Nytt kapitel! Jag vet att många har sagt att de vill se mer Ron och Hermione fluff. Efter det här kapitlet hoppas jag ert behov har dämpats något. Grattis på födelsedagen Hermione!
Hoppas väntan inte varit alltför jobbig. Jag vet inte var all tid tar vägen. Men men, jag har ett till kapitel i princip färdigt, så nästa uppdatering bör inte ta alltför lång tid. Jag håller tummarna lika mycket som ni.
Tack alla ni som kommenterat! miss, BeiHai, Mickis, Goody och lillan, det här är till er.
Disclaimer: Jag äger inte Harry, Ron, Hermione eller någon av de personer som nämns i detta kapitel. Men jag ska fortfarande baka en tårta till Hermione ikväll. Så det så!
På Grimmaldiplan var stämningen mycket god. När Harry och Ron kom hem efter en lång vecka var Hermione redan där och Krake hade varm mat på bordet. Hermione hade också med sig ett brev från Ginny, något som just i den stunden var mer uppskattat än någon av de ovannämnda. Han började gå bort mot trappan för att öppna och läsa det uppe på sitt rum, men en blick från Krake, som balanserade en kastrull potatis på huvudet fick honom att ändra sig. Han stoppade brevet i fickan och satte sig vid bordet.
Ron var redan fullt upptagen med att berätta om sin vecka för Hermione. De höll fortfarande på med kursen "Sjukvård i fält". Och nu hade de verkligen gjort en fältstudie i det. Auroreleverna delades in i grupper om två och sen skulle de ut i skogen och plocka alla medicinalväxter de kan hitta.
Harry och Ron hade inte hamnat i samma grupp. Han var inte säker, men Ron verkade nästan lättad. Skitstövel. Visst, Harry ville inte heller vara i samma grupp som sig själv, blomma som blomma liksom. Men Ron var inte bättre. Skitstövel. Men det hoppade han visst över i sin berättelse.
Harry hade nästan inte förlåtit honom än, när Hermione efter middagen sa att hon var tvungen att fylla i några rapporter. Harry såg det som sin chans att få gå upp och läsa Ginnys brev. Men sen gav Hermione Ron en mycket menande blick och såg sen mot Harry. Ron såg lätt illamående ut, och väldigt besvärad. Harry började tro att det var något han missat. Han var nära att dra fram sin trollstav och rikta den där förhäxningen som får tånaglarna att växa obehagligt fort mot Ron.
Krake serverade de båda te och kakor. Ron stoppade in tre i munnen samtidigt utan att se på Harry en enda gång.
"Har jag missat nåt eller?" Harry kunde inte hålla sig längre. "Är du arg på mig?"
"Nej!" Kaksmulor flög över hela bordet och några hamnade i Harrys kopp. Ron skakade på huvudet.
"Men du undviker mig och ger mig en massa konstiga blickar hela tiden." Harry la armarna i kors.
"Det är inte dej det handlar om. Tro mig." Ron såg ned i sin kopp och drack sitt te. Tystnad föll mellan dem. Harry stirrade demonstrativt åt ett annat håll.
Efter en ganska lång stund vände Harry på huvudet. "Men du har betett dig ganska underligt. Eller, mer än vanligt. Jag har aldrig sagt att du är normal."
Ron himlade med ögonen. "Äh, håll tyst Harry."
Harry rynkade på ögonbrynen. "Jag ska framstå som din bästa vän."
"Just nu låter du mer som min fru." Rons ansikte antog en gröngul ton som inte såg hälsosam ut. Han tog ett djupt andetag. Och sen ett till. "Jo... Harry…" Han kliade sig nervöst i nacken. "Äh... Hermione och jag har pratat lite och vi känner ...att ... eller jag menar vi tänker."
Vad de hade tänkt hann inte Ron berätta, för Hermione gjorde åter entré i köket. "Har du berättat det än, Ron?" Hon log så Harry nästan trodde hennes ansikte skulle gå av på mitten.
"Nej... jag har inte kommit till det än..."
