Utan tvekan ett av mina favorit kapitel. Och jag var ganska snabb på att uppdatera! Ganska stolt över mig själv faktiskt... Inspirerat av en scen i Eclipse. Så alla Twilightfans säg: yay!

Jag vill passa på att tacka för alla anonyma kommentarer jag fått. Jag kan inte svara på dem, men de är mig lika kära ändå. Så norr, den här är till dig.

Disclaimer: Vi har redan fastställt att jag är nördig. Skulle jag då stjäla från min gud? Alltså, jag äger inte Harry Potter och har aldrig gjort det. Kommer nog aldrig göra det heller. Men man vet ju aldrig... :P

Livet i Kråkboet var tillbaka till det normala igen efter julen. Det var Ginnys näst sista kväll hemma, innan hon skulle tillbaka till Hogwarts. Hon stod i köket och hjälpte sin mamma med disken. Det var inte så mycket arbete egentligen, mer än att man skulle övervaka diskborsten så att den inte skvätte vatten över hela golvet. Hon stod och lutade sig med ryggen mot köksbänken och var precis på väg att se om Harry ville göra henne sällskap, när Bill kom in.

Han gick fram till kaffekannan som stod på spisen och hällde upp en kopp åt sig själv. "Vill du ha en kopp?" sa han, och höjde sin frågande. Hon skakade på huvudet, och han slog sig ned i en av stolarna kring köksbordet. Men han fortsatte stirra på henne.

"Har jag något i ansiktet?" frågade hon och kände efter med handen.

Han rynkade pannan och såg förvånad ut. "Nej. Varför frågade du?"

"Du stirrade på mig, jag undrade varför."

"Ah. Förlåt." De satt tysta en stund.

"Jag hörde att några från Harpies kom och såg på när du spelade förra matchen." Bill smuttade på kaffet och stirrade på sen på koppen som om den vore det intressantaste i världen.

"Ja, två talangscouter kontaktade Madame Hooch och bad att få komma. De har halvt lovat mig en plats i deras reservlag." Ginny log stolt. Men hon förstod inte varför han frågade henne om det nu. Matchen hade varit för nästan en månad sen, och hon hade berättat för sina föräldrar det första hon gjorde. Det var något som inte stämde. Bill tog ännu en klunk på sitt kaffe och nickade. Samtalet dog ut igen.

"Så," sa Bill slutligen och bröt tystnaden. "du och Harry är ganska seriösa."

Ginny fick plötsligt lust att springa snabbt ut genom dörren, hon tyckte inte om vändningen det här samtalet hade tagit. Men hon höll blicken stadigt när hon mötte Bills ögon. "Ja." Ännu en stunds tystnad. Bill satt djupt försjunken i tankar, och Ginny vände ryggen mot honom. Hon riktade trollstaven mot disken, och manade den att jobba hårdare. Hon ville inte vara kvar i köket längre än nödvändigt.

"Jag vill bara veta att ni är…" Han verkade välja ord med stor omsorg. "försiktiga." Han såg på henne och försökte förmedla något med ögonen. "Ansvarsfulla."

Vad menade han med det? Vad skulle de behöva vara försiktiga med? Så förstod hon vad han måste mena. Hon kände hur blodet strömmade till ansiktet och hon rodnade värre än hon någonsin gjort tidigare. Hon var med ens väldigt glad över att hon stod med ryggen vänd mot Bill. Hon försökte låta oberörd, men hon var rädd att diskborsten, som löpt fullständigt amok under några ögonblick, kanske avslöjade henne.

"Det är inte på det sättet. Och även om det var det så skulle det inte vara din ensak. Jag är myndig vet du." Hon försökte låta bestämd, men det var svårt när det hon önskade mest av allt var att försvinna.

"Jag vet det." Bill verkade inte glad över den tanken. Men han hade antagit en ny pose där han satt vid bordet. Väldigt affärsmässig och rakryggad satt han och såg på henne.

"Gud," tänkte hon. "Han har säkert övat!"

"Men hur som är du fortfarande min lillasyster, så jag har ett visst ansvar över dig. Det är flera saker som man måste tänka på när man går in i ett fysiskt förhållande med någon." Ginny trodde att hettan som utstrålades från hennes ansikte måste vara tillräcklig för att höja temperaturen i rummet flera grader. Men Bill fortsatte sitt tal, utan uppehåll. "Och jag vet att varken mamma eller pappa skulle drömma om att ta det här samtalet med dig. De är alldeles för blåögda vad det gäller dig. Och Harry också för den delen. Men jag kommer ihåg hur det var att vara tonårskille…"

"Schh!" Ginny flög fram och la handen över hans mun. "Är du galen, tänk om någon hör dig!"

