Innan ni säger nåt, jag vet att jag lovade att lägga upp det här kapitlet i fredags. Men det var nån bugg på sidan eller nåt, för det gick inte att ladda upp några filer. Och sen sov jag hos en kompis igår, så jag hade inte tillgång till min dator. Men, frukta inte, här kommer det äntligen!

Jag var inte övernöjd med det här kapitlet när jag skrev det. Det ville sig inte riktigt som jag ville. Men när jag korr. läste det kändes det lite bättre. Det var väl tur att det var så och inte tvärtom. Men jag ber om ursäkt ifall Ginny är lite OoC idag.

Hogsmeade part II

"Harry." De satt på gräset. Harry lutade sig mot ett träd, och Ginny satt mellan hans ben, med ryggen mot hans bröst. Precis som de suttit så många gånger tidigare. Två tomma pappersmuggar som tidigare innehållit kaffe låg bredvid dem. Ginny lekte med hans fingrar.

"Mmm." Ginny sneglade på honom, med huvudet på sned.

"Tänker du någonsin på framtiden?" Hon flyttade sig så att de satt med ansiktena mot varandra.

"Det beror lite på. När jag är med dig är det svårt att tänka på något annat än dig. Att tänka alls faktiskt. Och när jag inte är med dig, så tänker jag bara på när jag får se dig igen."

Ginny rynkade pannan. "Haha, jättekul." Hennes röst dröp av ironi.

Harry höjde på händerna, och spelade störd över att hon inte trodde honom. "Det är sant!" Förstod hon inte hur hon påverkade honom. Att varenda tanke han hade på något sätt kunde dras mot henne? Hon var centret i hans universum, allt snurrade kring henne. Hon var solen, som gav honom livet. Förstod hon inte det?

"Men det var inte så jag menar. Tänker du någonsin på oss?" Hon la handen på hans bröst. Harry svalde och hoppades att hon inte skulle känna hur hårt hjärtat slog i bröstet på honom. Men hon fortsatte helt obemärkt. "Hur vi kommer ha det i framtiden? Efter skolan och så?" Hon pillade på en av knapparna på hans skjorta. Harry var tvungen att svälja igen, denna gång som en ursäkt för att kunna tänka en klar tanke.

"En sak är jag säker på. En framtid utan dig är ingen framtid alls." Ginnys ögon lämnade genast hans knapp, och hennes hand frös till. Harry tackade sin lyckliga stjärna. Ginny log mot honom igen, och strök handen över hans kind.

Hon la huvudet på sned, och funderade ett tag, innan hon sa. "Tror du vi kommer ha barn?"

Harry ryckte på axeln. "Ja, varför inte?" Hans hjärta slog dubbelt så snabbt vid blotta tanken.

Ginny bet sig i läppen. Harry kände en plötslig lust att dra henne intill sig så att han kunde göra detsamma. Innan han höll fullfölja sin tanke, sa hon. "Vet du, jag har inte sagt det till dig. Men jag tror du kommer bli en jättebra pappa." Harry höjde på ena ögonbrynet. "Jag såg det direkt när du var tillsammans med Teddy på Remus och Tonks begravning." Hon fnissade till och log. "Men risken finns att de nog kommer köra ganska mycket med dig. Du kan vara lite av en toffla ibland, Harry. I alla fall mot de du gillar." Harry kunde inte låta bli att le stort åt det. Han skrattade till och lutade sin panna mot hennes.

"Du menar det? Ja, du får väl se till att uppfostra dem väl, så att de vet hur de ska få sin vilja fram. För det finns nog inte någon annan än du, Ginny, som skulle klassa mig som toffla." Han skakade på huvudet och skrattade igen. Om Ron hade hört det där… Men Harry var nog ganska glad att Ron inte var här, vid lite närmare eftertanke.

