Jag vet att det här är ett kort kapitel, men jag kunde inte sluta den på nåt annat sätt. Och det var länge sen vi hade en cliffhanger, eller hur. I vilket fall är det här en av dem karameller jag sugit på väldigt längre. Skrev det här kapitlet förra hösten. Det ni. Hur som haver så är det baserat på en av mina mest älskade fanfics. "All for Her" heter den, och är baserad på Sagan om Ringen. Den finns att läsa på "Stories of Arda" och är ett måste för alla Faramir/Éowyn shippers!

Disclaimer: Nothing but the plot belongs to me.

Och förlåt carolinegodis att jag inte uppdaterad tidigare. Men jag har haft internet problem. Men som tur är, har jag tre kapitel färdigskrivna! Jippie! :D

"Ginny, älskling." Hennes mamma kallade hennes uppmärksamhet till sig från andra sidan bordet. Ginny hade suttit och pratat med George. (Hon var orolig för Arnold, hennes lila pygmé puff. Han hade börjat tappa hår, och det lilla han hade kvar hade blekts och var nästan vitt.) Hon höjde på huvudet och nickade mot sin mamma. "Jag tänkte bara fråga om du behövde hjälp med att skicka ut ansökningar. Det är väl den tiden på året nu?" Mrs Weasley såg mot sin man och log.

Men Ginny bara höjde på ena ögonbrynet. "Ansökningar?"

"Ja, till vidare utbildningar. Har du glömt bort att du tar examen i vår, gumman?" Hon log åt sitt eget skämt. Men när hon såg Ginnys total förvånade ansiktstuttryck så tog hon sig genast samman.

Ginny knep ihop ögonen och fnyste irriterat. "Mamma, har jag inte berättat för dig om jag blivit uttagen till Holyhead Harpies reservlag?"

"Ja, men ska du inte ha någon reservplan, ifall…"

"Ifall vadå? Tror du inte jag kommer klara det?" Ginny kunde inte låta bli att höja rösten. Hon var så trött på det här samtalet.

"Det har jag aldrig sagt, men du är ung. Du kanske kommer vilja något annat när du blir äldre…" Hon lät inte sin mamma avsluta meningen.

"Du menar att du kommer vilja något annat!" Kunde hon aldrig få välja något själv? Vad var problemet? Hon ställde sig upp. Stolen gnisslade mot golvet.

Hennes pappa la en hand på hennes axel, "Snälla, Ginny. Du behöver inte bli så arg. Din mamma menar bara väl. Sätt dig ned."

Hon skakade av sig hans hand. "Nej! Jag är trött på att alla säger åt mig vad jag ska göra!"

"Ginny, det är ingen som.." Ginny gav George en isande blick.

"George, om du vill ha din näsa kvar så avslutar du inte den meningen." Han höjde upp händerna för att visa att han gav sig. Men hennes mamma hade tydligen inte gjort det. Nu var Ginny inte den enda som skrek.

"Ginevra Weasley, sätt dig ned! Och be om ursäkt till din bror! Du beter dig som en femåring, uppför dig som en vuxen!" Mrs Weasley dunkade bestämt näven i bordet, så att glasen klirrade.

"Men det är ju det jag menar! Jag kan inte bete mig vuxet, för ni behandlar mig inte som en! Jag vet att jag är yngst. Och den enda flickan. Men det betyder inte att jag inte vet vad som är bäst för mig." Hon pekade med fingret på sitt eget bröst, och upprepade; "Det är mitt liv. Mitt beslut."

Hennes pappa la nu en lugnande hand på sin frus axel, och försökte medla. "Ingen har sagt något annat." Men sen gav han Ginny en sträng blick och tillade: "Men så länge du bor i vårt hus, så finns det vissa regler som ska följas."

Ginny la händerna för ögonen och snörpte på munnen. "Snälla, inte det där igen! Ni låter mig ju inte flytta hemifrån, jag har inget val!" Hon höjde upp armarna i frustration.

"Ginny, du har inte slutat skolan än, det vore inte klokt…" Ginny kunde inte låta bli att se logiken i det resonemanget, men hon hade ett ess i rockärmen hon också.

"Ron har flyttat, och han har inte heller slutat skolan." Få se vad de säger om det.

Mrs Weasley skruvade obekvämt på sig, men hennes far såg fortfarande bestämt på henne. "Det är annorlunda."

"Varför då? För att han bor med Harry?" Mr och Mrs Weasley såg på varandra ett ögonblick. "Vad säger ni om jag berättar om alla gånger Hermione sovit över? Tycker ni fortfarande om det då?" Där fick Ron allt för att han ska ha det så lätt hela tiden. Rätt åt honom.

Mr Weasley höjde ett finger och pekade förmanande på sin dotter. "Du måste lära dig att kontrollera ditt temperament unga dam!"

Ginny stampade i golvet av ilska. "Våga inte kalla mig det! Jag är vuxen, jag får vara arg precis hur mycket jag vill!"

"Din far och jag hörde om ditt utspel på trolldryckslektionen i höstas. Du ska vara glad att vi inte skickade hem dig med detsamma." Mrs Weasley var nästan lila i ansiktet och såg ut som om hon höll på att kvävas av ilska.

"Jag är vuxen, hur många gånger ska jag behöva säga det?" Ginny slet sig i håret.

George fnyste och skakade på huvudet. Han var den enda som fortfarande satt ner. "Du beter dig inte särskilt moget just nu." Ginnys ögon blev till smala springor och hon skrek till av frustration.

"Sa jag inte åt dig att hålla dig utanför det här George."

"Ginny sluta skrik. Nu pratar vi om något annat." Mr Weasley gjorde en rörelse för att sätta sig ned, men Ginny höll upp en hand för att hejda honom.

"Det gör inget, jag skulle ändå gå." Hon sköt ifrån sig stolen, och gick bort mot hallen. Hon kunde höra hennes mamma följa efter henne.

Mrs Weasley grep tag om hennes arm för att hejda henne. "Ginny, du ska ingenstans. Det är storm därute!" Ginny ryckte bort hennes hand, och drog på sig sin jacka i samma ögonblick.

"Jag transfererar mig."

Trots sin ilska kunde Ginny se oron i sin mors ögon. Men just nu var oro det hon hade minst medlidande för. Särskilt när det kom från hennes föräldrar. "Du har knappt klarat provet, du kan göra illa dig."

"Mitt beslut." svarade hon överdrivet långsamt och tydligt, och pekade på sig själv. "Tack för maten mamma, det var jättegott." Sen upplevde Ginny känslan av att hon pressades genom ett tajt gummirör, och Kråkboet försvann i mörkret.

Oh, vart ska Ginny ta vägen? Svår fråga va?

Tycker ni att hon överreagarade? Jag har under de här nästan två åren (hjälp!) som jag ägnat åt denna fic, kommit ganska nära "mina" karaktärer. Och jag känner att Ginny har en seriös frigörelseprocess att ta itu med. Är det nån som känner likadant? Lämna gärna en kommentar! Jag älskar att höra vad ni tycker! :D