Jag är tillbaka! Yay! Helt otroligt, jag landade med flyget klockan typ ett i natt, och redan är ett nytt kapitel upplagt. Nästan värt en applåd tycker jag. Jag har ju till och med hunnit jobba idag. :P
England var heaven om det är nån som undrar. Jag höll på att dö av en iiiip-attack några gånger (typ på Leicester Square, Robert Pattinsons gamla häng ställe... Sorry Sara). Måste åka tillbaka dit. Snart. Ska bara tjäna ihop lite pengar först.
Disclaimer: Jag äger inte Harry Potter. Jag har bara roligt på hans bekostnad *evil laughter* (Skojar bara, fluffet kommer snart. Typ i nästa kapitel) :D
September flöt obemärkt in i Oktober. Den nya månaden innehöll inget nytt för Ginny, mer än längtan att den snart skulle vara över. Den 24:e, och med den Hogsmeade besöket, kunde inte komma fortare.
Precis som Ginny skrivit i sitt första brev till Harry, tog lektionerna upp allt mer av hennes tid och tankar.
Trolldryckslektionerna var en ständig pina. Ginny satt så långt ifrån Daphne som möjligt, vilket var svårt, då de fortfarande var tvungna att dela bänk. Professor Otari verkade inte vara den som ansåg att ett gräl var anledning nog att ändra på bordsplaceringarna. Men hon hade fortfarande ett extra vakande öga på Ginny, och det kändes som om professorn väntade sig att något liknande skulle hända igen.
Hon hade ingen aning om att Ginny äntligen hittat ett sätt att kanalisera sina överflödiga känslor - hårda Quidditchpass. Ginny hade aldrig haft bättre kontroll på sitt humör. I alla fall inte så här länge utan Harry. Han var annars det bästa sättet att släppa på spänningen med. Funkade varje gång, helt smärtfritt. Vilket man inte riktigt kan säga det samma om träningspassen. Ginny klättrade återigen mödosamt uppför de sista trapporna till sin sovsal, helt utpumpad, och med värk över hela kroppen, från det senaste passet. Fortfarande värt besväret, dock. För Ginny somnade bums, och sov som en stock hela natten, utan en enda obehaglig dröm.
För Harry däremot innebar Oktober början på något nytt; Aurorutbildning.
Morgonen den 14:e oktober grydde stormig och iskall. Himlen var stålgrå och det hängde regn i luften.
"Tur att vi inte kommer behöva vara ute idag" sa Ron och drack upp den sista slurken av sitt morgonkaffe. "Första dagen brukar ju bara vara upprop och sånt." Harry böjde sig fram för att sno åt sig Quidditch-delen av the Prophet (den enda del han läste för nöjets skull).
"Jo, du har nog rätt." sa Harry medan ögnade igenom första sidan. "Vi tar flampulver va? Så slipper vi bli blöta." Klockan ovanför spisen ringde och de båda tittade upp. "Oj, det är nog bäst vi sticker." De båda reste sig upp och med en sväng med sin trollstav dukade Harry av bordet.
När de kom fram till ministeriet stod redan en grupp på ett tiotal personer vid Atriumet. Harry kände igen Robards bland de och de gick bort mot församlingen. Varken Harry eller Ron hade väntat sig att så många redan skulle vara här, de skulle trots allt inte vara här förrän om tio minuter. Men som de slöt upp med de andra, såg Robard sig omkring och harklade sig sedan.
"Ja, nu när alla är här, är det väl lika bra vi sätter igång." Han såg på de alla i tur och ordning med sina isblå ögon. De andra hade ställt upp sig på en linje och Harry och Ron gjorde likadant. Robards gick fram och tillbaka med händerna bakom ryggen när han talade.
"De som tror att de kommit hit för att leka bort tiden har kommit fel. Att vara auror innebär ett stort ansvar och det minsta felsteg från er sida kan komma att kosta andra livet. Ni kommer att vistas i den tuffaste terrängen, slåss mot världens ohyggligaste varelser samt hjälpa till att fria världen från farliga individer. Det är min plikt som er Instruktör och tränare att se till att ni klarar er igenom detta med livet i behåll. Men ni ska inte tro att det här är ett riskfritt arbete. Ni kan inte förvänta er att lugnt kunna luta er tillbaka på ett kontor nio till fem. Att vara auror är mer en livsstil än ett vanligt jobb. Att vara auror innebär att man tänjer på de vanliga gränserna av en utbildning och att man är villig att ta ett steg längre. En aurors viktigaste regel är att ALLTID vara beredd." Han artikulerade det sista så mycket att saliv sprutade ur hans mun och fastnade i hans mustasch samt i ansiktet på en ung häxa, som dock inte ens blinkade.
Robards fortsatte i samma anda predika för dem, om de faror och risker som de skulle mötas av, i ytterligare tjugo minuter. Sen drog han fram sin trollstav och frammanade en säck ur tomma intet. Han hällde ut säckens innehåll på golvet. En mängd olika föremål föll ut på golvet med ett dovt dunk. Där fanns gamla plastflaskor, en cykelpump, en trasig spegel och en massa annat mugglarskräp.