Hermione formade munnen till ett litet "o". Hon satte sig på en stol bredvid Ron och gav honom en beordrande blick som fick Harry att tänka på Mrs Weasley. Ron gav inga tecken på att lyda henne, så Hermione vände sig mot Harry igen. "Åh, Harry, vi tänkte att du har ju så mycket plats, så skulle det göra något om jag också flyttade in? Jag skulle bli så tacksam, för det här är så mycket närmare jobbet, och jag tycker inte om att transferera mig långt tidigt på morgon."
Harry log glatt, lättad. Han hade trott att det var något allvarligt de ville tala med honom om. Att Hermione skulle flytta in skulle snarare vara till hjälp än till besvär. Kanske att Ron skulle sluta strö sina smutsiga strumpor i varenda rum då. "Självklart, du är en av mina bästa vänner, du behöver inte ens fråga. Var det det som du skulle prata med mig Ron? Varför kom inte du direkt Hermione?" Harry såg frågande på dem båda.
Men nu blev Ron tomatröd i ansiktet, som snabbt mörknade till plommon. Hermione bara log. "Nej, det var inte det." Hon såg mot Ron igen, som skakade på huvudet. Hermione suckade, som byttes mot ett leende. "Jag bad Ron berätta för dig att vi... Ja, vi har förlovat oss."
Nu blev även Hermione röd. Harry vände sig direkt mot Ron, som ryckte på axlarna till svar. Han såg på sina vänner och började gapskratta.
"Jag förstår att det kanske är lite oväntat, men du behöver väl inte skratta åt det?" Ron kliade sig besvärat i nacken igen.
"Oväntat var det väl kanske inte." Harry höjde på ögonbrynen. Hermione och Ron såg på varandra. "Men lite paff blev jag." skrattade han.
Ron slet sig för att se på Harry igen. "Så du, du tycker inte att det är en dålig idé då?"
Harry klappade Ron på axeln, kanske något hårdare än vanligt. "Jag tycker det är en skitbra idé." Ron skrattade tillbaka. Hermione såg på dem och grät. Allt var som vanligt. Fast kanske lite bättre.
"Har du berättat för Ginny än?" frågade Harry när han lugnat sig något.
Hermione skakade på huvudet. "Nej. Vi ville berätta för dig först."
Ron la ena armen kring Hermiones midja. "Kom ihåg att mamma inte vet nåt än, så kan du vänta med att berätta för Ginny. Jag har en känsla av att mamma inte kommer vilja höra det här ryktes vägen."
Harry nickade till svar. "Ert beslut. Men" tillade han och höjde ett finger. "jag hälsar från er när hon får höra att hon inte fick veta nåt först."
Ron bet sig i läppen. Han rynkade pannan. Sen skrattade han. "Vad är det för vits att vara Auror om man fortfarande ska vara rädd för sin lillasyster?"
"Så du erkänner i alla fall." Harry flinade. "Vad bra att du valde en snubbe med självinsikt Hermione." Hermione log och slog till Ron lekfullt på magen.
"Snarare rädd om sitt eget skinn." Han böjde sig ner och kysste Hermione. Harry vände bort huvudet. Förlovade eller inte, men han var fortfarande inte helt bekväm med det där att de nu öppet visade sina känslor.
"Kan jag gå upp och läsa mitt brev nu?" frågade han. Ron och Hermione drog sig ifrån varandra. Ron hade ett fånigt leende på läpparna. Harry tog det som ett ja.
Väl uppe på sitt rum slet Harry upp kuvertet och läste brevet. Från en låda bredvid sängen drog han fram penna och pergament för att skriva ett svar. Men där tog det lite stopp.
Varför gjorde det det?
Han hade aldrig haft problem att skriva till Ginny förut, allt hade kommit så naturligt.
Visst, hans hjärna var fortfarande i lite lätt kaos efter Ron och Hermiones nyhet. Det var inte varje dag ens två bästa vänner berättade att det skulle gifta sig. Det var nog därför inte så konstigt att han kände sig lite förvirrad. Visst?
Harry bestämde sig för att sova på saken. Det brukade funka mot det mesta.
Om det nu bara hade varit så lätt.
Iiiip, någon som kan gissa vad som komma skall? Jag älskar det här kapitlet! Iiiip! :D Kommentera kommentera kommentera!