Nytt kapitel, yay! Efter förra veckans fluffbomb (jag tycket det iaf) så kommer här ett mer händelsedrivet kapitel. Läs och njut!

Livet hittade på något vis tillbaka till vardagen. Ginny föll snabbt ned i den sedvanliga rytmen; lektioner, läxor, Quidditch, som följt med henne under hennes senare år på Hogwarts.

Quidditch, ja. Precis som Demelza förutsett blev Ginny vald till kapten. Dagen efter att hon träffat Harry i Spökande Stugan, hade det resterande Quidditchlaget ett möte.

De satt i omklädningsrummet. Det var ganska många kvar i laget sen förra året. Både Ginny och Demelza var kvar som Jagare. De båda Slagmännen Coote och Peakes var också där. Ginny hade dessutom gjort en mental notering att hon skulle värva Dean som Jagare igen. Vilket betydde att de bara saknade en Vaktare, och en Sökare.

"Så, ska vi börja då, eller?" Ginny var lite osäker på om hon skulle resa sig upp eller inte. Hon hade ju sammankallat mötet. Men hon hade ingen lust att bli någon ordförande eller nåt.

Demelza verkade känna av hennes osäkerhet. Hon la upp båda händerna på bordet. "Ja, ska vi ta och göra Ginny till vår officiella kapten" Coote och Peakes nickade instämmande.

"Snälla Demelza, lägg av…" försökte Ginny väsa mellan sammanbitna käkar.

"Nej, du lägger av Ginny! Vem skulle annars ta det?" Demelza blängde på henne som om hon var ett litet barn som inte något förstod.

"Du, till exempel!" Ginny lyfte med händerna och pekade mot henne. "Du verkar mycket mer peppad än mig!" Stackars Coote och Peakes satt som förstenade och såg på medan de bråkade.

"Så mycket som jag skulle vilja ta det, så har jag inte tid. GET-prov, du vet. Jag tar det nästa år." Demelza bara ryckte på axlarna som om det vore den självklaraste saken i världen. Och när Ginny tänkte över det hela, så insåg hon att det kanske var det. Hon hade ju mest erfarenhet. Hon blev genast alldeles bubblig i magen av upphetsning. Det här var ändå något hon drömt om sen hon var liten.

Hennes hjärna började genast arbeta på hårdvarv; träningsplan, strategier, nya anfallsformationer. Vilka kände hon till som skulle bli bra tillskott till laget? När hon kom tillbaka till verkligheten, såg hon bara Demelza le självgott. "Jag sa ju att du skulle bli vald." Ginny snörpte på läpparna, men kunde sen inte låta bli att le.

Man hade ju kunnat tänka att hon skulle må dåligt, nu när hon var ifrån Harry igen. Men faktum var att hon mådde ganska bra. Det kanske var så att hon vant sig vid det hela. Men när Ginny tänkte över det hela var hon mer säker på att det berodde på att hon visste att hon inte var ensam om det hela. Det fanns en till som mått lika dåligt som hon. En till som visste hur frustrerat hon känt sig under den senaste tiden. Och den tanken värmde mer än några ord i världen.

Harry, ja. Livet hade tagit fart även för honom.

Det är en ganska underlig känsla när man slutat skolan. Man befinner sig som i ett oändligt tomrum, och man vet inte riktigt vad man ska göra av sig själv. Visserligen hade Harry slutat skolan för ett år sen, och förra året hade han tillbringat större delen av tiden i ett tält. Och då hade hans huvud varit fullt av så mycket annat. Vilket inte var så konstigt.

Men nu, när han var tillbaka i "verkligheten" och hela livet sträckte ut sig framför honom, drabbades Harry på nytt av panik. Inte den sorten han var van vid; "Hjälp någon försöker döda mig!". Nä, det här var mer en sakta framväxande panik, som satt som en knut i magen på honom, och verkade passa på att göra sig hörd varje kväll innan han skulle sova. Vilket i sin tur resulterade i en serie underliga drömmar, som alla hade det gemensamt att de innehöll en arg Hermione som sprang efter honom med ett stort timglas i handen, och skrek att tiden snart var slut.

Men han kunde i alla fall lugna sig med att han hade skickat in en ansökan till aurorutbildningen. Och han hade varit ganska säker på att han skulle komma in. Men ju fler dagar som gick, drogs knuten åt hårdare, och fick honom att tappa allt mer tro på att det hela skulle gå vägen.

Ron verkade ta det hela lättare än vad Harry gjorde. Han bara viftade bort alla tankar på att dem inte skulle komma in. Men så var han ganska bekväm av sig. De bodde redan i ett stort hus, helt gratis, och hade en husalf som skötte all matlagning, tvätt och städning. Vad mer kunde man behöva?

Dessutom kom Hermione över minst en gång om dagen. Harry kunde inte med ord beskriva hur avundsjuk han var på att de fick träffa varandra så ofta. Men han var glad för sina bästa vänners skull. Det hade ju tagit ganska (host host) lång tid för dem att slå slag i saken, så de var väl värda sin lycka. Harry önskade bara att han var lika lyckligt lottad.

