Förlåt att det tagit längre tid än jag sa att det skulle ta att få ut det. Men jag har haft privata problem som tagit mycket av min tid och lust. Och sen ville inte slutet göra som jag ville. Men nu har jag tämjt det!
Ser ni några fel får ni gärna säga till, för jag orkade inte korr. läsa det igen. Men jag tror inte det ska vara något.
Och även om antalet recensioner sakta har avtagit de senaste kapitlena, vill jag ändå säga att jag blir glad för varenda liten jag får. Och tack till caroline för att du gav mig min hundrade! Det här kapitlet är till dig! :D
Disclaimer: Nej, jag äger inte Harry Potter. Eller jo, böckerna. Och spelen. Och filmerna. Och posters. Några tröjor. Lite kort. En broderibok. Klistermärken. Besatt?
Harry POV
Mrs Weasley lämnade inte Fleur ifred för en sekund. Mr Weasley var tvungen att handgripligen tvinga ned henne i en stol, och förse henne med ett glas sherry, för att hon skulle lugna sig.
De satt allihopa i Kråkboets lilla vardagsrum, och pratade och skrattade, precis som man gör på julen. Harry satt i en fåtölj, och Ginny lutade sig mot hans ben. Han lekte förstrött med hennes hår, samtidigt som han och Ron berättade för Charlie om Robards senaste (och värsta!) övningsexkursion. Harry hade fortfarande inte riktigt fått tillbaka känseln i fingrarna.
"Harry." Ginny vände sig om och såg på honom. Hon lutade armarna mot hans knä. "Jag är trött, jag tror jag går och lägger mig." Hon ställde sig på knä, och han sköt sig framåt så att han kunde kyssa henne god natt. Harry blev med ens väldigt medveten om Bills blick på sig. Ginny lutade sig fram och viskade i hans öra.
"Ursäkta dig, och kom upp sen." Hon log och gick för att krama om sin mamma.
"Hon är verkligen en farlig varelse." tänkte Harry och skakade på huvudet för att få ordning på sina tankar.
"Vad var det där om?" frågade Harry när de var i säkerhet inne på Ginnys rum. "Vill du få mig dödad?" Ginny bara log och skakade på huvudet.
"Var inte tokig, Harry." Hon drog med fingret över hans underläpp. "Hur länge är du ledig?"
"Bara över nyår." Harry svalde. Det var inte lätt att koncentrera sig på vad de pratade om. "Robards vill inte att vi ska bli alltför slappa."
"Åh." sa Ginny och stirrade på hans läppar. Harry kunde inte stå emot längre, utan böjde sig ned och drog henne intill sig.
Han visste inte riktigt hur, men på något sätt hamnade de i hennes säng. Det var en underlig känsla att känna hennes kropp under hans egen. Inte för att han klagade, absolut inte. Det var bara nytt. Just då knackade någon på dörren. Harry flög upp, och landade i en hög på golvet. Ginny satte sig upp och såg sig förvirrad om. Hon verkade ha varit lika borta som Harry.
Hennes hår stod åt alla håll, och Harry kunde inte låta bli att le. Men så kom han ihåg att någon knackat, och ställde sig snabbt upp. "Kom in" sa Ginny med en något grötig röst.
Det var Bill. Såklart, vem annars skulle veta exakt när han skulle välja att avbryta dem? "Åh, hej Harry." sa han, och lät förvånad över att Harry var där. "Jag trodde du skulle lägga dig."
"Jag var på väg." Ginny reste sig upp från sängen, och gick bort till dörren. "Jag skulle bara säga god natt till Harry. Var det något du ville?"
"Äh, nä, det kan nog vänta tills imorgon." Han rynkade pannan och stirrade mellan dem båda.
"God natt, Bill." sa Ginny och stängde dörren framför näsan på honom. Sen vände hon sig mot Harry. "Så, vart var vi någonstans?" Ginny la armarna kring Harrys nacke och drog honom neråt. Harry la sina händer kring hennes midja, och höll kvar henne.
Han svalde. "Du har inte svarat på min fråga." Ginny bet sig i läppen och log.
