Hallå kära läsare! Minns ni mig? Jag är så ledsen att jag inte uppdaterar lika ofta som förr. Men det har jag ju redan berättat om. Nu till lite bra och dåliga nyheter, vi börjar med dem bra. Jag har börjat komma över min skrivkramp! Yay! Kapitlena kommer fram nu! Jippie! Den dåliga, eller för den här historien dåliga, är att jag ska resa bort nästa vecka. Till England! Yay! Med en av mina bästa vänner! Dubbel yay! Men, jag kommer inte ha tid att skriva så mycket, så nästa kapitel kan dröja lite. Men jag ska skriva så mycket jag hinner under helgen, så får vi se. Tack alla fina recensioner och svar på min betaläsareförfrågan (är det ett ord?)! Fortsätt skicka in dem btw! Men nu får ni läsa!

När det så hade bestämts att Ginny skulle bli kapten för laget, ödslade hon ingen tid innan hon satte upp lappar om uttagningar till laget. Hon visste att det var bäst om hon fick ihop laget så fort som möjligt, så att de hade maximal tid att öva sig inför matchen. Även om det inte var många nya spelare som skulle tillsättas, så var det extremt viktigt att de "flög ihop sig" ordentligt innan det blev dags för match.

Dessutom var det en sökare som skulle tillsättas, och det var en verklig nyckelperson i laget. Det är livsviktigt för ett Quidditch lag att Sökaren fungerar. Ginny hade ingen aning om ifall hon skulle hitta någon som kunde fylla den platsen på ett tillfredsställande sätt. Och om så inte var fallet, så ville hon ha tid att öva upp personen till sitt yttersta. Hon kände hur pressen på henne växte för varje dag sen beskedet om att hon blivit vald till kapten kommit ut. Det var som om hennes egen ställning helt vilade på hur bra hennes lag presterade. Och hypen inför matchen hade inte ens börjat. Ginny kände att hon allt mer kunde förstå hur Harry måste ha känt sig när han var kapten. Inte undra på att han skrek så ofta på träningarna. Det kan ju i och för sig ha berott på McLaggen också.

Men när Ginny kom ner på Quidditchstation morgonen som uttagningarna skulle stå, fick hon genast en klump i magen. Mer än hälften av dem som dykt upp hade inte ens en egen kvast. Sen slog det henne att de nog bara var åskådare. Klumpen bara växte. Demelza hoppade fram och ställde sig bredvid henne.

"Okej." Ginny harklade sig och höjde rösten. "Kan alla som söker till vaktarpositionen ställa sig där borta, och sökarna där borta!" sa hon och pekade mot två ändar av planen. Ginny kunde tydligt se att Sökarna var mer än dubbelt så många som Vaktarna. Det låg väl fortfarande någon sorts mystik och dröm om ära över den positionen. Ginny kunde mycket väl förstå det.

En efter en kallade fick Sökarna flyga upp och fånga tennisbollarna som Ginny sköt iväg mot olika håll av planen. Den som visade upp den bästa flygtekniken, snabbheten och kvicktänktheten, fick platsen. Ett ganska enkelt test. Om det inte hade varit så att alla var så dåliga. Ginny hade varit beredd på att ingen skulle kunna mäta sig med Harry. Men det här var bara ett skämt.

När den tredje personen i rad, ramlade av sin kvast kände Ginny en begynnande huvudvärk växa fram. "Nästa!" ropade hon. Igen. Den lilla pojken plockade upp sin kvast, och sprang högröd i ansiktet bort från planen. En grupp fjärdeårsflickor fnissade åt honom. Men plötsligt tystnade dem. Ginny såg genast upp från sin lista, för att se vad som fått dem att sluta. Hon såg dem stirra bort mot planen. Hon vände på huvudet i samma riktning som dem. Och det hon såg fick Ginny att tappa hakan.

En ensam person på kvast svävade runt planen, snabb som en pil, graciös som en fågel. Demelza stirrade lika förbluffad mot spelaren som Ginny. Det gick inte att urskilja på håll om det var en tjej eller kille, konturerna var alldeles suddiga av den höga farten. Ginnys Quidditchinstinkter började genast arbeta för fullt. Snabb, liten, smidig, en perfekt Sökare. Ingen av dem andra hade varit ens i närheten av den här. Hon tog visslan som hängde runt halsen och blåste i den två gånger. Hon vinkade med armarna för att fånga personens uppmärksamhet.

