Puh, jag lever! Som de flesta av er förhoppningsvis vet, så driver jag även en blogg om fanfiction. Men för ett tag sen fick vi problem med sidan och till slut kunde vi inte ens komma åt sidan längre. Innan semestern hade jag inte tid att fixa det hela, men nu har jag suttit i typ en vecka och manuellt överfört alla inlägg till vår nya sida. Trodde aldrig jag skulle bli klar. Så därav att det dröjt lite med det här kapitlet.

Sen har jag även drabbats av en start lust att skriva om en del kapitel. Jag lovar att säga till om jag gör det.

Och om jag nu ändå håller på och gör reklam för allt jag håller på med, kan jag rekommendera min Twilightfic, "Koizora". Länk till den hittar ni på min sida:)

Men nu tillbaka till Hogwarts!

Disclaimer: Nej nej, jag äger ingenting. Hindrar mig dock inte från att baka en sirapstårta till Harrys födelsedag:D

"Vad är du så munter för?" frågade en ovanligt omunter Demelza Ginny vid frukostbordet.

"Åh, ingenting. Det är fint väder idag." Ginny lassade på en stor portion äggröra på en tallrik.

"Har du träffat Stewart Ackerley idag? Jasper berättade att han försökt hälla ned nån sorts deliriumpulver i folks te..." Ginny skakade på huvudet och log. "Åh, jag orkar inte det här!" Demelza sjönk ihop på bordet, med ansiktet i händerna. Det långa guldbruna håret var inte alls lika glansigt som det brukade vara.

"Vad är det?" frågade Ginny och klappade henne försiktigt på axeln. "Är du stressad över GET-proven igen?"

"Ja." muttrade hon till svar. "Det känns som att ju mer jag pluggar, desto mer inser jag hur lite jag kan."

Ginny stirrade upp mot den klarblå himlen. "Det ordnar sig."

Demelza lyfte huvudet från bordet. "Jag förstår inte hur du kan vara så glad? Du ska ju göra FUTT snart, och de ska vara ännu värre!" Med en dunk föll hon ihop igen. "Jag ska seriöst hoppa av skolan efter det här..."

Ginny hällde upp en kopp te åt henne. "Se det så här, går det inte bra, kan du alltid bli Quidditchproffs. Det är min plan."

Demelza satte sig upp. "Lätt för dig att säga, du har ju redan blivit uttagen till Harpies reservlag."

Ginny viftade med handen. "Äh, jag fixar in dig sen när det blir din tur. Jag och Gwenog är så här." Hon korsade pekfingret och långfingret för att visa.

Demelza kastade en handfull flingor på henne som svar. "Skryt lagom, va!"

Hasande steg hördes, och Filch, vaktmästaren, dök upp. "Nedskräpning av Stora Salen, ms Robbins. Det blir fem poängs avdrag från Gryffindor." väste han och såg mycket nöjd ut.

"Så värt det." mumlade Demelza när han gått.

Efter frukosten mötte de upp Neville på andra våningen. "Du, Ginny, har du hört när Harry ska komma?"

"Va?" Demelza slog till Ginny hårt på armen och såg förnärmad ut. "Ska Harry komma? Varför har du inte sagt nåt?"

Ginny hyssjade henne. "Jag hade tänkt säga det, men kanske inte när alla hör. Jag kommer inte få en lugn stund när det kommer ut."

Demelza la armarna i kors och såg fortfarande ganska irriterad ut. "Var det därför du var så glad i morse? Du är så avslöjad. Vädret, pfff."

"Hur visste du om det Neville? Jag fick inte reda på det förrän igår kväll. Harry sa att de ville hålla det hemligt så länge som möjligt för att minska risken för en eventuell anstormning."

Neville ryckte på axlarna. "Jag tänkte det var ganska självklart eftersom han var den som liksom gjorde det slutgiltiga besegrandet." Han höjde sin trollstav och gjorde en utfall som om han stötte ett svärd genom luften. Några guldfärgade gnistor flög ut från spetsen.

"Harry, kom hit!" Ginny sträckte handen mot honom. Han reste sig upp och mötte henne vid strandkanten. Hon tog några steg ut i vattnet.

"Ginny, vad gör du?" Harry skrattade åt henne och försökte dra upp henne på stranden igen.

