Slå mig inte! *Gömmer sig bakom Edward* Jag är sååå ledsen att jag inte har uppdaterad på EVIGHETER. Men med risk att det låter som en dålig ursäkt, så har jag faktiskt haft en del privata problem. Men jag hoppas de ska lösa sig nu. Så förhoppningsvis borde jag kunna uppdatera lite oftare. Men jag kan inte lova nåt! Så här kommer det nya kapitlet. Ni kanske vill börja med att läsa om föregående, så ni minns var vi befinner oss, story wise. :)

Disclaimer Jag är inte JK Rowling. Och jag äger absolut inte Harry Potter.

Sen vill jag passa på att tacka carolineflickan som varit så snäll och betat det här kapitlet. Tack! :D

Krake gick för att hämta Harry. Ginnys hjärta dunkade i bröstet på henne. Till slut öppnades dörren och Harry kom in. "Hej." sa han och log.

"Hej." svarade hon svagt tillbaka

Harry satte sig på huk framför henne. Han höjde på ögonbrynen "Hur mår du?"

"Ugh." Harry skrattade till svar. "Sluta skratta!" Skrattet övergick till mer av ett hysteriskt fnitter. Ginny kunde inte alls se något roligt i det hela. Och sen när fnittrade Harry?

Han bet sig i läppen för att försöka se allvarlig ut. "Förlåt."

Ginny suckade. Vilken taktik var bäst? Att linda in det hela, eller att säga det rakt ut? "Harry, det är en sak jag måste berätta för dig. Men innan jag gör det måste du lova att inte överreagera." Med någon som Harry, kunde detta inte nog understrykas.

Han rynkade pannan misstänksamt. "Berätta först, så lovar jag sen."

"Sluta vara så svår." bad hon. "Jag blev ganska… äh, ganska påverkad igår" Hon kunde inte möta hans blick när hon sa det. Hon kunde föreställa sig leendet alltför väl.

"Mmm."

Plåstertaktiken var nog den bästa; snabbt och effektiv - så gör det minst ont. "Och jag - jag kysste någon."

Det var tyst en lång stund. Harry såg nästan läskig ut. Ginny såg hur hans käke var onaturligt spänd och hans nävar knutna. Han hade inte andats än. "Harry?" frågade hon försiktigt.

"Vem?" var det enda han sa.

"Jag vet inte. Jag liksom föll över honom och sen började han kyssa mig. Så blev kysst kanske är en mer korrekt beskrivning." Hon rodnade när hon sa det. Fördömda alkohol! Hon skulle aldrig mer röra något starkare än bubbeljuice. Eller ta emot något från Demelza.

Harry rynkade på ögonbrynen så mycket att de såg ut att vara sammanväxta. "Kysste eller blev kysst? Det är en ganska stor skillnad."

Ginny skrattade nervöst. "Definitivt det senare. Du skulle ha känt hur han luktade."

Harry verkade inte vara på humör för skämt. "Jag kommer dit." Han reste sig upp.

"Nej, sluta Harry. Du lovade att du inte skulle överreagera!" Paniken vällde upp i Ginnys bröst. Det var precis det här hon hade fruktat.

"Jag lovade aldrig. Och han gjorde dig illa. Han hade mage att lägga sina smutsiga händer på dig, jag borde…" Harrys röst försvann i mumlanden om exakt vad han borde göra.

"Snälla, sluta. Det var ingen fara. Agnes räddade mig." Även om Ginny avskydde att få sig själv att framstå som en jungfru i nöd, verkade det lugna Harry att någon annan varit där och skyddat hennes heder.

"Agnes?" frågade han förvånat. Bra, byta samtalsämne, byta samtalsämne. "Men jag trodde inte ni tyckte om varandra." Om sanningen skulle fram var Ginny minst lika förvånad själv.

"Tja, vi förstår varandra nu." Ginny kunde se hur Harry sakta slappnade av.

"Jag vill fortfarande komma." Han lät så liten när han sa det att Ginnys beslutsamhet vacklade.

Men hon ville inte göra någon stor sak av det här. För då kanske hennes familj skulle få reda på det. Och det var det sista hon ville. Så det var bara att stålsätta sig och stå emot viljan att få vara med Harry igen. "Snälla, nej gör inte det. Vi ses snart i alla fall." Hon log.

Harry knep ihop ögonen. "I jul, ja. Men det är två månader kvar." Han putade med underläppen på ett sånt bedårande sätt. Ginny, helt fångad i hans ögon, kunde knappt tänka klart.

Hon log igen och blinkade. "Knappt."

"Kan du inte flamma hit en stund då? Har du ätit frukost? Du kan stanna på lunch!" Han pratade lika fort som Hermione brukade göra när hon räknade upp vilka böcker hon ville läsa.