"Vad för fråga?" Hon pressade läpparna mot det enda ställe hon kunde nå, vilket råkade vara Harrys nacke. Ett ljud likt en blandning av en suck och ett gny kom från Harrys läppar . Ginny fnissade.
Harry rodnade. "Vad?" Han kom inte ihåg vad de pratade om.
"Har du glömt vilken fråga du ville få svar på?" Harry ryckte på axlarna. "Om du undrar om det där tidigare, så kan jag berätta att det var tacken för att du berättade för Ron om mitt bråk med Daphne."
Harrys huvud klarnade genast. "Han lovade att inte berätta för dig att han visste."
Ginny höjde på ena ögonbrynet och skakade på huvudet. "Det är möjligt. Men han berättade för mamma, och det är värre."
"Jag är ledsen, det bara slank ur mig." Harry la handen över hennes kind. "Är du väldig arg?"
Hon log och la huvudet på sned. "Nejdå." Hon bet sig i läppen. "Jag kan inte vara arg på dig. Det tar liksom emot på något sätt."
"Men det där offentliga tafsandet tidigare var mitt straff?" Harry flinade. "Bara så att jag vet inför framtiden."
Ginny snörpte på läpparna och puttade till honom på axeln. "Måste du förstöra allt eller? Jag kanske blir arg på riktigt nu." Harry flinade ännu större. "Men ja, så kan man uttrycka det. Även om jag inte skrämmer dig så gör nog mina bröder det." Ginny la armarna i kors över bröstet.
Harry la sina händer över hennes och tvinnade ihop deras fingrar. "Du skrämmer mig mer än någon annan Ginny. Du behöver inte oroa dig för det." Hans tumme smekte över hennes handrygg. Ginny fick gåshud och rös till. Harry lutade sig närmare så att hans mun bara var några millimeter från hennes öra. "Jag vet inte vad jag gör när jag är med dig. Du får mig att tappa all kontroll, samtidigt som jag är fullt koncentrerad. Allt försvinner, och kvar finns bara du."
Då förstod Ginny att det nog var dags för Harry att gå och lägga sig, innan de gjorde något man helst inte vill göra i ett hus fullt av folk. Än mindre i ett hus med tunna väggar. En sista kyss, sen puttade hon bestämt ut honom genom dörren och stängde den efter honom.
Ginny POV
Juldagsmorgonen grydde, och hela familjen Weasley, med vänner, satt hopträngda i det lilla vardagsrummet i Kråkboet och drack varm choklad. De var alldeles för många för att få plats i köket.
Lilla Teddy Lupin satt på golvet och lekte med en bjällra från julgranen. Ginny satt på golvet bredvid honom. Han hade, kanske för att smälta in, eldrött hår idag. Han såg med stora ögon på när Ginny trollade fram färggranna bubblor ur sin trollstav.
Hon tog Teddy i händerna, och hjälpte honom stappla fram den korta biten bort till soffan, där hans mormor satt och väntade. Teddy pekade med sin knubbiga hand mot Ginny, och såg allvarligt på sin mormor. Hon bara skrattade och tog upp honom i knäet. "Jag tror visst du har fått ett nytt fan, Ginny."
"Åh, det är nog bara bubblorna han gillar." Ginny ryckte på axlarna. Men berömmet värmde.
"I vilket fall, tror jag inte han kommer tycka att jag är så särskilt rolig efter det här." Mycket riktigt försökte Ted kräla ur sin mormors famn bort mot Ginny. Men just då kom Harry in i rummet tillsammans med Ron.
De hade varit ute och hjälpt Mrs Weasley skotta snö, på mugglarvis. Det var visst något om att Ron sagt något opassande tidigare. Ginny hade inte koncentrerat sig så mycket.
Men de var väldigt söta när de kom in, med rosiga kinder och snö i håret. Harry satte sig på golvet framför Ginny och lutade sig mot hennes ben. Hon började genast dra sina fingrar genom hans hår, alltid lika förvånad över hur lent det var.
Mrs Weasley kom in i rummet, med en gigantisk bricka full med smörgåsar som hon ställde ned på bordet. "Ska vi öppna paketen nu?" föreslog hon.
