A/N Har kommer nästa kapitel! Hoppas ni gillar det! Förlåt om det dröjt längre än väntat, men jag har varit lite distraherad. "Breaking Dawn" hindrade mig från att gå igenom och redigera kapitlet. Så skyll på Edward! Måste bara säga, att jag älskade boken, även om den inte var vad jag förväntat mig. Men nog om Twilight. Visst är Harry gullig när han oroar sig... :D
"Okej, tänk. Det måste finnas en logisk förklaring till det här." tänkte Harry och la pannan i händerna. Men paniken och oron hindrade honom att tänka klart. Hemska tankar ploppade istället fram och fick hans kropp att gå mellan förlamad och redo att rasera Hogwarts murar med bara händerna för att finna henne. Han kunde tydligt se Ginny ligga skadad på St Mungos, medan allvarliga Botare sprang fram och tillbaka för att försöka få liv i hennes livlösa kropp. Scenen skiftade sen till hur en grupp maskerade män bar henne med sig genom skogen, hennes rop på hjälp dämpade bakom en munkavel som vårdslöst knutits över hennes mun.
"Inte överreagera nu." muttrade han för sig själv. "Det finns en naturlig, logisk förklaring till varför hon inte syns på kartan. Dessutom kan hon ju ta hand om sig själv." Han kunde inte låta bli att le en smula när han tänkte på Ginny och de maskerade männen. Han kunde nu se hur hon bitande och sparkande lyckades slå ned samtliga förövare, utan att själv få minsta skråma. Att hon inte behövde någon beskyddare hade hon visat redan på DA-mötena. "DA-mötena…" Något klickade till i hans huvud. Självklart, så måste det vara. "Hon är i Vid-Behov-Rummet!" Han skrek till när han nått den uppenbarelsen. Hade det varit någon annan kväll än den när Hermione kommit tillbaka hade han varit orolig att Ron skulle höra.
Men så slog en annan tanke honom. "Vad tusan gör hon där?" Hon hade inte sagt något om det när de setts senast. Han drog till sig kartan igen. Och han kunde inte vara helt säker på att hon verkligen var där. Han såg på klockan. Hon var över tolv. Han kanske kunde sticka dit, bara för att se efter om hon verkligen var där. Ginny skulle inte ens behöva veta något. Ja, det skulle han göra. Han började tänka ut sätt att ta sig in i slottet, samtidigt som han gick runt i rummet och drog fram saker han trodde sig behöva. Han stoppade trollstaven och Marodörkartan i fickan, och skulle precis dra på sig osynlighetsmanteln, när dörren öppnades och Krake klev in.
"Ska herrn ge sig av?" Hans stora ögon stirrade förvånat på Harry.
"Det är ingen fara Krake, jag ska bara kolla upp en sak. Jag är tillbaka på nolltid." Han drog manteln över axlarna och gjorde fast den ordentligt. Men Krake verkade inte vilja ge med sig.
"Men det är så sent. Kan inte herrn vänta tills imorgon? Krake kom upp hit för att fråga herrn om han ville ha ett par smörgåsar. Krake har redan gjort en bricka." Han pekade med ena handen ned mot köket.
Harry började få bråttom om han skulle hinna fram och tillbaka innan någon märkte något. "Det var jättesnällt Krake, men jag måste iväg. Kan du inte fråga Ron och Hermione om de vill ha dem?"
"Kan herrn berätta vart han ska? Kanske Krake kan hjälpa?"
Och där var lösningen på alla hans problem! "Krake du är ett geni! Så klart du kan hjälpa, ingen klarar det här uppdraget bättre än du!" Han satte sig på huk och la handen på alfens axel medan han berättade om sin plan.
För att fördriva tiden medan Krake var borta gick Harry ned till vardagsrummet, där han visste att Ron och Hermione satt. På bordet stod mycket väl en stor bricka smörgåsar. Ron och Hermione satt i soffan, och pratade tyst med varandra. Hermione såg plötsligt upp när Harry kom in, och en svag rodnad spred sig över hennes kinder. Rons öron lyste röda. Harry satte sig i en fåtölj. En pinsam tystnad spred sig. "Så," Harry försökte komma på något helt oskyldigt ämne att prata om. "hur mår dina föräldrar? Har de fått sitt minne tillbaka?" Hermione nickade glatt och log mot honom.
