Tack ni som påmint mig om att jag måste uppdatera! Ni gav mig den spark i ändan som jag behövdeXD

Nä, skämt åsido kan jag informera om att jag börjat i skolan igen. Och det tar lite tid att komma igång igen efter två år... Så jag är lite upptagen. Och trött. Och... mycket. Men det är roligt, så det ska nog inte bli några problem.

Kan även informera om att mina gamla blogg som jag tidigare informerat om fungera igen! YAY! Kolla den för mer trevliga nörd-nyheter:D

Men nu tillbaka till storyn. Hörrni, det är inte långt kvar på Hogwarts nu:(

Disclaimer: Harry Potter som så mycket annat tillhör JK Rowling och WB. You know the drill.

JAAAAA!

Med en arm runt Buster Lewis och den andra över Peakes axlar hoppade Ginny i takt med den dunkande musiken. Demelza tornade över de andra från sin plats uppe på Jaspers axlar. I ena handen höll hon den silverfärgade Quidditchpokalen. Med sin trollstav i andra handen sände hon ned ett regn av guldfärgat konfetti på de andra.

Ginny tog emot grattiskramar och handskakningar från höger och vänster. Gryffindor hade haft sin bästa säsong någonsin. Hennes lag hade inte förlorat en enda match, något som inte hänt på 50 år. Och finalen hade verkligen inte varit sämre.

Hon kramade om Peakes igen och kysste hans kind. Peakes, som antagligen inte alls varit beredd på en sådan känsloyttring från sin lagkapten, rodnade.

Agnes satt i ett hörn tillsammans med en grupp pojkar och spelade knallkort. Ett av hennes kort började ryka, och kort därefter hade de alla exploderat i ett moln av vit rök. "Ah, otur Griff!" flinade en av pojkarna och drog fram en flaska Eldwhiskey.

Agnes skakade på huvudet. "Det beror på hur man ser det. Hur många kort förlorade jag?" Pojken ställde upp fem glas som han fyllde till bredden. "Skål grabbar!" sa hon och tömde de snabbt. Hon torkade sig om munnen efter den sista. Då la hon märke till att Ginny stirrat på henne.

"Öh, du kaptenen, är du med?" Agnes höjde glaset mot Ginny. Pojkarna i närheten log uppmuntrade.

Ginny rynkade på pannan. "Har du inte fått i dig tillräckligt nu Agnes?" Hon tog ett steg närmare.

"Äh, lägg av att vara så där pretto! Vi har bara lite skoj. Det händer aldrig någonting i den här skitskolan. Faktum är att jag inte haft så här kul sen jag hade tråkigt och försökte mig på att förvandla mig till animagus. Hamnade på St Mungos i flera månader efteråt." Folk runtomkring skrattade.

Agnes vände sig om för att sätta sig på stolen igen, men tappade balansen och gled ner på golvet. Ginny var precis på väg för att gå och hjälpa henne när Neville la en lugnande hand på hennes axel. "Låt henne vara." Ginny såg hur pojken som hållit i flaskan hjälpte henne upp i sitt knä.

"Jag vill bara inte att hon ska göra nåt hon inte vill." Agnes hade lagt armarna om pojkens hals, och hans hand var lite väl högt upp på hennes lår.

"Hon är vuxen, hon klarar sig. Var glad nu, vi har ju vunnit pokalen!" Han drog med henne bort till Buster som utmanat en sjundeårselev från Hufflepuff i armbrytning.

Ginny vände sig bort mot Agnes en sista gång. Hon kunde inte låta bli att känna sig skyldig.

Neville styrde de båda bort mot Dean, som satt i en om möjligt lugn hörna av Uppehållsrummet. Dean höll en silverfärgad liten flaska i handen, som han då och då smuttade på. Hans ögon glänste underligt matta. Neville såg frågande mot Ginny, som ryckte på axlarna till svar. "Är du okej?" frågade han och la handen på Deans axel.

Dean ryckte till vid beröringen och blängde surt tillbaka. "Det är jag så fan heller." snäste han.

Ginny stirrade förvånat på honom. "Neville försöker bara vara snäll, du behöver inte vara så otrevlig."

Dean tog en djup klunk ur flaskan. "Han har gjort tillräckligt, så om ni ursäktar vill jag vara ifred." Han reste sig upp, men tappade balansen och föll ned igen. Neville sträckte ut handen för att hjälpa honom upp, men Dean slog bort den. "Rör mig inte!"

Ginny kunde se på Neville att Dean sårat honom. Han såg på henne och gick sen tillbaka in i myllret av festdeltagare. Ginny satte sig ner bredvid Dean och motstod frestelsen att slå till honom hårt i revbenen.

Hon nöjde sig med en liten smäll på axeln. "Vad är ditt problem?"

"Fråga Longbottom." Dean tog ytterligare en klunk från flaskan. Den måste ha varit tom, för han svor och kastade sedan iväg den.

"Han försöker bara vara snäll."