Ginny kände sig som ett litet barn igen, och det pirrade i magen på henne. Så där som det bara gör på Julen. Hon gled ner från soffan och satte sig på golvet bredvid Harry.
Harry POV
Vid det här laget hade Harrys tankar kring Julen vuxit avsevärt mycket.
Innan han hade börjat på Hogwarts hade han ju som sagt på sin höjd kunnat få en av Morbror Vernons gamla strumpor i present. Men åren på Hogwarts hade fått honom att se fram emot helgen på ett helt nytt sätt. Nu var det inte bara hoppet om god mat som uppfyllde hans längtan. Han såg fram emot att få fira tillsammans med en familj. Och det är trots allt det som Julen handlar om, egentligen.
Men sen finns det ju en del andra saker som hör Julen till också; som paket.
Av Mr och Mrs Weasley fick Harry den sedvanliga tröjan (mörkröd) och några fruktpajer.
"Jag vet inte hur bra Krake är på att laga mat, du ser fortfarande så tunn ut." hade hon sagt när han öppnat paketet.
Ginny öppnade sitt paket, och drog strålande fram en identisk kopia av Harrys tröja. Färgen klatschade alldeles vansinnigt med hennes hår, men hon verkade glad i alla fall. Framsidan av hennes pryddes av en Gyllene Kvick, och hon höll upp den framför sig och pekade på Harry. "Kolla, vi matchar!" Harry himlade med ögonen och skrattade.
Ron gav honom ett par nya skyddshandskar (de förra råkade ut för en liten olycka med en exploderande trolldryck förra veckan) och ett paket med chokladgrodor.
Hermiones present var en ny kopia av Avancerad Trolldryckskonst. Han hade behövt boken i flera veckor, men hans eget exemplar låg i Vid-Behov-Rummet, uppbrunnet. "Och den här är det definitivt ingen som skrivit, så nu måste du lära dig allt på riktigt!" Hon hyste tydligen fortfarande agg mot Halvblodsprinsens bok. Ron såg på Harry skakade på huvudet på ett "jag vet att hon är knäpp"-sätt. Ron verkade vara den enda som förstod det underbara med att komma lätt undan i Trolldryckskonstlära.
Brak! Hela familjen hoppade till och George som satt närmast fönstret tittade ut. Han skakade på huvudet och vände sig skrattande mot Harry. "Jag tror posten har kommit."
Och det hade den.
Inte en. Utan fem ugglor satt ovanpå två stora säckar, som verkade helt sprängfyllda med brev. Harry kliade sig lite generat i bakhuvudet. Mrs Weasley fnittrade till. Ginny kavlade upp ärmarna. "Allt parfymerat slängs på en gång." Ron såg knappt ut att kunna hålla sig från att skratta. Om det var över situationen i helhet, eller för att Ginny visade vem som bar byxorna i sällskapet lämnas osagt.
Efter att ha gått igenom nästan en hel säck gav Harry upp och leviosade bort de resterande till andra sidan rummet. Han sjönk ihop i soffan bredvid Ginny. Hon lutade sitt huvud hans axel. Resten av familjen hade sakta börjat dela in sig i små grupper. Fleur och Bill hade gått och lagt sig, efter ännu en lång rad lyckönskningar från alla. Mrs Weasley satt med Andromeda och en sovande Teddy och tittade i gamla fotoalbum. Ron och Hermione satt och pratade tyst framför brasan.
Ginny vred på huvudet och såg upp på honom. "Trött?"
"Skojar du?" Harry dolde en gäspning med handen. "Ett brev till och jag vet inte vad jag gör." Han gäspade igen. "Och jag har fortfarande inte återhämtat mig efter din "bestraffning" under middagen."
"Jag är ledsen att jag nog måste utöka ditt lidande." Harry rynkade på ögonbrynen.
"Mer offentligt tafsande?" Harry visste inte om han retade eller utmanade henne.