"Ja då, Botarna fixade det på nolltid. Mamma och Pappa är hemma nu, och håller på att fixa inordning huset igen, det har ju stått öde i nästan ett år. Jag borde åka tillbaka och hjälpa dem packa upp, det börjar bli sent." Hon reste sig upp för att gå, men Ron tog tag i hennes arm. Harry kände det plötsligt som om han inte alls borde vara där.
"Du behöver inte gå. Det är jättesent, dina föräldrar har säkert gått och lagt sig. Du kan sova i ett av gästrummen och åka tillbaka imorgon." Ron såg bedjande på Harry, som nickade till svar. Hermione log och satte sig åter tillrätta i Rons famn. Nu började det bli så där jobbigt intimt igen. Harry fejkade en gäspning.
"Jag känner mig lite trött, jag tar och lägger mig. Vi ses imorgon." Harry gick återigen uppför trapporna till sitt rum. Han sjönk ned på sängen och försökte räkna ut hur lång tid det gått sen Krake gav sig av, och hur länge till han skulle vara borta. Just som Harry började känna sig smått galen på att vänta, hördes ett ljudligt plopp och alfen dök upp mitt på golvet. "Krake!" Harry satte sig blixtsnabbt upp ur sängen. "Vad tog sån tid? Fick du tag i henne? Var hon i Vid-Behov-Rummet?"
Krake skakade på huvudet "Hon var inte där herrn trodde." Harry kände hur blodet lämnade hans ansikte. "Men Krake gick ned till köket för att fråga dem andra husalferna, och de sa att de hört något om ett pyjamasparty hos en av förstaprefekterna. Och en av dem sa att hon sett en rödhårig flicka gå in dit."
Harry rynkade pannan. "En av förstaprefekterna? Fick du något namn?" Ginny hade inte berättat att hon fått nya vänner.
"Krake tror dem sa "Anjali" Harry höjde på ena ögonbrynet.
"Anjali…" Vilket fånigt namn. "Är det en tjej eller kille?" Han ställde kanske frågan mer till sig själv än någon annan, men Krake ryckte på axlarna till svar.
"Krake vet inte det. Han har inte hört namnet förut." Blodet återvände sakta till hans ansikte, och klumpen i magen började sakta ersättas av en annan, alltför välbekant känsla.
"Men en av alferna hade sett en rödhårig flicka…" Han övervägde att låta det hela vara, men en gnagande känsla i maggropen hindrade honom från att göra det. Monstret som gjort sig känd under hans sjätte år verkade ha vaknat till liv. Och Harry hade inte viljestyrkan att stå emot dess påtryckningar. "Krake, kan jag få be dig om en sista tjänst? Jag skulle vilja att du, bara såg efter så att Ginny var där." Han funderade en stund och tillade sen; "Och sen om du tar reda på vem den där Anjali är. Det skulle vara jättesnällt." Krake bugade och försvann återigen med ett litet plopp.
Just som Krake givit sig av, öppnades dörren till Harrys sovrum. Han hoppade till av överraskning när Ron kom in. Han såg ursäktande på Harry. "Ursäkta om jag stör, men du hade inte somnat, va?" Rons huvud måste ha varit fullt av något annat, för han hade tydligen inte märkt att Harry fortfarande var fullt påklädd. "Jag letar efter Krake bara, Hermione undrar var alla extra lakan finns. Vet du var han har tagit vägen?"
För ett ögonblick greps Harry av panik. Han ville absolut inte dra in Ron i det här. Vissa saker var bättre om Ron inte visste om. Men han ville inte ljuga honom rakt upp i ansiktet. "Ja…eh, han kommer nog fram snart. Har du kollat på vinden, han brukar tycka om att sitta däruppe." Det borde räcka för att hålla Ron sysselsatt ett tag.
