliga plats vid Gryffindorbordet. Luna satte sig med dem, men ingen verkade bry sig särskilt mycket om det. Den mörka flickan hon träffat på tåget, Anjali, gick fram och pratade med Neville. Ginny kunde inte höra vad dem pratade om, utan koncentrerade sig istället hårt på att försöka balansera sin gaffel ovanpå saltkaret, utan magi. Men efter ett oräkneligt antal försök, och en del opassande språk, lyckades Neville dra med henne in i samtalet igen.
"Vad säger du, Ginny?" Han stirrade på henne och försökte få ögonkontakt.
"Va?" Hon såg på Neville och han himlade med ögonen.
"Du har inte hört ett ord jag sa, eller hur?" Ginny såg ursäktande på honom.
"Jag är ledsen, ta det inte personligt." Hon stoppade ointresserad en bit potatis i munnen. "Vad var det vi pratade om?"
"Jag berättade precis att Anjali" Han pekade över axeln bort mot Ravenclawbordet. "har blivit försteprefekt. Och hon hade tänkt inviga sin nya titel med att bryta mot reglerna." Han log vid det sista och hon kunde se hur exalterad han var. Det där med regelbrytning hade visst blivit en vana, en dålig vana. "Ni vet ju att förstaprefekterna får ett eget rum." Ginny nickade. Hon hade hört det, ganska många gånger. Som om Percy skulle ha glömt att berätta en sån sak. "Och hon tänkte ha ett pyjamasparty! Du är med va?"
"Ja, gärna." Allt för att slippa en till utfrågning som den igår. "Men hur ska vi ta oss dit, utan att bli upptäckta?"
Neville såg på henne bedjande. "Vi hade faktiskt hoppats på din hjälp där. Harry hade ju den där kartan…" Ginny sänkte huvudet i händerna och stönade.
"Vill ni bara ha med mig för att kunna använda Harrys karta? Tack för den."
"Nej, nej. Men det skulle underlätta. Jag tror inte någon är särskilt sugen på att bli den första att få straffkommendering." Han la handen på hennes axel och kramade den. "Så, har du den?" Hon mötte motvilligt hans blick och kunde se att han inte menat att ha göra henne ledsen.
"Faktiskt inte." Nevilles ansikte föll en smula när hon berättade det. Men så fick hon en idé. "Men jag har något som jag tror kan funka lika bra."
"Toppen. Då är det bestämt." Neville sprang genast bort till Ravenclawbordet för att berätta för Luna om planerna.
Förstaprefekterna på Hogwarts hade sedan århundraden tillbaka haft rätten till ett eget rum. Det fungerade dels som en morot, som skulle locka fler att sköta sig med hopp om att bli utnämnda. Dels tänkte man att personerna i fråga var så mogna att de klarade av det ansvar som följde med. Att rabbla upp alla de regler som man var tvungen att följa skulle fylla flera sidor. Som man säkert förstår, så var just pyjamaspartyn strängt förbjudna. Det betyder dock inte alls att de var ovanliga. Tvärtom. Det har gjort att man under åren utvecklat flera medel för att hålla dessa rum så hemliga som möjligt. Man bytte exempelvis rummets position varje år, och självklart krävdes ett lösenord för att komma in. Det fanns nämligen ett hopp om att man genom detta skulle få eleven i fråga att se det hela som sitt ansvar att inte sprida hemligheten vidare. Men som dylika hemligheter dröjde det inte länge innan hela skolan visste om dem. Percy var väl undantaget, som hotade med poängavdrag till alla dem som försökte ta reda på vart hans rum låg. Men det kan också ha berott på att han inte ville att Fred och George skulle få reda på det, med risk att få det total kvaddat.
Så kom det sig att Neville och Ginny smög ut från uppehållsrummet senare den kvällen. Eller smög var kanske en lätt version av det hela. De rörde sig lika tyst och försiktigt som om deras liv hängde på det. Och det kändes helt underbart. Som om de var tillbaka under förra året, när de smög för att hålla hemliga DA-möten. Ginny kände hur adrenalinet pumpade i ådrorna medan de smög nerför de mörka trapporna. Luna anslöt sig till dem och de fortsatte framåt genom korridorerna. I innerfickan på sin klädnad bar hon en påse fylld med snabbmörkerpulver och duperingsdetonatorer. George hade försett henne med ett gott förråd av diverse artiklar från sin affär. Allt för att hålla familjetraditionen vid liv. Men det visade sig att de var ganska onödiga. Slottet låg helt öde och de kom fram till en staty av en stor trollkarl med pipskägg bakom på andra våningen. Neville såg sig om flera gånger innan han viskade lösenordet i trollkarlens öra. Han svarade genom att snurra på sitt skägg, och glida undan från sin position, för att visa en spiraltrappa som ledde uppåt. Tyst som möss skyndade de sig uppför trappan, och de kunde höra statyn återta sin plats bakom dem. Ginny kunde tydligt höra fnitter och skratt från toppen av trappan.
