Jag lägger upp det här med förhoppning om att jag inte ska drabbas av en viss frökens vrede. :P
Att jag inte uppdaterat på länge beror på att jag skrivit Kapitlet med stort K. Det vi alla (okej, jag) väntat länge på. Och det satte lite press på det här, för jag ville att det skulle leva upp till det efterkommande. Men nu är det så bra det kan bli, och då är det väl inte mer än rätt att ni ska få ta del av frukten av mina mödor.
Jag har även varit upptagen med en viss film som haft premiär. Är fortfarande lite lätt Edward-hög. Älskade filmen om nån undrar. Helt underbar.
Men nu ska jag inte uppehålla er mer. On with the show.
Disclaimer: WB äger Harry Potter. Men handlingen är all mine. :)
Planen var satt och nu var det bara att sätta pjäserna i spel. Harry bevakade från soffan i vardagsrummet hur Hermione följde efter Mrs Weasley in i köket. De hade båda enats om att hon skulle bli det största hindret. Med sin nästan övernaturliga förmåga att kunna lukta sig till när hennes barn planerade något busstreck, var det ett under att Mrs Weasley ännu inte synat deras kort. Men så hade hon sin höggravida sonhustru på besök också.
När de försvunnit utom synhåll, vände Harry på huvudet och hans blick fastnade på Ginny som spelade knallkort tillsammans med Bill. Hon satt med ryggen mot honom och kunde därför inte se att han såg på henne. Men Bill gjorde det. Han rynkade ögonbrynen och sa något till Ginny. Harry vände ned blicken, utan att egentligen veta varför han gjorde det. Han hade inget att skämmas över. Det var väl inget konstigt med att en kille såg på sin flickvän? Eller sin vän för den delen.
Harry höjde huvudet igen, men Bill såg inte på honom längre. Fleur hade glidit in i rummet, med magen i vädret. Bill la ner sina kort och la istället händerna kring Fleurs midja och drog ner henne i sitt knä. Efter några halvhjärtade protester "Jag 'r alldeles för tyng" gjorde hon sin make till lags.
Harry såg nästan trollbundet på dem. Ända tills Ginny vände sig om, med ett illamående uttryck i ansiktet. Hon reste sig och satte sig bredvid Harry istället.
"Hej." sa han och la armen så diskret som möjligt på ryggstödet bakom henne. Det gällde att testa sina vatten här.
Ginny gjorde ingen ansats till att köra bort honom. Men hon satt fortfarande rakryggad. "Hej." sa hon och log tillbaka.
Harry fick en plötslig lust att böja sig fram och kyssa henne, men han påminde sig själv om planen. Ginny såg på honom och en pinsam stämning la sig kring dem. Lyckligtvis kom Mrs Weasley tillbaka in i rummet, med Hermione efter sig. Den senare gjorde diskret tummen upp mot Harry.
"Ginny vännen, Hermione berättade precis för mig om att det här är första gången hennes föräldrar firar påsk utan henne, och jag tänkte att det kanske kunde vara trevlig om ni gick över en sväng med lite kakor till dem. Jag har gjort så många, jag vet inte riktigt vad som flög i mig, så det är bra att vi blir av med några."
"Äh, visst." sa Ginny och såg frågande på Hermione. Harry visste att Ginny visste att Hermione alltid firat påsk på Hogwarts. Något som trion höll tummarna för att Mrs Weasley glömt för tillfället.
"Då går jag in i köket och packar en korg åt er. Tycker dina föräldrar om blåbär, Hermione? Jag tror jag har en paj…" Mrs Weasley försvann ut i köket igen.
Nu gjorde Ron entré i vardagsrummet. "Harry, vi måste sticka." Han höll upp ett litet pergamentspapper i handen. "Robards vill att alla ska komma tillbaka för en extra insatt special träning." Han citerade frasen trion tillsammans hade kommit på som hållbar ursäkt till att förklara Harry och Rons stundande avresa. Det var nämligen inte bara Harry som kände ett tryckande behov att vara ensam med sin flickvän.
"Hinner ni hem till middagen?" frågade Mrs Weasley från köket.
"Jag vet inte." sa Ron och log glatt. "Men det kan bli sent, det brukar dra ut på tiden sånt här." Han såg mot Hermione, som log tillbaka. Harry låtsades att han inte förstod vad det sista syftade på.
"Skickade Robards ugglan Ron?" frågade Mr Weasley där han satt i fåtöljen.
Ron nickade och visade sin far pergamentbrevet han höll i handen.
"Jag hade intryck av att han åkt till Kanarieöarna med sin fru, som han gör varje påsk." Han vek ihop tidningen han läst och såg på Ron med höjda ögonbryn. "Men jag kan ju ha fel."
