Nu känner jag att jag skämmer bort er med ytterligare ett kapitel. Men det är ni värda!:D

Disclaimer: Alla karaktärer och handling tillhör JKR och WB. Jag gör det här helt för mitt eget nöjes skull, och jag tjänar absolut inga pengar på det. Men det är väldigt roligt iaf!

PS. Tack till mynameiselin för att hon pekade ut ett fel jag glömt. Stor kram till dig! :)

Ginny, George och Ron satt i Snäckstugans kök och spelade knallkort tillsammans med sin pappa. "Är det inte lite spännande det här?" frågade Ginny och slängde två kort på bordet. Hennes pappa gav henne två nya och hon log uppskattande. "Jag har aldrig sett en så liten baby tidigare."

George fnyste och drog ett kort från högen. "Ta det från en som varit med några gånger, det är inte så spännande efter ett tag."

"Åh, tusan också!" Ett av Mr Weasleys kort började ryka och tände snart på de andra också. Han kastade ner de på bordet för att undvika att bränna sig på fingrarna. "Och jag som hade färg."

George fnyste. "Snyggt försökt farsan, men du får inga poäng för det."

Mr Weasley tog upp fem nya kort från högen och rynkade pannan i koncentration. "Betyder det att jag inte får byta nu?"

"Japp." sa Ron och lutade sig förnöjt tillbaka i stolen. "Nu är det dags för utspel."

De hade suttit i köket ända sen tidigt på morgonen. Picard hade kommit in i Ginnys sovsal och tagit med henne till sitt kontor. Därifrån hade hon flammat till Kråkboet där resten av familjen väntade på henne. Mrs Weasley var tämligen uppjagad och stressade på alla för att de skulle komma iväg till Snäckstugan så fort som möjligt.

Ingen hade vågat ifrågasätta varför de var tvungna att komma med hela familjen. Så fort de kommit fram, rusade Mrs Weasley uppför trappan och lämnade de övriga själva i köket. "Vad var det för vits att vi följde med om hon bara försvinner direkt?" frågade Ginny och satte sig gäspande i stolen.

"Det är viktigt för er mor att vi är tillsammans. Speciellt idag." Mr Weasley tog av sig glasögonen och gnuggade sig i ögonen.

"Ja, men hon är inte ens här, så vad spelar det för roll?" Ginny började bli på dåligt humör. Hon hade inte fått något kaffe än. Och det såg ut som om hon inte skulle få träffa Harry idag heller.

"Lägg av, Ginny! Allt handlar inte om dig hela tiden." Ginny vände sig förvånat om mot George. Han hade aldrig skällt på henne förut.

"Jag menar bara att-" men George höll upp en hand för att tysta henne.

"Har du glömt bort vad det är för dag idag?" Han stirrade på henne med en kyla i blicken hon aldrig sett tidigare. Hon kunde känna hur Ron stelnade till bredvid henne. Mr Weasley suckade och sänkte huvudet.

Med ens förstod Ginny vad hon helt hade glömt bort. Skam vällde upp över henne och la sig tungt över bröstet. "Åh George förlåt mig, jag tänkte inte-"

"Nä, jag märker det." Han stirrade allvarligt på henne och Ginny kämpade hårt för att inte börja gråta.

Hur hade hon kunnat glömma bort att de för ett år sedan förlorat en bror? Hon hade inte ens haft en tanke på det. Ginny hade sett fram emot den här dagen, då den betydde att hon skulle få träffa Harry. Och att alla lektioner var inställda. Hur hade hon kunnat bli så okänslig?

Tystnaden låg tungt och alla verkade vänta på George reaktion. Mr Weasley la en hand på sin sons axel, men han skakade den av sig. "Sluta, det är inte mig det är synd om. Jag vill bara att ni visar lite respekt."

"Jag menade inget illa med det." Lyckades Ginny få fram, trots att hennes röst brast några gånger.

George blundade. När han tittade upp skymtade ett leende på hans läppar. "Börja inte böla nu, syrran. Fred skickar ner en blixt i huvudet på dig om du gör det."

Ginny kunde höra hur Ron andades ut bredvid henne. Men den tryckta stämningen låg kvar.

Just då kom Mrs Weasley nerför trappan igen. Hon log stort mot dem. "Allt går precis som det ska. Men jag tror de behöver vara för sig själva en liten stund." Hon gick bort till spisen och fyllde kitteln med vatten. "Ni måste vara hungriga. Jag ska börja med frukosten genast."

"Jag hjälper dig mamma." sa Ginny och ställde sig bredvid henne.

"Det var snällt av sig Ginev-" Ginny kramade om sin mamma hårt, och Mrs Weasley kom helt av sig. "Lilla gumman." sa hon och klappade Ginny på huvudet. När de särade på sig vände sig Mrs Weasley snabbt om och började styra med pannor och kastruller på spisen. Ginny såg hur hon i smyg torkade ögonen på sitt förkläde.

Mr Weasley reste sig upp från sin stol. "Frukosten ordnar vi, Molly." Han puttade till Ron. "Inte sant pojkar?" Ron nickade.

De tvingade ner Mrs Weasley i en stol. Hon såg på dem med blanka ögon. "Nästan hela familjen här." och hennes röst lät lite grötigare än normalt. "Percy behövde jobba, men kommer över senare i eftermiddag. Och Charlie är i Rumänien." Hon såg på Ron och Ginny. "Jag är ledsen att Harry och Hermione inte kunde vara här." Hon skrattade lite lätt. "Men det var lite typiskt att det skulle bli just idag."

