miss undrade var jag var, och jag kan berätta att jag är nyss inflyttad i min nya lägenhet. Så mysigt. Men jag och min rumskompis har kommit på att vi nog har lite för mycket saker... Men var gör det när jag har både Edward och Legolas stående i givvakt bredvid min säng. Såååå underbart!

Aja, tillbaka till storyn.

Tar vid nästan precis där vi slutade. Med det menas att jag inte skrivit någon smut. Jag är alldeles för blyg för att kunna göra något sånt. Ni får nöja er med en typ lime i förra kapitlet. :P

Och jag vill också berätta att det här kapitlet är väldigt bra om ni lägger på minnet, för det kommer komma tillbaka senare. :)

Innan ni börjar läsa vill jag bara säga TACK TACK TACK till alla snälla fina underbara kommentarer! You rock my socks off!

Disclaimer: Äger inte Harry Potter. Även om man kan köpa honom på ...

De låg hopslingrade under täcket. Ginny hade huvudet på Harrys axel, och ritade förstrött mönster på hans bröst. "Du, Gin. En sak jag undrar över." Hon såg upp på honom. En liten rynka mellan hans ögon visade att något oroade honom. Ginny fick en plötsligt lust att peta på den med sitt finger, så att den försvann. "Det där du sa förut." Hon hade sagt många saker förut. Ginny kände hur hon rodnade och hoppades att Harry inte skulle märka det. "Att din mamma skulle få spader."

Ginny bet sig i kinden. Det var så lätt att glömma bort resten av familjen när hon var med Harry. "Jag tror hon kommer tycka att vi är för unga för att förlova oss. Men det är inte som om hon hade så mycket val."

"För vi skulle göra det i alla fall." Han log mot henne och blinkade.

"Inte bara det. Så mycket som jag älskar mina föräldrar, tror jag att det är dags att jag flyttar hemifrån snart." Hon tänkte tillbaka på grälet hon haft med sin mamma över hennes karriärsval. "Även om du nu inte kommit på denna mycket trevliga lösning, hade jag nog flyttat ändå." Hon märkte hur sant det var när hon sa det.

Harry lutade sin panna mot hennes huvud. "Och vilken mor vill att ens dotter ska leva i synd först, eller hur." Ginny fnyste åt honom.

"Ugh, Harry du låter som Ron. Förresten, vem hade sagt att jag skulle flytta in hos dig." Harry höjde på ett ögonbryn. "Ja, okej, jag hade nog gjort det." Harry log och drog handen genom hennes hår.

"Ditt hår ser ut som en höstack. Men jag gillar det." Ginny slog till honom på armen. "Ow! Jag sa ju att jag gillade det!"

"Ditt hår är inte det mest välkammade heller." Ginny rufsade till hans hår lite extra, bara för att.

Harry tog tag i hennes händer och drog ned dem till sitt bröst. "Det är det aldrig." Hans ögon blixtrade till när dem mötte hennes. Hon kände att hennes ben än en gång blev till gelé. Han böjde sig ned och kysste henne. Ett högt kurr hördes från Ginnys mage. Väldigt avtändande. Harry skrattade till. "Vi kanske ska äta lite frukost först?" Han satte sig upp i sängen och drog på sig kläderna som låg slängda på golvet. "Vad är du sugen på?"

"Ähm." Ginny bet på sin underläpp medan hon väntade. "Ägg tror jag. Äggröra." Hennes mage kurrade uppskattande.

Harry skrattade. "Jag kommer tillbaka, gå ingenstans." Han stannade halvvägs genom rummet och vände sig om. "Du kan väl ta tillvara på tiden genom att komma på en bra förklaring till varför vi försvann igår. Jag har ingen"

Ginny suckade. "Det är inte mig de kommer vara efter."

"Nej, men är det inte trevligt om din fästman lever fram till bröllopet i alla fall." Harry log och Ginny kände att hon gjorde det samma. Han kröp tillbaka ner i sängen och kysste henne igen.

"Du vet att jag inte kan tänka ordentligt när du gör så där." sa hon, och försökte låta förebrående.

Harry skrattade. "Frukost var det." Han trasslade loss sig från sängkläderna och reste sig upp.

När Harry försvunnit la sig Ginny ned på kuddarna igen. Hon försökte tänka tillbaka på vad som hänt sen igår kväll. Men det fick henne att drabbas av ett fnitteranfall, och hon kunde inte låta bli att sparka upp med benen i luften. Hon såg sig om i rummet, beredd på att allt skulle se annorlunda ut.

Men de blåa väggarna och mörka trägolven höll fortfarande samma antika möbler. Inget hade förändrats. Ändå kändes allt nytt.

Om Harry ändå var nere och lagade mat, kunde hon passa på att gå på toaletten innan han kom tillbaka. Hon ville inte ödsla mer tid än nödvändigt på såna triviala saker, som att äta och använda toaletten, när hon kunde vara med Harry.