Ron blev röd om öronen och Harry svor tyst. Nu var det kört. "Han kanske kommit på något jätteviktigt som vi var tvungna att lära oss precis nu." Rons förklaring lät inte trovärdig på något sätt.
Mrs Weasley kom tillbaka med en stor korg under armen. Hon såg frågande på Ron och Harry. "Vad är det som pågår egentligen."
"Ingenting… äh" Harry såg på Ron i hopp om att han skulle komma på en bra förklaring.
"För det lät precis som om ni försöker komma på en ursäkt för att åka härifrån. Vi har inte träffats på flera veckor!" Mrs Weasley såg besviket på dem, och Harry kände hur han rodnade.
"Förlåt Mamma." mumlade Ron till höger om honom. Harry sänkte blicken. Nu var det kört. Harry sneglade bort mot Ginny och undrade hur länge det skulle dröja innan han fick chansen att pressa henne mot sig, gömma ansiktet i hennes hår, smeka hennes hals och nerför hennes…
"Ron och jag har förlovat oss!" Harrys blick flög snabbt till Hermione. Hon såg nästan förvånad ut själv.
Bill reste sig upp från sin stol och verkade inte veta hur han skulle reagera. Mrs Weasley höll handen för munnen och såg ut som att hon skulle börja gråta. Korgen hon hållit under armen for ner på golvet, och dess innehåll smulade ner mattan.
"Är det sant Ronald?" Harry hade aldrig tidigare hört Mr Weasley använda Rons hela namn tidigare.
Ron såg nästan likblek ut. Harry kunde inte hålla sig från att skratta, och Ginny följde hans exempel. De var tydligen dem enda som fann något roligt i situationen.
Ron såg på Hermione. Sen skakade han på sig och rätade på ryggen. "Ja, det är sant."
Allas ögon var fästa på Ron, och Harry såg sin chans. Han sneglade mot Hermione, som log tillbaka.
Snabbt tog han tag i Ginnys hand och drog med henne ut i köket.
"Vad håller du på med Harry? Jag kollade på det där!" Hon vände sig i riktning mot vardagsrummet.
Men Harry släppte inte hennes hand. "Du och jag behöver prata."
"Okej." sa Ginny och satte sig vid bordet. "Med tanke på hur Mamma och Pappa höll på när Bill förlovade sig så skulle jag gissa att de kommer vara där inne ett tag. Vad ville du prata om?"
"Jag vill inte ta det här." Harry drog med henne, lite varsammare den här gången, ut genom köksdörren till baksidan av huset. "Men jag tror du vet vad det gäller."
Ginny drog tillbaka och tvingade Harry att stanna. "Om du tror att kidnappning ska få mig att byta ståndpunkt, så kan jag redan nu säga att det inte kommer funka."
Harry suckade frustrerat. "Kan du snälla lägga av med det där?" Han fortsatte gå igen, och Ginny följde honom.
"Ska du bli arg nu?" väste Ginny. Harry kände efter och kände att han faktiskt var det. All uppdämd frustration hotade att välla över.
"Ja, kanske jag är det!" De hade stannat precis utanför häcken som gick runt hela huset. Harry höll fortfarande Ginnys handled i ett järngrepp.
"Släpp mig!" Hon vred handen för att försöka komma loss, men Harry tog tag om hennes arm istället.
"Nej, det tänker jag inte göra förrän vi har pratat om det här!" Ginny förvånade Harry genom att närma sig honom. Hon ställde sig på tå och tryckte sina läppar hårt och känslokallt mot hans.
"Så, nöjd nu?" frågade hon.
Harry skakade på huvudet. "Varför gör du så här? Varför kan du inte bara erkänna att det gick för långt? Ingen skulle vara arg på dig för det."
"Äh, skärp dig." Hennes ögon smalnade. "Jag har ju redan kysst dig, betyder inte det att jag gett upp."
"Om du gjort det, varför står vi här och tjafsar då?"
"Det vet väl inte jag, det var du som började!"
"Var det inte! Hade det inte varit för din idiotiska strejk hade vi aldrig ens kommit hit!"
"Och du hade haft ditt manliga ego helt intakt. Alla gör precis som jag vill, för jag är den berömde Harry Potter, bäst på allt." Ginny grimaserade. "Nej tack."
Ginny gav ifrån sig ett förvånat "oumph" när de upplevde känslan av att pressas igenom att tajt gummirör, och allt blev svart.
Nästa kapitel är färdigskrivet och klart, men det är så bra att jag nästan inte vågar lägga upp det. Bara nästan.
Nu vill jag höra vad ni tycker! Lämna en kommentar och förgyll min dag! :D