"Nej, det ska jag göra." Ron vände sig om för att gå, när han såg Marodörkartan ligga framme på bordet. Han skrattade till och gick fram till den. Harry frös till is.
"Jag hade nästan glömt bort att du fortfarande har den här. Tänk vad kul vi hade med den, kommer du ihåg?" Ron lutade sig närmare för att läsa namnen på alla de små punkterna. "Varför har du den framme nu förresten? Du försöker inte spionera på min syster, va? För det gillar hon inte." Harry svalde ljudligt och försökte komma på en bra ursäkt, men det stod still i huvudet på honom.
"Jo, jag skulle bara…" Men innan han hann fortsätta avbröt Ron honom.
"Ha! Jag tror att vi smittat av oss lite för mycket på lilla Ginny, hon är ju inte i sin sovsal!" Han tryckte näsan ännu närmre kartan, sökandes. Hans ögon flög allt snabbare över pergamentet, alltmer desperat. Harry visste vad han snart skulle komma fram till. Han önskade mer än någonsin att Ginnys prick som genom ett mirakel skulle dyka upp igen, och att Ron inte skulle behöva få reda på något. Men när Harry såg hur Rons ansikte fick en allt mörkare färg, och att hans händer höll tag i bordskanten med sån kraft att hans knogar lyste vita, visste Harry att det var för sent. Skadan var redan skedd. "Hon är inte här. Harry, Ginny finns inte med på kartan."
"Jag vet." Oj, helt fel ordval.
"Du vet? DU VET!" Ron spärrade ut ögonen, och Harry backade bakåt, med händerna framför sig. "Hon finns inte med på den…" och Ron sa en serie ord som inga bör upprepas " kartan, och du berättar det inte för mig! Hon är min syster!"
"Det är ingen fara, jag har skickat Krake för att kolla upp det." Ron verkade lugna ned sig lite när han sa det. Hermione kom in genom dörren, och satte sig på sängen. Harry andades ut, lättad över att Hermione kommit tillbaka. Om det fanns någon i hela världen som kunde lugna Ron, var det hon. Rons ansiktsfärg hade sakta återgått till det normala, och man kunde se hans fräknar igen.
Just som Harrys hjärta lugnat ned sig och han, med stor hjälp av Hermione, lyckats övertyga Ron om att det bästa han kunde göra nu, var att gå tillbaka till sitt rum, så skulle Harry berätta sen vad Krake sagt. För Harry ville absolut inte att Ron skulle få reda på något om pyjamaspartyt. Det skulle leda till ett utbrott som inte var av denna värld. Eller allra värst, ett brev till Mrs Weasley. Och ett sånt brev skulle inte vara bra för någon. Allra minst för Harry, som antagligen skulle få skulden för att ha satt igång det hela. Var det något han hade lärt sig under tiden han varit tillsammans med Ginny var att man inte ville hamna på hennes dåliga sida. Men just som Ron gick genom dörren, hördes ett ljudligt plopp och Krake dök upp mitt på golvet, med de stora ögonen förskräckt uppspärrade.
"Krake gjorde som herrn sa att han skulle göra. Han kollade upp pyjamaspartyt. Men jag tror inte att flickan tyckte om det." Harry svalde och tittade försiktigt bort mot Ron. Han hade frusit mitt i ett kliv, men Harry kunde se bakifrån hur röda hans öron var. "Hon slängde ut Krake, och bad honom hälsa herrn en massa saker, men Krake vill inte upprepa dem, för de var alla otrevliga." Harry svalde igen, och visste inte vems vrede han borde frukta mest; Ginnys eller Rons? "Men Krake hann i alla fall ta reda på vem den där "Anjali" var. Hon är förstaprefekt, och Krake tror att hon går i Ravenclaw."
"Tack, Krake" sa Harry snabbt, och skyndade sig att få ut Krake innan Ron kom ur sin tillfälliga trans. Han såg bedjande på Hermione, medan Ron kippade efter andan och sakta vände sig mot Harry. Harry stålsatte sig för vad som nu skulle komma.
Nu när du läst, kan du väl vara snäll och kommentera! Please :)