Tack tack tack för alla kommentarer! Ni anar inte hur glad jag blir för dem! Ni har frågat en del saker, och jag tar tillfället i akt att svara nu;
Ginnys hand i kapitel 31 var precis som Kribbs så fint förklarade i Harrys knä. Ursäkta om det blev något missförstånd!
Julia, du vill väl inte att jag ska förstöra handlingen genom att berätta en sån sak? Och vem har sagt att det är Harry som friar? :P
Nu kommer fortsättningen, som väl är anledningen till att ni läser det här. Har ni fler frågor är det bara att fråga på! :)
Disclaimer: Jag äger inte Harry Potter. Men jag är innehavare av den delvis brända middag jag nu ska äta. Vad man offrar för sina nörderier...
"Ett paket till herrn!" Krake kom in med ett enormt paket svävande efter sig. Harry reste sig upp ur sängen och gick nyfiket fram till det.
"Vet du vem det är ifrån Krake?" Han såg sig om efter ett kort. Krake sträckte fram ett kuvert till honom. Harry rev upp det och läste.
Harry,
Dem här sakerna låg kvar i ditt rum. Diggle hjälpte mig skicka dem till dig.
Dudley
Harry såg förvånat på kortet. Sen fick han en klump i halsen, och var med ens väldigt glad över att Ron inte var där.
Krake knäppte med fingret och paketet landade med ett hård duns på golvet. Harry slet loss det bruna omslagspappret som omslöt hans gamla koffert. Det var som att återse en gammal vän. Han gled med fingrarna över träet innan han öppnade den.
Harry hade sedan länge förlikat sig med tanken på att han aldrig skulle få återse dem här sakerna igen. Han hade varit mer än säker på att morbror Vernon vid första bästa tillfälle skulle elda upp dem. Eller att Dödsätarna beslag tagit dem.
Han plockade upp sina gamla skolböcker, en efter en, och la sina gamla klädnader på sängen. Allt bar den omisskännliga doften av Privet Drive, en något för ren och konstgjord lukt. Men ju längre ner han kom, desto mer kom den mer dova lukten som Harry bara kunde beskriva som Hogwarts.
"Harry, har du sett vart jag lagt mina… Vad är det där för nåt?" Ron satte sig på golvet bredvid Harry och tog upp "Standardboken om Förtrollning årskurs 5". "Du funderar väl inte också på att sticka tillbaka till Hogwarts?"
Harry skakade på huvudet. "Nej. Dudley skickade hit mina gamla saker bara."
"Ah." Ron nickade att han förstått. "Har du sparat dem här?" Han höll upp ett "Stöd Cedric Diggory"märke. "Du hade rätt vet du, jag fick faktiskt ett ärr." Han drog bak håret för att visa pannan. Ron fortsatte rota i kofferten. "Du skämtar va?" Ron höll upp ett kort som måste ha legat bland sakerna längst ner.
"Ge mig den där!" sa Harry när han såg vad det var, och kastade sig mot Ron. Men Ron hade längre armar och kunde lätt parera bort honom.
"Dina ögon är gröna som grodor på burk, ditt hår svar som kol, ja svartare värre. Åh, vore han min, han är ju så fin, pojken som slog Mörkrets Herre." Ron fullkomligt tjöt av skratt när han läst färdigt.
"Håll tyst!" sa Harry och kände hur han rodnade. Men han lyckades slutligen rycka åt sig kortet och torkade av det med ärmen. "Och du berättar inte för någon!" sa han och pekade strängt mot Ron.
Ron, som fortfarande verkade ha svårt att andas, bara nickade till svar. "Hon är bra med ord, syrran. Det där med ögon gröna som grodor på burk, det stämmer ju!"
"Äh, håll klaffen." Harry såg en sista gång på kortet innan han la det på sidan om kofferten. "Du, har du hört nåt från Hermione än? Hon borde väl vara framme nu?"
"Jadå, hon skickade en uggla imorse. Ginny hälsar." Tillade han med ett flin. Sen blev Ron med ens allvarlig. Han kliade sig i bakhuvudet. "Jo, Harry, jag skulle vilja prata med dig om en grej."
"Ja, visst." Harry la ifrån sig sina gamla Quidditchklädnader som han precis dragit fram.
"Jo, äh…" Ron var helt tomatröd om öronen och verkade ha svårt att få fram ett ord. "Äh, det var inget. Vi tar det sen."
"Okej." sa Harry lite undrande. Ron betedde sig märkligt ibland.