Sent på kvällen knackade det på dörren. Harry gick för att öppna. Han hade knappt fått upp dörren förrän han höll på att kvävas av en stor mängd hår som plötsligt trycktes upp i ansiktet på honom. Men lika plötsligt som det kommit var det försvunnet. Ron kom precis nedför trappan för att se vem som kommit. Harry hörde ett gällt skrik och vad han nu såg var Hermione sprang uppför trappan för att krama om Ron. Hon hoppade på honom så häftigt att han ramlade baklänges och gled ned flera trappsteg. Men han verkade inte bry sig det minsta, utan omfamnade henne och drog henne till sig. Harry tog god tid på sig att stänga dörren ordentligt. När han var färdig hade de båda ställt sig upp och höll varandra i handen. Hermione log mot de båda. "Nu är mina föräldrar tillbaka igen. Det tog en evighet att hitta dem. Jag ville inte lägga någon spårningsförtrollning över dem eller nåt, ifall en Dödsätarna skulle komma på det. Så jag fick leta efter de på mugglarvis. Det var därför det tog sån tid. Jag kom egentligen tillbaka imorse, men jag var tvungen att ta mina föräldrar till St Mungos för att få hjälp med att återställa deras minne. Och sen var jag tvungen att åka förbi ministeriet och..."
"Lugna dig Hermione. Du har varit tillbaka i två minuter. Vill du inte ha något innan du fortsätter berätta din livshistoria." Ron log det första riktiga leendet Harry sett på veckor. Hermione låtsades bli arg, men log likaväl tillbaka.
"Åh, mycket roligt Ron. Men jag hade faktiskt ett mål med min berättelse. Som jag sa åkte jag förbi ministeriet för att lämna in ännu ett formulär, när jag stötte på Kingsley. Och vi började prata och sen kom Amos Diggory och Kingsley berättade för honom om mitt arbete med husalfer. Och Mr Diggory lät väldigt intresserad och bad mig komma upp till hans kontor i slutet på veckan. Förstår ni vad det här betyder? Med ministeriets hjälp kan vi äntligen rädda alla husalfer från slaveriet! Jag kan få jobba med F.I.S.A på heltid!" Hon var alldeles rosig om kinderna när hon avslutat sin historia. I samma stund kom Krake in i rummet och balanserade en stor hög med tvätt ovanpå sitt huvud. Hon pep till av glädje och lyfte upp honom och började dansa runt med honom. Harry var inte helt säker, men om han inte hade helt fel såg det faktiskt ut som om Krake uppskattade det hela. Ron skrattade igen, och deras skratt fyllde rummet. När hon sent omsider släppt ned Krake, gick Ron fram och ställde sig invid henne. Han gav henne en blick som sa Harry att det var dags för honom att lämna rummet. Han småsprang uppför trappan till sitt rum.
Han satte sig på sängen, och från sin byrålåda drog han fram vad som såg ut som ett gammalt hopvikt pergament. Han vecklade upp den och med slog till den med spetsen av trollstav, samtidigt som han muttrade "Jag svär att jag har något rackartyg i kikaren". Hans ögon letade metodiskt över kartan, samtidigt som en klump växte i hans hals. När han stirrat på kartan i flera minuter kändes det som om allt blod försvunnit från hans armar och ben. Han fortsatte att stirra på Marodörkartan, i hopp om att han skulle se något han tidigare missat. Men det var meningslöst, hon fanns inte där. Den lilla prick som visade var Ginny befann sig på Hogwarts var försvunnen.
A/N Haha, en till cliffie! Håller seriöst på att bli galen på att vänta på Breaking Dawn! Gah, har inte läst Twilight-fanfics på flera dagar. Så förvänta er fler kapitel snart, för jag har försökt skriva så mycket jag kan för att hålla mig sysselsatt. Vet inte om jag ska vara glad eller inte för att ingen har svarat på min Twilight-utmaning. Ledsen för alla dem som inte läst, men kanske glad för att ingen vet hur mycket jag egentligen har stulit. :P Aja, kommentera och berätta vad ni tycker om kapitlet! Vad tycker ni om att förstaprefekterna har egna rum? Jag vet, det är en riktig klassiker, och kanske inte den mest orginella. Men jag har iaf inte gjort Ginny till f-p, så det är väl inte så farligt...? Mer Ron och Hermione i kommande kapitel!