Det var mycket lättare att hitta i huset i fullt dagsljus, det var ett som var säkert. Snart fann hon dörren till badrummet på översta våningen, och gjorde det hon behövde. Sen fastnade hon framför spegeln, och studerade sitt ansikte minutiöst. Men inget hade förändrats där heller.

När man läste om sånt här i böcker, var det en så viktig passage i en kvinnas liv, att man nu verkligen var vuxen. Ändå såg hon ingen skillnad.

Men hon kände sig annorlunda. Hon var mör i kroppen, som efter en tuff Quidditchträning. Men ändå inte ett dugg trött. Hela hennes kropp var avslappnad på det mest utsökta sätt. Det var som när man går och har ont någonstans. Så länge att man till slut nästan inte kommer ihåg hur det kändes att inte ha ont. När man sen blir av med smärtan mår man nästan overkligt bra. Precis så var det - overkligt. Hon var hög på något, eller så som hon trodde det kändes när man är hög. Hon hade inte druckit en droppe kaffe, och ändå skulle hon lätt kunna möta en ny dag med ett stort leende på läpparna. Inga problem. Det var något som inte hänt sen, vad kan det vara? Hennes tredje år på Hogwarts? Men när hennes mage kurrade igen, beslöt hon sig för att det var dags att gå tillbaka till rummet.

Harry hade inte kommit tillbaka än, och hon slog sig ned på sängen, och drog ett lakan om sig. Först undrade hon varför hon gjorde det; det var inte som om han inte sett allt förr. Men så tänkte hon att det kanske var bättre att hålla tillbaka sådana tankar till efter frukost. Ja, det var nog bäst.

Hon funderade en stund på vad hon skulle säga till sina föräldrar om varför hon varit borta hela natten. Det var ett under att ingen dykt upp än för att störa dem. Ginny tänkte för första gången sen kvällen innan på Ron och Hermione. Hennes mamma måste ha varit mycket upprörd om hon glömt bort att hålla koll på sin yngsta dotter.

Kanske var det efterglöden av nattens händelser som fick henne att känna att vilket straff det än var som väntade henne där hemma, så var det så värt det. För nu kunde hon liksom verkligen se slutet på tunneln. Hennes nya, vuxna, självständiga liv var så nära att hon nästan kunde känna lukten av det. Och det doftade underbart.

Harry POV

Harry bar in en bricka, fullastad med äggröra, rostade smörgåsar, apelsinjuice och kaffe. Han ställde ned den på sängen, och Ginny började genast äta. Harry skrattade åt henne medan han hällde upp en kopp kaffe.

"Du är medveten om att jag inte är som min mamma, va?" Harry höjde på ena ögonbrynet och såg frågande på henne. "Med all städning och matlagning och sånt. Jag menar, jag kan ju göra det, men risken finns att vi dör av matförgiftning." Ginny såg ned på sin frukost. Harry la handen under hennes haka och tvingade henne att möta hans blick.

"Ginny, varför frågar du mig en sån sak? Du vet att jag inte bryr mig ett skvatt om det där." Hans smaragdgröna ögon låste blicken med hennes, för att försöka läsa av känslorna som speglades i hennes ansikte.

Hon slet bort sin blick från hans, och såg återigen ned i golvet. "Ja, men jag tänkte bara… jag har ingen aning om vad du anser som "hustruliga plikter"." Harry la båda händerna kring hennes ansikte, och såg allvarligt på henne. Hon var tvungen att förstå det här.

Det var så tyst att han kunde höra varje andetag hon tog. "Ginny. Jag hoppas du förstår att jag inte förväntar mig något som helst från dig. Det enda jag vill är att alla, hela världen, ska veta att vi tillhör varandra och inga andra. Och att ingen, inget, någonsin, ska få ta dig ifrån mig." Han sa varje ord långsamt, så att hon skulle förstå hur innerligt sant det var. Medan hans såg på henne, kände han hur pulsen under hans fingrar skenade iväg. Hade han inte fått henne att förstå att det inte fanns något att oroa sig för?

"Harry." En underbar rodnad spred sig över hennes kinder, och dränkte nästan hennes fräknar.

"Ja."

"Du gör det igen." Hon log mot honom, och hans hjärta hoppade över ett slag. Skulle han någonsin vänja sig vid tanken på att hon var hans. Han hoppades verkligen inte det.

"Vad då?" Han försökte hålla sig från att le, men det var svårt.

"Jag kan inte koncentrera mig när du ser på mig sådär." Han kunde inte hålla sig längre, utan log tillbaka mot henne.

"Kan du sluta oroa dig, eller måste jag få dig att glömma lite mer?" Han lutade pannan mot hennes. Hon såg upp på honom genom sina ögonfransar.

"Lite mer kanske." Sen kysste han henne, och all oro försvann. Försvann gjorde också alla tankar om frukost. Harry hade precis tillräckligt med förnuft kvar för att ställa ned brickan på golvet, innan dess innehåll välte ut i sängen. För precis efter det, drog Ginny av sig lakandet som täckte hennes kropp, och Harrys tankar blev med ens mycket enkelspåriga.