Här har vi en till jätte gammal fanfiction. Jag kommer inte ihåg vad den skulle handla om, ärligt talat. Typ… Harry och Ginnys roller är ombytta? Jag fattar ingenting när jag läser den.

"Öppna dörren, Harry!", ropade hans mamma.

Harry sprang mot hallen för att öppna dörren. Han undrade vem som kunde knacka på dörren när det var kväll. Hans pappa brukade ta sig hem med hjälp av flampulver.

Han öppnade dörren, och såg en genomblöt flicka stå utanför. Hon var klädd i en alldeles för stor, mörkblå tröja, och ett par säckiga mjukisbyxor i snorfärg. Harry granskade hennes ansikte. Hon hade svart hår, och ett blixtformat ärr i pannan. Harry gapade.

"Ginny Potter", viskade han.

Nu var det hennes tur att se förvånad ut.

"Hur vet du vad jag heter?", frågade hon.

Harrys mamma blev fundersam när hon hörde flickans röst, så hon skyndade sig till dörröppningen. Hon kastade en blick på den plaskvåta flickan.

"Åh!", utropade hon. "Lilla flicka…"

Hon lade armen om Ginnys axlar och förde in henne i huset.

"Du ska få lite rena kläder", sa hon. Ginny log mot henne när hon rusade iväg för att leta reda på lite kläder.

Harry och Ginny stod bredvid varandra. Det var en pinsam tystnad. Harry visste inte vad han skulle säga. Den här flickan hade dödat Den-som-inte-får-nämnas-vid-namn, hon var legendarisk. Ingen visste vilken familj hon bodde hos efter mordet på hennes föräldrar.

Uppenbarligen så var det inte någon trevlig familj, annars hade hon inte stått i familjen Weasleys hem med blöta kläder och sorgset ansiktsuttryck.

"Harry Weasley", muttrade han och räckte fram handen. Hon stirrade på hans hand, sedan tittade hon upp. Harry stelnade till när han såg hennes ögon. Så vackra, men så ledsna… Han fick ett plötsligt ryck som fick honom att vela gå fram till Ginny och ge henne en kram.

"Ginny Potter", mumlade hon och stirrade skrämt på honom.

Hon använde inte ens sin nya familjs efternamn. Eller bodde hon hos ett par släktingar till Potters?

Harry bestämde sig för att fråga.

"Vilka bor du ho-…"

"Här har du, gumman", sa Harrys mamma och gav Ginny en mossgrön t-shirt och ett par svarta mjukisbyxor. "Vi köpte lite mugglarkläder för ett par dagar sedan, jag låter dig låna Ronalds…"

"Ron är min tvillingbror", förklarade Harry för Ginny. Ginny nickade bara. Hon såg fortfarande förvirrad och skrämd ut.

"Vill du ha lite pumpasaft?", frågade Harrys mamma henne.

"Kan inte skada", mumlade Ginny.

"Ursäkta?", sa hon.

"Jag vill gärna ha saft", sa Ginny med lite självsäkrare röst. Harrys mamma log som en sol.

"Det är en ära att ha dig här, lilla vän", sa hon glatt och gick in i köket. "Du kan byta om där inne", tillade hon och pekade på en dörr. Ginny öppnade dörren, svängde runt, och stängde den.

"Vem var det där?", frågade en röst. Harry tittade upp. Hans storebror George stod i trappan. Harry kastade en blick på sin mamma, och hon kollade tillbaka på Harry. Ingen av dem sa någonting.

Dörren öppnades och Ginny gick ut. Harry vände sig om och såg att George rusade nerför trappan. Han gick genast fram till Ginny och började granska henne. Ginny darrade.

"George", sa Harry lugnt. "Hon oroar sig, börja inte…"

Men det var för sent. Georges ansikte sken upp i glädje och förvåning.

"Är du…", viskade han.

Ginny kollade på honom. Hon såg fortfarande lite rädd ut, men trots det talade hon:

"Många säger det", sa hon och försökte ha en stark ton. "Jag heter Ginny Potter, och jag…" Hon avbröt sig själv mitt i meningen och stirrade ner i golvet.

"Det klart att du är!", utropade George och gapade i chock. Ginny såg förvirrad ut.

"Kan någon berätta för mig vad det är som pågår?", frågade två röster samtidigt. En av rösterna tillhörde Ginny, och den andra…

"Perfekta prefekten Percy!", hojtade Fred, som hade dykt upp från ingenstans och nu stod bredvid George. "Gissa vem som har kommit på besök!"

Percy rusade nedför trappan och skakade Ginnys hand. Ginny såg fortfarande ut som om hon inte hade någon aning om vad som pågick, men Percy såg ut som att han träffade presidenten.

"Det är en stor ära att träffa er, miss Potter", sa han och nickade respektfullt mot henne innan han släppte hennes hand. Harrys mamma steg ut ur köket.

"Det finns saft på bordet, lilla vän", sa hon vänligt. "Fred, George! Låt henne vara ifred, ser ni inte att hon har det jobbigt nog?", tillade hon strängt.

"Vad har vi gjort?", frågade Fred förolämpat. Hon bara himlade med ögonen.

Harry gick in i köket och satte sig mitt emot Ginny. Hon stirrade ner i glaset med pumpasaft med tomma ögon.

Känslan av att vilja gå fram till henne och ge henne en kram återvände till Harry. Han försökte slå bort den medan han betraktade henne.

Hon tittade upp och mötte Harrys ögon. Men så fort hon såg dem så tittade hon bort. Som om hon var rädd, eller skämdes.

Det var då tanken slog Harry.

"Trollkarlar", sa han. Ginny vände på huvudet och stirrade på honom med vidöppna ögon som om han var galen.

Harry suckade.

"Du vet ingenting, eller hur?", sa han. Ginny kollade på honom en lång stund, sedan skakade hon på huvudet.

Harry tog ett djupt andetag.

"Du-är-en-häxa-Ginny", sa han snabbt och tittade sedan bort.

Det blev en lång paus. Harry kunde känna att Ginny stirrade på honom. Delvis så förstod han varför. Han hade precis meddelat henne att hon var magisk. Om han var omedveten om den magiska världen skulle han nog inte heller ha reagerat så jättebra om någon sagt: "hej, du är en trollkarl".

Tystnaden avbröts av att Ron kom in i köket.

"Är du verkligen Ginny Potter?", frågade han. Harry vände huvudet åt hennes håll för att se hennes reaktion. Hon nickade, sedan stirrade hon ner i sitt glas med pumpasaft igen.

"Häftigt!", sa Ron imponerat.

"Ron, kan vi prata lite?", frågade Harry. "Det är viktigt."

"Nej!", flämtade Ginny till.

Harry såg chockat på henne. Hon hade pratat, och hon hade haft en bestämd ton. Vad ville hon?

"Kan vi prata?", frågade Ginny Harry.

"Självklart", sa Harry. Ron satte sig ner. "Ron, jag tror hon menar i enrum", sa Harry till sin tvillingbror.

"Åh", sa Ron besviket. Han reste sig upp, sköt in stolen och gick, vilket lämnade Harry och Ginny ensamma i köket.