"Mamma vill att vi kommer över på middag." Ron såg fortfarande lite lätt besvärad ut. Harry, som precis grävt fram ett gammalt program från Qudditch världsmästerskapen, tog tillfället i akt att börja prata om Englands chanser att vinna årets mästerskap. Ron hakade glatt på.
Mrs Weasley såg som vanligt till att göda Harry ordentligt. Men Harry klagade inte. "Ron, hjälp mig med disken är du snäll." sa Mrs Weasley medan tallrikarna dukade av sig själva. Harry reste sig också upp för att hjälpa till, men Mrs Weasley bara skakade på huvudet. "Nej nej, sitt kvar du bara Harry." Ron kastade en frågande blick på Harry, sen en irriterad på sin mor.
Mr Weasley torkade sig om munnen med sin servett. "Harry, vill du följa med mig ut en stund." Harry fick med ens hjärtklappning av någon outgrundlig anledning. Mr Weasley kysste Mrs Weasleys kind och viskade något i hennes öra. "Tack för maten, Molly." sa han när han såg att Harry stirrade. Sen visade han Harry med handen mot bakdörren.
Mr Weasley strosade bort över Kråkboets bakgård. Harry gick efter, strax bakom. Väl utom syn- och hörhåll från huset stannade han och vände sig mot Harry. "Det är en sak jag vill tala med dig om."
"Ja, sir." Han svalde ljudligt. Och ofrivilligt.
"Det behövs inte. Vi är familj nu." Han log mot Harry. "På fler sätt än ett." Mr Weasley såg ut över fältet framför dem. "Ginevra."
Harry var osäker om det var en fråga eller inte. Vad skulle han svara? Han öppnade munnen för att säga nåt (han visste inte själv vad) när Mr Weasley fortsatte.
"Jag är säker på att mina söner redan skrämt upp dig med vad som skulle hända om du sårar henne." Han log mot Harry, som ryckte på axeln till svar. "Jag känner mina barn. Och det är det jag vill prata med dig om nu." Han vände sig om så att de stod ansikte på ansikte. Mr Weasley la handen på Harrys axel. "Hon är ömtålig, min dotter. Mer än hon själv och de runt om henne förstår. Hon är stark, det vet jag. Men hon har gått igenom mycket. Mer än vad vi nog tänker på. Du är bra för henne. Jag ville bara säga det."
"Äh, tack sir." Harry harklade sig. "Jag tror hon är bra för mig också."
"Det har jag inte tvivlat en sekund på." Han klappade Harry på axeln innan han vände sig tillbaka mot huset. "Luktar det inte som om kaffet är klart?" Och så började han gå tillbaka.
Harry, som inte riktigt förstod vad som hänt, följde efter honom in.
"Vad var det pappa ville prata med dig om?" undrade Ron när de var tillbaka på Grimmaldiplan igen.
"Jag vet faktiskt inte riktigt vad det handlade om." sa Harry ärligt. "Han sa att jag och Ginny var bra för varandra och sånt."
Ron visslade. "Inte visste jag att farsgubben var så sentimental."
"Nej." Harry såg in i elden och tänkte. Ron nämnde något om en nattmacka och försvann.
Hade det här varit en gammal film, hade Harry trott att han och Ginny precis fått familjens välsignelse. Harry kände en väldigt o-karaktäristisk impuls att börja hoppa runt på stället och skrika eller nåt. Bilder på honom och Ginny tillsammans snurrade runt i huvudet på honom. Han ville ha det. Det hade varit som en närmast självklarhet i över ett år nu. Det fanns ingen annan han ville vara med.
För första gången i sitt liv verkade det som om allting verkligen ordnat sig till slut. Han var lycklig. Och det fanns inte nåt som skulle kunna hindra honom från att vara det heller.
Han behövde prata med någon om det. Hermione var första valet. Men hon var ju fortfarande på Hogwarts. Med Ginny. Nya bilder dök upp. Han suckade och begravde ansiktet i händerna.
Det hade varit svårt att inte vara i hennes närhet innan. Men nu… Efter att ha fantiserat om ett liv tillsammans kändes verkligheten än kallare. Han slog sig för pannan. Elden i spisen hade nästan dött ut. Han borde gå och lägga sig. Han skulle upp tidigt. Aurorträning. Med huvudet fullt av tankar gick han uppför trappan för att försöka få lite sömn.
Iiip, jag börjar bli så taggat att det börjar hända saker nu! Yay!
Harrys kort som beskrevs är helt min skapelse. Det är en sammanslagning av två händer; Ginnys Alla Hjärtansdag vers och att hon skrev ett Må Bättre kort till Harry när han ramlat av sin kvast i PoA.
Nu vill jag ha era synpunkter! Det är för er skull jag skriver! 3