Jag skäms nästan för att visa mig här igen. Men nu har jag typ 6 kapitel som i princip är färdiga att läggas upp. Så det borde inte ta så lång tid innan de kommer. Ska bara korr. läsa dem först. :)

Btw, grattis Norge till ESC vinsten!

Disclaimer: Nej jag tjänar inga pengar på det här. Och jag har inget med JKR att göra. Mer än i mina drömmar.

Den julen var fler personer än någonsin samlade i Kråkboet. Hela familjen Weasley var självklart där. Charlie hade kommit på besök från Rumänien och Percy var tillbaka. Även Mrs Tonks och Ted var där. Mrs Weasley var ständigt upptagen av diverse förberedelser med dekorationer och matlagning. Harry hade en gnagande känsla av att det kunde bero på att detta var hennes första jul utan Fred. Att hålla sig sysselsatt gjorde att man inte behövde tänka så mycket.

Men det ska sägas att Kråkboet sällan sett mer festligt ut än den julen, så Mrs Weasleys umbäranden hade inte varit förgäves. Färgglada girlanger i rött och guld, hängde ned från taket, vilket fick det att kännas som om de stod i ett tält. En stor gran stod i vardagsrummet, vackert utsmyckad med glänsande röda kulor och förtrollade istappar. Den pryddes av den sedvanliga guldmålade tomtenissen högst upp. Överallt i huset svävade levande ljus, som badade rummen i ett mysigt hemtrevligt sken. Ett os av julmat låg över hela Kråkboet, och fick det att vattnas i deras munnar. Hela köket var en enda röra av mat; kalkon, skinka, potatis, pajer, fruktkaka, ja allt som hör julen till.

Harry och Ron kom till Kråkboet sent på julafton. Robards hade insisterat på att de skulle köra på som vanligt fram till slutet. Aurorjobbet försvinner ju inte bara för att det är jul! De hade tillbringat hela dagen ute i snön, för att öva sig på att sopa igen spåren efter sig. Harry och Ron hade för en gångs skull ett litet övertag jämfört med de andra eleverna. Att sopa igen spåren efter sig hade de övat på länge, de hade ju en tendens till att göra saker de inte borde. Att lämna öppna spår efter sig skulle ju bara vara för korkat.

Så fort Harry kommit innanför dörren hade Ginny dragit med sig honom upp på sitt rum, och låst dörren bakom dem. Inte för att Harry klagade på det. Men det blev ganska jobbigt, när Mrs Weasley inte mycket senare ropade att det var dags att äta. Harry hade fortfarande lite problem att tänka klart och föra ett normalt samtal. Det var ganska trångt kring bordet, men stämningen var så munter att ingen brydde sig.

Lille Teddy Lupin satt i sin mormors knä, mycket nöjd över att få vara i centrum. Harry satt till höger om Andromeda, med Ginny på sin vänstra sida. Lite längre ned satt Percy, mellan sin mor och George. Bill satt mittemot Mrs Weasley med Fleur bredvid sig. Middagen förflöt som vanligt, Mrs Weasley försåg Harry med tredubbla portioner av allt.

Charlie och Ginny satt djupt försjunkna i ett samtal kring olika anfallsformationer i Quidditch, och Harry gjorde sitt bästa för att hänga med. Men det var inte så lätt, när Ginny höll sin hand på hans knä, samtidigt som hennes fot gled upp och ned längs med baksidan av hans ben. "Så Harry, hur går det med utbildningen?" sa Percy och vände sig mot honom.

"Jo, äh, det går jättebra." Ginny hade nu flyttat upp handen och lät fingrarna smeka insidan av hans knä.

"Jag har hört att Robards gjort en hel del omorganiseringar på Aurordepartementet. Han ska tydligen göra om intagningsproven till utbildningen, så att praktiska färdigheter blir mycket viktigare än FUTT-betyg. Vad tycker du om det?" Percy snörpte på munnen, som om han tyckte hela idén var galen.

Harry svalde och ansträngde sig för att minnas vad FUTT-betyg var för något. Hans hjärna hade blivit obehagligt enkelspårig. "Äh…" började han. Men han blev avbruten av Bill innan han hunnit fortsätta. Bill hade ställt sig upp, samtidigt som han höll sin ena hand på Fleurs axel. Han vände sig mot sin mamma och pappa, och harklade sig.

