Jag hade tänkt lägga upp ett nytt kapitel igår, på vår älskade trollkarls födelsedag. Men sen fastnade jag hemma hos en kompis och det blev inte av. Så det kommer ett idag istället!

Och som en lite försenad födelsedagspresent kommer en överraskning i slutet. :D

Disclaimer: Harry Potter är inte mitt. Chocken har lagt sig, men hatet för servitrisen lever kvar. Och Harry äter Polo!

Ginny återvände till Hogwarts några timmar efter frukosten. Efter ett väldigt spänt samtal med Mrs Weasley hade de mer eller mindre slutit sams. Ginny var fortfarande arg och besviken på sin mor för hennes oförmåga att stötta henne i hennes beslut. Och Mrs Weasley stod fortfarande kvar vid sin ståndpunkt att Ginny inte borde ge upp sina studier. Men hon tog inte upp det igen.

Neville satt i en fåtölj i uppehållsrummet när hon kom dit. Han var djupt försjunken i en bok och verkade inte se henne. Han hade valt att stanna kvar på Hogwarts över lovet. Han sa att han hade en massa skola att göra. Men Ginny trodde nog mer på att det var för att en viss blondin i Ravenclaw också skulle stanna.

"Ugh" Ginny sjönk ihop med en ljudlig suck i fåtöljen bredvid honom.

"Haft en trevlig jul?" frågade Neville utan att se upp.

"Jadå." Julen hade faktiskt varit trevlig. "Själv?"

Neville rynkade pannan. "Jag har typ pluggat hela lovet. Det är nästan skönt att det är över." Han stoppade ett bokmärke i boken och la ihop den på bordet bredvid sig.

Ginny höll handen för ansiktet. "Ge mig inte ångest nu Neville."

"Förlåt." sa han och skrattade.

Hon såg in i elden en stund. "Har du tänkt på att det här var vårt sista jullov?"

Neville nickade. "Ja, visst är det helt sjukt."

"Helt sjukt." sa hon instämmande. "Har du träffat Luna nåt då?"

Neville satte sig upp rakare. "Ja, lite. Men jag har varit ganska upptagen." Han gick bort till eldstaden och började peta i den med eldgaffeln. "Och hon hade någon studie i Skötsel och Vård av Magiska Djur att göra, så hon har inte varit här så mycket."

"Okej." Båda var tysta och försjunkna i sina tankar en stund.

"Hagrid bad mig hälsa till dig förresten. Han kom och sa hejdå efter att du hade åkt."

Ginny förväntade sig därför att Professor Grubbly Plank, som brukade vikariera när Hagrid var borta, skulle sitta vid lärarbordet under frukosten nästa morgon. Men hon hade fel.

Professor McGonagall ställde sig upp och sorlet av hundratals elever som åt frukost försvann ögonblickligen. "Välkommen tillbaka, kära elever. Jag hoppas att ni alla har haft ett trevligt lov, och att ni nu återvänder utvilade för att ta itu med ännu en termin." Hon log mot dem alla. "Jag har bara en sak att meddela. Professor Hagrid kommer att vara på semester fram till februari. Professor Scamander kommer att vikariera för honom under tiden."

En ung man reste sig upp. Han påminde Ginny om en blandning mellan Percy och Charlie. Man skulle kunna tänka sig att vissa element inte gick att blanda, och innan detta hade Ginny varit säker på att Percy och Charlie var just två såna.

Han var lång, smal och gänglig, med glasögon som förstorade de redan rådjursliknande bruna ögonen. Det var Percy-delen. Men han hade också en utstrålning av något vilt, otämjt, som Ginny tidigare bara sett hos Charlie. Trots sitt något bräckliga utseende, var det ingen tvekan om att Professor Scamander var av den orädda sorten. Det hela förstärktes av det vindrufsiga rödblonda håret, där inte ett hårstrå låg som det skulle. Sen höll han sig och rörde sig på ett sätt som utstrålade stor styrka, trots omfånget på hans armar.

I alla fall var han inte den första man skulle gissa var lärare, om han så bara var vikarie. Han såg ung ut också. Han kunde inte vara många år äldre än tjugo.

Ginny kunde höra hur flera flickor längre ned vid bordet upphetsat viskade till varandra, emellanåt avbruten av gällt fnittrande. Hon behövde inte vända på huvudet för att veta att Romilda Vane var en av dem.

