Ny månad, nytt kapitel. Tänk att den nästan gått en månad sen jag uppdaterat. Helt sjukt! Tiden börjar gå alldeles för fort igen.
Men det här var ett ganska svårt kapitel att skriva. Jag har liksom ett parti längre fram som jag atm är helt otroligt förälskad i, så jag är liksom lite fast där. Därför var det lite svårt att tänka sig in i var Harry och Ginny befinner sig här. Men men, nu är det klart. Och jag är nöjd. Hoppas ni blir det också!
En helt ickerelaterad nyhet, men som ändå måste nämnas. Detta kapitel dedikeras till min far, som just nu befinner sig i New York och som lovat köpa hem en Edward lifesize cardboard cut out. Helt sjukt underbart! Dessutom kommer RPattz (Yes, the one and only) att åka dit i helgen för att dela ut ett pris på MTV Movie Awards. Vilket betyder att min pappa kommer vara i samma stad som världens sexigaste man. Helt sjukt! Ja, nu har jag fått ut det ur systemet, och vi kan återgå till berättelsen.
Disclaimer: Jag äger inget. Och önskebenet tillhör LuckyRatTail. Om ni undrade.
De två veckorna med Hermione gick fort. Ginny hade redan på några dagar vant sig vid att ha henne där. Men de var nu till ända. Hermione hade skrivit de nödvändiga proven och skulle tillbaka hem för att invänta provresultaten.
"Jag kommer sakna dig!" Hermione kramade om Ginny för femte gången. "Det är inte samma sak att bara umgås med killarna."
"Jag skulle gärna byta med dig. Du kan göra mina läxor så chillar jag på Grimmaldiplan." Hermione skrattade.
"Din mamma har redan bjudit in oss till Påsk. Det är bara några månader kvar." Hermione drog upp den överfulla kofferten och ställde den i eldstaden. Varför hon envisats med att släpa med sig typ alla sina böcker var för Ginny helt oförståeligt.
Ginny räckte henne ett brev hon skrivit till Harry. "Hälsa Harry från mig. Och Ron också om du ändå håller på." la hon till med eftertanke.
"Det ska jag." Hermione öppnade munnen som om hon ville säga något mer. Men hon drog bara Ginny intill sig för ännu en kram. "Du måste skriva till mig. Lova det."
"Såklart jag gör."
Professor Picard harklade sig från sitt skrivbord. "Ursäkta professorn." sa Hermione och klev in efter sin koffert. Hon vinkade till Ginny igen. "Grimmaldiplan!" sa hon tydligt och snurrade ur sikte.
Ginny släpade sig tillbaka till Gryffindortornet. Det var tidigt på lördagsmorgonen och hon hade Qudditchträning om några timmar. Hermione hade från början planerat att resa hem kvällen innan, men Ginny hade lyckats övertala henne att stanna över natten. Hon var förvånansvärd lättövertalad. Kunde i och för sig ha att göra med att Harry och Ron varit stationerade i Bournemouth hela veckan, och inte skulle komma till London förrän någon gång under dagen.
Ginny var inte ensam när hon kom tillbaka. Neville satt vid ett bord, eller snarare låg, över en bok som han tydligen läst i. Ginny ruskade honom lätt på armen. "Neville, Neville vakna."
"Benmärg från ett önskeben…" Han såg på henne förvirrat och skakade på huvudet. Neville hade en bläckfläck på kinden, han måste ha somnat på fjäderpennan.
Ginny drog fram sin trollstav och torkade bort det. "Varför går du inte tillbaka upp och lägger dig. Det är lördag, ta lite sovmorgon."
Han tog upp pergamentrullen som fallit ner på golvet. "Hinner inte nu. Jag har massor att göra, jag får sova ikväll."
"Du pressar dig för hårt. Du kommer inte lära dig nåt om du inte sover." Neville snurrade fjäderpennan mellan fingrarna, utan att verka höra henne. "Du måste i alla fall äta. Kom, vi gör sällskap tillsammans ner till frukosten. Jag har Quidditch sen, så kom nu." Hon reste sig upp och drog i hans arm.
"Sen när började du mamma mig?" Neville stängde igen boken med en smäll. "Jag är ett år äldre än dig vet du."
"Tjejer mognar snabbare än killar. Alltså är jag minst ett år äldre än dig. Allt handlar om mental mognad vet du."
Neville grymtade. "Ska du inte äta med laget förresten?"
"Vi brukar bara göra det när det är match." Hon rynkade pannan. "Varför?"
