Jag vet att ni fått vänta länge på ett nytt kapitel, så jag hoppas ni kommer tycka om det här! Det var ganska svårt att skriva, Luna är inte helt lätt på något sätt. Men men, jag fick det klart till sist. Och sen vet jag inte om jag är glad eller inte att någon (jag säger inte vem än, jag tror du vet vem du är när du läst kapitlet) kom på vad som skulle hända i det här kapitlet. På ett sätt är jag glad att man märker mina små hintar, men å andra sidan kanske jag är för uppenbar. Nä, jag är bara glad att folk läser och verkar uppskatta det hela! :)
Okej, nu svamlar jag bara. Jag ska sluta.
Tack alla som kommenterat! Ni äger! :D Och miss, jag skyndade mig för din skull.
Disclaimer: Does not belong to me. Min papp-Edward i naturlig storlek jag beställt however, belongs only to me! Iiiip!
(Btw, hur många har lyssnat på Muse nya skiva? Visst är den helt underbar! Har "I Belong to You" på repeat!) :D
Ginny var på väg nerför trappan till frukosten en morgon i januari. Med sig hade hon Demelza, som för tillfället inte var helt omlindad kring Jasper. "Nytt halsband?" frågade Ginny.
Demelza såg ner på sina händer, som tydligen obemärkt pillat på den tunna guldkedja hon hade kring halsen. "Ja, faktiskt" sa hon och log. "Jag fick det av Jasper. Det var vår tvåmånaders-dag i helgen." tillade hon förklarande.
Ginny såg närmre på den. "Varför hänger det en knapp i den?"
Demelzas ögon lyste. "Jo, Jasper är helt galen i manga, vet du vad det är?" Ginny skakade på huvudet. "Det är en sorts serietidning från Japan. Mugglarna älskar dem." Hon knäppte upp halsbandet och höll upp det så att Ginny lättare kunde se vad som för henne såg ut som en helt vanlig skjortknapp i en kedja.
"I alla fall," fortsatte Demelza. "i en av dem stod det om att pojkarna i japanska skolor gav den andra knappen i sin uniform till den dem älskade. Den sitter närmast hjärtat och ja, du fattar." Ginny nickade. Demelza tryckte halsbandet mot sitt bröst.
Just då stack Lunas huvud fram bakom raden av elever på väg in i Stora Salen. Ginny hade varken sett eller hört från henne på flera dagar. "Luna!" ropade hon och vinkade. Men sorlet var för högt. En gänglig Slytherinelev skymde temporärt hennes syn, och sen var Luna borta. Ginny gick in i salen, och scannade Ravenclawbordet uppifrån och ned. Men till sin förvåning fanns ingen Luna där. Hon sneglade över till Gryffindorbordet, där Dean redan satt sig och börjat ta för sig av maten. Men ingen Luna där heller. Ginny bestämde sig för att gå till botten med det hela. På väg ut, sprang hon på Neville. "Har du sett Luna?"
"Hon sprang förbi på väg bort mot biblioteket." Han pekade med tummen i riktning mot trappan. "Hon sa att hon skulle låna någon bok om "wackspurtar" eller vad det nu var."
"Okej, tack." Ginny sprang vidare dit Neville pekat.
Biblioteket låg tomt och öde. Inte ens den gamla bibliotekarien, Madam Pince fanns i sikte. Ginny smög längs väggarna, tystare än vanligt. Det var väl egentligen inte förbjudet att vara i biblioteket under måltiderna, men det var inte meningen att man skulle vara det.
Ginny tycktes se skymten av blont hår bakom en av hyllorna, och gick runt den för att se närmare. "Luna? Varför svarar du inte när jag ro…" Mer han hon inte säga. Förvånad, chockad och aningens förskräckt skakade hon på huvudet. "Förlåt." muttrade hon och sprang tillbaka.
Någon sprang efter henne. "Ginny, stanna!" En hand på hennes axel fick henne att stanna upp. "Snälla, lyssna på mig." Luna såg henne bedjande i ögonen.
Ginny bara skakade på huvudet. "Är det nu som du ska berätta för mig att inte är som det ser ut. Att jag inte kom på dig med att kyssa, kyssa professor Scamander! Nå?"
Luna skakade allvarligt på huvudet. "Nej, du såg rätt."
"Inget skrikande i biblioteket!" Madame Pince svepte fram i raden mellan hyllorna. Hon fäktade med armarna mot Ginny och Luna, som om hon försökte vifta bort två överstora flugor.
"Det är ingen fara, Madame." Professor Scamander klev fram ur deras tidigare gömställe. "Miss Granger, Miss Lovegood, får jag föreslå att vi fortsätter den här diskussionen inne på mitt kontor?"