Ginny gick bort till Ravenclawbordet för att hälsa på Luna för att slippa undan dem. Men Luna var redan på väg därifrån, med en knippe smörgåsar insvepta i en näsduk. Ginny stoppade henne i dörröppningen. "Hej Luna!" sa hon glatt.

Luna, å andra sidan, verkade något stressad och gungade på fötterna. "Hej Ginny. Haft ett bra lov?"

"Ja. Men jag skulle behöva prata med dig om en grej. Du har väl också håltimme nu?" Ginny behövde desperat prata med någon om vad som hänt sista helgen av lovet.

"Ja," Luna såg ut i den tomma entréhallen. "Men jag måste skriva färdigt en uppsats. Jag är jätteledsen." Hon log ursäktande.

"Jaha." sa Ginny, besviket. "Vi ses efter lunch då. På Trollformler."

"Jadå." Luna la handen på hennes axel och kramade den innan hon hopplade iväg, nynnande.

Ginny såg efter henne, sen vände hon sig om och satte sig bredvid Neville igen.

"Ginny!" Hon vände sig om och fick till sin förvåning se Hermione springa mot henne. Hon reste sig upp och omfamnade henne.

"Vad gör du här?" frågade hon medan Hermione gav Neville en kram.

"Jag ska ta igen min F.U.T.T- examen. Jag har pluggat hemma hela hösten, så jag ska bara gå på några lektioner nu innan jag gör provet." Ginny kunde inte låta bli att le.

"Så du ska vara kvar här resten av terminen?" frågade hon glatt.

Men Hermione skakade på huvudet. "Nej, bara två veckor. Jag kan inte vara borta från jobbet längre än så."

Ginny höjde på ögonbrynet. "Jobbet, visst."

Hermione rodnade lite. "Det är faktiskt sant."

"Om du säger det så. Men varför berättade du inte?" Ginny slog till henne lätt på armen.

"Jag visste inte om det själv förrän igår. Eller, jag visste inte när. Det var lite osäkert med allt pappersarbete och så. Och sen var det kul att överraska dig också." Ginny kramade henne igen. Hon kände sig alldeles fnittrig. "Och det bästa är att jag ska dela er sovsal, så vi kan prata hela natten!"

Ginny såg inte Luna vid lunchen heller. Hon spejade upp och nerför Stora Salen, men hon syntes inte till. På lektionen i Trollformellära kom hon inspringandes precis innan de skulle börja. Och när den var slut försvann hon lika fort. Men Luna hade aldrig uppfört sig normalt, så Ginny tänkte inte så mycket på det.

Hon och Hermione hade ytterligare en håltimme efter det. De tillbringade den i biblioteket. Hermione såg ut att ha en närmast religiös upplevelse när hon gick in. Ginny hade bara suckat åt henne. De slog sig ned vid ett av borden längst in, så långt bort från Madam Pinns vaksamma ögon som möjligt. Ginny drog fram dagens uppgift i Förvandlingskonst, som handlade om den "Kromosomella skillnaderna hos förvandlade djur och hur detta påverkades över tiden", och satte igång.

"Hermione, kan jag fråga dig en sak?"Ginny la ifrån sig sin halvfärdiga uppsats. Hermione, som kommit mycket längre, var djupt försjunken i sin text.

"Självklart, jag ska bara skriva klart den här paragrafen."

"Okej." Ginny såg ut genom fönstret. Stora snöflingor föll som dun från himlen.

"Så där." Hermione tryckte dramatiskt fjäderpennan mot pergamentet för att visa att hon var klar. Hon vände sig om mot Ginny. "Vad var det du ville fråga?"

Ginny blev genast lite osäker. Hon hade aldrig pratat med Hermione om sånt här tidigare. Hon visste inte riktigt hur hon skulle börja. "Hur är det mellan dig och Ron?" Ginny korsade sina ben och gungade på ena foten.

Hermione höjde på ena ögonbrynet. "Bra. Det är lite svårare att ses nu när vi båda är så upptagna hela tiden; jag med mitt jobb och sen hans aurorutbildning."

Ginny nickade till svar. "Men du brukar sova över där, på Grimmaldiplan, och sånt." Ginny fejkade plötsligt intresse för golvplankorna. "Det måste hjälpa." tillade hon lite tystare.

