Nytt kapitel! Tjohoo! Ledsen att det inte kommit tidigare. Jag har varit helt snurrig efter i torsdags, ni vet, releasen av "Tales of Beedle the Bard". Gick upp typ klockan 3 för att köa utanför sciense-fiction bokhandeln i Gamla Stan. Nån annan som var där? Kanske sågs vi? Jag hade en vit t-shirt utanför min jacka med en massa saker skrivna på. Och jag var med och fixade "The Mysterious Ticking Noise" grejen. Nån som minns?
Iaf, kom ni ihåg vad som hände i förra kapitlet? Om inte, bör ni kanske läsa om slutet. Och nu, tillbaka till Ginny!
Disclaimer: Jag äger inte Harry Potter. Eller Twilight. Eller några av dess karaktärer. Suck.
Hela världen tycktes snurra. Allting rörde sig i ultrarapid runt om henne, samtidigt som hennes hjärna verkade ha fryst till is. Hon såg ned i sitt glas. Vad det än var i det, så var det inte pumpajuice. Hon tog en klunk till, och tömde glaset. Hon rynkade näsan när vätskan brände henne i halsen. Hon såg sig om i rummet. Vad var det hon skulle göra? Jo, just det, hitta Demelza.
Demelza hade försvunnit med Jasper för flera timmar sen, för att göra Gud vet vad. Vilket hade lämnat Ginny ensam med alla dräggiga ungdomar Hogwarts hade att erbjuda. Så för att klara det hade hon kanske tagit en drink eller två för mycket. Att hon bara kunnat gå upp till sin sovsal igen var en tanke som slog henne först senare. Men nu skulle hon hitta Demelza. Ginny skannade av rummet igen.
Allt var verkade lite suddigt. Hon skakade huvudet för att få blicken att klarna. Men det var ingen bra idé. Rummet snurrade ännu värre än förut. Hon tog tag i det närmsta hon hittade, innan hon ramlade.
Ett par starka armar tog tag i henne runt midjan och drog ned henne. Av någon anledning var det något som var väldigt kul, och Ginny började skratta okontrollerat. Hon la armarna kring vem det nu var som hon satt i knäet på, och fnittrade som en galning. Varma händer rörde sig ivrigt upp och ned längs ryggen på henne. En stark doft av svett blandat med alkohol svepte över henne. Hon kände sig lätt illamående. Hon svalde och drog sig bakåt. Hon måste ha frisk luft. Men innan hon hunnit resa sig upp, grep ett par starka händer tag om hennes ansikte och drog henne neråt igen. Hennes hjärna verkade helt bortkopplad från resten av kroppen. Ivriga läppar pressades mot hennes och ett par händer la sig kring hennes huvud och pressade henne närmare.
Hennes hjärna skrek åt henne att göra något. Men Ginnys kropp verkade ha frusit, hon kunde inte röra sig. I vilket fall hade hon nog inte kunnat göra sig fri från de starka armar som slingrat sig runt henne. Hon var fast i en bur av svett- och alkohol. Hon svalde för att inte kräkas. Hennes läppar pressades upp och vem det nu var som anföll henne fördjupade kyssen.
Nu reagerade Ginnys kropp äntligen. Hon slet med stor möda bort läpparna och försökte ställa sig upp igen. Men han hade fortfarande armarna kvar kring hennes midja, och höll kvar henne på plats. "Släpp mig." sluddrade hon fram, men han verkade inte höra något. Han lämnade ett spår av våta kyssar längs hennes hals, och ner över hennes nyckelben. Ginnys hjärta bultade i panik i hennes bröst. Hon försökte dra undan hans händer, som nu börjat röra sig upp under hennes tröja. Men han var mycket starkare än henne.
"Du hörde henne. Bort med händerna!" Vem det än var som sagt det, gjorde ett bra jobb, för Ginny kände hur hans grepp lossnade och hon stapplade baklänges bort från honom. Agnes tog tag runt hennes arm och stödde henne. "Mår du bra?"
"Ja då." Gínny blinkade och försökte fokusera blicken. Hon svalde tillbaka illamåendet igen. "Jag behöver bara lite frisk luft." Agnes la armen runt Ginnys midja och drog med henne genom det fullproppade uppehållsrummet.
Hon kände kylig kvällsluft mot sin kind. Hon kvicknade genast till och drog in stora mängder, lät den fylla hennes lungor. För varje andetag försvann minnet av varma händer över hennes kropp. Hon satte sig ned och lade armarna kring sina knän. Agnes satte sig bredvid henne. Hon höjde på ena handen, och tvekade först innan hon la den lätt på Ginnys axel. "Är du okej?"
"Nu är jag det. Tack. För det där borta." Ginny lutade huvudet mot knäna och såg på Agnes.