"Äh, ingen fara, jag kastade Muffliato över dörren." Hon lugnade ned sig något när han sa det, och vände sig återigen mot disken. Stora pölar av diskvatten hade bildats på golvet, och tallrikarna låg slarvigt uppställda på diskbänken.

"Var det något mer, eller kommer det bli ännu pinsammare för oss båda?" Av Bills rodnad att döma antog Ginny det sistnämnda.

"Jag ville bara säga att jag förstår om tiderna förändras. Jag förutsätter inte att du och Harry väntar, bara för att jag och Fl…" Ginny stoppade fingrarna i öron, knep igen ögonen och nynnade högt för sig själv.

"För mycket information!"

"Men lägg av med det där! Vi ska ha ett barn för Guds skull! Hur trodde du att det kom till?"

"Jag lyssnar inte mer på det här!" Hon hade fortfarande fingrarna hårt pressade i öronen, bestämd på att hålla så mycket av samtalet ute som möjligt. Bill gick fram och la sina händer om hennes och drog bort dem.

"Jag ska inte säga något mer."

"Bra, jag tror inte vår relation hade klarat så mycket mer." Han himlade med ögonen. Sen rätade han på sig och skrattade till.

"Var glad över att det var jag som pratade med dig. Jag vet flera av våra bröder som inte hade varit lika finkänsliga."

"Om du pratar om Ron så tror jag inte att han hade tagit sig besväret med att tala med mig först. Han hade nog gått direkt in för att slita Harry i småbitar."

Bill skrattade igen. "Du har nog rätt. Men som tur är för din," Han svalde en gång. "pojkvän, så tror jag inte att någon av våra andra bröder tänkt på det här än."

"Tänkt på vad?" Varken Bill eller Ginny hade hört att dörren öppnats och att Harry klivit in. Han ställde sig bredvid Ginny och la handen kring hennes midja. Hon kände sig evigt tacksam för att han inte kommit in några sekunder tidigare. "Vad pratade ni om?" Harry såg på de båda nyfiket.

Ginny stirrade ned på sina fötter, hon visste att hon bara skulle rodna ännu mer om hon såg på Harry. Bill harklade sig ljudligt och ursäktade sig sen. Han var ute ur rummet snabbare än Ginny trott var möjligt. Harry fortsatte stirra på Ginny, men hon undvek att möta hans blick.

"Nu blir jag riktigt nyfiken. Berätta." Han tog tag i hennes haka, och tvingade henne att se på honom. Ginny kände hur hon rodnade igen, och hasplade ur sig hela konversationen. Harry rodnade inte när hon berättade vad Bill hade sagt. Tvärtom verkade han bli blekare, som om allt blod försvunnit från ansiktet. Hon la handen på hans kind, den kändes kallare än normalt.

"Du tror inte att…" Han svalde ljudligt. "dina andra bröder kommit på samma tanke?" Harry såg livrädd ut.

"Bill trodde inte det. Och jag håller med honom. De lever trygga i sin ovisshet."

"Bra. För de har ju inget att oroa sig för, egentligen. Jag menar det är inte som att du och jag skulle…" Nu kom färgen tillbaka till hans kinder, och han blev alldeles bedårande röd. "Inte för att jag inte skulle vilja!" Han verkade misstolkat hennes ansiktsuttryck. Ginny la handen lugnande på hans axel.

"Det är okej, jag förstår precis vad du menar. Jag tror inte att vi är redo för det riktigt än." Han tog hennes hand i sin, och tryckte den mot sina läppar.

"Så då är vi överens om att vänta ett tag innan vi ger dina bröder en anledning att slå ihjäl mig."

"Lägg av, det är 2000-talet, de är inga grottmänniskor." Harry höjde på ena ögonbrynet. "Men det här handlar faktiskt inte om dem. Det här är mitt och ditt liv, Harry." Hon såg hur han log när hon sa det. "Och jag tänkter inte låta mina bröder styra det." Harry log igen och drog henne intill sig, innan han kysste henne igen.

Vad tycker ni? I och med att Harry och Ginnys relation utvecklas, kommer även den här ficen att ta en lite ny vändning inom en snart framtid. Mer "vuxna" relationsfrågor kommer dyka upp. Jag nämner det som en varning för yngre läsare. Jag kommer dock inte att höja åldersgränsen tror jag. Jag har aldrig varit bra på att skriva smut.

Kommentera gärna! :D