Ni anar inte hur stolt jag är att kunna lägga upp ett nytt kapitel den här veckan också! Om det är några oklarheter så skyller jag på att jag skrev större delen något (ganska mycket) konsert-bakis efter MUSE igår. OME, de var är och kommer alltid vara BÄST! Min hörsel är helt domnad, jag kan typ inte prata och min kropp värker, men det var så värt det! Iiiip!

Och jag har blivit tillfrågad av miss att berätta lite mer om mig själv, så nu kommer lite om moi. Ni som hellre vill höra hur det går för Harry och de andra kan bara scrolla bort resterande delen av den här AN. :P

Jag är en tjej på 20 år och bor i centrala Stockholm. Jag jobbar just nu på en förskola, med barn i åldrarna 3-5. Jag har läst fanfiction i ungefär 8 år, och skrivit i typ 7. Men de tidiga kommer ingen nånsin få läsa. Dels låg de på en nu kraschad dator, men sen var de så usla och stereotypa att jag nästan skäms när jag tänker på dem. Det här är den första fanfictionen jag publicerade. Jag började skriva på den typ 3 dagar efter publikationen av Deathly Hallows, alltså för drygt två år sedan.

Förutom Harry Potter, är jag även en aktiv medlem i Twilight och Robin Hood fandom. Ni kan läsa mina andra publicerade historier via min profil.

Om ni har någon mer fråga får ni jättegärna ställa den! Enklast är om ni blir medlemmar, för då kan jag svara direkt. Det är enkelt och kostar ingenting. Man behöver absolut inte skriva något för att vara medlem. Min kompis är bara med för att få mail varje gång en fic uppdateras.

Och mynameiselin; tack för att du gjorde mig uppmärksam! Och då hade jag ändå korr. läst den flera gånger! Aja, man blir väl hemmablind kan tro. Tack iaf!

Och tack alla andra som kommenterat! You ROCK!

Men nu tillbaka till Ginny och den där strejken...

Disclaimer: Jag äger ingenting annat än handlingen. Men den äger, så det gör ingenting. :P

"En sak jag inte förstår är hur hon lyckades dra med Hermione i det där!"

Harry suckade. Han och Ron låg skavfötters i Rons smala säng. Harry förstod att det där med ältandet kanske var mer av ett familjedrag. Han suckade igen.

Han och Ron hade stirrat upp på det där taket i säkert en timme nu. Suck.

Tjejerna var ute på en "rekognoserande" och "upplivande" promenad. Harry som sett fram emot en helg inomhus tillsammans med Ginny. Inomhus var han, men med fel Weasley för att göra det han önskade.

Han skakade på huvudet för att få bort de otroligt stötande bilderna när han plötsligt och helt utan förvarning fick en spark i sidan som gjorde att han föll av sängen. "Va håller du på med!?!"

Ron blängde irriterat tillbaks på honom. "Jag kom på att det är ditt fel det här; om du inte hade gjort som Ginny velat hade det här aldrig hänt."

Harry reste sig argt och gick fram och slog Ron hårt på armen. "Tror du inte att jag fattar det själv eller?" Han satte sig på golvet mellan sängen och skrivbordet. "Förresten ska du vara glad för att jag inte gör allt som din syster vill."

"Vad menar du med det?"

Innan Harry hann svara (vilket han i efterhand var väldigt glad för, det hade gjort båda två grymt obekväma) ropade Mrs Weasley från undervåningen. "Ron!" Ron suckade.

"Vad mamma?" skrek han tillbaka.

"Kom och hjälp mig här nere!"

"Varför kan inte George göra det?"

"Ronald Weasley kom genast ner!" En sista sur blick på Harry och Ron försvann.

Harry reste sig upp och gick bort till fönstret. Han såg Hermione och Ginny sitta på en omkull fallen trädstam en bit bort på fältet. Då fick Harry en idé. Kanske han skulle kunna lyckas övertala Hermione att hon skulle övertala Ginny att lägga av med sin fåniga idé. Eller så kanske hon kunde göra upp en plan för att ge Ginny ett erbjudande hon inte kan säga nej till.