"Vad ser det ut som? Kom igen, vattnet är jättehärligt!" Hon drog upp klädnaden över knäna och vadade längre ut. Det var början av Juni så vattnet var iskallt, men det kändes underbart.

"Ginny, du vet att vi inte får bada i sjön, Jättebläckfisken..."

"...kommer inte bry sig ett dyft om jag svalkar mig lite. Harry, jag är jättevarm och det här är jätteskönt." Vattnet låg helt stilla så hon kunde se bottnen tydligt under sig. Släta stenar i hundra nyanser från vitt till granitgrått och svart, med gröna och rosa stänk lite här och där prydde bottnen. Ginny sneglade bort mot Harry som fortfarande stod kvar och stirrade på henne, med handen höjd som om han bad henne komma tillbaka.

"Aj! Åh, tusan också!" Ginny böjde sig ned och höll sig om foten. Alldeles snart hörde hon plaskande ljud.

Harry la handen på hennes axel. "Är du okej?"

Ginny rätade på sig igen. "Ja då, ingen fara." Hon gav honom en puss på kinden. "Du är gullig när du oroar dig."

Han böjde sig ned för att kyssa henne, men Ginny förvånade honom med att istället hoppa upp i hans famn. År av Quidditchträning och bra balans i all ära, men stenarna var hala. På mindre än en sekund var de båda i vattnet, och ungefär lika fort hade Harry ställt sig upp igen. "Ginny! Det är ju iskallt!"

Ginny satt kvar där hon fallit och hade svårt att hålla sig för skratt. "Ja, är det inte underbart?"

Harry skakade på huvudet och det skvätte vatten i Ginnys ansikte. Hon skrattade ännu mer. Harry skvätte lite mer vatten på henne. Ginny blundade och höll händerna framför ansiktet för att skydda sig. "Fortfarande lika roligt?"

Ginny reste sig upp och trotsade vattenstänket. Hon la armar runt Harrys nacke och omfamnade honom. "Känns det inte skönt nu efteråt?"

Harry skakade på huvudet. "Nä, nu fryser jag bara." Ginny la sin hand mot hans kind, och han var kall.

"Förlåt." sa Ginny och smekte med tummen över hans kindben. "Vill du att jag ska värma dig igen?"

Harry log lite snett. "Det är väl inte mer än rätt när det var ditt fel att jag blev blöt."

Ginny ställde sig på tå för att komma närmre honom. "Då får jag väl se till att ta mitt ansvar då." Harry nickade. "Dina läppar börjar bli lite blå." Harry la sin ena arm runt hennes midja och kramade henne intill sig.

Ginny lutade sig framåt. Lite till bara.

Pang! Ned på golvet föll hon. Och det var hårt på fler sätt än ett. Hon svor ner i golvet.

Lisa satte sig upp i sängen med ett ryck. "Jag är vaken!" Sen la hon sig ner igen och började snarka.

Mödosamt klättrade Ginny tillbaka i sängen. Det hade varit en så verklig dröm. Sovsalen var som en bastu. Vattnet i drömmen hade varit så friskt och svalkande. Och Harry...

Hon suckade och la armen över huvudet. Hennes läppar pirrade fortfarande på samma sätt som de gjorde precis innan de kysstes. Hon bet sig hårt i underläppen men känslan var fortfarande kvar.

Det enda som var positivt med drömmen var att Ginny hyste ett hopp om att hon haft ett plötsligt anfall av klärvoajanta vibrationer och att det hela var en sanndröm. Det fina vädret såg ut att hålla i sig, och Harry skulle komma imorgon. Ja, hon kunde nog mer än hoppas på att drömmen snart skulle slå in.

Just som Ginny nästan somnat, vilket var förvånande eftersom hon inte tålde värmen, knackade någon på dörren.

De andra flickorna i sovsalen satte sig förvånat upp och såg sig yrvaket omkring. "Vem är det?" frågade en av dem.

"Miss Weasley? Ta på dig kläderna och var vänlig följ med till mitt kontor."

Duh Duh Duh Duhm Hihi, no worries. Ni som kan er tidslinje kan nog gissa vad som är i görningen. Och för att förtydliga. Att ingen visste om att Harry faktiskt skulle komma till Hogwarts var en säkerhetsåtgärd för att skydda honom från de tusentals människor som annars skulle vallfärda till slottet.

Ni vet vad ni ska göra nu:)