"Äh, de kan inte de rätta knepen bara." Ginny log busigt, och drog fingrarna över det känsliga området precis nedanför hans nacke. Håren på Harrys armar reste sig upp. Ginny log, tydligen nöjd över att känna till knepen, som hon så fint uttryckt det.

Harry la handen över hennes kind. "Jag älskar dem bara inte lika mycket som jag älskar dig." Ginny rodnade en oemotståndlig rödrosa färg. "Och om våra barn blir det minsta lika dig, så kommer jag nog vara en toffla för dem också." Det drog i mungiporna på honom. Men Ginny blev plötsligt allvarlig.

Hon rynkade på näsan, och vände bort blicken. "Men stackars de barn som får mig till mamma."

Harry såg förvånat på henne. Han hade aldrig hört henne säga något med så lite självförtroende tidigare. Det här var en helt ny sida av henne, en som han inte kände. Men på ett ögonblick hade han lovat sig själv att han skulle göra sitt yttersta för att råda bot på det. Han ville aldrig höra henne klaga på sig själv igen. "Vad får dig att säga så?" Han la handen under hennes haka, och tvingade henne att möta hans blick.

"Seriöst, Harry." Hon såg allvarligt på honom, som om det hela var alldeles uppenbart. "Jag kan inte laga något som inte innehåller socker. Barnet kommer ena lida av ständig sockerchock, alternativt dö av näringsbrist. Låter det som något en bra mamma gör?" Alltid likt Ginny, att försöka skämta bort det. Men det hon sa störde honom lite. Hade hon börjat jämföra sig med sin mamma? För hon förstod väl att han absolut inte krävde något sånt av henne. Hon har sagt att hon älskar honom, och det är mer än han någonsin kunde begära.

"Jag kan inte heller det där, Gin. Men vi har en husalf. Det är inga problem." Han drog handen upp och ned längs hennes överarm, som en lugnande gest. Orden verkade hjälpt lite, för Ginny log mot honom igen.

"Du har rätt." Hon log och sjönk tillbaka mot hans bröst. "Och vi ska bo på Grimmaldiplan. Tänk dig det Harry, ett helt eget hus för oss själva. Utan någon som tränger sig på och stör. Du kommer bli Auror, och jag, jag blir Quidditchproffs, och turnerar över hela världen!" Hans hjärta sjöng av lycka över det hon sa. Hon hade precis målat upp det liv han alltid drömt om. Alltid, i den bemärkelsen sen han träffade henne. Hans liv innan dess ville han helst mer eller mindre glömma bort. Men det fanns hål i den perfekta drömmen.

"Men då kommer vi inte ses så mycket. Jag kan inte följa med dig om jag är Auror." Harry var först rädd att han hade förstörd stämningen med sin negativa kommentar. Men Ginny verkade vara tillbaka till sitt vanliga jag.

Hon slog låtsat irriterat till honom på axeln. "Äh, stör inte min dagdröm nu. Vi löser det på något sätt. Bara vi är tillsammans, klarar vi allt." Harry kysste toppen på hennes huvud.

"Det är en bra dröm." Ginny böjde på nacken och kysste hans läppar.

"Tror du vi kan få det så, Harry?" Hon bet sig i läppen igen, och Harry fick återigen den där lusten att göra detsamma. Det var inte hans fel att hennes läppar såg alldeles för frestande ut.

Men han stod emot, och la istället sina armar omkring henne. "Jag ska göra mitt bästa, Ginny." Han kände hur hon rös till. "Fryser du?" frågade han oroligt.

"Nej, det är ingen fara. Du håller mig varm." svarade hon och kröp närmare mot hans bröst.

Harry stök handen över hennes hår, och förundrades över hur mjukt det var. "Hur går det med Qudditchträningen?"

Hon ryckte lite på ena axeln. "Åh, du vet, den gamla vanliga. Det finns alltid någon i laget som tror den vet bättre än kaptenen." Hon såg upp på honom när hon sa det sista.