"Hermione!" Harry såg att Ginny hoppade till när han ropade. En underbar rodnad spred sig över hennes kinder när han närmade sig. Men hon rätade på sig snabbt och la armarna i kors.

"Om du kommer för att försöka övertala mig är det lönlöst."

Harry log men ignorerade henne annars. "Du, Hermione, kan jag prata med dig om en sak? Ensam."

"Äh." Hermione såg på Ginny, som stirrade på Harry, som himlade med ögonen.

"Äh, seriöst, jag ska inte börja hångla med Hermione om du nu tror det." Harry lutade huvudet bakåt i ren frustration. Tjejer asså!

"Det hoppas jag verkligen!" En mycket barsk Ron kom stolpande över fältet. "Ginny, mamma vill att du kommer in och hjälper henne tvätta babykläderna."

"Men det gjorde hon ju förra veckan!" gnällde Ginny.

"Ja, men det var nåt med tvättmedlet…" Ron knep ihop ögonen. "Ta det med henne istället."

Ginny såg på Harry medan hon gick förbi honom tillbaka till huset.

En tung tystnade lade sig. Hermione gungade på fötterna besvärat. Hon såg på avståndet mellan sig själv och Ron, som om hon försökte uppskatta det i huvudet efter någon mall.

"Så," sa Ron efter en stund.

"Så," sa Harry tillbaka.

"Du ville prata med mig, inte sant Harry?" Hermione grep tag i hans arm.

"Va? Jo, visst." Harry kände sig lite lätt desorienterad. Hermione drog med honom en bit längre in i skogsdungen. Ron stod kvar, tämligen paff.

"Nä,nä, bry er inte om mig!" ropade han tillbaka innan han lufsade tillbaka bort mot huset.

"Harry, snälla, du måste göra nåt!" Hermione höll upp händerna i desperation. "Jag står inte ut med att se honom så här!"

"Tror du jag står ut?" Harry gned sig i sidan. "Han misshandlar mig ju!"

"Vad är din plan då?" Hermione såg på honom bedjande.

Harry rynkade pannan. "Jag tänkte att du hade en plan."

"Varför måste jag alltid ha en plan?" Hermione höjde händerna frågande.

"Du är ju hjärnan i sällskapet." Det var ju rätt självklart.

"Ja, men du är väl ledaren. Dessutom är det din flickvän." Hermione log finurligt. "Jag kan inte erbjuda henne det du kan." Hon blinkade med ena ögat för att han skulle fatta vinken.

Harry himlade med ögonen. "Är det verkligen allt du tänker på?"

Hermione suckade. "Ärligt Harry så tror jag att Ginny vill komma ur det här lika mycket som du."

Harry drog ihop ögonbrynen. "Men det var ju hon som började!"

"Ja, just därför vill hon inte vara den som ger upp. Hon är rädd om sin stolthet vet du. Vilket jag tror är hela grejen till varför hela det här startade från början. Hon är irriterad på sig själv att hon har svårt att stå på sig inför dig. Och hon ser sig själv som en stark individ, så det är nog lite jobbigt för henne."

"Jo tack, jag vet det." Harry kliade sig i nacken. "Och varför kan inte du försöka övertyga henne?"

Hermione såg på honom som om det var det mest självklara i världen. "Då skulle jag ju förverka min plats som feministisk förespråkare! Det här är tyvärr inte en sak som en tjej kan vara annat än stödjande i." Hermione la armarna i kors. "Så vad tänker du göra?"

Harry la handen för pannan. "Jag vet inte. Kidnappa henne." Han fick en bild av en grott-man som bär hem sin kvinna över axeln.

Hermione log. "Vet du, jag tror faktiskt att det är en perfekt idé."

Jag vet inte men det känns verkligen som om den här storyn fått ett lyft på sistone. Kanske bara är mina mer eller mindre subtila sexskämt. Borde jag ändra ratingen tror ni? Ska vi köra hårt på fördomarna om den svenska synden, och säga att T (alltså typ 13+) klarar lite sånt, eller ska jag ändra till M. Hm... Nu ska jag inte avslöja för mycket, men det kommer inte bli bättre... *smiles*

Kommentera! :D