"Nä inget." Han proppade ner sina saker i väskan och började gå mot dörren.
Ginny suckade. "Kan du inte bara lägga av med det där?"
"Vad?" Neville vände sig om och såg oförstående på henne.
"Dean-grejen." Neville skakade på huvudet och började gå fortare. "Luna har aldrig sagt att hon tycker om honom på det sättet." Hon följde efter honom nerför trapporna. "De rymde från Malfoys källare tillsammans. Det är klart de är vänner."
Neville vände sig om och stannade. "Du förstår inte, Dean kom inte hem igår." Ginny drog in honom bakom en gobeläng medan den Grå Damen gled förbi dem.
"Men det behöver väl inte betyda nåt?"
"Ginny." Hon kunde bara urskilja halva hans ansikte, men det hon såg var tillräckligt. Hon hade aldrig sett Neville så hopplös tidigare. "Jag vet att du varit upptagen när Hermione var här, men när var senaste gången du såg Dean? Eller Luna?"
Ginny kunde faktiskt inte ärligt svara på det. Neville nickade och höjde på händerna. "Jag är ledsen Neville." Hon la en hand tafatt på hans arm, men han skakade bort den.
"Var inte det." Han vände sig om och fortsatte ner mot Entréhallen. " Jag har tänkt komma över det här så fort som möjligt. Jag tänker inte låta den där" och han fortsatte yttra en rad oförskämdheter som gjort Ron stolt "förstöra mitt liv. Men förvänta dig inte att jag hoppar högt av glädje under tiden."
Ginny satte sig demonstrativt en bit ifrån de andra i laget. Det verkade muntra upp Neville lite, och efter ett tag var han nästan sitt forna jag igen. Men varken Dean eller Luna syntes till någonstans. Ginny skannade Ravenclawbordet upp och ned flera gånger, men de enda hon såg var Demelza och Jasper som var mitt uppe i att säga god morgon på ett ickeverbalt sätt.
Dean kom inspringande i omklädningsrummet när alla redan var färdigklädda. Han såg ursäktande på Ginny medan han skyndade på med sina klädnader. Hon kunde inte undgå att märka det stora sugmärket han hade på halsen. Något hon absolut inte skulle berätta för Neville.
Träningen gick bra. Kanske att Ginny "råkade" skjuta klonken i huvudet på Dean ett par gånger. Men han fick se det från den ljusa sidan. Nu fick han ju några bulor att matcha sitt märke på halsen med. Hon sa det till honom också. Demelza skrattade högt medan Dean generat (och irriterat) flög ner för att hämta upp klonken som ramlat på marken. Ginny flög högre upp för att bättre kunna iaktta hela laget samtidigt.
Det var nästan så här, en tidigt morgon som Hogwarts var som vackrast. Det var fortfarande vinter, och snön låg tjock över markerna. Egentligen var det lite tidigt för träningen, att flyga i kyla var inte särskilt behagligt. Men det fanns något överjordiskt, trollskt och mystiskt att sväva över det snötäckta landskapet. När Ginny var liten brukade hon flyga runt och låtsas att hon spanade efter Yeti. Ja, hennes mamma kanske hade läst "Stunder med Snömän" högt för henne några gånger. Men det var något nostalgiskt att gå upp tidigt och flyga runt mellan den isblå himlen och snövita marken. Man blev rosig om kinderna och kunde med gott samvete kura in sig framför brasan med en kopp te resten av dagen. Ja, Ginny älskade Quidditchträning på vintern.
Trots sina något olovliga och sportsligt oprovocerade tacklingar mot Dean, flög laget väldigt bra. Hon ville inte ta ut något i förskott, men om de fortsatte så här, hade de en chans att vinna turneringen i år också.
Hon skulle just till att blåsa i visslan för att avsluta träningen, när två figurer kom ut från Förbjudna skogen. Solljuset som reflekterades från snön gjorde det svårt att se mer, men hon kisade och det hon var rätt säker på att en skepnaderna hade långt blont hår. Sättet hon pulsade graciöst runt i snön påminde väldigt mycket om… Ginny snurrade runt på kvasten. Dean och Demelza var borta på andra sidan planen och övade straffkast.
Hon såg bort mot paret i skogskanten igen. Om Dean var här… vem tusan träffade Luna ensam i den Förbjudna Skogen?
Var det Luna hon såg? Vem var det i så fall hon träffade i smyg? Och vad är det egentligen Hermione vill säga? Det och mycket mer i nästa kapitel! Säg vad ni tycker! xoxo