"Har du fortfarande problem med Agnes?" Han mindes hennes tidigare brev. Han var väldigt frestad att tala lite med henne, och göra det klart för henne att Ginny inte var någon att bråka med. Men han var säker på att hon inte skulle låta honom göra det. Något sade honom att hon nog redan gjort det ganska klart för Agnes själv.

"Ska vi slå vad? Om inte Demelza hotat med att säga upp all bekantskap med mig, inklusive starta en kampanj för att få mig avsatt ifall jag sparkade ut henne från laget, hade jag gjort det för länge sen. Hon är bara så otrevlig!" Hon höjde handen och knöt den i luften.

"Vill du att jag ska tala med henne?"

Precis som han gissat stirrade hon bara på honom, lätt irriterat. "Äh, lägg av, det är inte 30-talet vi lever i, och du är ingen maffialedare. Förresten tror jag inte att hon skulle bry sig så mycket om dig om du kom och prata med henne." Hon slog ned blicken och lutade sig mot Harrys bröst igen.

"Va?" utbrast Harry i låtsad förvåning. "Är hon inte medlem i min fanclub?"

Ginny reste genast på sig och snörpte på munnen. "Du börjar få en ordentlig uppförsbacke, Harry." Han skrattade och smekte handen över hennes kind.

"Förlåt. Så, vad hade du tänkt göra åt saken då?" Hon bet sig i läppen och funderade en stund innan hon svarade.

"Jag vet inte. Vi har vår första match nästa vecka. Jag hoppas väl att det ska lösa sig innan dess. Men det är ännu en sak att inte se fram emot. Det har tydligen anordnats någon liten festliknande grej efter matchen, för alla utom Slyterinarna. Suck." Hon lutade sig trött tillbaka mot hans bröst.

"Varför säger du så? Jag trodde du gillade fester."

Hon såg förvånat på honom. "Tycker du att jag ska se fram emot en massa berusade tonåringar som gör bort sig? Dessutom kommer inte du vara där." Han blev varm i bröstet av hennes ord. Han kunde inte hjälpa att han höll med. En fest, vilken tillställning som helst, tappade all sin charm om han visste att hon inte skulle vara där.

Eftermiddagen började gå mot sitt slut. Det hade börjat blåsa, och det rasslade i löven som fortfarande satt kvar på träden. Skymningen föll sakta över dem, och med den det stundande avskedet. Harry kramade om henne hårdare, och begravde ansiktet i hennes hår. Han andades in hennes doft, så att han kunde minnas den tills de sågs igen.

Efter ett tag kunde Harry inte längre undgå att ställa den oundvikliga frågan. "Det börjar bli mörkt. När måste du vara tillbaka?" Ginny såg upp, och rynkade pannan när hon såg hur mörkt det hade blivit.

"Snart. Men vi pratar inte om det."

Han höjde på ögonbrynen. "Vad vill du göra då?" Knappt hade han sagt det förrän Ginny pressade sina läppar mot hans. "Dum fråga kanske." Ginny fnös och kysste honom igen.

När Harry kom tillbaka till Grimmaldiplan, fortfarande alldeles pirrig efter sitt möte med Ginny, fick han en underlig känsla i magen. Det kändes som om någon iakttog honom.

Han drog genast fram trollstaven, och snurrade runt i mörkret. Hans känsla var berättigad.

Någon stod och väntade utanför nummer tolv. Någon iförd en lång svart mantel, och en huva som täckte hans ansikte. Harry höjde trollstaven, beredd för strid. Adrenalinet pumpade i ådrorna på honom. Tiden verkade röra sig långsammare än vanligt, och den svarta figuren gick sakta emot honom.

Dum dum dum! Cliffhanger! Det var väl länge sen? Nästa kapitel ligger färdigskrivet. Se till att lämna några recensioner så kommer det upp snabbare! Och ni får gärna gissa vem det är som kommer. Men, det är nog ganska uppenbart, om jag får säga det själv. :P