George ställde ned en trave rostade smörgåsar på bordet och satte sig bredvid sin mamma. "Ja, är det inte lite ödets ironi att vi får en ny familjemedlem på årsdagen efter att vi förlorat en. Är det Weasleygenen som fruktar att vi ska dö ut eller nåt?"

Tårar rann ned för Mrs Weasleys kinder, samtidigt som hon skrattade och kramade om sin son. "Åh George!"

De tillbringade resten av frukosten med att försöka rösta fram Freds värsta busstreck. Ron la ner sin röst då ingen verkade förstå chocken över att få sin nallebjörn förvandlad till en tarantella. Ginny råkade spruta te över hela rummet när George avslöjade hur han och Fred planerat skicka anonyma schampooflaskor till Snape, men att de tillslut kom överens om att de skulle vara för elakt. Det fick alla att slutligen en efter en brista ut i gapskratt.

Men sen var Mrs Weasley återigen tvungen att gå upp och se till Fleur, och Mr Weasley drog fram en kortlek ur sin ficka.

Så hade de alltså suttit en bra stund nu. Mrs Weasley hade inte kommit ner någon mer gång. Istället skickade hon ned Bill till köket då och då för att avge rapport om hur allt fortskred.

"Jag tror inte det är så långt kvar nu." Hade hans sagt sista gången han var nere. "De talade om slemproppar-"

Ron satte sitt te i halsen och frustade. "Åh, tack Bill." Han ställde ifrån sig koppen med ett uttryck av stor avsmak i ansiktet.

Bill verkade inte ha märkt någonting, utan stirrade framför sig nästan som i trans. Mr Weasley drog ned honom i en stol och tryckte ett glas konjak i handen på honom. Men Bill läppjade knappt på drycken, utan reste sig upp igen och gick tillbaka uppför trappan.

Ron och Ginny mötte varandras blickar och fnissade.

Just då skar ett närmast utomjordiskt skrik genom huset. George reste sig upp så häftigt att hans stol ramlade baklänges och Ron höll händerna för öronen. Ginny hade aldrig tidigare hört något liknande. Hennes hjärta dunkade frenetiskt och blodet isade i hennes ådror. Det hade väl inte hänt nåt?

Mr Weasley gick bort mot trappan och såg oroligt upp mot övervåningen. Men just då hörde de ett annat ljud, som fick de allihop att le. Han vände sig om mot sina barn och vinkade att de skulle komma bort till honom.

En dörr öppnades på övervåningen och Bill kom nerför trappan. Mrs Weasley kom tätt efter honom. Båda bar ett fånigt leende och tårarna strömmade nerför Mrs Weasleys kinder. Bill höll ett litet knyte i famnen. Han stannade nedanför trappan och såg teatraliskt på dem. "Allt har gått bra." Mrs Weasley ställde sig bredvid sin man och snyftade mot hans arm. "Och jag har den stora äran att få presentera Victoire Weasley för er." Han vek försiktigt undan filtarna som dolde den lilla barnskroppen.

Ginny tog genast ett steg närmare för att bättre kunna se sin nya, och första, brorsdotter. Lilla Victoire var alldeles röd och det såg ut som om hon hade väldigt torr hud. Hennes hår var mörkt och låg slickat mot huvudet, som såg lite toppigt ut. Men hon var ändå bland det sötaste Ginny sett i sitt liv. Hon sträckte helt instinktivt fram handen och rörde vid babyns mjuka fot.

"Bra jobbat, brorsan." sa George och klappade till Bill på axeln. "Hon blev ju riktigt gullig faktiskt."

"Du låter förvånad?" sa Bill som fortfarande inte kunde sluta le.

"Tja, man vet aldrig med gener. Hon hade ju kunnat brås på dig." Victoire öppnade ett par mörkblå ögon mot världen, vilket fick hennes far att bli temporärt döv och inte svara George.

Mrs Weasley å andra sidan gav sin son en smäll på huvudet. "Alla mina barn har varit gulliga. Det kommer alla mina barnbarn att vara också!"

Då uppvisade Victoire att hon bestämt hade ett par väl fungerande lungor också. Bill såg fascinerat på sin dotter. "Jag tror hon är hungrig." sa han och såg på sin mamma som nickade instämmande. "Bäst jag går upp med henne till Fleur."

När Bill försvunnit uppför trappan omfamnade Mrs Weasley sina tre barn som stod kvar i hallen. "Mina älskade barn! Vet ni hur lycklig en mamma kan vara?" Sen släppte hon dem och började göra ordning en stor middag.

Percy kom över en litet stund senare, och beklagade sig över att han inte kunde komma ifrån tidigare.

Bill och Fleur kom inte ned till middagen, av förståeliga skäl, utan åt sin mat uppe på rummet. Men ändå tyckte Ginny att det kändes som om familjen var mer samlad än den varit på länge. Det var som om trots allt det hemska de varit med om förra året, som kulminerat med Freds tragiska död, hade en sak aldrig förändrats. De var en familj. Även om de ibland gick varandra på nerverna, och bråkade mer än sällan, så höll de ihop.

Ginny hade inte sett sin mamma så glad på länge och hon kunde nu äntligen kunde förstå varför.

Visst vill vi se Weasleyfamiljen lyckliga tillsammans! Och Victoire föds på årsdagen, allt enligt JKR själv:)

berätta vad ni tycker! :D