"Dagens övning" fortsatte Robards, nu med en mycket muntrare röst. "Flyttnycklar! Dela upp er två och två. Ni får dela upp er själva idag, men vänj er inte vid det. En auror ska kunna arbeta med vem som helst och ni kommer att bli betygssatta på er samarbetsförmåga. Sådär, skynda på, om det här var verklighet skulle oskyldiga redan dött. Varje flyttnyckel kommer att ta er till olika ställen. Väl på plats vill jag att ni hittar en sån här." Han höll upp en liten bricka med ministeriets sigill på. "Där står era nästa instruktioner. Följ dem och ni är färdiga för dagen. Flyttnycklarna går om trettio sekunder, så var beredda nu."
Harry och Ron ställde sig med varsin hand kring en gammal vattenkanna. Harry hade en dålig känsla av det här. Varken han eller Ron hade med sig sina mantlar. Deras tunna klädnader skulle inte värma de länge ute i stormen. "Det här kommer bli en lång dag" tänkte Harry när han kände det välbekanta rycket bakom naveln.
Flyttnyckeln tog Harry och Ron till en öde hed, mitt ute i ingenstans. En dimma låg runt dem och regnet föll tätt och kallt från himlen. Länge kändes det som om de aldrig skulle finna den lilla brickan, men av en ren slump råkade Ron finna den invid roten av en gammal idegran. På den stod det att de skulle transferera tillbaka till aurorkontoret. Där stod en munter Robards och väntade på dem.
Han satt vid sitt skrivbord när dem med ett plopp dök upp från tomma intet. Han skrattade åt deras blöta kläder där de stod och bildade stora pölar på golvet. "Jag är ledsen pojkar. Men jag brukar alltid börja med att skrämma upp mina nya rekryter lite. Jag anser att en riktig rivstart är den bästa. Och nu kanske ni kommer ihåg att alltid ta med er en extra mantel. Men grattis, ni kom på andra plats. Iväg med er och torka så börjar den riktiga utbildningen imorgon." Harry och Ron hörde honom skratta högt när de gick ut genom dörren.
"Visste du att det bara var på låtsats?" frågade Ron Harry medan de torkade sig med sina trollstavar i vänthallen.
"Om jag hade det, skulle jag då ha gått igenom det där kärret för att komma bort till den där busken där du tyckte du såg något glansigt." Harry hade fortfarande inte riktigt förlåtit honom för det ännu, även om han var lite mer vänligt inställd mot honom nu när han var torr.
Väl hemma på Grimaldiplan bar Krake stora brickor med varmt te och smörgåsar som han fyllde på flera gånger om. När de satt hemma framför brasan med mat och varmt te i magen kunde de skämta om dagen. Hermione kom över på kvällen precis som hon brukade. Hon förebrådde de för att inte ha varit bättre förberedda.
"Man kan ju tänka att alla era tidigare eskapader gjort att ni vant er vid att vara beredd på det oväntade." Hon såg mest på Ron när hon sa det, och han la armen runt hennes axel.
Ron bara skrattade. "Men nu fanns ju inte du där som kunde påminna oss om det. Jag tror du får börja komma över på mornarna också, så att du kan se till att vi har allt med oss." Hermione höjde på ena ögonbrynet.
"Att se efter dig Ron skulle nog ta mer än några timmar på morgonen. Det är en heltidssyssla, minst. Jag skulle aldrig komma härifrån." Hon kunde inte dölja ett leende när hon sa det sista, och Ron följde hennes exempel.
Han kysste toppen på hennes näsa. "Inte mig emot."
Harry harklade sig, de hade verkat glömma bort att han fortfarande fanns i samma rum. Ron lutade sig tillbaka i soffan, med armen fortfarande om Hermione. Han såg mycket belåten ut. Men Harry tog det som en signal att han kanske borde dra sig tillbaka. "Stannar du över eller, Hermione?" frågade han. Hermione såg på Ron och nickade sen. "Då ses vi imorgon då. Jag tar och lägger mig." Harry reste sig upp.
"God natt Harry." sa Hermione utan att se på honom. Ron höjde bara handen till hälsning, med blicken låst med Hermiones.
Harry skyndade sig uppför trappan för att slippa höra vad de pratade om. Att vara ensam i huset med två förälskade tonåringar, var värre tortyr än man kan föreställa sig. Han stängde dörren bakom sig och satte sig sen vid sitt skrivbord. Han drog fram en bit pergament och en fjäderpenna, för att skriva ett brev till Ginny. Han hade fått ett långt brev från henne dagen innan.
En tanke slog honom. Det var bara tio dagar kvar tills de skulle träffas i Hogsmeade. Hans hjärta tog ett skutt i bröstet på honom. Tio dagar skulle han väl klara. Men han var inte så bra på att vänta. Och vänta var han tvungen att göra. Men, det kanske är som man säger, den som väntar på något gott…
Som sagt, den som väntar på något gott... Ni väntar på ett nytt kapitel, och jag på recensioner. Vad sägs om att ni ger mig det jag vill ha, så får ni det ni vill ha tillbaks? Är det rättvist? Jag fick faktiskt med lite RonxHermione fluff där också. Det är väl värt lite. Och vad tycker ni om Robards? Det är inte min bästa att skriva om Auror saker, men det har blivit lite lättare. Nu vill jag ha lite feedback!
Btw, den här ficen är snart uppe i 3000 hits. Är det mycket begärt om jag vill ha typ 70 recensioner efter det här kapitlet? Eller är jag girig nu?
Tack alla som kommenterat, ni är bäst! 3