"Du har sagt det." sa han likgiltigt. Sen sneglade han på henne och gav henne en blick hon aldrig tidigare sätt. "Och jag förstår inte varför jag ens pratar med dig, du är lika hemsk som han." fräste han.

"Va? Jag? Ursäkta mig, men vad har jag gjort nu då?" Ginny förstod inte alls vad det var hon anklagades för.

Dean skakade på huvudet. Flera gånger såg det ut som om han tänkte säga något men sen ändrade sig i sista stund. Han drog upp knäna och lutade sitt huvud mot dem. Ginny satt bredvid och väntade fortfarande på sitt svar. Flera minuter gick och det ända som hördes var dunk-dunk-et från musiken. Tillslut mumlade Dean, "Uppenbarligen tycker du inte om mig." Han lyfte händerna och gjorde en gest som om det han sagt inte kunde vara mer självklart.

"Jag tycker visst om dig Dean. Du är min vän."

"Så varför lämnade du mig?"

"Åh." Ginnys hjärta sjönk som en sten ner i magen på henne. Om hon känt sig skuldtyngd tidigare, hade hennes börda just femdubblats.

Nästan redan från början hade Ginny förstått att Dean brydde sig mer om henne än vad hon gjorde om honom. Hon älskade honom som sin vän, men det var allt det var också. Det var hemskt, för hon visste att hon utnyttjade honom. Men samtidigt ville hon inte göra slut med honom heller, för vem visste om hon någonsin skulle få någon bättre? Dean var omtänksam, rolig, bra på Quidditch, och han såg inte direkt dålig ut heller. Det var ju inte som om hon pinades och led varje gång de träffades, tvärtom, de hade jättetrevligt tillsammans. Men tanken på en annan fanns alltid där ändå. En som hon älskade mer än en vän. En som det inte bara skulle vara trevligt att vara tillsammans med.

Och det sårade henne att det hade behövt bli såhär.

För även om hon var rätt säker på nu i efterhand att hon och Dean aldrig skulle kunna bli riktigt lyckliga tillsammans, var det samtidigt hemskt att behöva se någon ledsen. Och veta att det var ens eget fel.

"Dean." sa hon och la sin arm runt hans axlar.

"Förlåt." sa han och sänkte huvudet. "Det bara slank ur mig." Han vände bort ansiktet från henne. "Det är bara det att det blivit lite för många besvikelser nu."

Ginny tog tag i hans ansikte och vände det mot sig. "Dean, jag vill absolut inte att du tror att det var ditt fel att det tog slut mellan oss." sa hon allvarligt.

"Det var inte du, det är jag eller? Är det nånsin nån som går på den?" Han flinade bistert och vände bort blicken igen.

"Jag menar allvar. Hörru," hon tvingade honom möta hennes blick igen. "du är en fin person Dean Thomas. Den flicka som ratar dig måste vara korkad."

Han höjde på ögonbrynet. "Tycker du om att hacka på dig själv?"

Hon kramade hans axel. "Jag menar allvar."

Han vände sig om och omfamnade henne i en hård kram. Ginny rörde obekvämt på sig när det gått en lång stund och han inte släppt taget om henne. Ingen reaktion. "Ähm, Dean?" frågade hon försiktigt. Hon vände huvudet åt sidan och såg till sin förvåning att Dean somnat med huvudet på hennes axel. Ginny ruskade honom på axeln och viskade hans namn igen.

Och den här gången kom det faktiskt livstecken från honom; Dean rörde långsamt på sig. Ginny la händerna på hans bröst för att skjuta honom ifrån sig. Men Dean höll henne hårdare till sig istället, och flyttade sitt huvud åt sidan så att de bara var några centimeter från varandra. Och innan Ginny riktigt förstått vad det var som hände; kysste han henne.

Genast knuffade Ginny undan honom, och Dean for med huvudet bakåt in i väggen. Det verkade slutligen väcka honom ordentligt. Han skakade på huvudet som om han hade vatten i öronen och blinkade. "Jag tror jag ska gå och lägga mig." sa han och gned sig om bakhuvudet.

"Jag hjälper dig, vänta." sa Ginny när Dean försökte ställa sig upp på ostadiga knän. Hon la hans arm över sina axlar och tillsammans gick de bort mot pojkarnas sovsalar.

"Ha, så många gånger som jag försökte få med dig upp dit när vi var ihop, och allt som krävdes var det här." sa han och skrattade mycket högre än vanligt. Ginny hämnades med att låta de gå lite väl nära dörrkarmen på väg upp för trappan, vilket gjorde att Dean slog foten i väggen.

Väl uppe dumpade hon ner Dean i närmsta säng. "Sov nu."

Dean försökte göra honnör, men de var bara två fingrar som orkade ta sig högre upp än kudden. "Vet du Ginny, om du inte redan krossat mitt hjärta hade jag sagt att jag älskar dig."

"Jaja," sa Ginny som redan var vid dörren. "Sov gott, du kommer må sämre imorgon." Men hon trodde inte Dean hörde det sista för han hade redan börjat snarka ljudligt.

Hoppas det var värt längtan!