Men Ginny bara fnös. "Nej. Jag tänkte du skulle få din julklapp." Hon flög upp från soffan, plötsligt mycket piggare. När hon kom tillbaka hade hon en uggla på ena axeln. "Det här," sa Ginny och räckte fram den mot Harry. "är Acca." Harry såg förvånat på den. Ugglan la huvudet på sned och verkade stirra tillbaka på honom. Han räckte fram handen och hon nafsade försiktigt på hans finger, innan hon flög upp och satte sig på hans huvud.
"Tack så mycket" sa Harry och lutade sig försiktigt fram och gav Ginny en puss på kinden.
Ginny såg på honom från under sina ögonfransar på det där sättet som alltid gjorde honom galen. "Men tro inte att jag är så osjälvisk att jag ger dig något utan ett rent vinstintresse. Jag förväntar jag minst ett brev om dagen nu." Harry hörde sig själv morra till innan han nästintill desperat lät sina läppar visa vad han inte kunde få fram med ord. Allt medan Acca skrek förnärmat över att hennes sittpinne, tidigare känd som Harrys huvud, rörde på sig för hastigt.
Hur som haver följde några extremt spända minuter där George fullkomligt tjöt av skratt, Bill antagit en nyans av lila tidigare endast Morbror Vernon kunnat skryta med, och Ginny som kastade mördande blickar på sina bröder. Acca hade i alla fall flugit iväg och satt sig i toppen av granen, mycket fascinerad av den guldfärgade tomte-ängeln. Om den var lika förtjust i ugglan var en helt annan fråga.
Ron hade för en gång skull hållit tyst under hela episoden. Dock tryckte han i sig chokladgrodor i en hastighet som inte kunde vara nyttig.
Harry vände sig mot Ginny igen och drog bort en lock som fallit i hennes ansikte. "Hej."
"Hej" sa hon och vilade sitt huvud mot hans hand.
"Brrugh!" Ron verkade ha satt chokladen i halsen. Hermione bankade honom på ryggen. Men han bara skakade på huvudet och viftade på ett kort, medan choklad flög ur munnen på honom.
George tog kortet från honom och såg på det. "Du skämtar!?!" Han såg förvånat mellan Ron och kortet. "Det här är helt sjukt coolt brorsan!"
"Vad är det?" frågade Ginny och lutade sig fram för att se bättre.
"Ronnie-ponken har hamnat på ett chokladgrodekort!"
"Seriöst?" Harry sträckte fram handen för att dra åt sig kortet, men George höll upp en hand för att stoppa honom.
"Hör här:" George harklade sig. "Ronald Weasley, 1980 - ?, Mest känd för sin roll i kriget mot Du-Vet-Vem, där han som en av Harry Potters närmsta vänner spelade en nyckelroll. Mästerschackspelare. Räddade tillsammans med Harry Potter sin yngre syster från Hemligheternas Kammare under sitt andra år på Hogwarts skola för Häxkonster och Trolldom. Studerar just nu till Auror." George nickade gillande mot sin bror. Rons öron hade blivit mörklila. Hermione var alldeles glansig om ögonen och Mrs Weasley fullkomligt tjöt av lycka, igen.
Ginny gick bort för att försöka locka ned ugglan från granen. Så mycket medkänsla hade hon i alla fall för den stackars nissen som hängde där att hon inte lät honom våndas en längre stund. Men Acca kom ner utan större motstånd och satte sig på Ginny utsträckta arm. Harry såg på och tänkte att livet inte kunde bli så mycket bättre. Han fick en plötslig flashback från de noveller som kom med i varje nummer av Häxornas Värld. Att han ens visste att de existerade berodde enbart på att Ginny brukade läsa högt från dem, och sen brukade de gapskratta efteråt. Aja, det var bara jul en gång om året. Och Harry kunde ta igen sin förlorade manlighet under de resterande 364 dagarna.
Ja, jag erkänner. Jag hyser kärlek till Harlequin böcker och dess likar. Jag och min bästaste vän citerar de högt för varandra. Så jag var tvungen att nämna det. Och vem älskar att Ron äntligen fick en egen stund i rampljuset? *räcker upp en hand*
Som alltid, kommentarer är näring för själen. Den kreativa iaf. Så send me some love! :p
Nästa kapitel är ett av mina favoritet, och om ni kommenterar kanske ni får det snabbare...