Skepnaden kom närmare, och landade med en dov duns i gräset. På närmare håll såg Ginny att det måste vara en flicka det rörde sig om. Hon blev genast avundsjuk på hur smidigt hon gled av kvasten. Flera av pojkarna i publiken busvisslade, men flickan verkade inte bry sig om dem. Hon gick fram till Ginny med bestämda steg och rynkad panna. "Ja. Du visslade."

Ginny var inte beredd på det bryska tonläget, men hon fortsatte som om hon inte hört det. "Ja, ähm. Jag tänkte bara fråga om du är med och provspelar för laget?"

Flickan knyckte på axeln. "Ja, du ropade ju nästa."

"Ja, det gjorde jag visst." Ginny var inte helt överförtjust i flickans attityd. Men om hon alltid flög lika bra som hon gjort idag, övervägde fördelarna nackdelarna rejält.

"Så?" Flickan höjde på ena ögonbrynet och stirrade på Ginny. "Ska du skicka iväg mig som du gjort med dem tidigare, eller får jag platsen?"

"Söker du som Sökare?" Ginny tog upp pennan och pappret hon höll i handen.

"Japp. Har alltid spelat som det, kommer nog alltid att göra det också." Hon höjde stolt på huvudet. Det svarta axellånga håret vajade i vinden.

"Vad heter du?"

"Agnes Griffiths." Ginny krafsade ned det på lappen. "Sjätte året."

Demelza stack fram huvudet bakom Ginnys axel. "Sa du Griffiths? Du råkar inte vara släkt med Glynnis Griffiths?"

Agnes rynkade näsan. Hon hade tydligen fått den frågan tidigare. "Jo, det är min farmor."

Demelza pep till och kramade Ginnys axel hårt. "Det är typ min största idol! Hon var ju med i Holyhead Harpies när dem vann över Heidelberg Harriers 1953! Jag har hela den matchen memorerad!"

Agnes såg förundrat på henne. "Den matchen var en vecka lång. Herregud, har du inget liv överhuvudtaget?"

Ginny snörpte ihop munnen. Ingen fick snäsa åt Demelza så där. Bra spelare eller inte, vissa saker var viktigare än Quidditch. "Säg inte så till henne. Be om ursäkt!"

Agnes höjde upp armarna för att visa att hon gav sig. "Det var inte meningen att göra någon arg." Hon vände sig mot Demelza. "Jag är ledsen om jag sårade dig." Ginny tyckte inte hon såg ett dugg ledsen ut.

"Det är okej. Du har rätt, jag kan inte säga att jag har så mycket liv. Det är bara Ginny som är lite överbeskyddande." Demelza log mot Agnes och nöp Ginnys arm.

"Så, får jag platsen?" Agnes la armarna i kors över bröstet och väntade otåligt på ett svar.

"Vänta lite." Demelza nöp Ginny igen. "Aj!" Hon gav Ginny en mycket menande blick och drog bort med henne från dem andra.

Demelza vände sig tvärt och vände sig mot henne. "Du måste ge henne platsen. Fort innan hon ändrar sig."

Ginny suckade och rynkade pannan. "Men du hör ju hur hon är! Hon var jätteotrevlig mot dig. Och mig! Jag vill inte ha en sån i mitt lag!"

"Men hon flyger som en jag vet inte vad! Med henne har vi en chans att vinna pokalen, Ginny!" Demelzas ögon lyste upp vid tanken på det.

Ginny skakade på huvudet. "Ibland undrar jag varför vi inte valde dig till kapten istället."

Demelza log, hon visste att hon hade vunnit. "För att du gör det bättre, du vet bara inte om det. Kom nu." Hon grep tag i Ginnys arm igen och drog tillbaka henne till platsen där Agnes stod och väntade. Flera elever hade rört sig närmare och stod i en halvcirkel runt dem för att se vad som nu skulle hända.

Ginny räckte fram handen mot Agnes. "Välkommen till laget." Agnes log och tog hennes hand.

Att hitta en Vaktare var mycket lättare än Ginny trott. I och för sig var inte utbudet så jättestort, då bara en handfull dykt upp. Men hon lyckades faktiskt hitta en, som hon var rätt säker på var en oslipad diamant.

Buster Lewis hette han, och var femteårselev. Men han var stor och lång, och påminde lika mycket om ett troll som Crabbe och Goyle någonsin gjort. Även om han heller inte sa särskilt mycket, så var han väldigt duktig på att fånga bollar. Dessutom, som Demelza så fint hade sagt, så skulle han nog med sin kropp kunna täcka åtminstone två av tre målstolpar.

Ny OC! Vad tycker ni om henne? Ni kommer ha mer med Agnes att göra i framtiden, så mycket kan jag säga. Nu vet du vad det är dags för, just det recension!