"Mamma, pappa, Fleur och jag har något att berätta." Han ansikte lyste, och han log ett leende så brett att det knappt fick plats. Mrs Weasley höll sin servett framför munnen, och såg ut som om hon höll på att ramla ur stolen. "Vi har den…äh, strunt samma, vi ska ha barn. Du ska bli farmor mamma!" Ett buller av stolar som ramlade baklänges hördes när hela familjen flög upp för att gratulera dem. Mrs Weasley var först fram och kramade om Fleur hårt samtidigt som hon kysste hennes kind om och om igen. Bill steg fram och försökte dra fram sin fru från hennes grep. "Mamma, lugna ned dig, du kväver henne!"

Mrs Weasley verkade återfå kontrollen igen, och reste sig och rättade till sin klädnad. Sen strök hon Fleur över håret. "Förlåt min kära, men jag blev bara så… så… glad. Hur mår du? Jag minns när jag väntade Bill…" Hon fortsatte överösa sin svärdotter med frågor. Fleur var höjden av tålamod och lät henne hållas. Bill hängde över henne, beredd att ingripa vid minsta lilla tecken från Fleur. Men medan hela familjen var fokuserad på dem, såg Harry på Ginny.

Hon hade inte rört sig en tum, utan stod fortfarande, och höll händerna om bordskivan för att stödja sig. Hennes läppar var hårt hoppressade, och hon såg ut att fundera hårt på något. Hennes blick flackade mellan sin äldsta bror, och ytterdörren. Harry la sin hand över hennes.

"Är du okej?" Ett ögonblick gick. "Ginny?" Långsamt vände hon sig och mötte Harrys blick.

"Jag tror att jag precis fick en uppenbarelse." Harry kunde inte riktigt tyda känslorna som speglades i hennes ansikte.

"Om vad?"

"Jag tror inte att jag tycker illa om Fleur längre." Hon såg förvånat på Harry, och fortsatte. "Jag tror faktiskt aldrig att jag gjort det på riktigt, egentligen." Harry höjde på ena ögonbrynet.

"Jag hänger inte med riktigt."

Hon funderade ett tag och fortsatte sen, "Jag tror inte att Fleur ska ta det hela personligt, jag hade nog inte tyckt om någon av Bills flickvänner."

"Men du sa ju nyss att du tyckte om henne." Hon stirrade på honom som om han inte lyssnat tillräckligt noggrant.

"Nej, jag sa att jag inte tyckte illa om henne." Harry rynkade pannan. "Det finns ett mellanting." förklarade hon.

"Men jag förstår fortfarande inte hur du kom på det."

"Samma känsla som jag fick när Bill berättade att han skulle gifta sig, fick jag nu. Och jag hade fel förut, det var inte illvilja. Det var svartsjuka." Hon ryckte på axlarna och tittade bort mot resten av familjen. Mrs Weasley satt nu själv tillsammans med Fleur en bit från de andra.

"Så du var avundsjuk på Fleur för att hon skulle gifta sig och nu för att hon ska få barn?" Harry rynkade pannan och försökte hålla oron från sin röst. Men Ginny bara himlade med ögonen.

"Ibland undrar jag hur du lyckades besegra Du-Vet-Vem egentligen. Du är himla trög emellanåt, Harry."

"Men vad är du svartsjuk på då?" sa han, och försökte att inte känna sig förnärmad.

Ginny rodnade. Harry hade fortfarande svårt att hänga med. "Jag har alltid, du vet, sett upp till Bill. Han har varit lite av min idol. Och jag var väl lite sur för att han inte tyckte mest om mig längre." Harry log och smekte hennes kind. "Och sen späddes det väl på när alla killar gör sig till så för henne." Harry skrattade, och hon slog bort hans hand. "Lägg av, du gjorde det också. Jag har sett dig! Det hjälpte inte direkt."

"Men du är inte svartsjuk längre?"

"Nej, för jag vet att du älskar mig." Hon la huvudet på sned och han skrattade.

"Mm." Han böjde sig fram och gav henne en lätt puss på nästippen. Hon såg frågande på honom. Han svarade tyst och utan att röra läpparna så mycket. "Jag tror Bill stirrar på oss."

Ginny såg försiktigt över Harrys axel. Mycket riktigt stod Bill där och kastade ideligen blickar bort mot dem. "Det kanske är bäst att vi går dit, det är nog oartigt annars."

Harry tog hennes hand. "Ja, nu går vi och firar att du ska bli faster!"

Julen fortsätter i nästa kapitel!