Jag har försökt dra ut på det, men nu kan jag inte komma på något bra skäl till varför jag inte lägger upp ett nytt kapitel. Det är bara det att jag sett fram emot det här så länge. Jag börjar seriöst leva alldeles för mycket genom mina karaktärer. Inte ett bra tecken.

Hur som, hoppas ni inte blir besvikna. Och om ni blir det får ni ljuga, för det här är (än så länge) mitt favorit kapitel. Iiip!

Disclaimer: Jag äger inte Harry Potter. Och jag kan ha lånat lite av handlingen från en Twilight one shot jag läste för typ ett år sen. (Edward var brandman. Såååå hett! No pun intended). Men jag är lika stolt över den för det! :D

Väl inne i hallen på Grimmaldiplan släppte Harry Ginnys arm som om den bränt honom. För Ginny kändes det nästan som ett slag i magen. Han gick in i vardagsrummet, och Ginny följde efter. Harry stod med ryggen mot henne när hon kom in.

"Kan vi få det här överstökat så att jag hinner se slutet på Rons grillning sen?" Harry vände sig om.

"Va?" Hans ansiktsuttryck förvånade Ginny. Det fanns inget kvar av ilskan alls. Han såg ut som om han funderade på något.

"Du var arg, jag var arg…" förklarade hon.

Harry blundade och skakade på huvudet. "Ginny, jag kom inte hit för att bråka med dig."

"Vad gör vi här då?" Hon lyfte upp armarna i protest, och slängde sig ner i soffan. "Mamma blir galen på oss om hon ser att vi är borta."

Harry satte sig på knä på golvet framför henne. "Åh, det var inte så här jag hade planerat det!"

"Harry, vad pratar du om?" Ginny drog upp knäna och kramade om dem. Hennes puls steg markant och det bultade i öronen.

"Jag är trött på det här Ginny." Harry lossade hennes armar och särade på hennes ben så att han kunde sitta mellan dem. "Trött på att smyga runt och gömma mig för din familj. Jag är trött på att minsta lilla händelse i mitt liv hängs ut i varenda tidning. På att alla, till och med du verkar ha en massa förutfattade meningar om mig." Hans armar snirklade sig runt hennes midja, och drog henne närmare soffkanten. "Men mest är jag trött på att vara borta från dig Ginny."

Ginny la sina armar runt Harrys hals och viskade i hans öra. "Du håller dig inte ifrån mig, Harry."

"Jag vill hålla dig och aldrig släppa taget. Kan vi sitta såhär för alltid?" Han böjde på huvudet och kysste hennes hals. Hans läppar rörde sig närmare och närmare, men aldrig tillräckligt nära.

"Om du vill." Ginny kramade honom ännu tätare till sig.

"Kan du förstå att jag inte vill slösa bort tiden jag har med dig på en så dum sak som ett gräl?" Harry log mot hennes hals.

"Du kan ha en poäng där." Hennes röst var svag.

"Ginny." Han drog henne ifrån sig och såg henne i ögonen. Trots att de bara var några centimeter ifrån varandra, kändes avståndet outhärdligt. Hon försökte dra honom till sig igen. Men Harry la sina händer över hennes nacke, och höll kvar ögonkontakten.

"Ja." Hans doft fyllde henne, och hon hade svårt att tänka klart.

"Jag älskar dig." De smaragdgröna ögonen sken som grön eld, och bländade henne. Det enda hon kunde tänka på var hur vackert hans läppar rörde sig när han sa dem orden, och hur mycket hon längtade efter att pressa dem mot sina. Det hade gått för lång tid. Alldeles för lång tid. Den dumma leken kändes flera år bort.

"Jag vet." svarade hon. Hans ögon avslöjade det var gång han såg på henne. Inga ömhetsbetygelser eller gester i världen kunde bevisa det mer. Han drog henne intill sig och pressade sitt ansikte i hennes hår. Ginny kysste varenda del av honom hon nådde.

"Jag vill inte lämna dig igen." Hans varma andedräkt mot hennes nacke fick de små håren att resa sig upp. Hon slöt ögonen och njöt av känslan av hans kropp pressad emot hennes.

"Du behöver inte göra det." Aldrig, aldrig.

Hans händer gled uppför hennes rygg och armar. Det kändes som om hennes hud brann där hans fingrar fjäderlätt smekt. Han kupade hennes ansikte. Hans tumme smekte hennes kind och hans blick borrade sig in i hennes igen. "Ginny."

"Ja." Han såg länge in i hennes ögon.

"Gift dig med mig." Total chock låste hennes hjärna. Miljoner tankar snurrade runt i hennes huvud. Hur skulle hon kunna reda ut dem, när det enda hon var medveten om var Harrys ögon. Det borde vara olagligt att blända folk så där. "Säg något." Han såg på henne. Ginny mindes att han väntade på ett svar från henne. Men hon hade ju inte samlat sina tankar än! Harry la huvudet på sned och rynkade pannan.

Han öppnade munnen för att säga något, men hon la ett finger mot hans läpp. "Jag tänker." Kanske inte var en bra idé. Hans läppar mot hennes finger brände som eld. Hon kunde inte forma en sammanhängande tanke.

"Är det ett nej?" Hans ansikte föll, och ögonen tappade en del av sin glöd. Det räckte för att Ginny skulle återfå medvetandet.

"Mamma kommer få spader." Hon fnissade till vid tanken.