"Jo, eller hur…?" Ginny såg upp på Hermione. Hon hade munnen formad som ett litet o, och såg ut ungefär som om någon slagit henne i huvudet med en stekpanna. "Du menar om vi…" Hon såg på henne frågande, och Ginny nickade till svar. "Okej. Ähum… var ska jag börja?"

Ginny höjde händerna för att avbryta henne. "Jag vill inte ha några detaljer! Du må vara en av mina bästa vänner, men det är fortfarande min bror. Jag bara undrar om ni, du vet, tagit det steget än?"

Hermione verkade bli lugnare av det. Hon la sin hand över Ginnys. "Faktum är att: ja, det har vi." Ginny sänkte blicken igen och såg ner i sin bok. "Var det något annat du undrade över? Har du och Harry…?"

Ginny kände genast hur hon rodnande. Hon skakade på huvudet. "Nej. Men, det kom liksom upp för några dagar sen…" och hon fortsatte att berätta om samtalet med Bill, och när hon sovit över på Grimmaldiplan. När hon var färdig satt Hermione och såg alldeles överförtjust ut. "Vad?"

"Jag som trodde att Harry var helt ohjälplig med ord. Men det där var bland det mest romantiska jag hört!"

Ginny rynkade pannan. "Vad bra att du har så höga tankar om min pojkvän."

Hermione såg nästan förnärmad ut. "Du, han är min bästa vän, och han är bara en smula bättre än Ron." Ginny fnyste. "Hallå, lägg av." Ginny brast ut i skratt. Madame Pinns, den gamla bibliotekarien stack fram huvudet bakom en hylla och såg förebrående mot dem.

"Ginny, snälla, kan vi ha ett normalt samtal utan att du försöker skämta bort allt?" Hermione slog huvudet på spiken, som vanligt. "Hur kändes det när han sa det där?"

Oj, känsloprat. Inte Ginnys starkaste sida. "Jag vet inte." Hon kliade sig i huvudet. "Först blev jag lite ledsen antar jag. Men sen så sa han en massa fina saker, och så. Men nu… jag vet inte." Hermione la huvudet på sned och såg på henne.

"Blev du besviken? Hade du velat att ni gått längre?"

Det tog en stund innan Ginny svarade. "Jag vet inte. Jag tror det. Men det är så svårt!" Hon höll upp händerna i en frustrerad gest. "Vi träffas typ aldrig, jag är i skolan, och han är jag-vet-inte-vart, och sen när vi ses så är det bara en massa bröder, och korkade tjejer som inte förstår att han är upptagen, och reportrar…" Hermione la en hand på hennes arm.

"Jag förstår. Det är inget konstigt att du känner så. Bara för att vi lever i ett patriarkat, där den kvinnliga sexualiteten blir förtryckt och tabubelagt, betyder inte att vi måste leva så. Men jag måste säga att jag är förvånad att ni inte gjort det. Jag menar, jag har sett hur han ser på dig." Ginny kunde inte låta bli att le. Hon visste mycket väl vilken blick det var Hermione menade. "Dessutom ska man inte glömma att han är en tonårspojke." Ginny skrattade.

Jag måste också tacka för alla kommentarer jag fått, de är totalt ovärdeliga! Och ni som lämnar anonyma ska veta att jag älskar dem lika mycket, även om jag inte kan svara på dem.

Men nog tjatat, nu kommer en liten smygtitt på ett kommande kapitel! Håll tillgodo!

"Jag är trött på det här Ginny." Harry lossade hennes armar och särade på hennes ben så att han kunde sitta mellan dem. "Jag är trött på att smyga runt och gömma mig för din familj. Trött på att minsta lilla händelse i mitt liv hängs ut i tidningen. Jag är trött på att vara borta från dig Ginny." Hans armar snirklade sig runt hennes midja och drog henne närmare soffkanten.

Ginny la sina armar runt Harrys hals och viskade i hans öra "Du är aldrig borta från mig Harry."

"Jag vill hålla dig och aldrig släppa taget. Kan vi sitta såhär för alltid?" Han böjde på huvudet och kysste hennes hals.

"Om du vill." Ginny kramade honom och drog honom ännu tätare till sig."

Elakt att sluta där? Lite spänning måste man väl hålla kvar? Men jag kände att Harry behövde lite lovin' på sin födelsedag. 29 är det han fyller va? Aja, kommentera gärna! :D