Ginny höjde på ögonbrynen som om han skämtade. "Jag kan inte komma på något mer att säga er, professor." Hon vände sig mot Luna. "Jag vill tala med Luna ensam."
Professor Scamander bugade på huvudet åt dem och lämnade biblioteket. Ginny tog tag i Lunas klädnade och drog iväg med henne in i närmsta tomma klassrum hon kunde hitta.
Ginny slog till sig själv i pannan. "Luna, vad tänkte du med? Han är en lärare! Din lärare! Ge mig ett skäl till varför jag inte går direkt upp till professor McGonagall och ser till att han får sparken!?" Hon höll upp ett varnande finger för att visa hur mycket hon menade det. "Eller, vet du vad, jag behöver inget skäl. Jag är redan på väg." Hon skakade huvudet igen, som för att rensa vad hon precis sett, och vände sig om för att fortsätta gå.
Luna tog hennes hand och höll henne kvar. "Det är inte på det sättet. Jag tycker jättemycket om honom, Ginny. Mer än jag kan säga. Och jag tror han känner likadant." Hennes ögon glittrade när hon sa det.
Men sanningen kvarstod. "Har han sagt det? Luna, han utnyttjar dig bara!" Grym kall vrede mot mannen som vågat befläcka Luna bubblade upp inom henne. Visst att Luna var mer än bildligt blåögd, men hon kunde väl inte ärligt tro att han hade goda avsikter.
Luna höjde handen som för att slå till henne, men sänkte den igen. Hennes axlar hade stelnat och hon antog försvars position." "Hur vågar du säga så? Jag har aldrig sagt eller gjort något för att förtjäna det där." väste hon.
Ginny höll händerna för ögonen i frustration. "Luna, han använder sin maktposition för att tvinga dig till…"
"Han tvingar mig inte till nåt! Vi är förälskade, är det så svårt att förstå? Förresten är det bara den här terminen, sen behöver vi inte smyga mer." Luna hade aldrig sett så allvarlig ut, men Ginny hade aldrig förr hört henne säga nåt mer galet.
"Om ni nu kommer träffas då. Slår vad om att han har en tjej i varenda…"
Lunas blekgrå ögon blev isfärgade. "Förlåt om jag inte har en lika perfekt pojkvän som dig, Ginny. Förlåt om jag trodde du var min bästa vän. Jag trodde du om någon skulle förstå hur känns. Du smyger för dina bröder, jag smyger för hela världen. Vet du hur det känns att bära på en hemlighet, en bra hemlighet, som man bara vill skrika ut från en bergstopp eller nåt. Men man kan inte göra det. Man får inte ens berätta för sin bästa vän om personen som äntligen gör så att man känner att man har en plats. Att man inte sticker ut, för den personen gör det också."
Ginny snörpte på munnen. Hon var nära på att säga något lika surt tillbaka, men hejdade sig. "Luna, jag är ledsen, men du måste förstå att ni inte kan träffas mer."
"Det beslutar jag själv, tack. Förresten är jag myndig." Luna la armarna i kors över bröstet. Ginny fick en plötslig déja vu upplevelse och gjorde en mental anteckning att hon aldrig skulle skaffa tonårsdöttrar.
"Oavsett ålder är han fortfarande din lärare. Det är emot skolans regler."
"Han är bara vikarie. Och sen när bryr du dig om reglerna?" Lunas ögon smalnade.
"Sen de hjälpte min vän ur en knipa."
"Jag är inte i knipa. Och om jag är det är det på grund av dig."
Ginny höjde på ögonbrynen. "Mig?" Hon pekade på sig själv undrande. "Snäll lilla Luna, jag försöker hjälpa dig. Du kommer tacka mig i längden."
"Det tvivlar jag på. Inget som du säger kan hålla oss ifrån varandra. Om du berättar, och Rolf får sparken, då hoppar jag av skolan, så vi kan vara tillsammans. Vill du ha det på ditt samvete?" Ginny kunde tydligt se att Luna menade vartenda ord hon sa.
"Du spelar ett smutsigt spel."
"I krig och kärlek är allt tillåtet. Nu får du ursäkta mig, det är någon som väntar på mig." Hopplandes, lämnade Luna Ginny ensam.
Nån mer än carolineflickan som gissat det? Kommentera mera!
Och den där manga grejen i början är verklig. Min bästaste vän Sara (Japan-nördigaste varelsen i universum) berättade det för mig, och jag tyckte det var bara för gulligt för att inte ha med någonstans.
Om det är nån som har någon fråga om annat än den här ficen, typ om vad jag annars läser för fanfiction, hur jag fick min cardboard cutout, eller bara allmänna tips, är det bara att skicka ett meddelande! :D