Men så en kylig morgon i mitten av september kom äntligen breven Harry och Ron väntat på så länge. De satt vid köksbordet och skulle just till att äta frukosten, när två väldiga slagugglor flög in genom skorstenen. De slog sig ned mitt på bordet (vilket fick Krake att utstöta ett gällt skri, för ingen husalf tolererar fåglar i maten!) och sträckte fram breven de bar med sig.

Harry kände igen ministeriets sigill på framsidan av kuvertet. Han såg på Ron, som blivit en smula blekare än vanligt, och svalde innan han rev upp brevet. Han ville inte tänka på vad som skulle hända om han inte skulle få de besked han hoppades på.

Käre mr Potter,

Efter noga övervägningar har vi nått ett beslut gällande er ansökan till aurorkontoret.

Vi har beslutat att ni, trots icke avslutade studier på Hogwarts skola för Häxkonster och Trolldom, ändå uppfyller de krav vi ålägger ansökande till denna utbildning. Men vi vill ändå att ni ska vara på det klara med att detta beslut kommer innebära en del extra jobb från er sida. Den träning ni kommer att genomgå är prövande och ställer höga krav, även på dem med U i alla sin FU.T.T-examen.

Utbildningen börjar den 14 oktober då vi ber er infinna er på ministeriet för en kort genomgång om hur er träning kommer att gå till. Samlingen börjar klockan 9.00. Ni ska ta mer er eran trollstav och vi råder er även att ta med skyddshandskar (gärna drakskinn) då dessa kan komma till stor användning under er utbildning.

Med vänliga hälsningar,

Gawain Robards

Chef för Aurorkontoret

Harry såg på Ron. Av hans leende att döma hade han fått samma svar. De kramade om varandra.

För en gångs skulle verkade Ron helt förstummad. "Det här är ju helt otroligt. Jag kan fatta att de valde dig, det var ju liksom ganska självklart. Men de valde mig!"

"Klart de gjorde det!" sa Harry och såg på honom på ett låtsat strängt vis. "Hur många aurorer kan skriva upp att de förstört en av Voldemorts horrokruxen på sin meritlista?"

"Äh, det låter bara så där häftigt när du säger det. Du var ju där, du vet att det bara var..." Ron såg på Harry som log retsamt tillbaka. Ron slog till honom på axeln.

"Lägg av! Nu måste jag gå och skriva till Hermione. Hon kommer bli helt lyrisk när hon får höra att vi ska bli aurorer!" Han drog till sig brevet som låg på bordet och sprang ut ur köket och uppför trappan till sitt rum.

Harry stod kvar och skakade på huvudet. Varför behövde han skriva till henne, när hon ändå skulle komma dit och äta middag? Kärleken saknar logik.

Harry funderade på om han också skulle skriva ett brev till Ginny? Det hade gått en vecka sen artikeln i "Häxornas Värld" publicerats. Den som fått honom att bli förföljd av än fler rabiata beundrarinnor. Den som hindrat honom från att skriva brev till Ginny.

Medan han fortfarande befann sig i valet och kvalet ifall han skulle skriva ett brev eller inte; flög ännu en uggla i köket. Den här ugglan var mindre än de två tidigare, och den såg äldre ut. Fjädrarna var blekta och matta. Harry kände igen den som en av låneugglorna från Hogwarts.

Hjärtat slog ett dubbelslag i bröstet på honom. Han slet bort kuvertet från ugglans ben, vilket förtjänade honom ett ordentligt nyp. Men det brydde han sig inte om; för han hade fått ett brev från Ginny.

Harry!

Har du hört nyheten? Jag har blivit Quidditchkapten! Jag är helt lyrisk!

Hur är det med dig? Har du fått svar från Ministeriet än? Oroa dig inte, de kommer anta dig. Annars ska de få med mig att göra.

Här är det fullt upp. Jag har knappt tid att läsa tidningen på morgonen. Lektionerna går bra, även om det är konstigt med alla nya lärare. Du skulle se vår nya Försvar mot Svartkonst lärare, Professor Jordan. Hon har bott i Tibet tillsammans med en Yeti. Hon är helt otrolig, du skulle älska henne.

Men jag skulle behöva ha Hermione här, lektionerna är så svåra. Inte ens Neville fick full poäng på senaste Örtläreuppsatsen.

Vi har fått datumet för nästa besök i Hogsmeade. Det är den 24:e oktober. Du sa att du tänkte komma, nu får du hålla ditt löfte.

Det är så konstigt att vara här utan dig. Jag saknar dig. Om jag inte hade Neville och Luna, vet jag inte vad jag skulle göra.

Det är så mycket jag vill säga, men du vet att jag inte är så bra på att uttrycka mina känslor. Jag kan bara säga att jag älskar dig, och att jag saknar dig.

Ginny

Harry såg på kalendern. Det var mer än en månad tills den 24:e. Nu var det bara att vänta, och vänta, och vänta.

För att inte det här skulle bli en gigantisk A/N, har jag lagt till den som ett eget kapitel. Snälla läs den! Jag har lite att delge mina läsare.