"Vem bryr sig?" Harry skakade långsamt på huvudet. De orden var just då de finaste ord hon hört någonsin. Ginny släppte ifrån sig ett litet pip och kastade sig om halsen på Harry. Hon kysste hans läppar hungrigt, för att ta igen all förlorad tid. När Ginny släppte honom för att andas log Harry snett. "Är det ett ja?" frågade han. Glöm hans ögon, hela han strålade. Ginny kände det som om hennes hjärta plötsligt blivit tre gånger större. Hon förstod inte hur så mycket känslor kunde rymmas inom henne. Det kändes som om hennes bröst skulle spricka.

"Harry." Hon kysste hans hals.

"Ja." Hans andhämtning var tyngre, och hans röst lät hes när han svarade henne.

"Sluta prata." Han slösade inte en sekund innan han återigen kysste henne. Ginny pressade sig mot honom med all sin kraft, men det var ändå inte tillräckligt. Harrys händer gled ned längs hennes rygg, till hennes höfter, och drog dem intill sig. Ginny flämtade till och låste armarna hårdare kring hans hals.

Harry fingrade med nederdelen av hennes tröja innan han stack in handen och smekte längs hennes sida. Det kändes som om varenda ben i hennes kropp hade lösts upp. Hon sjönk ihop mot hans händer och suckade mot hans läppar. Han kysste henne lätt på läpparna, och fortsatte sen nerför hennes hals och nyckelben. Ginny suckade och drog fingrarna genom hans hår.

Istället för att dra sig tillbaka, som han brukade göra, kysste han huden precis över hennes vänstra bröst, där hjärtat sitter. Ginny kände det som om hon höll på att explodera inifrån. Hon blev plötsligt hypermedveten om Harrys händer mot hennes kropp, och varje liten rörelse, kastade henne allt närmre bristningsgränsen. Utan att tänka, drog hon ned sina händer från Harrys huvud, och i en enda snabb rörelse drog hon av sin tröja.

Harry stirrade förvånat på henne. Hans ögon tog in synen av hennes bara överkropp. Han suckade och pressade sina läppar mot hennes igen, med sån styrka att hon nästan föll baklänges ned på soffan. Men hans armar hade rört sig bakåt över hennes rygg och höll i henne. Hans fingrar rörde sig i små cirklar över hennes rygg, och längs hennes sida. Ginny kände Harrys hand mot sin mage, och drog efter andan.

Harrys läppar frös mot hennes. Han drog sig tillbaka och såg frågande på henne. Hon ville säga åt honom att inte sluta. Denna ljuvliga tortyr kanske drev henne till vansinne, men det var ett underbart ställe att vara på.

Harry drog inte bort sina händer. Istället rörde han sig sakta, sakta uppåt tills hans fingrar vilade mellan hennes bröst. Ginny kunde inte andas. Hon svalde. Harrys ögon lämnade inte hennes för ett ögonblick. Han såg på henne som om han frågade om lov. Ginny bara nickade till svar, hon hade glömt bort hur man pratar. Lätt som en fjärilsvinge gled han med fingrarna över den känsliga huden. Ginny blundade och lutade huvudet bakåt, helt upptagen av alla känslor som trollband henne.

Harry mumlade något hon inte kunde höra, och ett ögonblick senare kraschade hans läppar mot hennes igen. Hans ena hand låg fortfarande pressad mot hennes bröst, medan den andra greppade tag om hennes ländrygg och pressade henne emot honom. Hon hade i princip glidit av soffan, och satt nu istället mer eller mindre i Harrys knä.

Ginny blundade och njöt av den underbara friktionen mellan dem. Hon greppade tag om hans rygg, och pressade sitt bäcken uppåt. Ett dämpat "Hmmph" hördes från Harry. Han hade huvudet begravet i hennes hår. Ginny drog i hans tröja, behovet att känna hans bara hud mot hennes egen var övermäktig. Harrys händer lämnade hennes kropp bara för en sekund, och tröjan landade på golvet bredvid hennes. De andades tungt. Harry lutade sin panna mot Ginnys. "Säg varför vi måste sluta." Hans röst var hes och tung.

"Varför?"

"För att mitt huvud står still." Ginny kysste hans nacke, från öra till axel, och tillbaks igen innan hon svarade.

"Varför ska vi då sluta?" En rysning for genom hela Harrys kropp. Han skakade på huvudet.

"Ginny, det var inte så här jag…" Hon satte ett finger för hans läppar.

"Sluta. Det här är perfekt." Han suckade och kysste henne igen. Ginny kunde känna hur han log mot hennes läppar, innan han plötsligt lyfte upp henne och bar med henne uppför trappan. "Jag kan gå själv vet du." Hon hade velat att hennes röst skulle låta lite förebrående. Men hon var inte säker på om hon fick igenom det hela, när hon inte kunde sluta le. Han kysste henne igen. Hon var beundrad över hur han lyckades gå utan att snubbla.

"Lika bra att jag övar mig lite." Han kysste henne, långsammare än förut. Hans läppar släppte hennes för ett ögonblick, och Ginny kände en mjuk madrass under sig. I samma stund blev alla tankar överflödiga. Det enda hon kunde känna var Harrys varma händer över sin kropp, hans mjuka andedräkt mot sin kind, och hans lena hår under hennes fingrar.

Det var nog en del Robin Hood där i mitten nånstans också. Ni som sett andra säsongen episod 8 vet nog vilken del jag menar. Annars låtsas jag som om allt var mitt. :D

Och jag hoppas att ingen blev chockad över detta något mer "vuxna" kapitel. Jag har faktiskt försökt varna i tidigare kapitel att det är den här riktningen som historien kommer ta. Så beware. Eller rejoice, som jag. :P

Nu vill jag ha lite kärlek! Wink wink...