"Jag får egentligen inte ens göra det här. Jag har fått låna spisen i Djaqs rum" Hon kunde se Harry rynka pannan när hon nämnde Djaqs namn. "Och jag vill inte att hon ska komma i trubbel."

"Vad hände med hon som ansåg att regler var till för att brytas?" Harry verkade nu desperat hitta ett kryphål i hennes resonemang.

"Hon vill inte att hennes kompisar ska råka illa ut för att hon ska få flamma till ett förbjudet kärleksmöte." Orden var svåra att få fram, men Ginny visste att någon var tvungen att vara stark nu.

"Men ändå." Ginny kunde se att Harry fortfarande inte var helt övertygad om att han skulle stanna hemma.

"Hej då, Harry." Hon reste sig från sin obekväma position på golvet i Djaqs rum.

Hon höjde på ögonbrynet mot Neville. "Påminn mig igen varför du tvingade mig att berätta det för honom. Vet du hur manisk han kan bli?"

Neville ryckte på axlarna. "Ginny, tro mig, det är bättre att han hör det från dig. Såna här saker brukar alltid komma fram." Han tvekade en sekund innan han tillade. "Och svartsjuka är inget att leka med."

"Du har väl rätt. Men det var fortfarande inte roligt." Hon såg ned i golvet. Men hon kunde andas lite lättare i alla fall.

"Vem har någonsin sagt att det är det?" Neville såg bort, distraherad av sina egna tankar. Sen såg han på henne igen, och bytte ämne. "Har du kommit på vem det var förresten?"

Ginny bara skakade på huvudet. "Nej. Och det är väl lika bra. För oss båda tror jag. Han behöver inte oroa sig för min vrede. Och jag behöver inte oroa mig för min vrede."

"Låter som en bra plan. Jag tror ändå att det var den där Ravenclawslagmannen. Jag såg hur han tittade på L… jag menar dig." Neville rodnade, och lät bli att möta hennes blick.

"Neville, det är jättesnällt att du bryr dig så mycket. Men kan vi inte försöka glömma bort det här. Nu pratar vi om nåt annat. Hur går det med ditt eget kärleksliv förresten? Vi pratar ju aldrig om nåt annat än mitt. Jag känner mig som en dålig vän."

Han bara skrattade ett dystert skratt. "Skoja inte, Ginny. Du vet mycket väl hur det går."

Ginny såg oroat på honom. "Vill du att jag ska prata med henne?" Luna kunde behöva en liten knuff i rätt riktning ibland.

Neville ryckte på axlarna. "Om vad? Hon är inte intresserad. Så varför göra mig till åtlöje?" Något lyste till i hans ögon, och Ginny blev med ens mycket mer motiverad att hjälpa honom.

"Jag kan kanske använda min fantastiska övertalningsförmåga…" Hon puffade lekfullt till honom på axeln, för att lätta upp stämningen.

Han skakade bara på huvudet igen. "Det är lönlöst."

Ginny slog till honom över huvudet. "Struntprat. Hon vet inte vad hon går miste om. Jag skulle välja dig över 100 Dean. Faktum är att om det inte var för Harry…" Hon såg på honom allvarligt för att han skulle förstå att hon menade sa.

Neville log tillbaka. "Jag fattar vinken. Tack."

Efter den lilla incidenten på Halloweenfesten lugnade sig tillvaron ganska rejält för Ginny. Hennes tid var strikt uppdelat mellan lektioner, läxor och Quidditchträningar. Hermione skulle ha varit stolt.

Ginny hade först varit rädd att Harry inte lyssnat på henne. Men varken han eller någon förrymd husalf dök någonsin upp.

Hon var fortfarande inte riktigt säker på om de bråkat eller inte. Ginny hade hoppats på att få träffa Harry under Hogsmeadeutflykt i slutet av november, så att de kunde prata. Men han hade varit ute på något träningsläger i Devon, och kunde inte komma därifrån. Efter en lång rad svordomar, och en ensam kväll i uppehållsrummet, satt Ginny nu och surade tillsammans med Neville. Han verkade vara den ende som förstod henne.

Luna var lika ovetande som alltid om Nevilles känslor. Ginny hade försökt övertyga honom att berätta för henne vad han kände. Men det var som att prata med en vägg. Hon hade till och med gett honom samma råd som Hermione gett henne, att dejta andra. Men han var som sagt ännu mer envis än Ginny.

Hagrid kom fram till Ginny en morgon och frågade nästan förolämpat varför hon inte kommit och hälsat på honom på hela terminen. Ginny skämdes, och lovade komma över senare den kvällen.

Det var då som Hagrid, med ett stort leende på läpparna, berättade att han skulle ta ett förlängt jullov, för att träffa Olympe. Ginny log och kramade om honom. Han fortsatte att berätta om att han hittat den perfekta vikarien. Men Ginny lyssnade inte så noga på vad han sa.

Något som hon senare skulle ångra stort.