Agnes ryckte på axlarna. "Ingen orsak. Du såg ut som om du behövde lite hjälp." Ginny blundade. Hon var så trött att hon lätt kunde somna här.
"Varför gjorde du det egentligen?" Ginny rynkade pannan och såg undrande på Agnes. "Jag trodde inte du gillade mig."
Agnes såg bara på henne, med blankt ansikte. "Det har jag aldrig sagt." sa hon tyst.
Ginny knep ihop ögonen igen. "Snälla, du kan fråga vem som helst i laget. Vi brukar inte komma så jättebra överens."
Agnes log ett halvt leende. "Det kanske är sant. Men jag har aldrig sagt att jag inte gillade dig."
Kunde hon bara sluta vara så kryptiskt. En dov huvudvärk hade redan börjat plåga henne. Och rummet hade inte riktigt slutat snurra än. Hon orkade inte bråka. "Du behövde inte säga det. Det var ganska lätt att se det på dig. Ända sen vi sågs första gången har vi aldrig gjort annat än bråka."
Agnes flyttade närmre Ginny. "Det är sant. Men det betyder fortfarande inte att jag inte gillar dig."
Ginnys hjärna var fortfarande lätt bedövad. Det var därför inte konstigt att det tog ett tag för henne att förstå vad som hände när Agnes lutade sig närmare henne och försiktigt nuddade hennes läppar med sina.
Ginny reste sig hastigt upp. Huvudet snurrade fortfarande, men det struntade hon i. Hon vände sig om och skyndade så snabbt hon kunde tillbaka. Hon hade inte hunnit långt förrän hon kände en hand på sin axel.
Agnes stod stilla och såg på henne, de stora blågrå ögonen glansiga. "Jag är ledsen. Jag vet inte varför jag gjorde så där. Jag lovar att jag inte ska göra om det."
"Agnes…" Ginny visste inte vad hon skulle säga. Vart var Hermione när man verkligen behövde henne. "Jag är ledsen om jag gjort något som fått dig att tro att… Jag har en pojkvän, Agnes." Usch, orden lät till och med värre utanför hennes huvud.
"Jag vet det. Men det ändrar inte hur jag känner för dig Ginny." Agnes tog hennes hand i sin och lekte med hennes fingrar. "Jag tror jag fallit för dig, Ginny." Agnes såg inte på henne, utan fortsatte stirra på hennes hand. "Ända sen den där dagen på Quidditchplanen har jag tyckt att du är den vackraste kvinnan jag sett. Med vindrufsigt hår," Hon log för sig själv. "och särskilt när du är arg." Agnes höjde blicken och mötte Ginnys ögon. "Du har så mycket ruter i dig. Jag beundrar det." En ensam tår gled nedför hennes kind. "Jag vet att du inte känner likadant. Jag ville bara att du skulle veta."
"Jag tycker jättemycket om dig, Agnes." Ginny la handen på hennes axel för att trösta henne. "Men inte på det sättet. Hade jag varit…" Ginny tvekade på ordet.
"Lesbisk?" fyllde Agnes i.
"Hade du varit den första jag skulle vända mig till." Ginny pressade fram ett leende.
Agnes log tillbaka. "Seriöst? Sluta retas med mig."
"Nej, jag menar allvar. Jag menar, du spelar Quidditch, och är bra på det. Hur många tjejer kan säga det? Och kan skrämma bort en hel grupp tonårspojkar med en enda blick. Det är verkligen ingen dålig egenskap."
"Som om du skulle behöva hjälp med något sånt. Du kan klara dig själv ganska bra." Agnes vände bort huvudet och såg ned i marken.
"Har du träffat mina bröder? Skämt åsido, jag är… smickrad antar jag." Ginny kände själv hur hon rodnade. "Gud, jag är så dålig på det här." Hon drog handen frustrerat genom håret. Agnes la sin hand över hennes.
"Det är okej, jag lovar. Jag visste att det skulle bli såhär. Vi glömmer att vi någonsin haft det här samtalet. Ska vi säga att vi är tillbaka som vanligt på måndag?" Agnes sträckte fram handen. Ginny höjde på ena ögonbrynet. "Jag har biljetter till Harpies match på söndag."
"Jaha." Ginny tog hennes hand. Hon var lite osäker på om hon skulle le eller inte. Hela den här situationen var för absurd för hennes huvud att ta in. Särskilt inte i dess nuvarande snurriga tillstånd.
Nån som hängde med på slutet? Kanske kom det plötsligt för några, men det finns faktiskt små hintar i flera kapitel.
Är det inte underbart med lite drama äntligen! Yay! Mer kommer. Nu är det inte bara FWP längre! Iiiip!
Kommentarer får mig att skriva snabbare... :P