Jag ber om ursäkt för att kapitlet har dröjt något. Men jag kan bara säga att jag varit upptagen. Men julklappsinhandling och sånt. Sen har jag jobbat på en ny fic, "First Night Apart" (hahah, lite promo för den :P) så det har tagit upp lite av min tid. Aja, här är det i alla fall. Håll till godo!

Disclaimer: Nej, jag äger inte Harry Potter. Hur många gånger måste jag påpeka det? Jag kommer bli deprimerad!

Ginny höll handen över ansiktet, och kikade bara ut genom en smal springa mellan ring- och lillfingret. Det var bra av två anledningar. Dels skyddades hennes känsliga ögon mot det skarpa solljuset från den mulna himlen. Sen slapp hon se alla ögon stirra på henne medan hon gick upp längs bänkarna i Stora Salen. Hon såg precis tillräckligt mycket för att undvika att snubbla, och för att skymta Neville som glatt vinkade till sig henne från sin plats vid Gryffindorbordet.

Hon satt sig bredvid honom och sjönk fullständigt ihop över bordet. Hon begravde huvudet i armarna. Neville verkade vara på strålande humör. "God morgon sömntuta! Luna och jag var rädda att dött eller nåt."

"Ugh." Kanske hade det varit skönare om hon gjort det. Hon stönade mentalt igen. Det gjorde för ont att göra det på riktigt.

Neville la sin hand på hennes axel. "Hade du inte kul igår?"

Ginny såg ofrivilligt upp. "Var inte du där?" Hon höjde på ögonbrynet, glad över att den lilla rörelsen inte gjorde allt för ont.

"Jo, men jag gick lite tidigare. Fester är inte direkt min grej." Neville ryckte på axlarna och såg diskret bort mot Luna. Eller, det var nog menat att det skulle vara diskret. Men till och med i sitt tillstånd kunde Ginny se igenom det direkt.

"Inte min heller, längre." Hon stönade och sjönk ihop igen.

"Demelza berättade vad som hände igår. Du kanske borde ta det lite lugnade nästa gång." Neville la en tröstande hand på hennes rygg. Var han tvungen att ta upp det, hon mådde redan uselt. Att prata om det var bara som att strö salt i såren.

"Du säger det?" Ginny kisade och såg sig omkring. "Var är hon förresten?"

Neville snörpte på munnen och svarade något irriterat. "Hon är ute med den där Ravenclawkaptenen…" Han viftade med handen i luften.

"Jasper." Sköt Luna in. Hon hade suttit tyst fram tills nu. Neville stirrade förvånat på henne, men fortsatte sen så obemärkt som möjligt.

"Ja, så hette han. Hon var orolig för dig, hon var inne i din sovsal tre gånger och försökte väcka dig. Men du sov som en stock." Han log, men det räckte inte hela vägen till ögonen.

Hennes huvud dunkade och hon var tvungen att blunda igen. "Det känns inte som om jag sovit nåt."

Lunas svala hand smekte bort håret från hennes panna. "Här, drick." Hon höll en kopp med något varmt och som luktade starkt av jord.

Ginny rynkade näsan. "Luna, efter igår är jag inte jättesugen på att dricka okända saker." Luna skrattade.

"Pappa har alltid sagt att te bryggt på snigelpuffsblomma hjälper mot huvudvärk." Hon ställde koppen framför Ginny.

Hon luktade tveksamt på det. Luna visslade förstrött och såg upp i taket. Inte den mest övertygande syn hon sett. Men Neville tog tag i saken igen. "Det kan ju knappast bli värre, eller hur?" sa han och sköt koppen närmare.

"Jag håller dig skyldig om det händer nåt." Ginny pekade på honom. Neville log och nickade.

Luna hade rätt, för huvudvärken släppte faktiskt något efter att hon druckit teet. Men hon hade nog hellre tagit huvudvärken när Neville drog upp precis det samtalsämne hon fruktat mest av allt.

Neville såg försiktigt på henne och drog ihop ögonbrynen. "Ginny, jag tror du borde prata med H-"

Ginny tystade honom med en blick. "Jag vet." Hon blundade. "Jag vet."

"Bli inte sur nu, men jag pratade med Djaq." Han pratade väldigt snabbt för att hon inte skulle kunna skjuta in några invändningar. "Och du kan flamma Harry från hennes rum. Jag tänkte att det var bäst om ni pratade ansikte mot ansikte."

Ginny kände det som om varenda trappsteg bar henne allt närmare sin undergång. Vad skulle Harry säga? Hon hade gjort bort sig totalt. Hon hade kysst någon annan. Eller blivit kysst snarare. Två gånger dessutom. Eller, den andra gången skulle hon hålla tyst om ända in i graven.

Den första däremot. Ginny stampade i golvet bara hon tänkte på honom. Ingen verkade minnas vem den okända mannen var. Agnes borde ha sett honom, men Ginny vill inte prata med henne just nu. Av uppenbara anledningar.

Det var absolut inte så att Ginny hade något emot homosexualitet. Visserligen var det inte så att det var något hon tänkte på särskilt ofta. Men det var inte det som fick henne att tycka situationen med Agnes var ytterst pinsam.

Det var hela den där grejen med obesvarad kärlek. Hon mindes själv hur det var och hur det kändes. Hennes år av hjärtesorg innan hon äntligen fick Harry. Hon kunde mycket väl föreställa sig hur det skulle kännas om Harry avvisat henne. Hon hade dött av skam.

Sen var det den oskyldighet som hon fått se hos Agnes. Bakom den tuffa och hårda fasaden, fanns någon med starka känslor, men ett något vacklande självförtroende. Och Ginny kände sig hemsk som varit tvungen att krossa hennes hopp.

Dessutom hade inte Agnes några nära vänner. Demelza hade berättat för Ginny att hon blivit hemskolad. Ginny kände sig som en hemsk människa. Och än hemskare skulle det bli.

Hur berättar man för sin pojkvän att man varit otrogen? Hade hon varit otrogen? Hon hade ju inte kysst honom tillbaka? Men hon hade satt sig i hans knä. Hon hade inte kunnat kontrollera sig igår. Hon hade haft alldeles för mycket att dricka. Var det en förmildrande omständighet, eller gjorde det saken värre? Det borde finnas en handbok över sånt här. Var fanns Hermione när man behövde henne?

Ginny hade kommit fram till statyn av en lång trollkarl med pipskägg och viskade lösenordet i hans öra. Hon gick uppför den dolda trappan. Upp för att möta sitt öde.

Oj vad ödesmättat det där kändes. Men nervös var hon, det var ett som var säkert.

Kanske var det därför hon tog extra lång tid på sig att gå upp för trappan. Och drog för alla gardiner - på mugglarvis. Men när det säkert inte fanns något mer hon kunde göra, visste hon att det inte gick att skjuta på det längre.

Hon hade berättat för Harry att hon skulle på fest. Och att det antagligen skulle serveras alkohol. Var han förberedd på att något sånt här skulle kunna hända? Antagligen inte.

Lågorna i spisen blev gröna. Ginny stack ned huvudet, sa vart hon skulle och kände sen den välbekanta, men o så obehagliga känslan att huvudet snurrar bort från kroppen. Tillslut slutade det att snurra och hon såg upp i köket i Grimmaldiplan.

En rolig sak bara. När jag skrev det här kapitlet så märkte jag att mitt ordbehandlingsprogram accepterade "snigelpuffsblomma". Är inte det underligt? Existerar det ordet? :S Underligt...

Snälla lämna en kommentar! De uppskattas extra mycket nu i vintermörkret! :D